15.3.2016/874

Besvär i ett ärende som gäller utnyttjande av kommunens förköpsrätt (Sjundeå)

Ärende Besvär i ett ärende som gäller utnyttjande av kommunens förköpsrätt

Ändringssökande A

Beslut som överklagas

Helsingfors förvaltningsdomstol 15.1.2015 nr 15/0005/5

Ärendets tidigare handläggning

Kommunstyrelsen i Sjundeå har 7.10.2013 (§ 184) beslutat att kommunen använder sin förköpsrätt i fastighetsköpet 31.7.2013 gällande fastigheterna Åkerkullen (755-409-2-49), Kockisåker (755-409-4-38), Kockis (755-409-4-39), Nyängen (755-409-9-2), Nyåker (755-409-5-9) och ett outbrutet område av fastigheten Ljungarskulla (755-409-5-17) i Böle by. Nokia Asset Management Oy hade sålt de ovannämnda fastigheterna till A. Områdenas sammanlagda areal är 34,6516 hektar. Köpeskillingen var 355 000 euro.

Förvaltningsdomstolens avgörande

Helsingfors förvaltningsdomstol har med det överklagade beslutet 15.1.2015 förkastat A:s besvär över kommunstyrelsens beslut samt hans yrkande på ersättning för rättegångskostnader.

Förvaltningsdomstolen har i motiveringen till sitt beslut anfört följande:

Enligt 1 § 1 mom. i förköpslagen har kommunen förköpsrätt vid köp som gäller fastigheter i kommunen. Enligt 1 § 3 mom. i förköpslagen kan förköpsrätten utnyttjas för förvärv av mark för samhällsbyggande samt för rekreations- och skyddsändamål.

Enligt 6 § 1 mom. i förköpslagen föreligger förköpsrätt icke, om dess nyttjande, med beaktande av förhållandet mellan köparen och säljaren, överlåtelsevillkoren eller andra omständigheter, bör anses uppenbart oskäligt.

Enligt den allmänna motiveringen till regeringens proposition med förslag till lag om ändring av förköpslagen (RP 104/1989 rd) ställer för­köpslagen ett antal begränsningar för nyttjandet av förköpsrätten. För att lagen skall bli ett mer användbart redskap för kommunernas markanskaffning, måste vissa av dessa begränsningar undanröjas, så som redan har gjorts genom den lag som stiftats för huvudstadsregionen (1063/88).

I förköpslagens 1 § 1 och 2 mom. begränsas kommunens förköpsrätt så att mer än hälften av den sålda fastighetens areal skall befinna sig inom ett i stadgandet närmare definierat planlagt eller under planläggning varande område. Detta försvårar onödigt anskaffningen av råmark. Eftersom kommunerna borde gå in för att köpa mark innan dess värde har hunnit stiga på grund av planläggning, föreslås att dessa begränsningar slopas. Således skall i 1 mom. enbart stadgas att kommunen har förköpsrätt vid fastighetsköp inom kommunens område. Avsiktsbestämmelsen i paragrafens 3 mom. skall alltjämt förbli i kraft. Förköpsrätten kan således utnyttjas endast om området inom skälig tid behövs för i momentet uppräknade ändamål.

Förvaltningsdomstolen konstaterar att i förköpslagen är användningen av förköpsrätt inte bunden till planläggningssituationen. För att kunna använda sin förköpsrätt ska kommunen framlägga utredning över områdets framtida användning. I lagen stadgas det inte närmare hurudan sagda utredning ska vara, utan frågan avgörs i varje enskilt fall. Kommunen kan med hjälp av planläggning eller planer eller på annat sätt visa, att den har för avsikt att använda området för i lagen avsedda ändamål. Avsikten med användandet av förköpsrätt bedöms som utgångspunkt vid den tidpunkt vid vilken kommunen har använt sin förköpsrätt, det vill säga i detta fall enligt tidpunkten 7.10.2013.

