1253/2002

Rättelser till förordningen.

Given i Helsingfors den 19 december 2002

Kommunikationsministeriets förordning om ändring av trafikministeriets beslut om specialtransporter och specialtransportfordon

I enlighet med kommunikationsministeriets beslut

upphävs i trafikministeriets beslut av den 17 december 1992 om specialtransporter och specialtransportfordon (1715/1992) 33 § 3 mom. samt

ändras 1, 3, 4, 6―9, 11, 16, 19―21 och 21 b §, av dessa lagrum 3, 4, 6, 8 och 16 § sådana de lyder i kommunikationsministeriets förordning 750/2001 och 7, 9, 20, och 21 b § sådana de lyder i trafikministeriets beslut 958/1998, som följer:

1 §
Tillämpning av beslutet

Kraven i detta beslut tillämpas på

a) fordon som används för specialtransporter, utöver vad som bestäms i fordonslagen (1090/2002) kommunikationsministeriets förordning om bilars och släpvagnars konstruktion och utrustning (1248/2002) samt kommunikationsministeriets förordning om traktorers, motorredskaps, terrängfordons, till dem hörande släpvagnars samt släpanordningars konstruktion och utrustning (1251/2002).

b) specialtransporter på väg, utöver vad som bestäms i förordningen om användning av fordon på väg (1257/1992),

c) användning av militärfordon på väg, utöver vad som bestäms i militärfordonsförordningen (560/1992).

3 §
Odelat föremål

1. Med odelat föremål avses i detta beslut utöver vad som bestäms om odelbar last i 2 § 4 mom. förordningen om användning av fordon på väg

a) en last som transporteras som specialtransport och som på grund av sin konstruktion måste transporteras som en enhet bestående av flera delar,

b) en helhet bestående av en apparat eller maskin som är packad på ett särskilt transportunderrede för kombinerad transport,

c) en för sjötransporter avsedd container som transporteras till eller från utlandet, tom eller lastad på avgångsorten, och som är över 2,8 m hög eller över 12,30 m lång,

d) ett skadat fordon, när det transporteras med en bärgningsbil av kategori N3 och fäst vid en bom.

4 §
Specialtransportfordon och -kombination

1. Ett specialtransportfordon är

a) ett fordon i kategori N3, som är försett med ett särskilt transportgaller eller motsvarande konstruktion och som byggts för transport av vissa arbetsmaskiner som anses vara odelade föremål,

b) ett fordon som byggts för något särskilt ändamål och som överskrider de mått och massor som allmänt tillåts på väg, eller något annat motsvarande fordon som inte är avsett för transport av varor eller personer på allmän väg,

c) en släpvagn som kopplas till ett fordon i kategori N2 eller N3 och är byggd och utrustad för transport av odelade föremål,

d) en släpvagn som huvudsakligen kopplas till ett fordon i kategori M1 eller N1 och är byggd och utrustad för transport av ett segelflygplan eller en båt,

e) en traktorsläpvagn som kopplas till en traktor och är avsedd för transport av en båt,

f) en traktorsläpvagn som kopplas till en traktor och som byggts eller utrustats för transport av vissa arbetsmaskiner som anses vara odelade föremål,

g) en maskin som används till torvproduktion eller en motsvarande släpanordning som kopplats till en traktor, eller en släpvagn utan last som används vid torvproduktion,

h) en bärgningsbil i kategori N3 som byggts för transport av skadade fordon.

2. En specialtransportkombination är en kombination bestående av en i 1 mom. nämnd bil eller traktor och släpvagn eller en kombination av ett fordon i kategori N3 eller N2 och en släpanordning som kan anses utgöra en specialtransport.

3. Som specialtransportfordon eller specialtransportkombination anses också ett motordrivet fordon eller ett släpfordon med en fastmonterad eller pålastad utställnings-, forsknings-, tivoli- eller cirkusanordning eller någon annan serviceutrustning och till vilket Vägförvaltningen har beviljat transporttillstånd i enlighet med 31 §.

6 §
Varningslykta på dragbil och traktor som används vid specialtransport

En dragbil för en överlång eller överbred specialtransport och en traktor som drar motsvarande transport samt ett överlångt eller överbrett annat motordrivet fordon skall ha minst en varningslykta av en sådan typ som avses i del I 20 punkten och i del II 4 punkten i bilaga 1 till kommunikationsministeriets förordning om bilars och släpvagnars konstruktion och utrustning och som avger blinkande brungult ljus, om inte något annat föreskrivs nedan om transporter som fordrar varningsbil.

