1248/2002

Rättelser till förordningen.

Given i Helsingfors den 19 december 2002

Kommunikationsministeriets förordning om bilars och släpvagnars konstruktion och utrustning

I enlighet med kommunikationsministeriets beslut föreskrivs med stöd av fordonslagen av den 11 december 2002 (1090/2002):

1 kap.

Allmänna bestämmelser

1 §
Tillämpningsområde

1. Denna förordning tillämpas på konstruktionen och utrustningen hos fordon (bilar och deras släpvagnar) i kategorierna M, N och O. Förordningen tillämpas på militärfordon som hör till dessa kategorier, om inte något annat med stöd av fordonslagen (1090/2002) föreskrivs genom förordning av försvarsministeriet. Förordningen tillämpas också på fordon som används för specialtransporter enligt vad som särskilt föreskrivs om detta.

2. Genom förordning av kommunikationsministeriet föreskrivs om bromsanordningar för bilar med tryckluftsbromsar och elektriska bromsar och till dem kopplade släpvagnar samt om bussars konstruktion och utrustning. Alternativa krav som skall iakttas finns i bilaga 1 del I punkt 9 och 53.

3. Genom förordning av kommunikationsministeriet föreskrivs särskilt om ändring av bilars konstruktion, om iståndsättning av skadade fordon och hopmontering av fordon av komponenter samt om mätning av dubbkraften hos dubbarna på bilars dubbdäck.

2 §
Definitioner

I denna förordning avses med

a) typgodkännande det förfarande genom vilket godkännandemyndigheten intygar att en fordonstyp, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet uppfyller gällande tekniska krav; typgodkännanden är EG-typgodkännande, E-typgodkännande, nationellt typgodkännande och typgodkännande av små serier,

b) typgodkännandedirektivet rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon 70/156/EEG, sådant det lyder ändrat enligt del I punkt 0 i bilaga 1,

c) särdirektivet med stöd av typgodkännandedirektivet meddelat direktiv av Europaparlamentet och rådet, rådet eller kommissionen som gäller EG-typgodkännanden av ett system, en komponent eller en separate teknisk enhet som ingår i ett fordon,

d) EG-typgodkännande typgodkännande av ett fordon enligt typgodkännandedirektivet och typgodkännande enligt ett särdirektiv av ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som ingår i ett fordon,

e) Genéveöverenskommelsen den i Genéve den 20 mars 1958 ingångna överenskommelsen om förenhetligande av villkoren för typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon samt om ömsesidigt erkännande av sådant godkännande (FördrS 70/76).

f) E-reglementet ett reglemente som fogats till Genéveöverenskommelsen,

g) E-typgodkännande typgodkännande enligt E-reglementet av ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som ingår i ett fordon; när det i del II i bilaga 1 till denna förordning hänvisas till E-reglementet avses reglementet i ursprunglig form eller ändrat vid den tidpunkt då fordonet eller utrustningen togs i bruk,

h) ett fordon, ett system, en komponent och en separat teknisk enhet som motsvarar direktivet eller E-reglementet ett fordon, ett system, en komponent och en separat teknisk enhet som inte har typgodkänts men som uppfyller de tekniska kraven i direktivet eller E-reglementet,

i) en komponent som motsvarar kraven i FMVSS-standarden en sådan komponent på fordon som uppfyller kraven i en av Förenta staterna fastställd säkerhetsstandard,

j) globalöverenskommelsen den i Geneve den 25 juli 1998 ingångna överenskommelsen om fastställande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon (FördrS 54/2001),

k) globalt godkännande godkännande av ett fordons konstruktion, utrustning eller del enligt en bestämmelse som fogats till globalöverenskommelsen,

l) EES-stat en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

m) egenmassa massan på fordon i körklart skick definierat enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/27/EG (del I punkt 48 i bilaga 48) om massa och dimensioner för vissa kategorier av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon och om ändring av direktiv 70/156/EEG,

n) totalmassa största tekniskt tillåtna massa så som den definieras i det direktiv som avses i punkt m.

3 §
Märkning av ett typgodkänt fordon, ett system, en komponent och en separat teknisk enhet

1. Ett EG-typgodkännande anges genom ett intyg över överensstämmelse eller genom ett på fordonet, komponenten eller den separata tekniska enheten märkt godkännandemärke som består av EES- eller EG-förordningens eller särdirektivets nummer och en rektangel som omger bokstaven e och en symbol för den medlemsstat som beviljat godkännandet.