Fastigheterna i fråga finns på delgeneralplaneområdet för sydöstra Sjundeå. Området betecknas som område för jord- och skogsbruk (MT-2) och till en liten del som ett område ämnat till övervägande del för jord- och skogsbruk (M-2/sk) med ett värdefullt bergsområde. Delgeneralplanen har godkänts av kommunfullmäktige 22.3.1993 och fastställts 7.2.1994. Med beaktande av det som konstaterats ovan gällande 1 § i förköpslagen bedöms frågan huruvida kommunen har förköpsrätt gällande ifrågavarande fastighetsköp inte enbart på basis av denna plan, utan man kan även beakta annan utredning över framtida användning av området. I ärendet kan också beaktas delgeneralplanens ålder.

I Nylands etapplandskapsplan 2 betecknas de ifrågavarande områdena som utvecklingsområde för stationsområde som stöder sig på rälstrafik. Sjundeå kommun har framfört att den har beslutat att påbörja den nya planeringen, men delgeneralplanen har dock inte framlagts såsom förslag till allmänhetens påseende. Kommunstyrelsen har på sitt möte 20.8.2012 § 143 beslutat att revideringen av delgeneralplanen anhängiggörs. Enligt beslutet är sydöstra Sjundeå det mest aktuella området som bör förnyas. Området för delgeneralplanen har försatts i byggförbud enligt 38 § i markanvändnings- och bygglagen och i åtgärdsbegränsning enligt 128 § i sagda lag (TEKN 6.1l.2012 § 87). Enligt Sjundeå kommuns utlåtande har glesbygdsbyggandet enligt generalplanen på området för Böle by varit livligt under de senaste åren. Närheten till stamväg 51 och motorvägen, som nu fortsätter ända till Kyrkslätt, gör området ännu mer intressant och ökar tillväxttrycket på området. Det finns behov av planering på området bland annat i syfte att trygga tjänsterna. Situationen i Böle by är en av orsakerna bakom ändringen av generalplanen i sydöstra Sjundeå. I närheten av det ifrågavarande markområdet finns områden som anvisats som bostadsområde (A) och kring området finns glesbebyggelse.

Med beaktande av planerna angående framtida användning av området anser förvaltningsdomstolen att kommunen har utnyttjat sin förköpsrätt för att köpa mark för samhällsbyggande. Det kan också anses att området behövs för sagda ändamål inom skälig tid. Förutsättningarna för att använda förköpsrätt uppfylls således. Förvaltningsdomstolen anser vidare att det inte finns några sådana omständigheter på basis av vilka utnyttjandet av förköpsrätt skulle ha varit uppenbart oskäligt. Beslutet strider inte heller mot proportionalitetsprincipen.

Det har inte anförts skäl att upphäva beslutet.

Med beaktande av hur ärendet slutar i förvaltningsdomstolen är det inte oskäligt att ändringssökanden själv får bära sina rättegångskostnader.

Tillämpade lagrum

De i motiveringen nämnda samt förvaltningsprocesslagen 74 §

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Markku Setälä, Ilkka Hartikainen och Ilona Nuorteva, som även har föredragit ärendet.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

A har i sina besvär yrkat att Helsingfors förvaltningsdomstols och kommunstyrelsens i Sjundeå beslut upphävs. Vidare har A yrkat att Sjundeå kommun åläggs att ersätta ändringssökandens rättegångskostnader.

Som motivering till sina yrkanden har A anfört bland annat följande:

Grunderna för användandet av förköpsrätt uppfylls inte i enlighet med förköpslagens 1 § 3 mom. Kommunstyrelsens beslut strider också mot rådande rättspraxis och rättsuppfattning samt mot de grundläggande principer som gäller inom förvaltningen. Beslutet är också oskäligt i enlighet med förköpslagens 6 §.

Kommunen bör kunna visa att den redan vid fattandet av sitt beslut om att nyttja förköpsrätt hade sådana konkreta planer gällande detta område att kommunen inom skälig tid behöver området för samhällsbyggande. Med hänvisning till samtliga fakta som hittills framkommit har Sjundeå kommun inte presenterat någon sådan utredning.

