979/2004

Given i Helsingfors den 18 november 2004

Inrikesministeriets förordning om polisens användning av maktmedel

I enlighet med inrikesministeriets beslut föreskrivs med stöd av 54 § 3 mom. i polislagen av den 7 april 1995 (493/1995), sådant det lyder i lag 315/2001, som följer:

1 §
Tillämpningsområde

I denna förordning föreskrivs närmare om i 27 § 1 mom. i polislagen (493/1995) avsedd polismans rätt att använda maktmedel. Det som nedan föreskrivs gäller

1) polisman som avses i 1 § i polisförordningen (1112/1995),

2) andra personer i tjänst inom polisförvaltningen som har givits maktmedelsredskap samt

3) i tillämpliga delar i 27 § 3 mom. i polislagen avsedda utomstående som använder maktmedel under en polismans uppsikt.

Utöver vad som föreskrivs i denna förordning skall i fråga om användning av maktmedel dessutom iakttas vad som därom särskilt bestäms i polislagen, polisförordningen och inrikesministeriets förordning om stoppande av fortskaffningsmedel (1087/2001). Bestämmelser om nödvärn och nödtillstånd ingår i strafflagen.

2 §
Definitioner

I denna förordning avses med

1) användning av maktmedel användning av maktmedelsredskap eller fysisk styrka så att avsikten är att antingen direkt eller indirekt påverka beteendet hos en person, som är föremål för ett åtgärd

2) maktmedelsredskap redskap som avses i 18 § 2 mom. i polisförordningen,

3) användning av skjutvapen varning för användning av i 2 § i skjutvapenlagen (1/1998) avsett skjutvapen, hot med skjutvapen och avfyrande av skott. Att ta fram och göra ett skjutvapen funktionsdugligt betraktas inte som användning av skjutvapen,

4) hot med skjutvapen riktande av skjutvapen så att det är fara för att den som vapnet riktas mot, med hänsyn till allmän livserfarenhet, kan bli föremål för användning av de allra kraftigaste maktmedelsredskap, om inte den befallning efterföljs som förstärks med hjälp av hot med skjutvapen,

5) bärande av maktmedelsredskap innehav av ett sådant,

6) utbildning i användning av maktmedel utbildning i funktion, verkningar, användning, därtill hörande taktik när det gäller maktmedelsredskap samt utbildning i användning av fysiska maktmedel,

7) nivåprov test genom vilket påvisas att den som testas har de kunskaper och färdigheter, som polisens högsta ledning har bestämt och som behövs för användning av respektive maktmedelsredskap.

3 §
Beredskap för användning av maktmedel och varning därom

Om det under ett tjänsteuppdrag är skäl att misstänka att man möter i 27 § 1 mom. i polislagen avsett motstånd, bör man bereda sig på användning av maktmedel på ett lämpligt och ändamålsenligt sätt med beaktande av de principer som anges i 2 § i polislagen.

En person som är föremål för tjänsteuppdrag skall varnas för risken att bli föremål för användning av maktmedel, om det är möjligt och ändamålsenligt.

Varning kan ges muntligen eller på något annat för ändamålet lämpligt och förståeligt sätt.

4 §
Val och användning av maktmedel

De maktmedel som avses i denna förordning kan användas i sådana situationer som avses i 27 § 1 mom. i polislagen.

När det gäller val och användning av maktmedel bör man beakta sannolika effekter och följder av användningen av maktmedel med avseende på den person som blir föremål för dem och i synnerhet utomståendes säkerhet. Bedömningen av effekter och följder bör vara fortgående. Det kraftigaste maktmedlet är användning av skjutvapen. Skjutvapen får endast användas om det inte finns några mindre farliga medel att tillgå för att klara av en situation och det är fråga om att stoppa en persons verksamhet som förorsakar direkt och allvarlig fara för en annan persons liv eller hälsa. Skjutvapen får även användas under brådskande och viktiga uppdrag i syfte att avlägsna hinder som utgörs av föremål, djur eller fast egendom. Skjutvapen får inte användas för att skingra folksamlingar eller avlägsna en person från en plats, såvida inte i 18 § 2 mom. 4 punkten i polisförordningen avsedda gaspatroner eller andra patroner används i skjutvapnet i enlighet med särskilda föreskrifter. Beslut om användning av skjutvapen för att skingra allmänna sammankomster fattas av en polisman som hör till befälet.