2. E-typgodkännandet anges genom ett på fordonet, komponenten eller den separata tekniska enheten märkt godkännandemärke som består en ring som omger bokstaven E och en symbol för den medlemsstat som beviljat godkännandet och, om reglementet förutsätter det, reglementets nummer.

4 §
Erkännande på förhand av kraven i direktivet och E-reglementet

Fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter anses vara godkända också ifall de uppfyller kraven enligt det relevanta särdirektivet eller E-reglementet eller enligt en senare ändring av särdirektivet eller E-reglementet innan den obligatoriska tillämpningen av dessa krav som villkor för ett typgodkännande eller som ett krav på överensstämmelse med direktivet eller E-reglementet.

2 kap.

Grundläggande och närmare klassificering av fordon samt vissa axelkonstruktioner

5 §
Allmänna regler för klassificeringen

1. Om den grundläggande klassificeringen av fordon i kategorierna M, N och O och om den närmare klassificeringen av fordon för särskilda ändamål föreskrivs i fordonslagen.

2. På den närmare klassificeringen av fordon i kategorierna M, N och O samt på definitionerna av axelkonstruktioner, mått och massor tillämpas:

a) klassificeringar och definitioner enligt typgodkännandedirektivet,

b) klassificeringar och definitioner enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/27/EG (del I punkt 48 i bilaga 1) och

c) klassificeringar enligt Europarlamentets och rådets direktiv 2001/85/EG (bilaga 1 del I punkt 52) om särskilda bestämmelser för fordon som används för personbefordran med mer än åtta säten utöver förarsätet och om ändring av direktiv 70/156/EEG och 97/27/EG.

3. I 6, 11 och 12 § kompletteras de definitioner som motsvarar definitionerna i de i 2 mom. nämnda direktiven.

6 §
Terrängbilar

1. Ett fordon i kategori M1 och en bil i kategori N1 med en totalmassa av högst två ton anses som terrängbil i kategori M1G och N1G, om

a) det har minst en drivande fram- och bakaxel, i vilket fall driften till en av axlarna kan vara urkopplingsbar,

b) det har minst en differentialspärr eller är försett med en mekanism som har samma effekt,

c) dess beräknade backtagningsförmåga är minst 30 procent utan släpvagn, och

d) det uppfyller minst fem av följande sex villkor:

i) främre överhängsvinkeln är minst 25°,

ii) bakre överhängsvinkeln är minst 20°,

iii) rampvinkeln är minst 20°,

iv) markfrigången under framaxeln är minst 180 mm,

v) markfrigången under bakaxeln är minst 180 mm, och

vi) markfrigången mellan axlarna är minst 200 mm.

2. Ett fordon i kategori N1 med en totalmassa som är större än två ton och ett fordon i kategori M2, M3 och N2 med en totalmassa som är större än 12 ton anses som terrängbil i kategori N1G , M2G, M3G och N3G, om det är banddrivet eller allhjulsdrivet, i vilket fall en av axlarna kan vara urkopplingsbar, eller om det uppfyller följande villkor:

a) det har minst en drivande framaxel och bakaxel eller drift kan kopplas till en sådan axel,

b) minst en av fordonets axlar har differentialspärr eller är försedd med en mekanism som har likadan effekt, och

c) dess beräknade backtagningsförmåga är minst 25 procent utan släpvagn.

3. Ett fordon i kategori N3 och ett fordon i kategori M3 med en totalmassa som är större än 12 ton anses som terrängbil i kategori M3G och N3G, om det är banddrivet eller allhjulsdrivet, i vilket fall en av axlarna kan vara urkopplingsbar, eller om det uppfyller följande villkor:

a) minst hälften av hjulen är drivande,

b) minst en av fordonets axlar har differentialspärr eller är försedd med en mekanism som har likadan effekt,

c) dess beräknade backtagningsförmåga är minst 25 procent utan släpvagn, och

d) fordonet uppfyller minst fyra av följande sex villkor:

i) främre överhängsvinkeln är minst 25°,

ii) bakre överhängsvinkeln är minst 25°,

iii) rampvinkeln är minst 25°,

iv) markfrigången under framaxeln är minst 250 mm,

v) markfrigången under bakaxeln är minst 250 mm, och

vi) markfrigången mellan axlarna är minst 300 mm.

