411/2017
Dokumentversioner
Helsingfors den 21 juni 2017
Statsrådets förordning om ändring av statsrådets förordning om miljöskydd för sjöfarten
I enlighet med statsrådets beslut
ändras i statsrådets förordning om miljöskydd för sjöfarten (76/2010) 2 kap. 1 §, 3 kap. 2–4 §, 4 kap. 1 och 2 §, 5 kap. 1–3 §, 6 kap. 2, 4, 8 och 9 §, rubriken för 7 kap. och 7 kap. 1 och 2 § samt rubriken för 8 kap. och 8 kap. 1 §, av dem 6 kap. 2, 4, 8 och 9 § sådana de lyder i förordning 1057/2014, som följer:
2 kap.
Förhindrande av oljeutsläpp från fartyg
1 §
Begränsningar av oljeutsläpp från fartyg
I enlighet med 2 kap. 1 § 1 mom. i miljöskyddslagen för sjöfarten får oljehaltig blandning från fartyg släppas ut i vattnet i Finlands territorialvatten och i Finlands ekonomiska zon utanför den zon som sträcker sig fyra sjömil från närmaste land, om följande förutsättningar som anges i bilaga I till MARPOL 73/78-konventionen uppfylls:
1) koncentrationen av olja i utflödet inte överstiger 15 delar per miljon delar vatten,
2) fartyget är under gång,
3) den oljehaltiga blandningen behandlas i ett sådant system för filtrering av olja enligt bilaga I till MARPOL 73/78-konventionen som är försett med en automatisk larmanordning och arrangemang som säkerställer att utsläpp av oljehaltiga blandningar automatiskt stoppas, och
4) den oljehaltiga blandningen inte härrör från oljetankfartygs lastpumprum.
Ombord på oljetankfartyg förutsätts dessutom utöver det som föreskrivs i 1 mom. att den oljehaltiga blandningen inte har blandats med rester av oljelast.
På finska fartyg tillämpas 1 och 2 mom. också utanför finskt vattenområde och Finlands ekonomiska zon dock så att när ett fartyg framförs utanför de specialområden som anges i bilaga I till MARPOL 73/78 -konventionen är minimikravet i stället för det som föreskrivs i 1 mom. 3 punkten att den oljehaltiga blandningen behandlas i system för filtrering av olja enligt regel 14 i bilaga I till konventionen.
3 kap.
Förhindrande av utsläpp av skadliga flytande ämnen från fartyg
2 §
Krav på lossning av skadliga flytande ämnen som tillhör klass X samt rengöring av tanken
En tank från vilken ett ämne i klass X har lossats, ska spolas i enlighet med regel 13.6 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen innan fartyget lämnar lossningshamnen.
Allt vatten som efter genomförd spolning tas i tanken kan släppas ut i vattnet i enlighet med regel 13.2 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen.
3 §
Krav på lossning av skadliga flytande ämnen som tillhör klass Y samt rengöring av tanken
En tank från vilken ett högvisköst ämne i klass Y som avses i regel 1.17 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen eller ett stelnande ämne i klass Y som avses i regel 1.15 ska spolas i enlighet med regel 13.6 i bilaga II innan fartyget lämnar lossningshamnen.
Allt vatten som efter genomförd spolning tas i tanken kan släppas ut i vattnet i enlighet med regel 13.2 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen.
4 §
Krav på lossning av skadliga flytande ämnen som tillhör klasserna Y och Z samt rengöring av tanken
Ämnen i klass Y i andra fall än de som avses i 3 § samt ämnen i klass Z ska tömmas i enlighet med manualen. I annat fall ska tanken spolas eller så ska alternativa metoder enligt regel 16.8 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen som inspektören kräver vidtas.
Allt vatten som efter genomförd spolning tas i tanken kan släppas ut i vattnet i enlighet med regel 13.2 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen.
4 kap.
