4.5.2015/1149

Besvär i kommunalärende (Närpes)

Ärende Kommunalbesvär

Ändringssökande A, B, C, D, E, F och G, Närpes

Beslut som överklagas

Vasa förvaltningsdomstol 22.12.2014 nro 14/0514/1

Ärendets tidigare handläggning

Stadsfullmäktige i Närpes har 13.10.2014 § 37 beslutat att Närpes stad begär att statsrådet bestämmer att Närpes stad blir tvåspråkig 31.12.2014 eller så snart som möjligt under förutsättning att en eventuell ändring av 5 § i språklagen gör det möjligt att bli tvåspråkig kommun innan nästa tioårsperiod för språklig indelning börjar.

Förvaltningsdomstolens avgörande

Vasa förvaltningsdomstol har med sitt överklagade beslut avslagit bland annat ändringssökandenas besvär och yrkande om att verkställigheten av beslutet ska förbjudas.

Förvaltningsdomstolen har anfört följande skäl till stöd för sitt beslut:

Beredning av ärendet

Enligt 31 § i förvaltningslagen skall en myndighet se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt. Myndigheten skall i detta syfte skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet skall kunna avgöras.

Enligt 53 § i kommunallagen skall kommunstyrelsen bereda de ärenden som behandlas i fullmäktige.

- Möjligheter att delta och påverka, information och möjligheter till inflytande

Enligt 27 § 1 mom. i kommunallagen skall fullmäktige se till att kommunens invånare och de som utnyttjar kommunens tjänster har förutsättningar att delta i och påverka kommunens verksamhet.

Enligt 2 mom. i nämnda paragraf kan deltagande och påverkande främjas i synnerhet genom att

1) företrädare för dem som utnyttjar tjänsterna väljs in i kommunens organ,

2) delområdesförvaltning tillämpas i kommunen,

3) information ges om kommunens angelägenheter och diskussionsmöten ordnas,

4) invånarnas åsikter reds ut innan beslut fattas,

5) samarbete idkas vid skötseln av kommunens uppgifter,

6) invånarna får hjälp när de tar egna initiativ till att sköta, bereda och planera ärenden, samt genom att

7) kommunala folkomröstningar ordnas.

Enligt 29 § 1 mom. i kommunallagen skall kommunen informera invånarna om ärenden som är anhängiga i kommunen, planer som gäller sådana, behandlingen av dessa ärenden samt om hur de avgjorts och deras effekter. Kommunen skall vid behov göra upp översikter över frågor som gäller kommunens service, ekonomi, miljövård och markanvändning. Invånarna skall också ges information om det sätt på vilket frågor och åsikter om ärendena kan framföras till beredarna och beslutsfattarna.

Enligt 41 § 1 mom. i förvaltningslagen skall myndigheten, om avgörandet i ett ärende kan ha en betydande inverkan på andras än parternas livsmiljö, arbete eller övriga förhållanden, ge dessa personer möjlighet att få uppgifter om utgångspunkterna och målen för behandlingen av ärendet samt att uttala sin åsikt om ärendet.

Enligt 2 mom. i samma paragraf skall information om att ärendet är anhängigt och om möjligheten till inflytande ges på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till ärendets betydelse och omfattning.

Enligt 3 mom. i samma paragraf behöver information om att ärendet är anhängigt dock inte ges, om det äventyrar syftet med avgörandet, medför annan betydande olägenhet eller är uppenbart onödigt.

I regeringens proposition till riksdagen (RP 72/2002 rd) konstateras i detaljmotiveringen till nämnda 41 § att för att möjligheter till inflytande skall beredas krävs det enligt huvudregeln som framgår av 1 mom. att avgörandet i ärendet kan ha en betydande verkan på andras än parternas livsmiljö, arbete eller övriga förhållanden. Begreppet livsmiljö får sitt innehåll närmast ur miljöbestämmelsen i 20 § grundlagen. Syftet med bestämmelsen är att garantera dem som avses i lagrummet möjligheter att påverka beslutsfattandet i synnerhet när avgörandet i ärendet kan påverka sundheten i miljön. Vid bedömningen av frågan om möjligheter att påverka skall beredas skall man också fästa uppmärksamhet vid de miljöolägenheter avgörandet eventuellt ger upphov till, t.ex. oljud eller lukt. En betydande verkan för livsmiljön kan dessutom innebära att det beslut som kommer att fattas i ärendet kan påverka miljöns trivsamhet. Begreppet livsmiljö skall också täcka inverkan på boende. En sådan inverkan på en persons arbete som avses i bestämmelsen kan bli följden t.ex. av nedläggningen av ett kommunalt sjukhus eller en kommunal läroinrättning, som i praktiken kan ha rätt omfattande sysselsättningspolitiska verkningar. Med ett avgörandes verkan på personers övriga omständigheter avses, i likhet med vad som är fallet i fråga om förvaltningsförfarandelagen, situationer där avgörandet kan inverka på yrkesutövning eller näringsidkande.