4. Mätningen och beräkningen av terrängbilars backtagningsförmåga, den främre överhängsvinkeln, den bakre överhängsvinkeln och rampvinkeln fastställs enligt bilaga II till typgodkännandedirektivet.

7 §
Bussars undergrupper

1. Fordon i kategorierna M2 och M3 som har platser för fler än 22 personer utöver föraren indelas i tre undergrupper enligt följande:

a) undergrupp I: fordon med möjlighet till frekventa av- och påstigningar och med utrymmen för ståplatspassagerare,

b) undergrupp II: fordon som huvudsakligen tillverkats för befordran av sittplatspassagerare och som är utformade för att medge befordran av ståplatspassagerare i mittgången och, om det är möjligt, i ett utrymme som inte är större än det utrymme som upptas för två dubbelsäten,

c) undergrupp III: fordon som uteslutande tillverkats för befordran av sittplatspassagerare.

2. Fordon i kategorierna M2 och M3 som har platser för högst 22 personer utöver föraren indelas i två undergrupper enligt följande:

a) undergrupp A: fordon som är tillverkade för befordran av ståplatspassagerare; ett fordon i denna klass är utrustat med säten och det kan vara utrustat för ståplatspassagerare,

b) undergrupp B: fordon som inte är tillverkade för befordran av ståplatspassagerare; ett fordon i denna klass är inte utrustat för ståplatspassagerare.

3. Med ledad buss avses ett fordon som består av två eller flera stela sektioner som är kopplade till varandra. Passagerarutrymmena i varje sektion skall stå i förbindelse med varandra så att passagerarna kan förflytta sig fritt mellan dem. De stela sektionerna i en ledad buss är permanent sammankopplade så att de kan tas isär endast med en utrustning som normalt bara finns i en verkstad.

4. Med låggolvsbuss avses ett fordon i undergrupp I, II eller A i vilket minst 35 procent av utrymmet för ståplatspassagerare eller den främre sektionen när det gäller ledade fordon eller den nedre våningen då det gäller tvåvåningsfordon utgör ett område utan trappsteg och ger möjlighet att nå minst en på- och avstigningsdörr.

5. Med tvåvåningsbuss avses ett fordon där passagerarutrymmena åtminstone delvis är uppdelade på två våningar och där den övre våningen inte har något utrymme för ståplatspassagerare.

6. Med ledad tvåvåningsbuss avses ett fordon som består av två eller flera stela sektioner som är kopplade till varandra. Passagerarutrymmena i varje sektion på minst ett däck står i förbindelse med varandra så att passagerarna kan förflytta sig fritt mellan dem.

7. En buss kan höra till fler än en undergrupp.

8 §
Paketbilars undergrupper

När bestämmelserna om avgasutsläpp tillämpas indelas paketbilar i följande undergrupper som bestäms enligt referensmassan, varvid referensmassan är fordonets egenmassa utom förarvikten (75 kg) och med ett tillägg på 100 kg:

a) undergrupp I, vars referensmassa är högst 1305 kg,

b) undergrupp II, vars referensmassa är över 1305 kg men högst 1760 kg,

c) undergrupp III, vars referensmassa är över 1760 kg,

9 §
Karosserityp och fordon i kategorierna M och N

1. Med fordon avsett för flera ändamål avses fordon i kategori M1 för vilka gäller att lastens andel av den högsta tillåtna totalmassan är högst lika stor som antalet passagerarsittplatser multiplicerat med 68 kg eller att antalet sittplatser utöver förarplatsen är fler än sex. Fordonet hör dock till kategori N om lastens andel är större än personlastens och antalet sittplatser utöver förarplatsen är högst sex.

2. Ett fordon vars totalmassa överstiger 3,5 ton hör till kategori M2 eller M3 om lastens andel av fordonets högsta tillåtna totalmassa är högst lika stor som antalet passagerarsittplatser multiplicerat med 68 kg, eller det antingen i samma täckta utrymme finns lastutrymme och sittplatser utöver förarplatsen för fler än åtta passagerare eller det finns ett särskilt utrymme för last som inte är täckt och i det täckta utrymmet plats för fler än åtta passagerare. Fordonet hör till kategori N2 eller N3 om lastens andel är större än personlastens och antalet sittplatser utöver förarplatsen är högst åtta.

10 §
Mobilkran

Med mobilkran avses ett specialfordon i kategori N3 som inte är utrustat för godstransporter och vars kran har ett lyftmoment som är minst 400 kNm.

