315/2007

Given i Helsingfors den 23 mars 2007

Lag om ändring av skogslagen

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i skogslagen av den 12 december 1996 (1093/1996) 8 § 4 mom., 12 § 2 mom., 15 § 2 mom., 16 §, 20 § 2 och 3 mom. och 23 §,

av dem 16 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 520/2002 och 20 § 3 mom. sådant det lyder i lag 1224/1998, samt

fogas till lagen nya 16 a och 25 a § som följer:

8 §
Åstadkommande av återväxt

Den skyldighet som avses i 1 mom. förfaller om plantbestånd inte växer på området trots åtgärder som är att betrakta som rimliga.


12 §
Skogsbruk i skyddsskogar

På skyddsskogsområdet är det tillåtet att avverka skog för annat ändamål än till husbehov endast enligt en avverknings- och förnyelseplan som skogscentralen har godkänt. Skogscentralen skall godkänna avverknings- och förnyelseplanen om den är förenlig med de förpliktelser gällande avverkning och åstadkommande av återväxt som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den. Om särskilda lokala förhållanden påkallar det kan jord- och skogsbruksministeriet också begränsa eller helt förbjuda tagande av husbehovsvirke.


15 §
Förhandlingsplikt och säkerhet för att återväxt åstadkoms

Skogscentralen kan kräva att det innan förnyelseavverkning inleds skall ställas en godtagbar säkerhet för att åtgärder enligt 8 § 2 och 3 mom. vidtas. Säkerhet kan krävas om den som saken gäller tidigare med stöd av 20 § 2 mom. har ålagts att fullgöra sin förnyelseskyldighet enligt 8 § eller om de åtgärder som avses i 8 § 2 och 3 mom. tidigare med stöd av 20 § 3 mom. har vidtagits på bekostnad av den som saken gäller. Skyldigheten att ställa säkerhet åligger den som enligt 9 § ansvarar för att återväxt åstadkoms. En säkerhet återgår inte till följd av ägarbyte eller någon annan motsvarande förändring.


16 §
Behandlingsförbud

Om förhandlingar som avses i 15 § inte har fåtts till stånd av andra orsaker än sådana som beror på skogscentralen eller om förhandlingarna inte har lett till resultat och det finns grundad anledning att misstänka att en planerad eller påbörjad avverkning eller åtgärd av annat slag strider mot denna lag eller mot bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den, kan Landsbygdsverket på framställning av skogscentralen förbjuda åtgärden (behandlingsförbud) tills vidare eller för en viss tid. Behandlingsförbud kan utfärdas också när anmälan om användning av skog inte har lämnats in inom den tidsfrist som föreskrivs i 14 § eller när säkerhet enligt 15 § 2 mom. krävs.

Behandlingsförbudet utfärdas i behövlig omfattning. Ett skriftligt beslut om behandlingsförbud skall omedelbart delges markägaren och den som innehar avverkningsrätten eller någon annan särskild rättighet. Landsbygdsverket kan på framställning av skogscentralen förena sitt beslut med vite, på vilket viteslagen (1113/1990) tillämpas. I beslutet om behandlingsförbud kan det beordras att beslutet skall iakttas trots att ändring söks, om inte besvärsinstansen bestämmer något annat.

Landsbygdsverket skall häva behandlingsförbudet om grunder för att utfärda förbud inte längre finns.

16 a §
Temporärt behandlingsförbud

Om villkoren för behandlingsförbud enligt 16 § 1 mom. är uppfyllda och vägande skäl kräver det, kan skogscentralen temporärt förbjuda avverkningen eller någon annan åtgärd (temporärt behandlingsförbud) för högst 30 dagar.

Det temporära behandlingsförbudet utfärdas i behövlig omfattning. Ett skriftligt beslut om temporärt behandlingsförbud skall omedelbart delges markägaren och den som innehar avverkningsrätten eller någon annan särskild rättighet samt Landsbygdsverket. Beslutet om temporärt behandlingsförbud skall iakttas trots att ändring söks, om inte besvärsinstansen bestämmer något annat.

Ett ärende som gäller temporärt behandlingsförbud skall utan dröjsmål och senast inom två veckor föras till Landsbygdsverket för avgörande. Förbudet förfaller om inte Landsbygdsverket inom 30 dagar efter att förbudet utfärdats har fattat ett sådant beslut som avses i 16 § eller hållit det temporära behandlingsförbudet i kraft.

Skogscentralen skall häva det temporära behandlingsförbudet om grunder för att utfärda förbud inte längre finns.

20 §
Korrigerande åtgärder

Om skogscentralen och den som saken gäller inte når en överenskommelse om de korrigerande åtgärder som avses i 1 mom. eller om den som saken gäller inte följer överenskommelsen, kan Landsbygdsverket på framställning av skogscentralen ålägga den som saken gäller att vidta de åtgärder som behövs. Landsbygdsverket kan förena sitt beslut med vite eller hot om att åtgärderna vidtas på bekostnad av den som saken gäller. Landsbygdsverket kan också besluta att skogscentralen skall vidta eller låta vidta de behövliga åtgärderna på bekostnad av den som saken gäller. På vite och hot om tvångsutförande tillämpas viteslagen.

Om någon annan än den som saken gäller äger fastigheten eller med stöd av en särskild rättighet är berättigad att besluta om saken skall dennes samtycke till överenskommelsen om korrigerande åtgärder inhämtas. Om markägaren eller den som innehar en särskild rättighet inte ger sitt samtycke till att Landsbygdsverket ålägger den som överträtt lagen att vidta de åtgärder som behövs, kan Landsbygdsverket på framställning av skogscentralen besluta att det eller skogscentralen vidtar dem eller låter vidta dem på lagöverträdarens bekostnad. Kostnaderna för åtgärderna betalas i förväg av statens medel, och Landsbygdsverket får indriva dem i utsökningsväg hos den som saken gäller så som anges i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961).


23 §
Ändringssökande

Ändring i beslut som skogscentralen har fattat enligt denna lag får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Behörig förvaltningsdomstol är den förvaltningsdomstol inom vars domkrets huvuddelen av skogsbruksmarken i fråga är belägen.

På sökande av ändring tillämpas vad förvaltningsprocesslagen (586/1996) föreskriver om sökande av ändring i beslut av en förvaltningsmyndighet.

Utöver vad som särskilt bestäms om sökande av ändring, har skogscentralen rätt att överklaga beslut som Landsbygdsverket eller förvaltningsdomstolen har fattat med stöd av denna lag, om Landsbygdsverkets beslut avviker från skogscentralens framställning eller om förvaltningsdomstolen har ändrat eller upphävt skogscentralens eller Landsbygdsverkets beslut.

25 a §
Indrivning av statens fordran

Statens fordringar som avses i denna lag får indrivas i utsökningsväg utan dom eller beslut så som föreskrivs i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

Landsbygdsverket är den myndighet som driver in statens fordringar enligt denna lag.


Denna lag träder i kraft den 1 maj 2007.

Ett ärende som inletts vid en skogscentral och som enligt denna lag omfattas av Landsbygdsverkets behörighet överförs vid lagens ikraftträdande till Landsbygdsverket för avgörande om det inte avgjorts av skogscentralen.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 178/2006
GrUU 45/2006
JsUB 19/2006
RSv 281/2006

Helsingfors den 23 mars 2007

Republikens President
TARJA HALONEN

Jord- och skogsbruksminister
Juha Korkeaoja

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.