Verkan av stadsfullmäktiges beslut, som gäller ändrande av kommunens språkliga status, kan inte anses vara en sådan som avses i 41 § i förvaltningslagen, varför stadgandet i fråga inte kan anses tillämpligt i nu föreliggande ärende. Stadsfullmäktiges beslut har därför inte uppkommit i felaktig ordning på den grunden att 41 § i förvaltningslagen inte har iakttagits vid beredningen av ärendet.

Stadgandena i 27 § och 29 § i kommunallagen har som syfte att förbättra kommuninvånarnas allmänna möjligheter att delta och direkt påverka kommunens verksamhet. Lagrummen styr kommunen på ett allmänt plan. Vid behandlingen av nu föreliggande ärende kan det inte anses att staden har förfarit i strid med nämnda lagrum.

- Ordnande av folkomröstning

Enligt 30 § 1 mom. i kommunallagen kan fullmäktige besluta att en folkomröstning skall ordnas om en fråga som hör till kommunen.

Enligt 2 mom. i nämnda paragraf är en folkomröstning rådgivande.

Rätten att besluta om folkomröstning tillkommer fullmäktige. Fullmäktige i Närpes stad har inte behandlat eller fattat beslut om att ordna en folkomröstning i frågan. Beslutet har inte tillkommit i felaktig ordning på den grunden att en rådgivande folkomröstning inte har ordnats.

- Beredningens innehåll och omfattning vad gäller konsekvenserna av beslutet

Ifrågavarande ärende har beretts i stadsstyrelsen. Till stadsfullmäktiges befogenheter har hört att bedöma huruvida den beredning som gjorts i ärendet är tillräcklig och till sitt innehåll gjord med riktiga utgångspunkter samt om den kan läggas till grund för avgörandet i ärendet. Fullmäktige kan vid behov återremittera ett ärende till styrelsen för fortsatt beredning. Då stadsfullmäktige i Närpes, efter omröstning om bordläggning av ärendet, har tagit ärendet till behandling och fattat beslut i saken, har stadsfullmäktige ansett beredningen, bland annat med avseende på statsandelsreformen och de ekonomiska konsekvenserna av ändrad språklig status, vara sådan att den kan läggas till grund för avgörandet. Beredningen i ärendet kan inte anses vara så uppenbart bristfällig eller felaktig att stadsfullmäktiges beslut till följd av detta skulle vara tillkommet i felaktig ordning.

Beslutets lagenlighet i övrigt

Det faktum att ändringen av 5 § i språklagen inte hade trätt i kraft vid tidpunkten för stadsfullmäktiges beslut har inte utgjort hinder för att fatta beslut om att ansöka om ändrad språklig status på det sätt som framgår av fullmäktiges beslut.

Stadsfullmäktige har enligt sin prövning, i syfte att få kommunens språkliga status ändrad från enspråkig till tvåspråkig, kunnat besluta att hos statsrådet anhålla om att bli tvåspråkig på det sätt som framgår av stadsfullmäktiges beslut 13.10.2014 § 37. Fullmäktige har inte använt sin prövningsrätt i annat syfte än vad den enligt lag kan användas till. Stadsfullmäktiges beslut överskrider därför inte dess befogenhet och är inte heller annars på de grunder som anförts i besvären lagstridigt.

Verkställande av beslutet

Verkställigheten av stadsfullmäktiges beslut har inte förbjudits, varför stadsstyrelsen har kunnat göra anhållan hos statsrådet i enlighet med stadsfullmäktiges beslut. Det föreligger inte skäl till att avbryta verkställigheten av beslutet.

