363/2020

Emedan statsrådet med stöd av 8 § i beredskapslagen (1552/2011) har utfärdat statsrådets förordning om fortsatt utövning av befogenheter i enlighet med 86, 88, 93 och 94 § i beredskapslagen (308/2020) tar statsrådet i enlighet med vad som föreskrivs i denna förordning omedelbart i bruk följande befogenheter enligt 88 § i beredskapslagen:

Närmare bestämmelser om befogenhetens innehåll finns i 2 och 3 §.

Kommunen kan avstå från att iaktta de tidsfrister som det föreskrivs om i 51–53 § i hälso- och sjukvårdslagen, om det är nödvändigt för ordnande av brådskande vård och om patientens hälsa inte riskeras av att tidsfristen överskrids.

Inom primärvården ska en bedömning av vårdbehovet dock göras på det sätt som föreskrivs i 51 § 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen.

Inom den specialiserade sjukvården, mentalvårdstjänsterna för barn och unga och specialiserad sjukvård som ges i samband med primärvård ska bedömningen av vårdbehovet dock inledas inom tre veckor från det att en remiss har kommit in till en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård eller till ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet för specialiserad sjukvård som samkommunen ansvarar för på det sätt som föreskrivs i 51 § 1 mom., 52 § 2 mom. och 53 § 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen.

Vård som i samband med bedömningen av vårdbehovet har konstaterats vara medicinskt eller odontologiskt nödvändig ska med beaktande av patientens hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp ordnas inom skälig tid.

Kommunen kan avstå från att iaktta den tidsfrist för påbörjande av bedömningen av servicebehovet som föreskrivs i 36 § 2 mom. i socialvårdslagen. Avståendet får inte leda till att en persons oundgängliga försörjning och omsorg äventyras. Skyldigheten enligt det momentet att påbörja bedömningen av servicebehovet utan dröjsmål och att slutföra bedömningen utan ogrundat dröjsmål får kommunen inte avstå från att iaktta.

Denna förordning träder i kraft den 14 maj 2020. Förordningen gäller till och med den 30 juni 2020.