Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

387/2017

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om ändring av lagen om främjande av användningen av biodrivmedel för transport

Typ av författning
Lag
Meddelats
Publiceringsdag
Finlands författningssamling
Författningstext

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen om främjande av användningen av biodrivmedel för transport ( 446/2007 ) 2 § 1 mom. 6 punkten, 4 §, 5 § 2 mom., 5 b §, 7 § 3 mom., 13 § 1 mom. och 14 §, sådana de lyder, 2 § 1 mom. 6 punkten, 5 § 2 mom. och 5 b § i lag 1420/2010, 4 § och 13 § 1 mom. i lag 1188/2016, 7 § 3 mom. i lag 394/2013 och 14 § i lagarna 1420/2010 och 540/2014, samt

fogas till 5 §, sådan den lyder i lagarna 1420/2010 och 394/2013, nya 4 och 5 mom. samt till lagen en ny 5 a §, i stället för den 5 a § som upphävts genom lag 394/2013, en ny 14 a § och en bilaga som följer:

2 §Definitioner

I denna lag avses med


6)

energiinnehåll ett drivmedels nedre värmevärde, när energiinnehållet bestäms anses drivmedlet vara levererat vid en temperatur av 15 grader Celsius; drivmedlen har följande värmevärden angivna i megajoule per liter (MJ/l) eller per kilogram (MJ/kg):

a)

motorbensin 32 MJ/l,

b)

dieselolja 36 MJ/l,

c)

biobensin 32 MJ/l,

d)

bioetanol 21 MJ/l,

e)

biodiesel (FAME) 33 MJ/l,

f)

syntetisk biodiesel (BTL) och motsvarande 34 MJ/l,

g)

bio-ETBE 27 MJ/l, varav biodrivmedlets andel anses vara 37 procent,

h)

bio-MTBE 26 MJ/l, varav biodrivmedlets andel anses vara 22 procent,

i)

bio-TABE 29 MJ/l, varav biodrivmedlets andel anses vara 29 procent,

j)

bio-TAME 28 MJ/l, varav biodrivmedlets andel anses vara 18 procent,

k)

biometanol 16 MJ/l,

l)

biogas 50 MJ/kg,

m)

bioflytgas 46 MJ/kg.


4 §Behöriga myndigheter och tystnadsplikt

Skatteförvaltningen ska övervaka efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt sörja för verkställigheten av lagen. På Skatteförvaltningens befogenheter tillämpas 12 kap. i punktskattelagen.

På skyldigheten att hålla de uppgifter och handlingar hemliga som Skatteförvaltningen erhåller med stöd av denna lag tillämpas 66 och 67 § i den upphävda lagen om påförande av accis (1469/1994). Utöver bestämmelserna i 66 § 2 mom. i den lagen får Skatteförvaltningen likväl trots sekretessbestämmelserna lämna uppgifter och handlingar till arbets- och näringsministeriet för att ministeriet ska kunna sköta sina uppgifter enligt denna lag, för beredning och genomförande av energi- och klimatpolitiska mål och för vidarebefordran till den behöriga institutionen inom Europeiska unionen eller något annat organ inom unionen, om detta krävs enligt Europeiska unionens lagstiftning eller enligt någon annan förpliktelse som har samband med Finlands medlemskap i Europeiska unionen.

Energimyndigheten sköter de uppgifter som gäller förhandsbesked. Utöver vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) får Energimyndigheten trots sekretessbestämmelserna lämna ut uppgifter som myndigheten har fått vid utförande av uppdrag enligt denna lag till Skatteförvaltningen för verkställandet av och tillsynen över beskattningen och för skötseln av uppgifter enligt denna lag samt till arbets- och näringsministeriet för skötseln av uppgifter enligt 2 mom.

5 §Leverans av biodrivmedel till konsumtion


Energiinnehållet i ett biodrivmedel ska räknas dubbelt vid uppfyllandet av distributionsskyldigheten, om drivmedlet har framställts av sådana råvaror som nämns i bilagan.