Kommunen har inte före köpet 7.10.2013 haft några konkreta planer beträffande områdes samhällsbyggande. Förvaltningsdomstolens beslutsmotiveringar visar att dess beslut inte baserar sig på motiveringarna i kommunens beslut.

Förvaltningsdomstolen har hänvisat till kommunstyrelsens beslut 20.8.2012 och tekniska nämndens beslut 6.11.2012. Dessa beslut är vardera av formell karaktär. Då fattades beslut endast om anhängiggörandet av revidering av generalplanen och om byggnadsförbud och åtgärdsbegränsning. I detta skede uttalades inget konkret om planering av någon del av köpeobjektet på Böle-området.

Någon uppföljning av beslutet att revidera delgeneralplanen för sydöstra Sjundeå har inte skett, ännu har varken program för deltagande och bedömning eller ett planeutkast framlagts. Av denna orsak kan besluten inte på något sätt ses som kommunens framlagda utredning över att kommunen vid tiden för köpet eller därefter haft avsikter eller planer beträffande områdets framtida användning för samhällsbyggande.

För övrigt har förvaltningsdomstolen hänvisat till kommunens utlåtande 20.1.2014, i vilket kommunen i efterhand framlagt vissa påståenden angående området kring Böle by. Dessa påståenden är mycket allmänna och de motiveringar gällande framtida samhällsutveckling som påståenden grundar sig på saknar realism. Även ifall sådana allmänna påståenden skulle kunna anses ha betydelse, har kommunen inte framlagt bevis för att det här skulle ha varit dess uttalade konkreta tankegång och målsättning för området 7.10.2013.

I besvären till förvaltningsdomstolen har lagts fram utredning om kommunens inställning till Käla-området där Böle by finns. All tillgänglig information gällande tiden före och under beslutet 7.10.2013 påvisar att Sjundeå kommun varken hade några konkreta planer eller var beredd att satsa på detta område i Böle by. Kommunen hade framlagt som målsättning att prioritera andra centrum (kommuncentrum och Störsvik - Sunnanvik-området) och kommunen omfattade uttryckligen inte det förslag som gällde Käla-området som framfördes i planförslag angående landskapsplan.

Det område i Böle by som kommunen i sitt utlåtande har meddelat att var en av orsakerna bakom behovet av revidering av generalplanen i sydöstra Sjundeå ligger på andra sidan järnvägen nordost om åkrarna som köpet gällde. Detta område är alltså på rejält avstånd från åkrarna. Nära dessa åkrar finns inga nya hus och inte heller behov av mera byggrätter eller planering. Ingen har någonsin i kommunen nämnt att detta åkerområde är i behov av planering.

De påståenden vilka Sjundeå kommun i sitt utlåtande 20.1.2014 till förvaltningsdomstolen framlagt som fakta (utan verifiering) uppfyller inte sådana krav som ställs i förköpslagen om utredning beträffande kommunens avsikter beträffande områdets användning för samhällsbyggande.

En viss anteckning i ett utkast till landskapsplan, vilken kommunen därtill motsatte sig 21.1.2013, kan inte anses som utredning över kommunens avsikter beträffande områdets användning. Kommunens avsikt vid tidpunkten före beslutet om användandet av förköpsrätt var att inte satsa på ny tätbebyggelse. I den då gällande landskapsplanen var åkerområdet betecknat som kulturhistoriskt värdefullt odlingslandskapsområde. Därtill anger beteckningen i landskapsplanen en utvecklingsprincip och gäller på mycket lång sikt.

Kommunen har inte framlagt någon tidtabell för behovet av området inom skälig tid. Av beredningen till förköpsbeslutet framgår dock att det i ingen händelse kommer att behövas inom det närmaste årtiondet.

I praktiken finns ingen realistisk möjlighet att börja planera det nu köpta markområdet, eftersom det strider mot det godkända förslaget till landskapsplan. I landskapsplanen anges att nya tätorter inte ska planeras eller förverkligas innan det har fattats ett bindande beslut om spårförbindelsen eller stationen (Käla). Trots många års påtryckningar stannar bara en liten del av tågen vid Sjundeå station (centrumområdet). Det känns närmast utopistiskt att SJ någonsin skulle öppna en station i Käla.

