360/2003

Given i Helsingfors den 16 maj 2003

Lag om ändring av rättegångsbalken

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i rättegångsbalken 28 kap.,

ändras 17 kap. 21 och 34 §, 51 § 1 mom. och 65 § samt 31 kap. 10 § 1 mom. och 15 §,

dessa lagrum sådana de lyder, 17 kap. 21 § i lagarna 571/1948 och 5/1969, 34 § i nämnda lag 571/1948 och i lag 947/1984, 51 § 1 mom. i lag 8/1994 och 65 § i lag 1052/1991 samt 31 kap. 10 § 1 mom. och 15 § i lag 109/1960, samt

fogas till 17 kap. 11 §, sådan den lyder i lag 690/1997, ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2 och 3 mom. blir 3 och 4 mom., till kapitlet en ny 34 a § och till 31 kap. nya 8 a och 9 b § som följer:

17 kap.

Om bevisning

11 §

Om någon som inte har fyllt 15 år eller vars psykiska funktioner är störda, vid förundersökningen har avgett en berättelse som har videobandats eller lagrats genom någon annan jämförbar bild- och ljudupptagning, får denna berättelse dock användas som bevis vid domstol, om den åtalade har getts möjlighet att ställa frågor till den som förhörts. Bestämmelser om hörande av en dylik person som vittne eller i bevissyfte finns i 21 §.


21 §

Den som inte har fyllt 15 år eller vars psykiska funktioner är störda kan höras som vittne eller i bevissyfte, om domstolen anser att detta är lämpligt och om

1) personligt hörande har väsentlig betydelse för att saken skall kunna redas ut, och

2) hörandet sannolikt inte orsakar personen sådant lidande eller annat men som kan skada honom eller hans utveckling.

Domstolen skall vid behov förordna en stödperson för den som skall höras. I fråga om stödpersonen gäller vad som i 2 kap. lagen om rättegång i brottmål (689/1997) föreskrivs om stödpersoner för målsägande.

Den som hörs skall förhöras av domstolen, om inte domstolen anser att det finns särskilda skäl att enligt 33 § anförtro parterna förhöret. Parterna skall ges tillfälle att genom domstolens förmedling ställa frågor till den som hörs eller, om domstolen anser det lämpligt, direkt till denne. Hörandet kan vid behov äga rum på någon annan plats än i domstolens rättssal.

34 §

Ett vittne, någon annan som skall höras i bevissyfte eller en målsägande kan höras vid huvudförhandlingen utan att en part eller någon annan person är närvarande, om domstolen anser att detta är lämpligt och förfarandet behövs

1) för att den som skall höras, eller någon som står i ett sådant förhållande till denne som avses i 15 kap. 10 § 2 mom. strafflagen, skall kunna skyddas för hot mot liv eller hälsa,

2) i det fall att den som skall höras annars skulle låta bli att berätta vad han vet om saken, eller

3) i det fall att någon stör eller försöker vilseleda den som skall höras medan denne talar.

Parterna skall ges tillfälle att ställa frågor till den som hörs.

Vittnen eller andra personer kan höras utan att allmänheten är närvarande enligt vad som föreskrivs i lagen om offentlighet vid rättegång (945/1984).

34 a §

Vittnen, andra som skall höras i bevissyfte eller målsägande kan höras vid huvudförhandlingen utan att de är personligen närvarande med anlitande av videokonferens eller någon annan lämplig teknisk dataöverföring där de som deltar i sammanträdet har sådan kontakt att de kan både höra och se varandra, om domstolen anser att detta är lämpligt och

1) den som skall höras inte personligen kan närvara vid huvudförhandlingen på grund av sjukdom eller av andra skäl eller om personlig närvaro vid huvudförhandlingen orsakar oskäliga kostnader eller oskälig olägenhet i förhållande till betydelsen av beviset,

2) trovärdigheten av den berättelse som den som skall höras avger kan bedömas tillförlitligt utan att han är personligen närvarande vid huvudförhandlingen,

3) förfarandet behövs för att den som skall höras, eller någon som står i ett sådant förhållande till denne som avses i 15 kap. 10 § 2 mom. strafflagen, skall kunna skyddas för hot mot liv eller hälsa, eller

4) den som skall höras inte har fyllt 15 år eller hans psykiska funktioner är störda.