Förhindrande av utsläpp av toalettavfall från fartyg
1 §
Krav på förbud mot utsläpp av toalettavfall och utsläppsbegränsningar på fartyg
Det är förbjudet att släppa ut toalettavfall i vattnet på finskt vattenområde och Finlands ekonomiska zon samt från finska fartyg även utanför Finlands territorialvatten och Finlands ekonomiska zon med följande undantag:
1) behandlat toalettavfall får släppas ut genom en behandlingsanläggning för toalettavfall vilken när det gäller finska fartyg har godkänts enligt lagen om marin utrustning (1503/2011) och när det gäller fartyg som för flagg tillhörande någon annan medlemsstat i Europeiska unionen enligt rådets direktiv 96/98/EG om marin utrustning eller vilken, när det gäller fartyg som för flagg tillhörande någon annan främmande stat, har godkänts av administrationen i fartygets flaggstat,
2) behandlat toalettavfall får släppas ut på minst tre sjömils avstånd från närmaste land genom en sådan anläggning som finfördelar och desinficerar toalettavfallet; en förutsättning är att Trafiksäkerhetsverket har godkänt anläggningen för finska fartygs del och att fartygets flaggstat har godkänt anläggningen för andra fartyg,
3) obehandlat toalettavfall får släppas ut på minst 12 sjömils avstånd från närmaste land så att det toalettavfall som samlats i tankarna inte släpps ut på en gång utan med måttlig utsläppshastighet när fartyget gör minst fyra knop; den måttliga utsläppshastigheten ska beräknas specifikt för varje fartyg i enlighet med instruktionerna i IMO:s resolution MEPC.157(55) och Trafiksäkerhetsverket eller ett klassificeringssällskap som det befullmäktigat ska godkänna beräkningarna.
Genom en anläggning som avses i 1 mom. 2 punkten får dock inte behandlat toalettavfall släppas ut i Östersjöområdet från nya passagerarfartyg, som anges i kapitel 1 regel 1 stycke 10 i bilaga IV till MARPOL 73/78-konventionen från och med 1 juni 2019 och inte från existerande passagerarfartyg från och med 1 juni 2021.
Trots vad som föreskrivs i 1 mom. 3 punkten får inte obehandlat toalettavfall släppas ut i Östersjöområdet från nya passagerarfartyg, som anges i kapitel 1 regel 1 stycke 10 i bilaga IV till MARPOL 73/78-konventionen, från och med 1 juni 2019 och inte från existerande passagerarfartyg från och med 1 juni 2021.
2 §
Krav på behandlingsanläggningar för toalettavfall
Behandlat toalettavfall får utan begränsningar släppas ut genom en sådan godkänd behandlingsanläggning för toalettavfall som uppfyller kraven i IMO:s resolution MEPC.2(VI), om anläggningen har installerats på fartyget före den 1 januari 2010. Behandlat toalettavfall får utan begränsningar släppas ut genom en sådan godkänd behandlingsanläggning för toalettavfall som uppfyller kraven i IMO:s resolution MEPC.159(55).
Behandlat toalettvatten får utan begränsningar släppas ut i Östersjöområdet från nya passagerarfartyg, som anges i kapitel 1 regel 1 stycke 10 i bilaga IV till MARPOL 73/78-konventionen från och med den 1 juni 2019 och från existerande passagerarfartyg från och med den 1 juni 2021 endast genom en sådan godkänd behandlingsanläggning för toalettavfall som även beträffande utsläppsbestämmelser för kväve och fosfor uppfyller kraven i de utsläppsbestämmelser som avser behandlat toalettavfall och som ingår i IMO:s resolution MEPC.227(64).
5 kap.
Förhindrande av utsläpp av fast avfall från fartyg
1 §
Förbud mot utsläpp av fast avfall i vattnet och utsläppsbegränsningar på Östersjön och andra specialområden
Det är förbjudet att släppa ut allt annat fast avfall än de fasta avfall som finns nämnda i regel 6 i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen på specialområdena som avses i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen. Det är dock tillåtet att släppa ut vissa fasta avfall från fartyg enligt regel 6 i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen.