Lagrum som förvaltningsdomstolen tillämpat

Kommunallagen 90 §

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

A och hans medparter har i sina besvär yrkat att Vasa förvaltningsdomstols och Närpes stadsfullmäktiges överklagade beslut ska upphävas.

Jävsinvändning

Föredraganden i förvaltningsdomstolen har varit jävig att föredra ärendet. Hon är dotter till ordföranden i kommunstyrelsen i Korsnäs. Kommunfullmäktige i Korsnäs har 17.11.2014 fattat ett likadant beslut om att ansöka hos statsrådet om att bli en tvåspråkig kommun som Närpes har gjort. Föredragandens far har som styrelseordförande ett mycket stort intresse av att besvären över Närpes stadsfullmäktiges beslut förkastas, eftersom detta med största sannolikhet skulle medföra att eventuella besvär över motsvarande beslut i Korsnäs också skulle förkastas. Eftersom det vore helt otänkbart att föredraganden skulle kunna föredra besvär över Korsnäs kommunfullmäktiges motsvarande beslut, är det också helt otänkbart att hon skulle göra det när det är fråga om besvär över Närpes stadsfullmäktiges beslut. Då föredraganden började bereda ärendet, visste hon inte om besvär skulle komma att anföras över det beslut som Korsnäs kommunfullmäktige fattat.

Även den omständigheten att Vasa förvaltningsdomstol gav sitt beslut synnerligen snabbt, det vill säga redan 22.12.2014, gör att det ligger nära till hands att tro att specialbehandlingen av ärendet i förvaltningsdomstolen har berott på föredraganden.

Om högsta förvaltningsdomstolen inte omedelbart godkänner besvären, borde ärendet återförvisas till förvaltningsdomstolen för handläggning i en ojävig sammansättning i domstolen.

Huvudsaken

Ändringssökandena har hänvisat till vad de anfört i förvaltningsdomstolen.

Närpes vill inte bli en tvåspråkig kommun, utan har pressats till att bli det med hot om lägre statsunderstöd. Språklagen har ändrats av en orsak som är helt främmande för lagens syften. De svenskspråkiga har också diskriminerats genom att språkpengar genom statsandelsreformen inte kan ges åt enspråkigt svenska kommuner. Förfarandet är grundlagsvidrigt.

Förvaltningsdomstolen har tolkat 41 § i förvaltningslagen felaktigt, när den har ansett att stadsfullmäktiges beslut inte kan ha betydande inverkan på kommunmedlemmarnas livsmiljö. Stadgandet bör inte tolkas snävt, utan ges en vid tolkning. Lagstiftaren har inte kunnat förutse en situation som denna, där en kommun av ekonomiska orsaker tvingas bli tvåspråkig. Det finns inget tidigare beslut i Närpes som haft så stor inverkan på närpesborna som detta. Språkmiljön är en mycket viktig del av livsmiljön.

Förvaltningsdomstolen har också ansett att 27 § och 29 § i kommunallagen inte har någon betydelse i sammanhanget. Detta är ett överraskande och felaktigt påstående. Det kan inte vara så att alla lagrum i kommunallagen som tar sikte på kommunmedlemmarnas möjlighet till information och påverkan är betydelselösa. Den brådska som staden har angett som skäl till att man inte iakttagit dessa lagrum är ingen ursäkt för att åsidosätta lagen. Det överklagade beslutet strider mot nyss nämnda lagrum.

Utredningen av konsekvenserna av beslutet har också varit otillräcklig. Ändringssökandena har specificerat på vilka grunder de ansett att beredningen varit bristfällig. Förvaltningsdomstolen har inte tagit ställning till en enda av dessa, vilket innebär att det i stort skulle räcka att fullmäktige själv ansett att beredningen är tillräcklig. Om en sådan tolkning omfattas, vore det ju aldrig möjligt att upphäva ett beslut på grund av bristande beredning.

Ändringssökandena har anfört bland annat att kommunen erhåller ett nytt främmandespråktillägg om cirka 1,8 miljoner euro, som inte alls har nämnts för fullmäktige eller allmänheten. Det verkar som om kommunen inte alls förlorat något på statsandelsreformen, vilket man påstått. En annan sak är om man får ytterligare medel i statsandelar för att man avstår från enspråkigheten. Kostnaderna för tvåspråkighet har inte heller alls utretts.