Med tanke på rådande rättspraxis hänvisas i detta sammanhang till flera rättsfall som citeras i juris doktor Ilari Hovilas artikel i Edilex 12.4.2013 "Kunnan etuosto-oikeuden tarkoitussidonnaisuus KHO:n oikeuskäytännössä". Enligt Hovila har man i praxis utgått från att då kommunen som utredning hänvisar till anhängiggjord planering, ställs som krav att planen åtminstone varit framlagd till påseende. Det räcker alltså inte att hänvisa till att man fattat beslut om revidering av en gällande delgeneralplan. I så fall bör annan utredning framläggas av kommunen, till exempel att områdets markanvändning definierats i annan form, till exempel i kommunens markanvändningsstrategi.

Förutom planer kan kommunen fästa uppmärksamhet vid markanvändningsstrategier, områdets placering och egenskaper samt kommunens behov, men utredningen bör vara konkret beträffande området och beträffande planerna angående samhällsbyggande bör kommunen påvisa att de förverkligas inom skälig tid. Sjundeå kommun har inte framlagt någon sådan utredning som enligt rättspraxis krävs för förköpsrättens nyttjande för samhällsbyggande. Det saknas såväl konkreta planer för områdets användning som tidtabell enligt vilken behovet av området skulle infalla inom skälig tid.

I detta fall står en kommuns krav i motsatsförhållande till en privat persons rätt att ingå avtal. Kommunen har skyldighet att framlägga utredning om vilka planer kommunen haft för det område som köpet gällde vid tidpunkten för beslutet om förköpsrätt. Kommunen har framlagt påståenden om detta, men inte på något sätt verifierat att så verkligen skulle ha varit fallet. Kommunen bör ha samma partsställning i detta ärende som A. Kommunens utlåtande 20.1.2014 är enbart en partsinlaga och kan inte beaktas som ett faktum. Om kommunen framför åsikter, bör dessa verifieras med konkreta bevis på planer som uttryckligen gäller det nu köpta området vid tidpunkten för köpet. Så har inte skett, varför beslutet inte grundar sig på fakta utan påståenden. Förvaltningsdomstolen har godtagit dessa påståenden som tillräcklig utredning angående förköpsrätt.

Kommunstyrelsen har i sitt beslut 7.10.2013 angivit som motiv att det är lättare för kommunen att utveckla och fatta beslut om områdets samhällsstruktur. Detta kan inte anses vara ett godtagbart syfte, då kommunen i följande mening meddelar att enligt markanvändningens utvecklingsbild kommer kommunen att utveckla kommuncentrum och Störsvikområdet och förbindelserna mellan dessa under det närmaste årtiondet. Syftet med beslutet är alltså uppenbarligen att i en diffus framtid äga mark, som eventuellt kan bli värdefull, utan att kommunen i det här skedet har något i lagen angivet syfte med markanskaffningen.

Ingendera parten i köpet har på förhand kunnat förvänta sig annat än att rättsläget var väldigt klart utgående från kommunens tidigare beslut, varför beslutet även strider mot principen om skydd för berättigade förväntningar.

Såsom i besvärsskriften till förvaltningsdomstolen konstaterats, har A odlat området på basis av arrende i över 18 års tid och arealen är en viktig del av hans näringsutövande. Eftersom ändringssökanden bedriver jordbruk som huvudsyssla, är hans utkomst beroende av denna verksamhet. Området ligger i närheten av i A:s ägo varande övrig odlingsmark, varför A genom köpet fått en enastående möjlighet att på ett bestående sätt säkra sin utkomst och gårdens livsduglighet och utveckling. Åkerskiftena är relativt stora, och ligger nära A:s gårdscentrum. Köpet möjliggör täckdikning av de blöta åkrarna, vilket skulle förbättra markens struktur och ge bättre odlingsmöjligheter.

Beslutet att nyttja förköpsrätten är förutom omotiverat även uppenbart oskäligt, eftersom det inte baserar sig på proportionalitetsprincipen.