Det är förbjudet att slänga plastföremål och föremål och ämnen som innehåller plast i vattnet från fartyg.
2 §
Förbud mot utsläpp av fast avfall i vattnet och utsläppsbegränsningar på andra ställen än specialområdena
Det är förbjudet att släppa ut allt annat fast avfall än de fasta avfall som finns nämnda i regel 4 i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen annanstans än på de specialområden som avses i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen. Det är dock tillåtet att släppa ut vissa fasta avfall från fartyget enligt regel 4 i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen.
Det är förbjudet att slänga plastföremål och föremål och ämnen som innehåller plast i vattnet från fartyg.
3 §
Utsläpp av fast avfall i vattnet från fasta eller flytande plattformar
Det är förbjudet att släppa ut fast avfall i vattnet från en fast eller flytande plattform samt från alla övriga fartyg, som finns invid dessa plattformar eller på högst 500 meters avstånd från dem. Det är dock tillåtet att släppa ut matavfall i vattnet enligt regel 5 i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen.
6 kap.
Förhindrande av luftförorening från fartyg
2 §
Kvalitetskrav på bränsle och begränsning av svaveloxidutsläpp
Det bränsle som används på fartyg ska uppfylla kraven enligt bilaga VI till MARPOL 73/78-konventionen.
När finska fartyg framförs på andra områden än sådana svavelkontrollområden som avses i bilaga VI till MARPOL 73/78-konventionen iakttas följande krav:
1) svavelhalten i det bränsle som används på fartyg får uppgå till högst 3,50 viktprocent till och med den 31 december 2019,
2) svavelhalten i det bränsle som används på fartyg får uppgå till högst 0,50 viktprocent från och med den 1 januari 2020 när fartyget framförs i Europeiska unionens medlemsstaters territorialhav, ekonomiska zoner och utsläppskontrollområden.
När finska fartyg framförs på Östersjöområdet och andra sådana svavelkontrollområden som avses i bilaga VI till MARPOL 73/78-konventionen samt när utländska fartyg framförs på finskt vattenområde eller i Finlands ekonomiska zon får svavelhalten i det bränsle som används på fartyget vara högst 0,10 viktprocent.
4 §
Svavelhalten i bränslen som används på fartyg i hamnar i Europeiska unionens medlemsstater
Svavelhalten i det bränsle som används på fartyg i hamnar i Europeiska unionens medlemsstater får uppgå till högst 0,10 viktprocent. Svavelrikare bränsle får i andra hamnar än de som är belägna i svavelkontrollområden enligt 2 § 3 mom. användas endast om besättningen inte ges tillräcklig tid att genomföra all nödvändig omkoppling mellan bränsletyper så snart som möjligt efter ankomsten till kaj och så sent som möjligt före avresan. Tidpunkten för omkoppling mellan bränsletyper ska föras in i den loggbok som förs på fartyget.
Kravet i 1 mom. som gäller svavelhalten i bränsle tillämpas inte på
1) fartyg som enligt en offentliggjord tidtabell ska ligga vid kaj i mindre än två timmar,
2) fartyg som stänger av alla motorer och utnyttjar elnätet i land när de ligger vid kaj i hamn.
8 §
Utsläppsminskningsmetoder
I stället för bränsle som uppfyller kraven i 2–4 § kan fartyg använda sig av utsläppsminskningsmetoder, med hjälp av vilka fartygen uppnår kontinuerliga minskningar i de totala svaveloxidutsläppen som minst motsvarar den nivå som skulle uppnås om fartyget använde bränsle som uppfyller kraven i 2–4 §.
Vid bedömningen av om en utsläppsminskningsmetod är tillräckligt effektiv används de utsläppsvärden som avses i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/802 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen. Utsläppsminskningsmetoderna ska också stämma överens med de kriterier som bestäms i de juridiska instrument som avses i bilaga II till det nämnda direktivet.