7 §
Styrinrättningen på en bil som används för specialtransport

Styrinrättningen på en specialtransportbil med minst fyra axlar eller på en dragbil med minst fyra axlar som är avsedd för specialtransportsläpvagn behöver inte uppfylla kravet i del I 5 punkten i bilaga 1 till kommunikationsministeriets förordning om bilars och släpvagnars konstruktion och utrustning.

8 §
Massor och mått vid specialtransport

1. Fordonsförvaltningscentralen kan på ansökan för anteckning i registret godkänna större massor och mått än vad som allmänt tillåts på väg som följer:

a) för en bil eller kombination av bil och släpvagn som godkänts för annan transport än enbart specialtransport av odelade föremål, av tillverkaren för hastigheter om minst 50 km/h och högst 80 km/h godkända förhöjda massor på axel och boggi samt totalmassor,

b) för en dragbil till en specialtransportsläpvagn eller motsvarande släpanordning och för fordon som avses i 4 § 1 mom. a-, b- och h-punkten, inom de gränsvärden som fordonens tillverkare tillåter, förhöjda massor på axel och boggi samt totalmassor vid en hastighet av 80 km/h samt dessutom vid behov, inom de gränser som tillverkaren fastställt, förhöjda massor på axel och boggi samt totalmassor som motsvarar de sänkta körhastigheterna,

c) för en separat axel eller boggiaxel på en specialtransportsläpvagn, inom de gränser som tillverkaren av släpvagnen och dess axlar tillåter, för en hastighet av 80 km/h, en massa på 13 ton förutsatt att axeln har parhjul och 20 ton förutsatt att axeln har åtta parallella däck,

d) som totalmassa för en specialtransportsläpvagn den konstruktiva totalmassa som släpvagnens tillverkare har meddelat för en hastighet av högst 80 km/h,

e) för en specialtransportsläpvagn, inom de gränser som tillverkarna av släpvagnen och dess axlar tillåter, massor på axel och boggi samt totalmassor som är högre än de i b- och c-punkten avsedda massorna och som motsvarar de sänkta körhastigheterna, och

f) för fordon som avses i 4 § 1 mom. b- och c-punkten de mått som konstruktionen till följd av användningsändamålet förutsätter.

2. Besiktningsstället kan för anteckning i registret godkänna större bredd för fordon som avses i 4 § 1 mom. a-punkten än vad som allmänt tillåts på väg. Då fordonet är utan last kan som dess största bredd godkännas en bredd på högst 2,80 m. För lasten kan fordonet dock vidgas till en bredd av högst 3,20 m.

3. Den största bredden på en traktorsläpvagn som avses i 4 § 1 mom. f-punkten får vara högst 2,80 m utan last. För lasten kan traktorsläpvagnen dock vidgas till en bredd av högst 3,20 m.

4. I en sådan bärgningsbil som avses i 4 § 1 mom. h-punkten skall vid full last på bommen minst 15 % av bilens totalmassa belasta framaxeln, eller, om boggin på bilen har minst en styrande axel som kopplats i enlighet med vridningsvinkeln för hjulen i framaxeln, minst 10 % av bilens totalmassa belasta framaxeln.

9 §
Förhållandet mellan motoreffekt och massa vid specialtransport

Motoreffekten av dragbilen eller dragbilarna till en specialtransportsläpvagn eller till en motsvarande släpanordning skall, med avvikelse från vad som bestäms i del I 40 punkten i bilaga 1 till kommunikationsministeriets förordning om bilars och släpvagnars konstruktion och utrustning, för varje ton som transportens totalmassa överskrider 60 ton överstiga den motoreffekt på 300 kW som motsvarar massan med minst 1,0 kW. Den sammanlagda motoreffekten behöver dock inte överstiga 750 kW.

11 §
Bromsar på specialtransportsläpvagnen

1. Bromsarna på en specialtransportsläpvagn som är avsedd för transport av ett odelat föremål med övermassa behöver inte uppfylla kraven i del I 9 punkten i bilaga 1 till kommunikationsministeriets förordning om bilars och släpvagnars konstruktion och utrustning, eller följande bestämmelser i trafikministeriets beslut (631/90) om bromsanordningar för bilar med tryckluftsbromsar och till dem kopplade släpvagnar:

a) bestämmelserna i 27 § 2 mom. om tryckluftbehållarens volym,

b) bestämmelserna i 60 § om bromskopplingar och bromsledningar, och

c) bestämmelserna om bromsarnas prestanda i 7 kap. förutsatt att släpvagnens och kombinationens bromsar uppfyller bestämmelserna i 2―4 mom. i denna paragraf.