Av distributionsskyldigheten ska 0,5 procentenheter uppfyllas med

1) 

biodrivmedel som producerats eller framställts av sådana råvaror som nämns i del A i bilagan, eller

2) 

biodrivmedel som producerats eller framställts av sådana råvaror som Energimyndigheten med stöd av lagen om biodrivmedel och flytande biobränslen har definierat som avfall, restprodukter, cellulosa från icke-livsmedel eller material som innehåller både cellulosa och lignin och som före den 9 september 2015 har använts i en befintlig anläggning.

Högst sju procentenheter av distributionsskyldigheten får fullgöras med biodrivmedel som produceras av stärkelserika grödor och av sockerväxter, av oljegrödor och av grödor som odlas som huvudgrödor för i första hand energiändamål på jordbruksmark. Begränsningen tillämpas dock inte om det är fråga om en råvara som nämns i bilagan.

5 a §Förhandsbesked

Energimyndigheten kan på ansökan besluta ge ett förhandsbesked om huruvida det är fråga om en råvara som avses i 5 §. Ansökan kan göras av en distributör som fullgör eller ämnar fullgöra sin distributionsskyldighet med sådana biodrivmedel som producerats eller framställts av råvarorna i fråga, eller av en i 4 § 9 punkten i lagen om biodrivmedel och flytande biobränslen avsedd verksamhetsutövare som använder eller ämnar använda råvarorna i fråga vid produktionen eller framställningen av biodrivmedel.

Ansökan ska innehålla uppgifter om råvaran och de detaljerade planerna för användning av den samt den utredning som behövs för att ärendet ska kunna bedömas och avgöras.

Ett lagakraftvunnet beslut om förhandsbesked gäller tills vidare. Energimyndigheten kan återkalla beslutet på grund av att tolkningspraxis ändrats eller av något annat särskilt skäl.

På yrkande av sökanden ska beslutet iakttas vid tillämpningen av denna lag, om inte den bestämmelse som tillämpats när beslutet meddelades har ändrats eller beslutet har återkallats. Ett beslut som har återkallats ska dock på sökandens begäran iakttas under två kalendermånader från ingången av kalendermånaden efter den då återkallandet delgavs sökanden. Energimyndigheten får dessutom besluta att beslutet ska iakttas trots ändringssökande, om inte fullföljdsdomstolen bestämmer något annat.

Närmare bestämmelser om ansökan om förhandsbesked får utfärdas genom förordning av statsrådet.

5 b §Överskridande av distributionsskyldigheten

Om en distributör under ett kalenderår till konsumtion har levererat mer biodrivmedel än vad som föreskrivs i 5 § 1 mom., får distributören beakta den andel som överstiger skyldigheten vid beräkningen av distributionsskyldigheten för det följande kalenderåret. Den mängd som överförs får dock vara högst hälften av den energimängd som motsvarar distributionsskyldigheten för det kalenderår då överskridandet skedde.

7 §Anmälningsskyldighet


Anmälan ska dessutom innehålla information om hur det har visats att biodrivmedelspartierna uppfyller hållbarhetskriterierna och om andelen sådana biodrivmedel som avses i 5 § 2, 4 och 5 mom.


13 §Ändringssökande

Omprövning av ett beslut som arbets- och näringsministeriet eller Energimyndigheten har fattat med stöd av denna lag får begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003). Det beslut som meddelas med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). I fråga om beslut där Energimyndigheten har vägrat lämna förhandsbesked får dock inte omprövning begäras eller ändring sökas genom besvär. Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.


14 §Kvalitetskrav för drivmedel

Den motorbensin och dieselolja med tillsats av biodrivmedel som levereras till konsumtion ska uppfylla de kvalitetskrav för motorbensin och dieselolja som utfärdats med stöd av miljöskyddslagen (527/2014).

14 a §Avgifter

Bestämmelser om de allmänna grunderna för när Energimyndighetens prestationer enligt denna lag är avgiftsbelagda, om de allmänna grunderna för avgiftsbeloppen och om andra grunder för avgifterna finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

Avgifterna och kostnaderna enligt denna lag är direkt utsökbara. Bestämmelser om indrivning av dem finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).