9 §
Försök med nya utsläppsminskningsmetoder
Tillstånd till försök med nya utsläppsminskningsmetoder ska sökas hos Trafiksäkerhetsverket minst sex månader innan försöken inleds.
Under försöken behöver fartygen inte använda bränslen enligt kraven i 2–4 §, om följande förutsättningar är uppfyllda:
1) Trafiksäkerhetsverket har underrättat Europeiska kommissionen och alla berörda hamnstater skriftligen om försöken minst sex månader innan de inleds,
2) i fartyg som deltar i försöken installeras manipulationssäkra anläggningar för kontinuerlig mätning av de avgaser som leds via rökrören, och anläggningarna används under hela försöksperioden,
3) svaveloxidutsläppen för fartyg som deltar i försöken minskar till minst den nivå som skulle uppnås om fartyget använde bränsle som uppfyller kraven i 2–4 §,
4) lämpliga system för hantering av det avfall som utsläppsminskningsmetoderna orsakar används under hela försöksperioden,
5) dess inverkan på den marina miljön, särskilt på ekosystemen i skyddade hamnar, vid anläggningsplatser och i flodmynningar, utvärderas under hela försöksperioden,
6) fullständiga resultat av försöken lämnas till Trafiksäkerhetsverket inom tre månader efter det att försöken avslutats, och
7) Trafiksäkerhetsverket underrättar Europeiska kommissionen om resultaten och gör dem offentligt tillgängliga inom sex månader efter det att försöken avslutats.
7 kap.
Mottagning av avfall i hamnar
1 §
Mottagande av avfall i hamnar och reparationshamnar
I hamnar och reparationshamnar kan mottagningen av avfall ordnas antingen så att det finns en permanent mottagningsanordning i hamnen eller så att en mottagningstjänst för avfall vid behov beställs till hamnen.
2 §
Mottagande av avfall i småbåtshamnar
Som tillräckliga mottagningsanordningar för avfall i småbåtshamnar med minst 50 båtplatser samt hamnar i samband med vilka det finns plats för vinterförvaring av minst 50 fritidsbåtar, betraktas en sugtömningsanordning för toalettavfall samt mottagning av oljehaltigt avfall och oljehaltiga blandningar, fast avfall och farligt avfall enligt avfallslagen (646/2011).
Hamninnehavaren kan komma överens med en annan hamninnehavare om rätt att använda en annan mottagningsanordning på rimligt avstånd, om hamninnehavaren inte själv helt eller delvis ordnar mottagning av avfall. Vid dimensioneringen av hamnens avfallsmottagning ska också användare från andra hamnar beaktas.
I hamnens avfallshanteringsplan kan man avvika från kravet i 1 mom. att placera avfallsmottagning i en småbåtshamn, om tillräcklig avfallsmottagning har ordnats i närområdet på rimligt avstånd från hamnen. I småbåtshamnar kan avfallsmottagningen begränsas till hamnens huvudsakliga verksamhetstid med iakttagande av hamnens avfallshanteringsplan.
8 kap.
Avlämning av avfall i hamn
1 §
Undantag från skyldigheten att avlämna avfall i hamn
Oljehaltigt avfall från fartygets maskinrum behöver inte avlämnas i mottagningsanordningar om det är fråga om en liten mängd avfall. En liten mängd är mindre än 25 procent av volymen på fartygets spilloljetankar eller 5 kubikmeter, beroende på vilkendera som är större. Om den totala volymen av fartygets spilloljetankar är mindre än 5 kubikmeter, kan tankarna tömmas först när de är nästan fulla. Fartyget ska dock alltid ha tillräckligt med upplagringsutrymme för det avfall som uppstår under följande resa.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2017.
Helsingfors den 21 juni 2017
Kommunikationsminister
Anne Berner
Överinspektör
Laura Sarlin