7.11.2016/4653

Utlänningsärende - Rättshjälp - Fast arvode enligt ärende - Besvär endast gällande uppehållstillstånd - Internationellt skydd

Frågan gällde om fast arvode enligt ärende skulle betalas åt biträdet i enlighet med 17 a § i rättshjälpslagen och 7 a § i arvodesförordningen då Migrationsverkets beslut gällde både internationellt skydd och uppehållstillstånd men ärendet i högsta förvaltningsdomstolen liksom i förvaltningsdomstolen hade gällt endast beviljande av uppehållstillstånd av individuella mänskliga orsaker. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att arvodet bestäms domstolsspecifikt. För tillämpningen av stadgandena om fast arvode enligt ärende var det av betydelse om ett sådant ärende var anhängigt i domstolen där 17 a § i rättshjälpslagen och 7 a § i arvodesförordningen skulle tillämpas i huvudsaken. Ordalydelsen "internationellt skydd" i nämnda stadganden skulle anses betyda ett sådant ärende där det i ett vid en domstol anhängigt ärende var frågan om internationellt skydd.

En tolkning som innebar att stadgandena om fast arvode inte skulle tillämpas då det i domstolen inte var frågan om internationellt skydd fick stöd av att det fasta arvodet enligt 7 a § 4 mom. i arvodesförordningen omfattar även andra uppehållstillståndsärenden som domstolen ska avgöra i samband med ärendet. Då besvären hade begränsats att gälla endast annat uppehållstillstånd kunde arvodet bestämmas till ett mindre belopp än det fasta arvodet i enlighet med tidsåtgången för behövliga åtgärder. Dessutom var stadgandena om fast arvode undantag till huvudreglerna i 17 § i rättshjälpslagen och 2 § i arvodesförordningen, vilket innebar att de skulle tolkas restriktivt.

Då internationellt skydd inte begärts i domstolen utgjorde ändringsansökan endast gällande uppehållstillstånd inte ett sådant i 7 a § 4 mom. i arvodesförordningen avsett annat uppehållstillståndsärende som domstolen ska avgöra i samband med ärendet.

På ovan nämnda grunder skulle 17 a § i rättshjälpslagen och 7 a § i arvodesförordningen inte tillämpas på ett i domstolen anhängigt ärende som inte gällde internationellt skydd utan enbart uppehållstillstånd på annan grund, trots att Migrationsverkets beslut hade gällt också internationellt skydd. I dessa fall skulle arvodet bestämmas enligt 17 § i rättshjälpslagen och 2 § i arvodesförordningen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att då ett skäligt arvode fastställs i ett ärende som tidigare har gällt internationellt skydd men där ändringsansökan har begränsats till att gälla endast annat uppehållstillstånd kunde, förutom ärendets natur och omfattning, även det fasta arvodets belopp som hade tillämpats ifall ändringsansökan hade gällt ett beslut av Migrationsverket eller förvaltningsdomstolen gällande internationellt skydd som helhet, beaktas.

Rättshjälpslagen 17 § 1 mom. och 17 a §

Statsrådets förordning om grunderna för arvoden vid allmän rättshjälp 2 § 1 mom. och 7 a §

Se även HFD 20.10.2016 L 4390

Ärendet har avgjorts av president Vihervuori samt justitieråden Sakari Vanhala, Janne Aer, Mikko Puumalainen och Tuomas Kuokkanen. Föredragande Katja Tertsonen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.