6.3.2009

A, som hade sin hemort i Afghanistans huvudstad Kabul hade sökt bashälsovård i Finland. Dessutom hade han konstaterats lida av en allvarlig hjärtsjukdom, för vilken han hade vårdats på ett universitetscentralsjukhus, där en pacemaker hade opererats in.

Enligt utredningen i ärendet var A:s hälsotillstånd gott när han skrevs ut från sjukhuset. Pacemakern gjorde dock att han behövde kontinuerlig uppföljning hos en kardiolog samt vård med läkemedel. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att bashälsovård fanns att få i Afghanistan. När det gällde specialiserad sjukvård var situationen inte lika god, men bäst var tillgången på sådan sjukvård dock i Kabul. Det fanns inte heller anledning att förmoda att myndigheterna i Afghanistan avsiktligt skulle komma att behandla A sämre än andra medborgare. Enbart den omständigheten att nivån inom sjukvården och tillgången på sådan var bättre i Finland utgjorde inte någon grund för att uppehållstillstånd skulle beviljas. A befann sig inte heller på ett i 52 § 1 mom. i utlänningslagen avsett sätt i en sådan sårbar situation att det vore uppenbart oskäligt eller strida mot artikel 3 i den europeiska människorättskonventionen att vägra honom uppehållstillstånd. A:s ansökan om asyl och uppehållstillstånd hade därför kunnat avslås och A avvisas till Afghanistan, detta även med hänsyn till säkerhetstillståndet i Kabul.

Utlänningslagen 87 §, 88 § och 52 § 1 mom. samt regeringens proposition 28/2003 rd med förslag till utlänningslag
Lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande 19 § 1 mom.
Europeiska människorättskonventionen artikel 3