2. Den beräknade bromskraften (B) hos släpvagnen skall då den beräknas i förhållande till den tillåtna hastigheten (V) uppgå till värden enligt de i följande tabell:

V (km/h) 25 40 60
B (% av den kraft som släpvagnens massa orsakar) 26 32 40

3. Släpvagnens parkeringsbroms skall uppfylla kravet i 1 mom. i 78 § i beslutet som nämns i 1 mom., eller motsvarande krav i det direktiv som avses i del I 9 punkten i bilaga 1 till kommunikationsministeriets förordning om bilars och släpvagnars konstruktion och utrustning.

4. Förlusttiden som uppmäts i släpvagnens bromssystem får vara högst 0,8 s och lossningstiden högst 1,1 s.

16 §
Användning i vägtrafik av fordon eller fordonskombination som godkänts för specialtransport

1. Ett specialtransportfordon eller en specialtransportkombination får inte godkännas för annan transport än transport av odelade föremål, om fordonet eller fordonskombinationen inte uppfyller bestämmelserna i kommunikationsministeriets förordning om bilars och släpvagnars konstruktion och utrustning och i förordningen om användning av fordon på väg.

2. Kopplingen av en för specialtransport godkänd släpvagn till dragbil skall var godkänd i en kopplingsbesiktning. Detta krav gäller även för en motsvarande utomlands registrerad kombination som används för specialtransport i Finland, med den begränsning som avses i 28 a §.

3. Innan ett fordon som antecknats i registret med stöd av 8 §, och som överskrider de mått och massor som allmänt tillåts på väg, används i vägtrafik, skall det för användningen ha ett sådant transporttillstånd som avses i 31 §, om inte något annat följer av 29 §.

19 §
Igenkänningslyktor och -reflektorer framtill vid bred transport

1. Då ett fordon, en fordonskombination eller en last som är bredare än vad som allmänt är tillåtet på väg, framförs, skall framtill eller omedelbart bakom förarhytten på fordonet, den bil som utför transporten eller dragbilen, monteras signalstänger som anger lastens bredd och lätt böjs eller förskjuts om de träffar ett hinder. På stängerna skall fästas framåtriktade lyktor som placeras så att de anger transportens största bredd, avger brungult ljus framåt och fungerar samtidigt som de bakre positionslyktorna. Lyktorna skall ha en ljusöppning om minst 50 cm2 och lampans effekt i varje lykta skall vara minst 15 W och högst 21 W. Om specialtransportens bredd överstiger 3,00 m skall ytterst placeras två lyktor ovanför varandra. Ytterligare skall på stängerna placeras vita reflektorer av ca 100 mm bredd och ca 200 mm höjd framåtriktade och så att de motsvarar transportens bredd. På stängerna får också fästas bakåtriktade brungula reflektorer av motsvarande storlek.

2. Om avståndet mellan bilens egna främre positionslyktor och de ovan nämnda lyktorna och reflektorerna är större än en meter, skall på fordonet eller lasten monteras nödvändiga tilläggslyktor med högst en meters mellanrum. Om lasten är bredare än 3,50 m, får lyktorna och reflektorerna fästas vid själva lasten och då behöver inte signalstänger monteras. Lyktorna och reflektorerna skall vara på en höjd av minst 0,35 m och högst 1,50 m.

3. Om transporten är bredare än 4,00 m skall sådana framåtriktade identifieringsskyltar som motsvarar den största bredden som avses i del II 6 punkten i bilaga 1 till kommunikationsministeriets förordning om bilars och släpvagnars konstruktion och utrustning, och som uppfyller kraven i E-reglemente nr 70, monteras. I de framåtriktade identifieringsskyltarna får i stället för reflekterande röd färg randning i röd fluorescerande färg användas. Identifieringsskyltarna skall placeras framtill på lasten i det nedre hörnet så att åtminstone en del av skyltarna är placerade vågrätt och lodrätt följande formen på lastens hörn.

4. Om transporten är bredare än 7,00 m skall, för att varna den mötande trafiken, det yttersta hörnet nere till vänster framtill på lasten, vilket är på en höjd av högst 1,90 m, utmärkas med minst en framåtriktad igenkänningslykta, som är av i 1 mom. avsedd typ och har brungult ljus som också får vara blinkande. En transport som på en höjd av över 1,90 m är bredare än 4,00 m, skall, utöver vad som bestäms i denna paragraf, märkas ut på behörigt sätt.

5. När en överbred last transporteras på en traktorsläpvagn, får de framåtriktade reflektorerna och lyktorna fästas på lasten.