Kommunens tjänsteman har meddelat säljaren att det inte kommer att byggas på åkrarna. Att kommunen inte har något intresse att vidta konkreta åtgärder för samhällsbyggande på detta åkerområde har framkommit under denna process. Kommunens förfarande åsamkar A sådan skada att den inte är i skälig proportion till den målsättning som kommunen eftersträvar med beslutet.

Kommunstyrelsen i Sjundeå har i sin förklaring yrkat att besvären samt kravet att kommunen ska ersätta A:s rättegångskostnader ska förkastas. Kommunstyrelsen har anfört bland annat följande:

Kommunstyrelsen anser att den i sina beslut 7.10.2013 och 20.1.2014 har framfört tillräcklig utredning, som baserar sig på fakta och som visar att området kommer att användas för samhällsbyggande och att området behövs för sagda ändamål inom rimlig tid med beaktande av planeringssituation.

Eftersom förköpslagen inte innehåller några bestämmelser om hurudan kommunens utredning skall vara, kan de rättsfall som ändringssökanden framför inte som sådana anses utgöra de enda motiveringarna då ärendet avgörs. Vart och ett av dessa fall är speciellt och de motiveringar som kommunstyrelsen 20.1.2014 har framfört visar att kommunen på grund av områdets specialdrag har behov av att skaffa områden för samhällsbyggande, detta trots att kommunen inte har något markanvändningsplan eller någon skiss över en sådan som har godkänts i ett kommunalt organ.

Det faktum att ändringssökanden har odlat området på basis av arrende ger honom ingen speciell rättighet till området. Med hänsyn till detta och villkoren i överlåtelsen samt övriga omständigheter kan beslutet inte anses vara uppenbarligen oskäligt. Ändringssökandens uppfattning om att kommunen inte har intresse för att vidta konkreta åtgärder i fråga om samhällsbyggande på området i fråga är felaktig och kommunen anser sig ha bevis för detta.

A har i sitt genmäle anfört bland annat följande:

Kommunstyrelsens hänvisning till planeringssituationen räcker inte, eftersom kommunen har bevisbördan och bör framlägga utredning om vilket behovet 7.10.2013 var och för vilket användningsändamål det behövdes. Av kommunstyrelsens förklaring framkommer inga konkreta planer och inte heller någon som helst tidtabell.

Kommunstyrelsen hänvisar enbart till sitt beslut 20.1.2014, där kommunen framlagt allmänna påståenden gällande den eventuella framtida samhällsutveckligen på området kring Böle by. Före 7.10.2013 hade kommunen aldrig ens framlagt en antydan om att området skulle behövas för samhällsbyggande. Inget av påståendena gäller konkret detta åkerområde, såsom ändringssökanden tidigare framfört i sina besvär.

Kommunens intresse av detta åkerområde har hittills varit obefintligt. Kommunen har inte heller med planebeslut eller markanvändningsplaner eller annars antytt att ett sådant intresse skulle finnas. Kommunens tjänstemän har inte heller varit medvetna om ett sådant intresse. Därför ingicks köpeavtal utgående från att kommunens avsikter enligt lag bör vara klara och välmotiverade. Kommunens förfarande åsamkar A sådan skada att den inte på något sätt kan anses stå i skälig proportion till den målsättning som kommunen eftersträvar med beslutet.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet.

1. Besvären avslås. Ärendet slutar på det sätt som framgår av Helsingfors förvaltningsdomstols beslut.

2. A:s yrkande om ersättning av rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen avslås.

Skälen till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Skälen till att besvären avslås

När kommunen utnyttjar sin förköpsrätt, är det inte fråga om expropriation av en fastighet, utan om att kommunen träder i stället för köparen på de vid köpet avtalade villkoren, såsom det sägs i 2 § 1 mom. i förköpslagen. Enligt 8 § i förköpslagen hade det varit möjligt att innan fastighetsköpet slöts framställa en begäran om att kommunen skulle ta ställning till om den hade för avsikt att utnyttja sin förköpsrätt, men enligt vad som framgår av handlingarna har ingen sådan skriftlig begäran framställts till kommunen. Av det som A har anfört har inte framgått att kommunstyrelsen i Sjundeå när den beslöt att kommunen skulle utnyttja förköpsrätten skulle ha brutit mot skyddet för berättigade förväntningar, ändamålsbundenhetsprincipen, proportionalitetsprincipen eller andra i 6 § i förvaltningslagen avsedda rättsprinciper inom förvaltningen.

