13.9.2019/4128

Hälsoskydd - Boendehälsa - Sanitär olägenhet - Skyldighet att avhjälpa sanitär olägenhet - Buller - Bullermätning - Helhetsbedömning - Bostadslägenhet - Restaurangbuller - Musikbuller - Karaoke

En sanitär olägenhet i en bostadslägenhet, orsakad av buller, skulle i första hand verifieras genom mätning. En bullernivå som överskrider ekvivalentnivån enligt 12 § 3 mom. i boendehälsoförordningen efter eventuella korrigeringar som gjorts på grund av bullrets skadlighet, var den bullernivå som kunde bedömas orsaka sanitär olägenhet för dem som bodde i lägenheten.

Den av buller förorsakade sanitära olägenheten skulle som allmän grund i enlighet med 3 § i boendehälsoförordningen bedömas som en helhet med beaktande av bland annat exponeringens sannolikhet, eventuell upprepad exponering samt exponeringens varaktighet. I tillämpningen av bestämmelsen kan förutsättas att man från den i helhetsbedömningen av den i 12 § 3 mom. definierade bullernivån som en så kallad åtgärdsgräns kan göra avvikelser neråt.

Under bostadsinspektioner i en bostadslägenhet i ett våningshus hade, i sovrummet, den underliggande restaurangens karaokeframträdanden hörts så ljudligt att det gick att identifiera framträdandena. Dessutom hördes karaokevärdens anmälningar, bakgrundsmusiken till karaokeframträdandena, dunsande ljud och restaurangbesökarnas röster, till bostaden.

Ekvivalentnivån i sovrummet hade inte verifierats att överskrida den i 12 § 3 mom. i boendehälsoförordningen avsedda åtgärdsgränsen 25 dB mätt som ekvivalentnivå LAeq,1h under en timme (kl 22-7). Bland annat trafiken och buller orsakat av människor utomhus hade stört bullernivåmätningarna. Det hade inte under bostadsinspektionerna varit möjligt att genomföra mätningar av ljudnivån på det sätt som Valvira föreskriver.

Med beaktande av att det via sinnesintryck under bostadsinspektionerna gjorts iakttagelser om karaokeverksamhetens buller och dess störande natur samt karaokemusikens kvalitet och att bullret från den ifrågavarande verksamheten var återkommande, förelåg det i ärendet sådan tillräcklig utredning som förutsätts enligt 27 § 4 mom. i hälsoskyddslagen och 3 § 1 mom. i boendehälsoförordningen om att bullret från restauranglokaliteten nattetid kunde orsaka i 1 § i hälsoskyddslagen avsedd sanitär olägenhet för dem som vistades i bostaden.

Miljönämnden hade haft förutsättningar i enlighet med hälsoskyddslagen och boendehälsoförordningen att förplikta restaurangbolaget att avhjälpa den sanitära olägenheten.

Hälsoskyddslagen 1 § 2 mom., 26 § 1 mom., 27 § 1, 2 och 4 mom., 51 § 1 mom. och 53 § 2 och 3 mom.

Social- och hälsovårdsministeriets förordning om sanitära förhållanden i bostäder och andra vistelseutrymmen samt om kompetenskrav för utomstående sakkunniga 2 § 1 punkten, 3 § 1 mom. och 12 § 3 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Kari Tornikoski, Taina Pyysaari, Pekka Aalto och Monica Gullans. Föredragande Irene Mäenpää.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.