11 §
Släpvagnars undergrupper

Släpvagnar indelas efter konstruktion i följande undergrupper:

1) påhängsvagn är en släpvagn som är avsedd att kopplas till en dragbil för påhängsvagnar eller till en dollyaxel; en påhängsvagn påför en avsevärd vinkelrät belastning på dragbilen eller dollyaxeln,

2) egentlig släpvagn (släpvagn med dragstång) är en släpvagn med minst två axlar som har en draganordning som styr främre axeln eller axlarna och är rörlig vertikalt i förhållande till släpvagnen och som inte överför större vertikala belastningar till dragfordonet,

3) släpkärra är en släpvagn med oledad dragstång där axeln eller axlarna är placerade vid eller nära släpvagnens tyngdpunkt, så att endast en liten del av släpvagnens totalmassa överförs till kopplingspunkten; till denna undergrupp hör också en sådan dollyaxel som är avsedd för att koppla en påhängsvagn till ett fordon som hör till kategori N2 och N3.

12 §
Axelkonstruktioner

1. Med bilens styrande axel avses en axel eller axelgrupp som styrs mekaniskt, hydrauliskt eller elektriskt enligt rattens rörelser.

2. Med självstyrd axel avses en axel eller boggi som styrs av krafter eller moment som uppstår vid kontakten mellan däck och väg.

3. Med axellyftanordning avses en sådan i bilaga IV punkt 3 till det i bilaga 1 del I punkt 48 nämnda direktivet 97/27/EG avsedd eller annan anordning som är permanent monterad på ett fordon med vars hjälp axellasten kan minskas eller ökas beroende på fordonets lastförhållanden. Lyftanordningen fungerar antingen genom att hjulen lyfts upp från marken eller sänks till marken eller utan att hjulen lyfts från marken.

4. Med lyftbar axel avses en axel som kan lyftas och sänkas med en sådan axellyftanordning som avses i 3 mom.

5. Med belastningsbar axel avses en axel vars belastning kan varieras utan att axeln lyfts upp med hjälp av en sådan axellyftanordning som avses i 3 mom.

3 kap.

Krav som baserar sig på EG-förordningar och direktiv och E-reglementen

13 §
Allmänna krav som gäller konstruktion och utrustning

1. I 25 och 26 § fordonslagen föreskrivs om fordons anordningar och utrustning samt i 28 § om begränsning av skadliga utsläpp och energiförbrukningen. Om undantag föreskrivs i denna förordning och dess bilagor. Om de befogenheter Fordonsförvaltningscentralen enligt 27 § fordonslagen har att bevilja enskilda undantag från de krav som gäller fordon föreskrivs i 5 kap.

2. En sådan symbol eller kontrollampa som enligt bestämmelserna om olika fordonskategorier är obligatorisk eller tillåten på ett visst fordon eller en viss fordonskategori får inte monteras på andra fordon.

3. Det får inte finnas någonting i fordonet som hindrar sikten från förarplatsen över vägen framåt och åt sidorna eller något annat som stör körandet.

14 §
Krav enligt direktiv och E-reglementen

1. Fordon i kategorierna M, N och O samt deras system, komponenter och separata tekniska enheter skall vid typgodkännandet och när de tas i bruk för första gången uppfylla de krav i bilaga 1 som gäller EG- eller E-typgodkännande eller överensstämmelse med ett E-reglemente.

2. Vid typgodkännande och registrerings- eller ändringsbesiktning av ett enskilt fordon kan följande undantag göras från kraven i bilaga 1:

a) vid EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande samt registrerings- och ändringsbesiktning av en husbil, ambulans, likbil, invalidtaxi och räddningsbil de undantag som nämns i bilaga 2,

b) i fråga om ett fordon som är avsett för skydd av passagerare eller varor (bepansrat fordon) de undantag som nämns i bilaga 3,

c) andra fordon avsedda för särskilda ändamål, inklusive husvagnar, de undantag som nämns i bilaga 4,

d) mobilkranar de undantag som nämns i bilaga 5,

e) vid typgodkännande av små serier och vid registrerings- och ändringsbesiktning av sådana typgodkända små serier som avses i 30 § fordonslagen de undantag som nämns i bilaga 6.