Parterna skall ges tillfälle att ställa frågor till den som hörs.

I de fall som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten kan dock också telefon användas när någon hörs.

51 §

Bestämmelserna i 26 a, 31, 33, 34, 34 a och 41 § gäller i tillämpliga delar också sakkunniga.


65 §

När en part förhörs under sanningsförsäkran skall utöver 61 § iakttas vad som i 23, 24, 26, 32, 34 och 34 a § föreskrivs om vittnen.

31 kap.

Om extraordinärt ändringssökande

8 a §

En lagakraftvunnen brottmålsdom som gäller en förverkandepåföljd kan återbrytas till förmån för svaranden,

1) om förutsättningar finns enligt 8 § 1, 2 eller 4 punkten,

2) om en omständighet eller ett bevis åberopas som inte tidigare lagts fram och ett framläggande sannolikt hade lett till att yrkandet på förverkande hade förkastats eller till att förverkandepåföljden hade dömts ut väsentligt lindrigare, eller det annars finns synnerligen vägande skäl, med hänsyn till vad som åberopas och vad som i övrigt framgår, att ta upp frågan om förverkandepåföljden till ny prövning, eller

3) om åtalet för det brott, med anledning av vilket förverkandepåföljden dömdes ut, senare har förkastats såsom ostyrkt, eller det av någon annan anledning inte hade funnits förutsättningar att döma ut förverkandepåföljden till följd av att åtalet förkastats.

9 b §

En lagakraftvunnen brottmålsdom som gäller en förverkandepåföljd kan återbrytas till svarandens nackdel,

1) om en i 8 § 1 eller 2 punkten nämnd omständighet har förelegat och den kan antas ha inverkat på att en förverkandepåföljd inte har dömts ut eller att den har dömts ut väsentligt lindrigare än vad som borde ha varit fallet, eller

2) om en omständighet eller ett bevis åberopas som inte tidigare har lagts fram och ett framläggande sannolikt hade lett till att en förverkandepåföljd hade dömts ut eller att förverkandepåföljden hade dömts ut väsentligen strängare.

En dom återbryts inte av ett skäl som nämns i 1 mom. 2 punkten, om det inte görs sannolikt att parten inte har kunnat åberopa omständigheten eller beviset i fråga vid den domstol som har meddelat domen, eller genom att söka ändring i domen eller att han annars har haft giltigt skäl att inte åberopa omständigheten eller beviset.

10 §

Ansökan om återbrytande av en dom i tvistemål samt till nackdel för den åtalade i brottmål eller i sådana fall som avses i 9 b § till nackdel för svaranden skall göras inom ett år från den dag då sökanden fick del av den omständighet som ligger till grund för ansökan eller, om ansökan grundar sig på någon annans brottsliga förfarande, från den dag då domen angående detta vann laga kraft. Den nämnda tiden skall dock inte räknas från ett tidigare datum än den dag då den dom som begärs återbruten vann laga kraft. Då ansökan i tvistemål stöder sig på en omständighet som nämns i 7 § 1 mom. 4 punkten räknas tiden från den dag domen vann laga kraft.


15 §

Har ett skadeståndsyrkande eller något annat privaträttsligt yrkande framställts i ett brottmål, skall i ett ärende som gäller återbrytande av domen i målet till denna del tillämpas bestämmelserna om återbrytande av dom i tvistemål. Om domen återbryts till den del den gäller straffyrkande eller yrkande på förverkande, kan domen utan hinder av det ovan sagda samtidigt återbrytas även till den del den gäller ett privaträttsligt yrkande.


Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2003.

RP 190/2002
LaUB 30/2002
RSv 283/2002

Helsingfors den 16 maj 2003

Republikens President
TARJA HALONEN

Justitieminister
Johannes Koskinen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.