Förvaltningsdomstolen har också ansett att det inte spelar någon roll i sammanhanget att 5 § i språklagen inte hade trätt i kraft då beslutet togs. Detta betyder ju att det inte ens hade varit nödvändigt att ändra språklagen. Enligt beslutet skulle det kunna verkställas först efter att ändringen av språklagen trätt i kraft, men staden ansökte genast hos statsrådet om tvåspråkighet, vilket var lagstridigt, eftersom man inte kan ansöka om något som inte lagligt är möjligt.

Ändringssökandena har i förvaltningsdomstolen även yrkat att verkställigheten av stadsfullmäktiges beslut ska förbjudas, men förvaltningsdomstolen har inte tagit yrkandet till prövning förrän den gav sitt beslut i huvudsaken. Detta gör att det verkar som om man genast vetat att besvären kommer att förkastas.

Stadsstyrelsen i Närpes har gett ett utlåtande. Besvären ska avslås.

Stadsstyrelsen har upprepat vad den anfört i sitt utlåtande i Vasa förvaltningsdomstol. Ändringen av språklagen har trätt i kraft 15.12.2014, men statsrådet har inte kunnat besluta om att Närpes stad ska bli tvåspråkig, eftersom det inte funnits ett laga kraft vunnet beslut av staden om att den ansöker om frivillig tvåspråkighet. Detta har inneburit att Närpes stad gått miste om sammanlagt 2,16 miljoner euro i statsandelar för 2015. Om stadsfullmäktiges beslut av 13.10.2014 inte vinner laga kraft före 30.6.2015, går staden miste om motsvarande statsandelar för 2016. Ärendet har således stor ekonomisk betydelse för staden, varför stadsstyrelsen har yrkat att högsta förvaltningsdomstolen handlägger och avgör ärendet i brådskande ordning.

Beträffande jävsinvändningen kan konstateras att förvaltningsdomstolens beslut i ärendet har getts först efter att tiden för anförande av besvär över Korsnäs kommunfullmäktiges beslut hade vunnit laga kraft. Den snabba handläggningen av ärendet i förvaltningsdomstolen har berott på att staden sänt in sitt utlåtande till förvaltningsdomstolen mycket snabbt, eftersom ärendet påverkar hela staden och dess invånare. Närpes stad har på begäran fått besked från förvaltningsdomstolen om att ärendet kommer att behandlas i skyndsam ordning. Att hävda att föredraganden, som berett ärendet, skulle ha påverkat utgången och tidtabellen för beslutet eller att staden på något sätt skulle ha påverkat handläggningen bör anses vara förtal.

Ändringssökandenas klander av riksdagens eller regeringens beslut kan inte bli föremål för prövning i dessa kommunalbesvär.

Förvaltningslagens 41 § blir inte tillämplig i saken. Den språkliga livs­miljön kommer inte att ändras väsentligt av att staden blir tvåspråkig med svenska som fortsatt förvaltningsspråk. En förbättring av de finskspråkigas möjligheter att få service på sitt modersmål kan inte anses vara en negativ förändring av livsmiljön. Ej heller har skyltning på två språk stor inverkan på livsmiljön.

Beträffande tillämpningen av 27 § och 29 § i kommunallagen har staden hänvisat till vad den anfört i Vasa förvaltningsdomstol.

Vid beredningen i ärendet har det tydligt framgått att staden på grund av den nya statsandelslagen förlorar totalt 1,25 miljoner euro. Staden har inte heller undanhållit allmänheten något, utan utgångspunkten i beredningen har varit att påvisa vad staden totalt förlorar på statsandelsreformen och vilka möjligheter en frivillig tvåspråkighet skulle innebära i ekonomiska termer. Beträffande utredningen av kostnaderna för tvåspråkigheten har man från beredningens sida valt att utgå från kostnaderna i övriga tvåspråkiga kommuner i Österbotten och anpassat dessa till Närpes stads förhållanden och så kommit fram till de kostnader som nämns i beredningen. Förutom dessa kostnader har staden redan nu kostnader för översättning av material till finska.

Det har inte varit lagstridigt av staden att lämna sin ansökan till statsrådet innan ändringen av 5 § i språklagen har trätt i kraft, trots att statsrådet inte har kunnat behandla ansökan omedelbart, utan först när lagändringen trätt i kraft.