15 §
Färdskrivare

1. Färdskrivare, som det föreskrivs om i rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter, sådan den lyder ändrad genom förordning (EEG) nr 3314/90, 3572/90 och 3688/92 samt genom förordning (EG) nr 451/94, 2479/95, 1056/97, 2135/98 och 1360/2002, krävs inte för sådana fordon i kategorierna M och N som inte med stöd av artikel 4 i rådets förordning (EEG) nr 3820/89 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägransporter hör till tillämpningsområdet för bestämmelserna om körtider och viloperioder eller med stöd av artikel 14 i nämnda förordning till systemet med tjänstgöringslista. Färdskrivare krävs inte heller för fordon som nämnda EG-förordning enligt 7 § förordningen om användning av fordon på väg (1257/1992) inte tillämpas på. I fordon i kategorierna N2, N3, M2 och M3 som används för körundervisning skall det dock finnas färdskrivare.

2. Om övervakning av och tvångsmedel för iakttagande av viss social lagstiftning om vägtransporter föreskrivs i vägtrafiklagen (267/1981). Om installation och reparation av färdskrivare föreskrivs i fordonslagen och om kontroll av färdskirvare föreskrivs i förordningen om användning av fordon på väg.

16 §
Hastighetsbegränsare

1. Hastighetsbegränsare som avses i 25 § 1 mom. 12 punkten fordonslagen skall hindra hastigheten för fordon i kategori M2 och M3 att överstiga 100 kilometer i timmen. Hastighetsbegränsare skall hindra hastigheten för fordon i kategori N2 och N3 att överstiga 90 kilometer i timmen.

2. I fordon av kategori M3 som har en egenmassa som överstiger 10 ton och som registrerats före den 1 januari 2005 får användas hastighetsbegränsare som är inställd så att hastigheten begränsas till högst 100 kilometer i timmen.

3. Hastighetsbegränsaren skall uppfylla kraven i rådets direktiv 92/24/EEG om hastighetsbegränsande anordning och liknande inbyggda hastighetsbegränsande system för vissa kategorier av motorfordon eller E-reglementet nr 89 avsett i del I punkt 47 i bilaga 1.

4. Hastighetsbegränsare krävs inte för:

a) militärfordon,

b) räddningsbil,

c) polisbil,

d) bil i kategori M3 som används enbart i tätortstrafik, eller

e) bil vars hastighet på grund av dess kontruktion inte kan överskrida de värden som nämns i 1 mom.

5. Om montering och reparation av hastighetsbegränsare stadgas i fordonslagen och med stöd av den.

17 §
Taxameter

1. En taxameter skall vara typgodkänd i enlighet med rådets direktiv 77/95/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om taxametrar.

2. Om installation och reparation av taxametrar föreskrivs i fordonslagen och med stöd av den.

18 §
Överensstämmelse i fråga om fordon som motsvarar Förenta staternas, Kanadas och Japans standarder

1. Sådana fordon i kategori M och N som har införts till landet som flyttgods, som innehas eller innehafts av en främmande stats beskickning eller en medlem av diplomatkåren, som erhållits genom arv eller testamente eller som skaffats på en tullauktion eller någon annan av staten ordnad auktion anses uppfylla de krav på typgodkännande eller överensstämmelse som anges i bilaga 1, om fordonet uppfyller kraven i alla FMVSS- eller CMVSS-standarder gällande fordonets modellår eller japanska regler gällande fordonets säkerhet och kraven i Förenta staternas, Kanadas eller Japans bestämmelser om avgasutsläpp.

2. Fordon som avses i denna paragraf skall då det gäller antalet strålkastare och lyktor uppfylla kraven enligt det i bilaga 1 del I punkt 20 nämnda direktivet 76/756/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om montering av belysning och ljussignalanordningar på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon eller E-reglementet nr 48. Halv- och helljusstrålkastare skall överensstämma med kraven enligt det i bilaga 1 del I punkt 25 nämnda direktivet 76/761/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om motorfordonsstrålkastare för helljus eller halvljus och om elektriska glödlampor till dessa strålkastare eller vara försedda med lampor med märkningen DOT samt vara av typ HB1―HB5, HB7, D2S eller D2R. Fordonets främre positionslyktor skall till färgen överensstämma med kraven i direktiv 76/758/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om breddmarkeringslyktor, främre sidopositionslyktor, bakre sidopositionslyktor och stopplyktor på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon, samt körriktningsvisarna beträffande färg och synbarhet överensstämma med kraven enligt det i bilaga 1 del I punkt 23 nämnda direktivet 76/759/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om körriktningsvisare för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon.

4 kap.

