244/2006

Given i Helsingfors den 31 mars 2006

Lag om ändring av rättegångsbalken

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i rättegångsbalken 15 kap. 14―16 § och 29 kap.,

av dem 15 kap. 15 och 16 § sådana de lyder i lag 21/1868 samt 29 kap. sådant det lyder delvis ändrat i nämnda lag och i lag 362/1960,

ändras 6 kap. 5 § 2 mom., 12 kap. 33 §, 14 kap. 6 och 7 § samt 17 kap. 9 § 2 mom. och 36 samt 45 §,

sådana de lyder, 6 kap. 5 § 2 mom. i lag 1052/1991, 12 kap. 33 § och 17 kap. 9 § 2 mom. i lag 690/1997, 14 kap. 6 och 7 § i nämnda lag 362/1960 samt 17 kap. 36 § i lag 571/1948 och i nämnda lag 690/1997 och 45 § i nämnda lag 571/1948 samt i lagarna 494/1969 och 783/2005, samt,

fogas till 2 kap. 6 §, sådan den lyder i nämnda lag 1052/1991, ett nytt 2 mom. som följer:

2 kap.

Om domförhet

6 §

Vid avgörande av brottmål i skriftligt förfarande enligt 5 a kap. i lagen om rättegång i brottmål (689/1997) är tingsrätten domför med ordföranden ensam.

6 kap.

Huvudförhandling i tvistemål

5 §

Om huvudförhandlingen inte kan hållas inom en dag, får sammanträdet avbrytas. Sammanträdet skall om möjligt fortsättas under dagar som följer på varandra. Är detta inte möjligt, skall målet behandlas under minst två vardagar i veckan, om inte behandlingen skjuts upp med stöd av 10 §.


12 kap.

Om parterna

33 §

En part eller en person som skall höras får tas i förvar, om domstolen har bestämt att personen i fråga skall hämtas till domstolen. Frihetsberövandet får inte räcka längre än fem dygn, transporttiden inräknad. Frihetsberövandet får ändå inte räcka längre än vad som är nödvändigt för att säkerställa rättegången.

Bestämmelser om när ett vittne får tas i förvar finns i 17 kap. 36 §.

14 kap.

Om handläggning av mål inför rätta

6 §

Rättens ordförande är skyldig att övervaka att ordningen vid sammanträdena upprätthålls och meddela de föreskrifter som behövs för detta. Ordföranden kan bestämma att den som stör handläggningen eller annars uppför sig olämpligt skall avlägsnas från rättssalen.

7 §

Den som

1) inte följer de föreskrifter som ordföranden har meddelat med stöd av 6 §,

2) vid ett sammanträde eller i en skrivelse till domstolen använder ett sådant tal- eller skrivsätt som kränker domstolens anseende eller som annars är olämpligt, eller

3) annars stör handläggningen eller uppför sig olämpligt,

kan dömas att betala en rättegångsbot på högst 1 000 euro.

Om rättegångsboten i en situation som avses i 1 mom. inte är en tillräcklig åtgärd för att avhjälpa störningen, kan domstolen bestämma att den som är personligen närvarande i rätten omedelbart skall tas i förvar och hållas i förvar i högst 24 timmar. Den som tagits i förvar skall friges så snart förvaret inte längre är nödvändigt för att säkerställa att rättegången kan fortgå ostörd. Om en part tas i förvar skall domstolen pröva om behandlingen av målet kan fortsätta trots partens utevaro.

Domstolen förordnar på eget initiativ om de påföljder som avses i 1 och 2 mom. Förordnandet utgör inte något hinder för att väcka åtal för samma gärning, om det på något annat ställe i lag föreskrivs om straff för den. Ändring i ett beslut om rättegångsbot eller tagande i förvar får sökas genom besvär.

17 kap.