Denna lag träder i kraft den 3 juli 2017.

På biodrivmedel som levereras till konsumtion år 2017 och på deras hållbarhetskriterier tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag. Om en distributör år 2017 till konsumtion levererar mer biodrivmedel än vad som föreskrivs i 5 § 1 mom., tillämpas på beaktandet av den överskridande andelen vid beräkningen av distributionsskyldigheten för följande kalenderår de bestämmelser i 5 § 2 mom. som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.

Bestämmelserna i 5 § 4 och 5 mom. och den anmälningsskyldighet enligt 7 § 3 mom. som hänför sig till dem tillämpas på biodrivmedel som levereras till konsumtion år 2020 och därefter.

På biodrivmedel som levereras till konsumtion före år 2019 tillämpas de bestämmelser i 5 b § som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.

RP 17/2017

JsUU 7/2017

EkUB 9/2017

RSv 41/2017

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 (32015L1513); EUT L 239, 15.9.2015, s. 1

Helsingfors den 16 juni 2017

Republikens PresidentSauli NiinistöBostads-, energi- och miljöministerKimmo Tiilikainen

Bilaga

BIODRIVMEDELSRÅVAROR

Del A. De råvaror vars bidrag till uppfyllandet av målet för distributionsskyldighet med stöd av 5 § 2 mom. anses vara två gånger så stort som deras energiinnehåll och de råvaror av vilka sådana biodrivmedel produceras eller framställs som med stöd av 5 § 4 mom. 1 punkten anses bidra till uppfyllandet av det lägre målet för distributionsskyldighet:

a) alger, om de odlas på land i dammar eller fotobioreaktorer,

b) biomassafraktioner av blandat kommunalt avfall, dock inte sådant källsorterat hushållsavfall som omfattas av de skyldigheter som gäller separat insamling och återvinning av kommunalt avfall,

c) biologiskt avfall från privata hushåll och motsvarande avfall som omfattas av separat insamlingskyldighet i enlighet med definitionen i 6 § 1 mom. 10 a-punkten i avfallslagen (646/2011),

d) biomassafraktioner av industriellt avfall som inte lämpar sig för användning i livsmedels- och foderkedjan, inbegripet råmaterial från detalj- och partihandeln, den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin samt fiske- och vattenbruksnäringen, och med undantag för de råvaror som förtecknas i del B i denna bilaga,

e) halm,

f) stallgödsel och avloppsslam,

g) avloppsslam från palmoljeframställning och tomma palmfruktsklasar,

h) tallbeck,

i) råglycerin,

j) bagass,

k) press- och jäsningsrester från vinframställning,

l) nötskal,

m) agnar,

n) kolvar som rensats från majsgroddarna,

o) biomassafraktioner av avfall och rester från skogsbruk och skogsbaserad industri, såsom bark, grenar, förkommersiell gallring, blad, barr, trädtoppar, sågspån, kutterspån, svartlut, brunlut, fiberslam, lignin och tallolja,

p) cellulosa från icke-livsmedel, dvs. huvudsakligen sådan råvara bestående av cellulosa och hemicellulosa som har en lägre ligninhalt än material som innehåller både cellulosa och lignin, inklusive restprodukter från livsmedels- och fodergrödor, gräsartade energigrödor med lågt stärkelseinnehåll, industriella restprodukter och material från biologiskt avfall,

q) annat material som innehåller både cellulosa och lignin, dvs. råvara som består av lignin, cellulosa och hemicellulosa, såsom biomassa från skog, vedartade energigrödor samt restprodukter och avfall från skogsindustri, exklusive sågtimmer och fanerstockar.

Del B. Råvaror vars bidrag till uppnåendet av målet för distributionsskyldighet med stöd av 5 § 2 mom. anses vara två gånger så stort som deras energiinnehåll:

a) använd matolja,

b) animaliska fetter som klassificeras enligt kategorierna 1 och 2 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter).

Till början av sidan