1287/2006

Given i Helsingfors den 22 december 2006

Lag om ändring av lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen av den 23 december 1981 om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/1981) 2 och 3 §, 7 § 1 mom. 1, 2 och 4 punkten, 11 § 1 och 2 mom., 12 § 1 mom., 13 § 2 och 3 mom., 15 § 1 och 2 mom., 16 § 1 mom., 17 § 1, 3 och 4 mom. samt den finska språkdräkten i 17 § 2 mom., 18 §, 21 § 1 och 4 mom. och 22 § 1 och 2 mom.,

av dem 3 § och 7 § 1 mom. 2 och 4 punkten sådana de lyder i lag 977/1993, 7 § 1 mom. 1 punkten sådan den lyder i lag 1283/2001, 11 § 1 och 2 mom. sådana de lyder i lag 1070/1990, 12 § 1 mom. sådant det lyder i lag 1644/1992, 13 § 2 mom. och 15 § 1 och 2 mom. sådana de lyder i lag 924/2003, 13 § 3 mom. och 22 § 1 mom. sådana de lyder i lag 1029/2004, 17 § 1―3 mom. sådana de lyder i lag 902/1996,17 § 4 mom. sådant det lyder i lag 1043/1998, 18 § sådan den lyder i lagarna 1274/1997 och 936/2000, 21 § 1 mom. sådant det lyder i nämnda lagar 977/1993 och 902/1996, 21 § 4 mom. sådant det lyder i lag 1313/1989 och 22 § 2 mom. sådant det lyder i lag 724/2002 som följer:

2 §

Verkställigheten av denna lag handhas av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt, vars uppgifter handhas av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt som avses i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006).

3 §

Med lantbruksföretagare avses sådana gårdsbruksidkare, fiskare och renägare som avses i 3 § i lagen om pension för lantbruksföretagare, i 3 § 5 punkten i nämnda lag avsedd person som fortgående lever tillsammans med en lantbruksföretagare i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden samt sådan familjemedlem som avses i 4 § i nämnda lag.

Med lantbruksföretagararbete avses arbete som nämns i 3 § i lagen om pension för lantbruksföretagare och som utförs av en lantbruksföretagare. Som lantbruksföretagararbete betraktas inte verksamhet som avses i 7 § 5 punkten i nämnda lag och som skall betraktas som ett särskilt företag.

7 §

Ersättning enligt denna lag betalas om en arbetsskada har drabbat

1) en person som avses i 3 § 1―4 eller 6 punkten i lagen om pension för lantbruksföretagare under en tid för vilken han eller hon är skyldig att teckna försäkring enligt 10 § i nämnda lag,

2) en person som avses i 3 § 5 punkten i lagen om pension för lantbruksföretagare under en tid för vilken han eller hon har en gällande försäkring enligt nämnda lag,


4) en person som avses i 1 eller 2 punkten och som har blivit arbetsoförmögen så att han eller hon har rätt till invalidpension enligt lagen om pension för lantbruksföretagare, om arbetsskadan inträffade innan 30 dagar hade förflutit efter det han eller hon fick del av pensionsanstaltens eller besvärsinstansens beslut om beviljande av pension.


11 §

En lantbruksföretagares årsarbetsförtjänst anses vara hans eller hennes arbetsinkomst enligt lagen om pension för lantbruksföretagare vid den tidpunkt då arbetsskadan inträffade.

För en lantbruksföretagare som då arbetsskadan inträffar inte har gällande försäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare fastställs årsarbetsförtjänsten med iakttagande i tillämpliga delar av de grunder som föreskrivs i nämnda lag.


