10.1.2007/18

Mervärdesskatt - Skattepliktig försäljning - Undantag från försäljnings skatteplikt - Försäkringstjänst - Tjänst som innefattar uppgörelse och beräkning av försäkringsersättning - Gemenskapsrätt

Ett försäkringsbolag hade gett A i uppdrag att utföra med bolagets försäkringsverksamhet förknippade tjänster, som gällde uppgörelse, beräkning och beslut. Vid behandlingen av skadeärenden anlitades A för att fastställa vilken del av skadan som var ersättningsgill samt för att beräkna skadan. A gav försäkringsbolaget ett skriftligt utlåtande eller en promemoria, där han tog ställning till riktigheten av de skadekalkyler som fanns bland handlingarna och/eller presenterade egna skadekalkyler. Vid behov uttalade sig A även om huruvida försäkringstagaren skulle anses ha förorsakat skadan. Mellan A och försäkringsbolaget existerade inte något sådant avtalsförhållande som måste finnas i försäkringsverksamhet, och som fanns mellan försäkringsbolaget och försäkringstagaren.

Skatteverket hade gett A ett förhandsavgörande, enligt vilket A inte skulle betala mervärdesskatt för den tjänst som han sålde till försäkringsbolaget. Enligt skatteverkets omfattade den sålda tjänsten utredning av skadan, dess ersättningsgillhet och skadevållaren samt bedömning av skadans storlek och skadekalkylerna och den skulle betraktas som en tjänst för uppgörelse och beräkning av försäkringsersättningar som avses i 44 § 2 mom. i mervärdesskattelagen. För en sådan tjänst skulle inte betalas mervärdesskatt. Skatteombudet överklagade skatteverkets beslut hos förvaltningsdomstolen, som i sitt beslut ansåg att de tjänster som A sålde till försäkringsbolaget inte var sådana skattefria försäkringstekniska tjänster som avses i 44 § 2 mom. i mervärdesskattelagen, eftersom försäkringsverksamheten till sin art var sådan att den förutsatte ett avtalsförhållande mellan den som tillhandahöll tjänsten och den försäkrade. Enligt förvaltningsdomstolen sålde A tjänster som sakkunnig, och för denna försäljning var A enligt 1 § i mervärdesskattelagen skyldig att betala mervärdesskatt. Förvaltningsdomstolens beslut baserade sig till väsentlig del på artikel 13 B.a i det Rådets sjätte mervärdesskattedirektiv (77/388/EGG) och på domar där Europeiska gemenskapernas domstol hade tolkat nämnda bestämmelse.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att 44 § 2 mom. i mervärdesskattelagen om att skatt inte ska betalas för så kallade försäkringstekniska tjänster som utförs i anslutning till försäkringsverksamhet är en bestämmelse där det föreskrivs om en längre gående skattefrihet än i artikel 13.B.a i ovan nämnda direktiv. I direktivet finns överhuvudtaget ingen bestämmelse om en skattefrihet som skulle motsvara den som föreskrivs i nämnda 44 § 2 mom. I en situation som denna blir nämnda bestämmelse i direktivet och Europeiska gemenskapernas domstols praxis beträffande tolkningen av den inte alls tillämplig, utan avgörandet ska baseras uteslutande på nationell lag. Av denna anledning och då de tjänster som A hade sålt till försäkringsbolaget var sådana som avses i 44 § 2 mom. i mervärdesskattelagen, upphävde högsta förvaltningsdomstolen förvaltningsdomstolens beslut och bestämde att skatteverkets förhandsavgörande skulle gälla. Förhandsavgörande för tiden 1.1.2005 - 31.12.2006.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten och 44 §
Europeiska gemenskapernas råds sjätte mervärdesskattedirektiv (77/388/EEG) artikel 13.B.a

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.