Nationella krav som gäller bilar och släpvagnar

19 §
Kopplings- och draganordningar

1. Som varande i allmänt bruk anses koppling mellan dragfordon och släpfordon av elledningar och när det gäller tryckluftbromsförsedda fordon, kopplingar för tryckluftsbromsledningar som till dimensionering och placering uppfyller kraven i ISO- eller SFS-standarderna.

2. Ett fordon i kategori N3 som inte är försett med dragkoppling eller vändskiva för släpvagn skall i bakre delen ha en dragbalk med fäste för dragkrok. Dragbalken skall ha fästhål i enlighet med standarden ISO 3584. En dragbalk är inte obligatorisk på ett fordon som är försett med bakgavellyft eller anordning som förhindrar montering av dragkrok.

2. Dragkopplingen för en släpvagn skall fästas säkert vid dragbilens ram eller vid konstruktioner eller anordningar som fastsatts på denna. En dragkoppling för en medelaxelsläpvagn i kategori O1 eller O2 får dock fästas vid de fästpunkter i dragbilens karosseri som tillverkaren har angivit. Draganordningar får fastsättas i godsflak endast vid lätta tillfälliga lokaltransporter av konstruktionsjärn eller motsvarande långa föremål.

20 §
Stänkskärmar

1. Stänkskärmarna på sådana fordon i kategori N1 som inte uppfyller kraven enligt det i bilaga 1 del I punkt 37 nämnda rådets direktiv 78/549/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om hjulskydd på motorfordon skall vara utformade så att de täcker minst hela däcksbredden eller den sammanlagda bredden för dubbelmonterade däck, i en vinkel på minst 30° framåt och minst 50° bakåt från ett vertikalt plan genom hjulaxeln. Stänkskärmens bakre del mätt från däckets eller det yttre dubbelmonterade däckets mitt får inte sluta ovanför ett horisontalplan som ligger 150 mm ovanför hjulets axel.

2. Stänkskärmarna på andra fordon är fordon i kategorierna M1 och N1 skall vara utformade så att de täcker minst hela däcksbredden eller den sammanlagda bredden för dubbelmonterade däck i en vinkel på minst 30° framåt från ett vertikalt plan genom hjulaxeln. Däcksbreddens eller för dubbelmonterade däck den sammanlagda breddens andel av stänkskärmens bakre del får inte sluta ovanför ett horisontalplan som ligger 100 mm ovanför hjulets axel då fordonet är olastat.

3. Stänkskärmens tvärsektion skall vara rännformig så att dess djup är minst 30 mm, mätt ovanför axeln. Rännformigheten får minska i riktning mot de vinklar som nämns i 1 och 2 mom.

4. Stänkskärmens avstånd från axeln får inte mellan de vinklar som nämns i 1 och 2 mom. vara större än däckets diameter.

5. Särskilda stänkskärmar krävs inte om fordonets karosseri- eller flakbotten eller annan konstruktion med nödvändiga hjälpanordningar utgör ett sådant skydd mot stänk som motsvarar kraven i denna paragraf, eller för terrängbilar eller andra fordon för särskilda ändamål, i fråga om vilka stänkskärmar på ett avsevärt sätt försvårar användningen av fordonet.

21 §
Säten

1. Om sätena och deras fästpunkters hållfasthet samt fästpunkterna för säkerhetsbälten i fordon i kategorierna M och N har typgodkänts enligt det i bilaga 1 del I punkt 15 nämnda direktivet 74/408/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motorfordon (hållfastheten hos sätena och fästanordningarna för dessa) och det i punkt 19 nämnda direktivet 76/115/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förankring av bilbälten i motorfordon, behöver sätena inte uppfylla kraven i denna paragraf.

2. Sätena och deras fäst- och regleringsanordningar skall fästas stadigt vid golvet i fordonets förarutrymme eller sido- eller bakväggar.

3. Vid beräkningen av antalet sittplatser i en bil skall både för föraren och varje passagerare reserveras en sittyta av minst 400 mm x 400 mm och i ryggstödets riktning, på en höjd av 500 mm från sätet, ett skulderutrymme som har en bredd som är minst 400 mm. Sätets bredd mäts på ett avstånd av 100 mm från sittytan och skulderutrymmets bredd på ett avstånd av 50 mm från motsvarande ställe på ryggstödet.

4. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 3 mom. anses baksätet räcka till för tre personer, om sittytans bredd, mätt i enlighet med 3 mom., är minst 1100 mm och skulderutrymmets bredd minst 1200 mm.