Eftersom ärendet till sin natur till stora delar handlar om statsandelar, önskar Närpes stad att högsta förvaltningsdomstolen prövar analogin med den vid beslutstidpunkten gällande statsandelslagstiftningen. En sådan ansökan om höjning av statsandel enligt prövning som avses i 30 § 1 mom. i statsandelslagen samt uppgörande av den plan som enligt 2 mom. ska bifogas ansökan är åtgärder av förberedande natur och är därför enligt 91 § i kommunallagen inte överklagbara. Ansökan kan också återtas av kommunen. Den ansökan som fullmäktige i en enspråkig kommun kan göra med stöd av 5 § i språklagen kan anses vara av sådan karaktär att den inte har rättskraft, utan kan återtas av kommunen. Om åtgärden inte vinner rättskraft, kan den inte heller erhålla laga kraft. På samma sätt som i fråga om en ansökan som den som det nu är fråga om är det vid ansökan om behovsprövade statsandelar statsrådet som med stöd av 48 § 2 mom. i statsandelslagen fattar beslut om höjning av stats­andel enligt prövning. Ett sådant beslut är enligt 65 § 2 mom. i stats­andelslagen inte överklagbart. Detta kan jämföras med att statsrådet i enlighet med 5 § i språklagen ger en förordning om kommunernas språkliga indelning, där besvärsmöjlighet över själva förordningen saknas.

I statsandelsförfarandet uppstår en situation som har stora likheter med en kommuns ansökan om att bli frivilligt tvåspråkig och med hänsyn till detta kan man anse att besvärsrätt saknas över kommunfullmäktiges beslut att ansöka om frivillig tvåspråkighet.

Stadsstyrelsen i Närpes har 18.11.2014 § 141 beslutat att fullmäktiges beslut gällande ansökan om att bli frivilligt tvåspråkig verkställs i enlighet med kommunallagens 98 §. Staden har ansett att verkställighet av stadsfullmäktiges beslut i enlighet med 98 § i kommunallagen inte skulle vara oåterkalleligt och att statsrådet skulle kunna ge en förordning gällande Närpes stads tvåspråkighet.

Närpes stad har i sin förklaring även begärt att högsta förvaltningsdomstolen i sitt beslut i prejudikatsyfte ska ta ställning till om statsrådet kan ge en förordning genom vilken en kommun blir tvåspråkig även i det fall att kommunens beslut om att ansöka om frivillig tvåspråkighet inte ännu har vunnit laga kraft och om en sådan process är oåterkallelig.

A och hans medparter har gett ett genmäle.

Besvären bör bifallas eller ärendet återförvisas till förvaltningsdomstolen till följd av jäv.

Besvären har inte behandlats opartiskt i förvaltningsdomstolen, vilket framgår av förvaltningsrättsdomare, sektionsordförande X:s uttalande i medierna. X har sagt att det i ärendet varit fråga om en summa om 2,1 miljoner euro som Närpes stad årligen skulle komma att gå miste om, trots att detta bara är ett overifierat påstående av staden. Men för att staden inte skulle gå miste om miljonerna var förvaltningsdomstolen tvungen att inte bara behandla frågan mycket snabbt, utan det viktigaste var att förkasta besvären. Det verkar som om förvaltningsdomstolen genast beslutat att förkasta besvären.

X har också motiverat brådskan med att det var avgörande för kommunen och dess invånare om kommunen i framtiden skulle komma att bli tvåspråkig. Något sådant argument har inte framförts av staden eller av ändringssökandena. Det är alltså fråga om förvaltningsdomstolens och/eller X:s egen åsikt. Det lyser tydligt igenom att domstolen tyckte att det var viktigt att Närpes blir tvåspråkigt.

Staden vet mycket väl att livsmiljön i Närpes har påverkats i hög grad efter beslutet. Man har pressats till beslutet, vilket även staden sagt i många sammanhang.