20 §
Igenkänningslyktor och -reflektorer baktill vid bred transport

1. Då ett fordon, en fordonskombination eller en last som är bredare än vad som allmänt är tillåtet på väg, framförs, skall baktill på fordonet, den bil som utför transporten eller kombinationens släpvagn, fästas bakåtriktade lyktor som placeras så att de anger transportens största bredd, avger rött ljus och fungerar samtidigt som de bakre positionslyktorna samt på motsvarande sätt placerade röda reflektorer. Lyktorna skall ha en ljusöppning om minst 50 cm2 och lampans effekt i varje lykta skall vara minst 15 W och högst 21 W. Reflektorerna på släpvagnen och släpanordningen skall vara triangelformade. På andra fordon får inte användas triangelformade reflektorer.

2. Om specialtransporten är bredare än 3,00 m skall baktill ytterst på båda sidor placeras två lyktor ovanför varandra. Om avståndet mellan fordonets egna bakre positionslyktor och reflektorer samt ovan nämnda lyktor och reflektorer är större än en meter skall på fordonet eller lasten monteras nödvändiga tilläggslyktor med högst en meters mellanrum. Lyktorna och reflektorerna skall vara på en höjd av minst 0,35 m och högst 1,50 m.

3. Om transporten är bredare än 4,00 m skall på fordon utan släpvagn monteras sådana bakåtriktade diagonalt randade identifieringsskyltar som motsvarar den största bredden och som avses i del II 6 punkten i bilaga 1 till kommunikationsministeriets förordning om bilars och släpvagnars konstruktion och utrustning samt som uppfyller kraven i E-reglemente nr 70, och på släpvagn på motsvarande sätt skyltar som anger lång transport. Identifieringsskyltarna skall placeras bak på lasten i det nedre hörnet så att åtminstone en del av skyltarna är placerade vågrätt och lodrätt följande formen på lastens hörn.

4. Om transporten är bredare än 7,00 m skall, för att varna den bakomvarande trafiken, det yttersta hörnet nere till vänster bak på lasten eller identifieringsskylt nämnd i 3 mom., vilken är på en höjd av högst 1,90 m, utmärkas med minst en bakåtriktad igenkänningslykta som är av i 1 mom. avsedd typ och har brungult ljus som också får vara blinkande. En transport som på en höjd av över 1,90 m är bredare än 4,00 m, skall, utöver vad som bestäms i denna paragraf, märkas ut på behörigt sätt.

5. När en överbred last transporteras på en traktorsläpvagn får de bakåtriktade reflektorerna och lyktorna fästas på lasten.

21 §
Igenkänningslyktor och reflektorer vid lång transport

1. Om en del av lasten framtill skjuter ut över fordonets gränslinje eller baktill skjuter ut mera än en meter över gränslinjen skall lastens yttersta del markeras enligt 49 § förordningen om användningen av fordon på väg.

2. Om föremålet eller föremålen som transporteras i kombination utgör släpvagnens ram eller om lasten framtill skjuter ut över 1 m och baktill över 2 m över fordonets gränslinje, skall för markering användas sådana sidolyktor som avses i del I 22 punkten i bilaga 1 till kommunikationsministeriets förordning om bilars och släpvagnars konstruktion och utrustning. De får på ett ändamålsenligt sätt fastas vid lastens nedre del med 2―6 m mellanrum. Den främre och den bakre lyktan får vara på ett avstånd av högst 1,0 m från lastens yttersta gränslinjer. Lyktorna skall vara på en höjd av minst 0,35 m och högst 1,5 m.

21 b §
Varningslyktor och deras användning

1. Varningsbilen och dragbilen för specialtransport, eller specialtransportfordonet skall vara utrustad med minst två sådana varningslyktor som avses i del I 20 punkten och del II 4 punkten i bilaga 1 till kommunikationsministeriets förordning om bilars och släpvagnars konstruktion och utrustning och som avger blinkande orangegult ljus.

2. Varningslyktor skall användas, om

a) transporten körs avvikande från trafikregler,

b) det, för att undvika uppenbar fara, är nödvändigt att varna andra i trafiken,

c) vid transport, enligt det som bestäms nedan, skall användas ett varningsljus, med undantag av transporter som är endast överhöga.

3. Då transporten körs enligt trafikreglerna skall varningslyktor inte användas vid en endast överhög transport eller vid lång transport i den varningsbil som körs framför.


Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2003.

Helsingfors den 19 december 2002

Kommunikationsminister
Kimmo Sasi

Överingenjör
Kari Saari

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.