5. Den fria höjden, när den mäts från ytan av ett belastat säte i ryggstödets riktning och på ett avstånd av 100 mm från detta, skall vara minst 850 mm. Sätets ryggstöd skall vara minst 500 mm högt.

22 §
Passagerarutrymme bredvid föraren i fordon i kategori N

1. Förarutrymmet i fordon i kategorierna N1 och N2 får utöver förarsätet utrustas med högst två passagerarsäten och i fråga om fordon i kategori N3 med högst tre passagerarsäten. Sätena skall vara placerade bredvid förarsätet. Förarutrymmet anses ha platser för två passagerare utöver föraren, om avståndet från styraxelns förlängning längs sätets mittlinje till högra dörren eller väggen är minst 1100 mm, och för tre passagerare, om avståndet från styraxelns förlängning längs sätets mittlinje till högra dörren eller väggen är minst 1500 mm.

2. Begränsningarna i 1 mom. tillämpas inte på sådana fordon i kategori N2 som har EG-typgodkännande för tre passagerarsäten bredvid förarsätet.

23 §
Passagerarutrymme bakom föraren i fordon i kategori N

1. Från säten som är placerade bakom förarsätet och sätena bredvid förarsätet skall det finnas fri passage ut eller de främre sätena skall vara lätta att fälla fram så att passagen till den dörr som leder ut är fri. Om sätena i ett fordon i kategori N finns i ett lastutrymme som är avskilt från förarutrymmet eller ett annat utrymme med en mellanvägg, skall utrymmet ha åtminstone två separata dörrar som öppnas inifrån och som inte får vara på samma sida av fordonet, eller en sådan dörr och en som nödutgång lämplig taklucka eller ett fönster, som är lätt att öppna, lösgöra eller slå sönder.

2. Ett säte anses vara placerat bakom förarens säte om avståndet i bilens längdriktning från den punkt på förarsätet där sitsen och ryggstödet möts är över 400 mm framför den punkt på det bakomliggande sätet där sitsen och ryggstödet möts när båda sätena är i den bakersta ställning som tillverkaren avsett att sätena kan vara i under körning.

3. I fråga om säten som är placerade bakom förarsätet skall måtten samt sätenas och deras fästpunkters hållfasthet samt fästpunkterna för säkerhetsbälten motsvara kraven i 21 §.

24 §
Passagerarutrymme på öppna flak på fordon i kategori N

På öppna lastflak på fordon i kategori N2 och N3 får på följande villkor installeras bänkar som fästs stadigt:

a) sittplatser får finnas inom gränserna för fordonets bärförmåga,

b) tjockleken på säten och ryggstöd, om sådana finns, får inte överstiga 50 mm,

c) för varje person skall det finnas ett flakutrymme på 400 m x 700 mm, och

d) lastutrymmet skall förses med tillräckligt höga och stadiga stängsel.

25 §
Taxilykta

1. En taxilykta skall vara cirka 300 mm bred och 115 mm hög och den skall avge ett gult ljus i alla riktningar. Lyktans framsida eller framsida och baksida skall ha texten "TAKSI" eller "TAXI" skriven i svart. På lyktan får med svarta tecken anges taxibilens ordningsnummer, och en symbol som visar bilens gruppnummer och stationeringsort. Till lyktan får kopplas en anordning med vilken lyktan kan fås att blinka i en nödsituation.

2. Lyktan skall monteras på bilens tak på mitten av bilen eller på bilens vänstra sida på ett avstånd av minst 0,15 meter från bilens sida.

26 §
Skyltlyktor

1. En skylt på fordon i kategori M2 och M3 som visar linjens yttersta bestämmelseort, linjenumret och att fordonet är fullbelagt, en skylt på en polisbil samt på en bil som används för tullens och gränsbevakningsväsendets tjänsteuppdrag samt en skylt på fordon i kategori N2 och N3 som anger namnet på transportidkaren, transportköparen eller fordonets ägare eller namnet på linjens yttersta bestämmelseort skall avge vitt eller ljusgult ljus, som inte får blinka. Skyltens ljusstryka i referensaxelns riktning får vara högst 200 candela.

2. På en skylt som visar linjens yttersta bestämmelseort, linjenumret samt anger att fordonet är fullbelagt på ett fordon i kategori M2 skall textens höjd vara minst 100 mm, om texten har skrivits på en rad, och minst 50 mm, om texten skrivits på två rader. På en skylt som endast visar linjenumret skall höjden av siffrorna vara minst 150 mm. På ett fordon i kategori M3 är de motsvarande minimihöjderna 150 mm, 70 mm respektive 200 mm.