Ändringssökandena har i besvären i högsta förvaltningsdomstolen framhållit att staden fått ett nytt främmandespråktillägg om cirka 1,8 miljoner euro, som inte nämnts för fullmäktige eller allmänheten. I sin förklaring bestrider staden inte detta, liksom inte heller att staden inte har utrett kostnaderna för tvåspråkigheten. Staden påstår sig endast ha utgått från kostnaderna i övriga tvåspråkiga kommuner i Österbotten och anpassat dessa till Närpes stads förhållanden. Detta är ett nytt påstående, som inte nämnts för fullmäktige, vilket framgår av protokollet. Ändringssökandena tror inte att en sådan utredning har skett. Den skulle inte heller vara tillräcklig, utan man borde ha utgått från Finlands Kommunförbunds utredning om konsekvenserna av övergången till tvåspråkigheten och de kostnader detta medför. Utredningen finns som bilaga till beslutsprotokollet.

Stadens förklaring till varför den genast verkställde beslutet är mycket haltande. Enligt beslutet skulle staden anhålla om tvåspråkighet under förutsättning att en eventuell ändring av 5 § i språklagen gör det möjligt för en kommun att bli tvåspråkig före början av nästa tioårsperiod för språklig indelning. Lagändringen hade dock inte skett när beslutet verkställdes. Verkställigheten av beslutet var därmed olaglig.

Stadens yrkande om att högsta förvaltningsdomstolen ska pröva om beslutet kunde verkställas i enlighet med 98 § i kommunallagen ska inte prövas, då staden inte är ändringssökande. Det är statsrådet som beslutat att inte behandla stadens begäran om tvåspråkighet innan stadens beslut att begära det har vunnit laga kraft. I målet är det inte fråga om besvär över statsrådets beslut, varför yrkandet inte kan prövas.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet och avslår besvären. Ärendet slutar på det sätt som framgår av Vasa förvaltningsdomstols beslut.

Skäl till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Jävsinvändningen

Enligt 76 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen gäller om jäv för en person som behandlar ett besvärsärende samt om framställande och behandling av en jävsinvändning i tillämpliga delar vad som i 13 kap. i rättegångsbalken bestäms om domarjäv.

Enligt 13 kap. 1 § i rättegångsbalken får en domare inte behandla ett ärende om domaren är jävig så som avses i nämnda kapitel.

Enligt 13 kap. 2 § 1 mom. tillämpas vad som i detta kapitel bestäms om domare också på bland annat föredragande.

Enligt 13 kap. 4 § 1 mom. 5 punkten är en domare jävig i ett ärende i vilket avgörandet i ärendet kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för domaren, för en i 3 § 1 mom. 1 punkten avsedd närstående till domaren eller för en person som domaren eller en närstående till honom eller henne företräder.

Enligt 13 kap. 7 § 3 mom. är en domare jävig om någon annan omständighet som kan jämställas med de omständigheter som avses i nämnda kapitel ger grundad anledning att ifrågasätta domarens opartiskhet i ärendet.

Enligt 13 kap. 3 § 1 mom. 1 punkten avses med närstående bland annat domarens föräldrar.

Den omständigheten att målet i Vasa förvaltningsdomstol har föredragits av en person som är dotter till ordföranden i kommunstyrelsen i Korsnäs kommun, vilken också har fattat beslut om att ansöka hos statsrådet om att bli en tvåspråkig kommun, kan inte anses innebära att avgörandet i detta mål kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för ordföranden i kommunstyrelsen i Korsnäs på det sätt som avses i 13 kap. 4 § 1 mom. 5 punkten i rättegångsbalken.

Den omständigheten att både Korsnäs kommun och Närpes stad har ansökt hos statsrådet om att bli tvåspråkiga kommuner, kan inte heller anses vara en sådan i 13 kap. 7 § 3 mom. i rättegångsbalken avsedd omständighet som på det sätt som avses i nämnda moment skulle kunna jämställas med de i kapitlet uttryckligen nämnda jävsgrunderna och som skulle ge grundad anledning att ifrågasätta föredragandens opartiskhet i saken.

2. Huvudsaken

Lagrum och förarbeten

Gällande 5 § i språklagen trädde i kraft 15.12.2014, genom lag 1039/2014.

Enligt 5 § 1 mom. utgör kommunerna grundenheten för den språkliga indelningen. Kommunerna är antingen enspråkiga eller tvåspråkiga. Genom förordning av statsrådet bestäms vart tionde år på grundval av den officiella statistiken vilka kommuner som är tvåspråkiga och vilket majoritetsspråket är samt vilka kommuner som är enspråkigt finska eller svenska.