Av dessa skäl och med beaktande i övrigt av de skäl och bestämmelser som förvaltningsdomstolen har anfört till stöd för sitt beslut, yrkandena i högsta förvaltningsdomstolen och utredningen i ärendet, finns det inte skäl till ett annat slut i ärendet än det som framgår av Helsingfors förvaltningsdomstols beslut.

2. Yrkandet om ersättning av rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen

Med beaktande av hur ärendet har slutat samt 74 § i förvaltningsprocesslagen får A själv bära sina rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Matti Pellonpää, Hannu Ranta, Tuomas Lehtonen, Mika Seppälä och Janne Aer. Föredragande Mikko Rautamaa.

Förvaltningsrådet Janne Aer var av skiljaktig mening. Hans röstningsanförande, i vilket förvaltningsrådet Tuomas Lehtonen instämde, var följande:

"Jag upphäver Helsingfors förvaltningsdomstols beslut till den del som det gäller avgörandet i huvudsaken samt Sjundeå kommunstyrelses beslut.

Skälen till den skiljaktiga meningen

A har sökt ändring på den grunden att Sjundeå kommun när kommunen 7.10.2013 fattade beslut om att utnyttja sin förköpsrätt inte har kommit med någon konkret utredning om att området inom skälig tid skulle komma att användas för samhällsbyggande. Inte heller senare har konkreta planer eller en konkret tidtabell framlagts.

Det område som förköpet gäller används nu för jordbruk. Det är beläget i närheten av A:s övriga odlingsmarker och A har uppgett att han under 18 års tid med stöd av arrendeavtal har odlat en stor del av området. Området spelar en viktig roll i A:s näringsutövning, där jordbruket är huvudnäringen. Fastighetsköpet skapar förutsättningar att på ett bestående sätt trygga gårdens livsduglighet och utveckling.

Enligt 1 § 1 mom. i förköpslagen har kommunen förköpsrätt vid köp som gäller fastigheter i kommunen. Enligt paragrafens 3 mom. kan förköpsrätten utnyttjas för förvärv av mark för samhällsbyggande samt för rekreations- och skyddsändamål. I den allmänna motiveringen till regeringens proposition med förslag till ändring av 1 § i förköpslagen (RP 104/1989 rd) konstateras med hänvisning till avsiktsbestämmelsen i 1 § 3 mom. i förköpslagen att "förköpsrätten kan således utnyttjas endast om området inom skälig tid behövs för i momentet uppräknade ändamål".

När det gäller kommunens avsikter beträffande området förutsätts i förköpslagen inte att området är planlagt eller att det finns andra bestämda planer för det, utan även andra tillräckligt konkreta projekt och utredningar som berör användningen av marken i fråga kan vara tillräckliga som utredning. Även områdets läge, kommunens tidigare markförvärv och fastighetsägande på närliggande områden samt kommunens behov har betydelse i sammanhanget.

I den gällande delgeneralplanen för Sjundeå kommun är de fastigheter som förköpet gäller försedda med beteckningen MT-2. Enligt bestämmelsen i planen är området avsett för idkande av effektivt jord- och skogsbruk, som på grund av landskapsbilden inte lämpar sig för bostads- och arbetsplatsbyggande. På området kan uppföras byggnader endast för jord- och skogsbruk och därtill anslutna binäringar i enlighet med byggnadsordningen.

