26.3.2010/640

Mervärdesskatt - Tillämpningsområde - Skatteplikt - Vederlag - Eget bruk av tjänster som avser fastighetsinnehav - Hälso- och sjukvårdsverksamhet - Rehabiliteringsverksamhet - EU-direktivs inverkan

Till en stiftelses verksamhet hörde bland annat att driva ett rehabiliteringscenter, där rehabilitering gavs med stöd av tillstånd av länsstyrelsen och i enlighet med lagstiftningen för den allmänna hälso- och sjukvården. I rehabiliteringscentret tillhandahöll stiftelsen tjänster inom medicinsk rehabilitering, bland annat kurser för personer med sjukdomar i stöd- och rörelseorganen eller med hjärtbesvär och sådan vård som kan ges på rehabiliteringsanstalt, yrkesinriktad rehabilitering, såsom rehabiliteringsundersökningar samt ASLAK- och TYK-rehabilitering. Vidare tillhandahöll centret tjänster inom geriatrisk rehabilitering, såsom rehabilitering av krigsinvalider och krigsveteraner. Utöver detta tillhandahöll centret även andra rehabiliteringstjänster.

Efter avslutat anbudsförfarande producerade rehabiliteringscentret tjänster åt Folkpensionsanstalten (FPA). Stiftelsens ersättning bestämdes enligt FPA:s eget poängsystem och den hade i ett avtal med FPA avtalat om den ersättning som FPA betalade per dygn för de olika tjänsterna, såsom rehabiliteringstjänster, inkvartering och mat. Betalningen skedde efter fakturering. I avtalet konstaterades bland annat att stiftelsen som tjänsteproducent i allmänhet inte hos klienten uppbar någon klientavgift, självkostnadsandel eller annan ersättning för rehabiliteringen. Stiftelsen fick också ersättning av FPA för rehabiliterings- och anpassningskurser som stiftelsen ordnade för mentalvårdsklienter samt personer med hjärtbesvär, allergier eller astma. Priset på dessa rehabiliterings- och anpassningskurser bestämdes av FPA antingen per dygn eller per besök. Stiftelsen fick också ersättning av Statskontoret för geriatriska rehabiliteringstjänster. Tjänsteleverantörerna utsågs av Statskontoret genom ett anbudsförfarande som gick till så, att Statskontoret sände sina kvalitetskriterier och uppgifterna om priserna per vårddygn till alla de anstalter för vård och rehabilitering av krigsinvalider och krigsveteraner som deltagit i anbudsförfarandet. Kvalitetskriterierna bestämde det så kallade bottenpriset, som utgjorde 85 procent av totalpriset. Utöver detta hade anstalterna möjlighet att få ytterligare 15 procent av totalpriset som tilläggspoäng för specialkunnande. Stiftelsen kunde dessutom ha burit upp inkvarteringsavgifter av rehabiliteringsklienter som hade hade anlänt till rehabiliteringscentret redan dagen innan kursen inleddes. De avgifter som centret hade burit upp av klienterna utgjorde till sitt belopp mindre än 0,4 procent av den samhällsfinansierade andelen.

Stiftelsen ägde eller hade i sin besittning fastigheter som användes av rehabiliteringscentret, huvudsakligen i den skattefria rehabiliteringsverksamheten. Till denna del utövade stiftelsen sin rehabiliteringsverksamhet mot vederlag på det sätt som avses i det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG). De ersättningar för rehabiliteringsverksamheten som stiftelsen mottog av FPA och Statskontoret var ett vederlag för de rehabiliteringstjänster som stiftelsen levererat. FPA och Statskontoret betalade ersättningarna för rehabiliteringsklienternas räkning, det vill säga erlade ett vederlag för de rehabiliteringstjänster som stiftelsen hade tillhandahållit rehabiliteringsklienterna. Det var fråga om ekonomisk verksamhet som omfattades av bestämmelserna i det sjätte mervärdesskattedirektivet och även av bestämmelserna i mervärdesskattelagen. För denna verksamhet var stiftelsen således skattskyldig på det sätt som avses i mervärdesskattelagen och det sjätte mervärdesskattedirektivet, trots att det var frågan om verksamhet som var befriad från skatt. När fastigheterna användes i rehabiliteringsverksamheten, användes de således för ett ändamål som medförde att bestämmelserna i mervärdesskattelagen och det sjätte mervärdesskattedirektivet blev tillämpliga. Då detta var fallet, skulle frågan om beskattning av eget bruk av tjänster avseende fastighetsinnehav bedömas med detta användningsändamål som utgångspunkt. Följaktligen ansåg högsta förvaltningsdomstolen att de tjänster avseende fastighetsinnehav som stiftelsen på ovan nämnt sätt utförde, utförde den som skattskyldig till den del som fastigheterna på ovan nämnt sätt användes av stiftelsen i dess rehabiliteringsverksamheten, som var skattefri. För de tjänster avseende fastighetsinnehav som stiftelsen utförde med egen personal skulle den följaktligen betala mervärdesskatt för eget bruk av tjänsterna.

Ansökan om återbäring av mervärdesskatt för räkenskapsperioderna 1.1.-31.12.2002, 1.1.-31.12.2003 samt 1.1.-31.12.2004.

Jfr HFD:2009:84

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten och 2 mom., 4 §, 32 §, 34 §, 73 § och 79 § 1 mom.
Europeiska unionens råds sjätte mervärdesskattedirektiv (77/388/EEG) artikel 2.1., 4.1, 4.2 och 4.3, 6.2 b och 6.3, 11 A 1 a samt 13 A 1 b och 1 c.
Europeiska rådets direktiv (2006/112/EG) om ett gemensamt system för mervärdesskatt artikel 2, 9, 26, 27, 73 och 132.

(ASLAK-rehabilitering är en förkortning som avser tidig yrkesinriktad rehabilitering och TYK-rehabilitering en förkortning som avser rehabilitering i syfte att bibehålla och förbättra arbetsförmågan)
 

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.