Enligt 5 § 3 mom. kan det, om fullmäktige i en kommun begär det, genom förordning av statsrådet föreskrivas att kommunen är tvåspråkig även om den annars skulle vara enspråkig. En sådan statsrådsförordning upphör att gälla när en statsrådsförordning som avses i 1 mom. upphör att gälla.

Enligt 90 § 2 mom. i kommunallagen får kommunalbesvär anföras på den grunden att

1) beslutet har tillkommit i felaktig ordning,

2) den myndighet som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller

3) beslutet annars strider mot lag.

Enligt 98 § i kommunallagen kan ett beslut verkställas innan det har vunnit laga kraft. Ett beslut får dock inte börja verkställas om rättelse­yrkande eller ändringssökande skulle bli meningslöst genom verkställigheten eller om det organ som behandlar rättelseyrkanden eller besvärsmyndigheten förbjuder verkställigheten.

I 41 § 1 mom. i förvaltningslagen föreskrivs att om avgörandet i ett ärende kan ha en betydande inverkan på andras än parternas livsmiljö, arbete eller övriga förhållanden, skall myndigheten ge dessa personer möjlighet att få uppgifter om utgångspunkterna och målen för behandlingen av ärendet samt att uttala sin åsikt om ärendet. I förarbetena (RP 72/2002 rd) till nämnda paragraf behandlas det uppdrag som det allmänna har att främja den enskildes möjligheter att delta i samhällelig verksamhet och att påverka beslut som gäller honom eller henne själv. I förarbetena har det i grundlagen givna uppdraget att främja påverkningsmöjligheterna ansetts framhäva möjligheterna i synnerhet för andra än de egentliga parterna att påverka ärenden som utan att de direkt inverkar på dessa personers fördel eller rätt annars har en betydande inverkan på den gemensamma livsmiljön eller på beslut som gäller individen.

Juridisk bedömning

Det beslut som stadsfullmäktige i Närpes med stöd av 5 § 3 mom. i språklagen fattat är ett beslut som i sin förlängning har konsekvenser i form av förändringar i den språkliga miljön i staden, om staden genom förordning av statsrådet blir tvåspråkig. Förändringarna kan dock inte anses ha en sådan betydande, i 41 § i förvaltningslagen avsedd inverkan på kommuninvånarnas livsmiljö att stadsfullmäktiges överklagade beslut av denna anledning skulle ha tillkommit i oriktig ordning.

Enligt 90 § 2 mom. i kommunallagen kan ett beslut inte anses lagstridigt på grunder som hänför sig till beslutets ändamålsenlighet, såsom dess ekonomiska lönsamhet för kommunen.

Eftersom lagligheten av stadsfullmäktiges i Närpes beslut 13.10.2014 § 37 har avgjorts med detta beslut, finns det inte någon anledning för högsta förvaltningsdomstolen att uttala sig om den verkställighet av beslutet som har skett genom att stadsstyrelsen med stöd av beslutet har framställt fullmäktiges begäran till statsrådet innan fullmäktiges beslut att framställa en sådan begäran har vunnit laga kraft.

Eftersom det i ärendet inte är fråga om besvär över något beslut av statsrådet, finns det inte heller anledning för högsta förvaltningsdomstolen att ta ställning till frågan om statsrådet kan fatta beslut om tvåspråkighet med anledning av en begäran som framställts med stöd av 5 § 3 mom. i språklagen innan fullmäktiges beslut att framställa en sådan begäran har vunnit laga kraft.

Slutsats

Av ovannämnda skäl och med beaktande i övrigt av de skäl och bestämmelser som förvaltningsdomstolen har anfört till stöd för sitt beslut samt yrkandena i högsta förvaltningsdomstolen och utredningen i ärendet, har fullmäktige inom ramen för sin prövningsrätt kunnat anse att beredningen av det överklagade beslutet varit tillräcklig och besluta framställa en ovan avsedd begäran till statsrådet. Det finns därför inte skäl till ett annat slut i ärendet än det som framgår av förvaltningsdomstolens beslut.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Anne E. Niemi, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta, Leena Äärilä och Vesa-Pekka Nuotio. Föredragande Anneli Tulikallio.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.