12 §

Dagpenningen uppgår i fråga om lantbruksföretagarverksamhet till 1/360 av den årsarbetsförtjänst som avses i 11 §. Visar en lantbruksföretagare eller anhörig till honom eller henne att i de omständigheter som inverkar på arbetsinkomsterna av brukningsenheten och som avses i 16 eller 17 § i lagen om pension för lantbruksföretagare under året innan arbetsskadan inträffade har skett en förändring som skulle höja lantbruksföretagarens arbetsinkomst enligt nämnda lag och har lantbruksföretagaren, om han eller hon alltjämt skall försäkras, ansökt om justering av arbetsinkomsten, skall denna förändring beaktas när årsarbetsförtjänsten fastställs. När förändringen grundar sig på brukningsenhetens lönsamhet, som avses i 16 § 4 mom. i samma lag, kan även en tidigare förändring beaktas, om detta är skäligt med hänsyn till förhållandena. Den höjda årsarbetsförtjänst som avses i detta moment används emellertid vid bestämmande av dagpenning endast till den del dagpenning beviljas för den tid som börjar fyra månader efter det arbetsskadan inträffade.


13 §

Vid tillämpningen av denna paragraf beaktas inte i 21 § 5 mom. avsett olycksfallsskydd. Till de i 1 mom. åsyftade totalkostnaderna hänförs likväl förhöjningar i enlighet med 98―100 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) av förmåner som skall utges på grundval av en i 21 § 5 mom. avsedd försäkring, till den del avkastningen av motsvarande placeringar inte räcker till förhöjningarna.

Till de i 1 mom. avsedda skäliga förvaltningskostnaderna räknas även de kostnader som orsakas av skötseln av uppgifter enligt 115 § i lagen om pension för lantbruksföretagare.


15 §

Totalkostnaderna finansieras genom en grundskyddsandel, lantbruksföretagarnas försäkringspremieandel, statens andel och avkastningen av placeringar. Avkastningen av placeringar beräknas enligt de grunder som social- och hälsovårdsministeriet har fastställt med stöd av 135 § 4 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare. Innan finansieringsandelarna fastställs avdras från totalkostnaderna den nettoavkastning av placeringarna som överstiger den räntesats som använts som grund. Om avkastningen av placeringarna inte når en nivå som motsvarar den räntesats som använts som grund, fogas underskottsbeloppet på motsvarande vis till totalkostnaderna.

I grundskyddsandelen anses av totalkostnaderna 14,3 procent utgöra utgifter för dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004) och 6,8 procent sjukvårdsutgifter enligt samma lag, 8,8 procent pensionsutgifter eller motsvarande utgifter enligt folkpensionslagen (347/1956), 0,9 procent pensionsutgifter enligt familjepensionslagen (38/1969) samt 9,6 procent pensionsutgifter enligt lagen om pension för lantbruksföretagare.


16 §

Folkpensionsanstalten betalar årligen till olycksfallsförsäkringsanstalten det sammanlagda beloppet av de i 15 § 2 mom. nämnda utgifterna enligt sjukförsäkringslagen, folkpensionslagen och familjepensionslagen, och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt på motsvarande sätt utgifterna enligt lagen om pension för lantbruksföretagare. Staten betalar årligen den i 15 § 3 mom. nämnda statsandelen.


17 §

En lantbruksföretagare som är skyldig att teckna en försäkring som motsvarar minimipensionsskyddet enligt lagen om pension för lantbruksföretagare, skall för tiden för nämnda försäkring erlägga försäkringspremie för arbetsskadeskydd enligt denna lag.


Försäkringspremien nedsätts med 10 procent för varje sådant kalenderår före det år som försäkringspremien hänför sig till, under vilket lantbruksföretagarens gällande försäkring som ger minimipensionsskydd enligt 10 § i lagen om pension för lantbruksföretagare har fortgått utan avbrott, likväl för högst fem kalenderår. Varje arbetsskada som har ersatts under denna tid minskar den sänkning som avses här med 10 procent räknat på den icke-nedsatta försäkringspremien.