Av referatdelen i protokollanteckningen om förköpsbeslutet 7.10.2013 framgår att förköpsbeslutet stöder sig på Nylands förbunds vision, enligt vilken befolkningsökningen i huvudstadsregionen gör det nödvändigt att bygga en ny tågstation mellan Kyrkslätt och Sjundeå, och det förköpta området kommer att bli ett bostadsområde inom den tilltänkta stationens influensområde. Enligt markanvändningens utvecklingsbild utvecklar Sjundeå kommun dock under det närmaste årtiondet uppenbarligen i första hand kommuncentrum och Störsviksområdet och inte området i Käla/Böle by, där de fastigheter som förköpet gäller är belägna.

I sitt utlåtande till Helsingfors förvaltningsdomstol har kommunstyrelsen i Sjundeå preciserat de omständigheter som stöder kommunens förköpsrätt samt ytterligare motiverat sin ståndpunkt.

Innan förköpsbeslutet fattades hade kommunstyrelsen i Sjundeå beslutat att generalplanen för sydöstra Sjundeå revideras. Av kommunstyrelsens beslutsprotokoll och protokollet från tekniska nämndens möte 5.6.2012, som föregått kommunstyrelsens beslut, framgår dock inte vilka målsättningarna för revideringen av generalplanen är i fråga om detta område och inte heller att området överhuvudtaget skulle vara av central betydelse vid revideringen. Enligt handlingarna finns det ännu inte ens något utkast till generalplan, varför det sannolika innehållet i planen ännu är okänt. Kommunen har inte heller anfört att den för de ifrågavarande områdena skulle ha tidigare beaktansvärda planer, vilkas förverkligande skulle vara beroende av markägandeförhållandena på området.

I sitt ovan nämnda utlåtande har kommunstyrelsen också hänvisat till att på området för Böle by har glesbygdsbyggandet enligt delgeneralplanen varit livligt under de senaste åren. Öster om tågbanan har uppstått en bebyggelse som är synnerligen tät och omfattar cirka 40 byggnadsplatser. Närheten till stamväg 51 och motorvägen, som nu fortsätter ända till Kyrkslätt, gör området ännu mera intressant och ökar tillväxttrycket på området. Det finns behov av planering på området, bland annat i syfte att trygga tjänsterna. I Nylands etapplandskapsplan 2, som landskapsfullmäktige antagit 20.3.2013, befinner sig de förköpta fastigheterna på ett utvecklingsområde för stationsområde som stöder sig på rälstrafik. Käla-området med omnejd betraktas som en ny tätort. Kommunen måste i sin ägo skaffa stora markområden på området, eftersom antalet invånare enligt Banförvaltningscentralen borde vara cirka 5 000 invånare för att en ny station ska byggas.

Med anledning av den utredning som kommunen framlagt konstaterar jag att om en tågstation byggs i Käla, är det fråga om ett långsiktigt projekt, vars genomförande är förknippat med betydande osäkerhetsfaktorer. Områdesanvisningarna i etapplandskapsplanen ger i princip stöd för att förutsättningarna för förköp finns. Om marken kommer att användas på ett i etapplandskapsplanen anvisat sätt blir beroende av den mera detaljerade planläggningen. Någon plan som skulle göra det möjligt att skapa sig en uppfattning om när området skulle tas i bruk för samhällsbyggande har inte presenterats.

Enbart den omständigheten att området är beläget i huvudstadsregionens närhet är inte en tillräcklig grund för att förköpsrätt kan utnyttjas utan närmare planer för markanvändningen på området. Den nuvarande användningen av området utgör inte heller i framtiden något hinder för att markens användningsändamål ändras och kommuner förvärvar området, om området planläggs enligt den vision som kommunen har.

På ovan nämnda grunder konstaterar jag att kommunstyrelsen endast i mycket allmänna ordalag har förklarat vad det område som de förköpta fastigheterna omfattar kommer att användas till och att särskilt tidtabellen för när samhällsbyggandet kommer att ske förblir öppen. Följaktligen anser jag att det inte har utretts att området inom skälig tid skulle behövas för samhällsbyggande. Det har inte funnits förutsättningar för Sjundeå kommun att utnyttja sin förköpsrätt, varför jag upphäver kommunstyrelsens beslut."

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.