Om bevisning

9 §

Om bevis har tagits upp i en parts utevaro, skall beviset tas upp på nytt när parten är närvarande, om det inte finns något hinder för detta och något annat inte följer av 7 § eller av 6 kap. 3 a § i lagen om rättegång i brottmål. Om beviset inte tas upp på nytt, skall domstolen redogöra för detta på basis av rättegångsmaterialet i målet.


36 §

Ett vittne som uteblir utan laga förfall eller avlägsnar sig utan lov skall dömas till förelagt vite, och om domstolen inte beslutar att fortsätta behandlingen av målet senare, kan den bestämma att vittnet genast skall hämtas till domstolen. Beslutar domstolen att behandlingen av målet skall fortsättas vid ett senare sammanträde, skall den förelägga vittnet ett högre vite eller, då orsak finns, bestämma att vittnet skall hämtas till det senare sammanträdet. Ett vittne som skall hämtas får tas i förvar. Ett vittne får inte vara berövat sin frihet av orsaker som avses i detta moment längre än fem dygn, transporttiden inräknad. Frihetsberövandet får ändå inte räcka längre än vad som är nödvändigt för att säkerställa rättegången.

Om det på grund av hur ett vittne eller någon annan som skall höras personligen i bevissyfte uppför sig finns anledning att anta att han eller hon inte kommer att följa en uppmaning att infinna sig i domstolen, kan domstolen bestämma att personen i fråga skall hämtas till sammanträdet.

Om en i 1 eller 2 mom. avsedd person hämtas till domstolen får ett förelagt vite inte dömas ut.

En person som förordnats bli hämtad till domstolen med stöd av denna paragraf skall stå för kostnaderna för hämtningen.

45 §

Domstolen kan bestämma att sinnestillståndet hos en svarande i brottmål skall undersökas, om

1) domstolen i en mellandom enligt 11 kap. 5 a § i lagen om rättegång i brottmål har konstaterat att svaranden har förfarit på ett sådant straffbart sätt som anges i åtalet,

2) det är motiverat att svarandens sinnestillstånd undersöks, och

3) svaranden samtycker till sinnesundersökningen eller svaranden är häktad eller åtalas för ett brott som kan medföra strängare straff än fängelse i ett år.

Domstolen kan på framställning av åklagaren, den misstänkte eller den misstänktes intressebevakare under de förutsättningar som anges i 1 mom. 2 och 3 punkten förordna om undersökning av den misstänktes sinnestillstånd redan under förundersökningen eller före huvudförhandlingen, om den misstänkte har erkänt att han eller hon har gjort sig skyldig till en straffbar gärning eller om det annars är klart att en sinnesundersökning är nödvändig. Bestämmelser om domstolens domförhet och hur sammanträdet skall hållas när ett beslut som avses i detta moment fattas finns i 1 kap. 9 § 2 mom. i tvångsmedelslagen.

Innan ett beslut om avtjänande av hela strafftiden i fängelse enligt 2 c kap. 11 § i strafflagen fattas, skall den åtalade förordnas att genomgå sinnesundersökning. Domstolen skall samtidigt begära ett utlåtande om huruvida den åtalade skall anses vara synnerligen farlig för någon annans liv, hälsa eller frihet.

För ny behandling enligt 2 c kap. 12 § i strafflagen av frågan om avtjänande av hela strafftiden i fängelse skall Helsingfors hovrätt begära ett utlåtande om huruvida den som avtjänar hela strafftiden alltjämt skall anses vara synnerligen farlig för någon annans liv, hälsa eller frihet.

I ett beslut om sinnesundersökning får ändring inte sökas särskilt genom besvär. Den som enligt domstolens beslut skall genomgå sinnesundersökning får anföra klagan över beslutet. Klagan får anföras utan tidsbegränsning. Klagan skall behandlas skyndsamt.

Angående sinnesundersökning och intagning på sjukhus i detta syfte föreskrivs särskilt.


Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006.

RP 271/2004
LaUB 1/2006
RSv 6/2006

Helsingfors den 31 mars 2006

Republikens President
TARJA HALONEN

Justitieminister
Leena Luhtanen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.