Den försäkringspremie som uträknats i enlighet med 2 och 3 mom. nedsätts med 20 procent, om lantbruksföretagaren den 1 oktober året före det år som försäkringspremien avser har omfattats av företagshälsovård enligt lagen om företagshälsovård (1383/2001). För att lantbruksföretagaren skall få nedsättning förutsätts dessutom att det från det arbetsplatsbesök som avses i 12 § 1 mom. 1 punkten i nämnda lag har förflutit högst fyra år till den ovan nämnda tidpunkten. Undantag från den förutsättningen kan göras, om högst fyra år har förflutit sedan lantbruksföretagaren anslöt sig till företagshälsovården, dock under förutsättning att avtal om arbetsplatsbesök har gjorts, och även senare, om det visas att besöket av orsaker som inte är beroende av lantbruksföretagaren inte har kunnat ske inom nämnda tid. Om inte annat följer av att försäkringen upphör, beviljas nedsättningen för hela kalenderår fram till utgången av det år under vilket förutsättningarna för erhållande av nedsättning upphör.


18 §

Vad som i 12 § 3 och 4 mom. samt 24―30 och 97 § i lagen om pension för lantbruksföretagare samt i den förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av nämnda lag föreskrivs om försäkringsavgifter enligt lagen om pension för lantbruksföretagare skall på motsvarande sätt tillämpas på försäkringspremier enligt denna lag. Försäkringspremien enligt denna lag uppbärs i samband med försäkringsavgiften enligt lagen om pension för lantbruksföretagare.

Från arbetsskadeersättning får avdras ersättningstagarens obetalda försäkringspremier och försäkringsavgifter enligt denna lag och enligt lagen om pension för lantbruksföretagare med iakttagande av bestämmelserna i 97 § i lagen om pension för lantbruksföretagare.

21 §

På villkor som social- och hälsovårdsministeriet bestämmer och mot premie enligt 2 mom. kan försäkring enligt denna lag beviljas lantbruksföretagare

1) vars brukningsenhet är mindre än vad som förutsätts i 3 § 1 punkten i lagen om pension för lantbruksföretagare,

2) vars årsarbetsförtjänst understiger det belopp som avses i 7 § 4 punkten i lagen om pension för lantbruksföretagare, eller

3) mot arbetsskador som inträffar under en tid för vilken lantbruksföretagaren inte är skyldig att teckna försäkring enligt 10 § i lagen om pension för lantbruksföretagare.


Olycksfallsförsäkringsanstalten skall då en försäkring börjar och då förhållandena förändras, med tillämpning av 14―21 § i lagen om pension för lantbruksföretagare fastställa vad som skall anses som den försäkrades årsarbetsförtjänst.


22 §

Om inte något annat följer av denna lag, gäller i tillämpliga delar dessutom 114 och 124 § samt 144 § 2 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare och 30 a och 30 b §, 55 § 1 mom. samt 61 a, 63, 64 h och 64 i § i lagen om olycksfallsförsäkring. Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt är skyldig att delta i den verksamhet som Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund bedriver och som nämns i 30 a och 30 b § i lagen om olycksfallsförsäkring samt i kostnaderna för denna verksamhet till den del dessa hänför sig till verkställigheten av denna lag. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt de grunder enligt vilka ovan nämnda kostnader skall räknas ut.

Vid tillämpningen av 55 § 1 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring jämställs lantbruksföretagare med en i nämnda lag avsedd arbetsgivare.



Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. I denna lag avses med företagarverksamhet, försäkringsavgift och pension enligt lagen om pension för lantbruksföretagare också företagarverksamhet, försäkringspremie och pension enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (467/1969). Vid tillämpningen av hänvisningen i 18 § i denna lag till 30 § i lagen om pension för lantbruksföretagare iakttas vad som föreskrivs i 11 § i lagen om införande av lagen om pension för lantbruksföretagare (1281/2006).

Genom denna lag upphävs 1 § i förordningen av den 21 maj 1982 om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (375/1982).

RP 196/2006
ShUB 42/2006
RSv 201/2006

Helsingfors den 22 december 2006

Republikens President
TARJA HALONEN

Social- och hälsovårdsminister
Tuula Haatainen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.