Rörelsefriheten för en person som är föremål för tjänsteuppdrag kan begränsas med handbojor eller på något annat för ändamålet lämpligt sätt. Den berörda personen får dock inte fängslas vid ett rörligt fordons konstruktion. Begränsningen av rörelsefriheten får inte föranleda fara eller onödig smärta och den får inte heller fortgå under en längre tid än nödvändigt.

5 §
Utbildning i användning av maktmedel, övning och uppföljning

Polismän och andra personer som tjänstgör inom polisförvaltningen bör känna till effekterna av de maktmedelsredskap som de förfogar över och de bestämmelser som gäller för användningen av dem samt kunna använda dem på sakenligt sätt.

För grundläggande utbildning och utbildning av utbildare ansvarar Polisskolan. För sådan utbildning som upprätthåller färdigheterna och för övningar när det gäller användning av maktmedel ansvarar polisenheten. För det praktiska genomförandet av övningar och utbildning ansvarar chefen för polisenheten.

Polisenheten bör för personer som avses i 1 mom. ordna sådan utbildning som upprätthåller färdigheterna och övningar i användning av de olika skjutvapenstyper som avses i 18 § 2 mom. i polisförordningen minst två gånger per år. Dessa personer är skyldiga att delta i den utbildning och de övningar som polisenheten ordnar och som räknas höra till arbetstiden. Ett nivåprov skall årligen avläggas för att man skall få använda de olika skjutvapenstyper som avses i 18 § 2 mom. i polisförordningen. Nivåprov för användning av övriga maktmedel skall utföras enligt särskilda föreskrifter av polisens högsta ledning.

Polisenheten skall föra ett register över beväpning, utbildning och övningar i enlighet med vad polisens högsta ledning särskilt föreskriver därom.

Utbildning i användning av maktmedel får endast ges av en polisman som i enlighet med föreskrifterna om utbildning i användning av maktmedel har godkänts att fungera som en sådan utbildare.

6 §
Rätt att bära och använda maktmedelsredskap

Polismän och andra personer i tjänst inom polisförvaltningen har rätt att bära och använda maktmedelsredskap endast om de har fått utbildning i användning av ifrågavarande maktmedelsredskap, deltagit i sådan i 5 § nämnd utbildning som upprätthåller färdigheterna och i övningar samt utfört ett nivåprov för maktmedelsredskap.

Det är tillåtet att bära och använda skjutvapen för att avliva djur även utan rätt att använda en skjutvapenstyp och utan att avlägga nivåprov. Polismannen skall även då vara tillräckligt förtrogen med att använda skjutvapen och avliva djur.

7 §
Förvaring av maktmedelsredskap

Maktmedelsredskap skall förvaras i polisens utrymmen. Av grundad anledning kan de även förvaras på andra ställen. Maktmedelsredskap skall förvaras så att obehöriga inte kan komma över dem eller så att de annars kan medföra fara. I fråga om förvaring av skjutvapen och patroner skall dessutom bestämmelserna i 105 § samt 106 § 1 och 4 mom. i skjutvapenlagen iakttas.

Polisenheten skall ordna tillräckliga och för ändamålet lämpliga och trygga utrymmen för hantering och förvaring av maktmedelsredskap.

8 §
Tillsyn över användningen av maktmedelsredskap

Polisens högsta ledning följer med polisens användning av maktmedelsredskap samt styr och utvecklar utbildningen.

En utredning om användningen av maktmedelsredskap skall utan dröjsmål sammanställas till förmannen i enlighet med en särskild föreskrift utfärdad av polisens högsta ledning. Om oavsiktligt avfyrande av skjutvapen skall också sammanställas en utredning. Dessutom skall en utredning också sammanställas om annan användning av maktmedel, ifall användningen av maktmedel har förorsakat skada på egendom eller någon kroppsskada som inte är ringa.

Polisenheten skall utan dröjsmål sända de utredningar som avses i denna paragraf till Polisskolan, som skall göra ett sammandrag av utredningarna om användningen av maktmedel till polisens högsta ledning minst en gång per år.

De utredningar som avses i denna paragraf är sekretessbelagda med stöd av 24 § 1 mom. 5 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Polisens högsta ledning eller någon som polisens högsta ledning förordnar ger ut information om sammandragen i offentligheten.

9 §
Närmare anvisningar

Polisens högsta ledning ger vid behov närmare interna föreskrifter och anvisningar som gäller verkställigheten av denna förordning.

10 §
Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 26 november 2004.

Helsingfors den 18 november 2004

Inrikesminister
Kari Rajamäki

Polisöverinspektör
Eero Laine

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.