27 §
Stoppsignallykta på en bil som används av polisen, tullen och gränsbevakningsväsendet

En stoppsignallykta skall tändas och slockna 1―2 gånger i sekunden. Stoppsignallyktans ljusstyrka i referensaxelns riktning och i en riktning som avviker minst 5° från referensaxeln skall vara minst 500 candela. Stoppsignallyktan skall vara placerad på bilens längdaxel eller på bilens vänstra sida på taket, bakom vindrutan eller ovanför stötfångaren.

28 §
En dragbils igenkänningslyktor

Igenkänningslyktorna på en dragbil skall avge ett orangegult ljus. Lyktornas ljusstryka i referensaxelns riktning får vara högst 200 candela. Lyktorna skall placeras symmetriskt på bilens tak.

29 §
Igenkänningslykta för vägservicebilar och bilar som används för förstahjälpsverksamhet

1. En igenkänningslykta för en vägservicebil får vara högst 650 mm bred och 120 mm hög och den skall avge ett gult ljus i alla riktningar. Lyktans fram- och baksida skall vara försedd med svart text med något av orden "TIEPALVELU", "VÄGSERVICE" eller "ROAD SERVICE" eller en kombination av dessa och vid behov med vägserviceorganisationens namn och symbol. Lyktans ljusstryka i referensaxelns riktning får vara högst 200 candela.

2. Lyktan får användas på en för privat bruk registrerad bil som används i vägserviceverksamhet som anordnas av en registrerad förening som idkar vägservice inom ramen för den frivilliga räddningstjänsten och har minst 15 medlemmar som idkar vägservice. Ett sådant fordon skall vara försett med tillräcklig förstahjälps- och reparationsutrustning och rerservdelar samt kommunikationsapparatur.

3. På en bil, som används speciellt för förstahjälpsverksamhet får på de grunder som nämns i 2 mom., dock utan krav på reparationsutrustning och reservdelar, monteras en ljusskylt som avger vitt ljus och är försedd med svart text med något av orden "ENSIAPU", "FÖRSTA HJÄLP" eller "FIRST AID" eller en kombination av dessa och en symbol för förstahjälpsorganisationen.

4. Ett intyg över att fordonets förare innehar tillräcklig förstahjälps- och, om det är fråga om vägservice, reparationsfärdighet samt att fordonet används i denna verksamhet, vilket högst ett år tidigare har utfärdats av en organisation som idkar vägservice eller förstahjälpverksamhet, skall vid färd medföras och på begäran uppvisas för trafikövervakare. Igenkänningslyktan skall övertäckas eller avlägsnas då fordonet framförs på väg utan att det används i vägservice- eller förstahjälpsverksamhet.

30 §
Ljusanordning på bogserbil

I en bogserbil skall det finnas en löstagbar anordning för bakre positionslyktor, bromslyktor och körriktningsvisare, som placeras baktill på släpfordonet under bogsering i förhållanden då ljusen bör vara tända och det bogserade fordonets lyktor inte kan användas enligt bestämmelserna. Alternativt får en bogserbil förses med dubbla bakre positionslyktor, bromslyktor och körriktningsvisare uppe bakom förarhytten.

31 §
Ljudsignalanordning och backningsvarnare för utryckningsfordon

1. En bil som används som utryckningsfordon skall ha en ljudsignalanordning som avger ett varierande eller periodiskt ljud med en volym som är större än 104 dBA mätt på ett avstånd av sju meter framför fordonet. En sådan anordning får inte monteras på något annat fordon.

2. En bil, dock inte ett fordon i kategori M1, får ha en backningsvarnare som avger ett periodiskt ljud vid backning eller då backväxeln är ilagd. Backningsvarnarens ljud får ha en volym på högst 75 dBA, mätt på ett avstånd av sju meter bakom fordonet.

32 §
Hastighetsskylt

1. Ett fordon i kategori N1 vars högsta tillåtna hastighet är 80 km/h skall vara utrustat med en rund gul skylt med svarta kanter som är synlig bakåt och har en diameter på 240 mm samt talet 80 märkt med svarta 120 mm höga siffror. Ett fordon i kategori M2 eller M3 vars högsta tillåtna hastighet är 100 km/h skall vara försett med en motsvarande gul eller vit skylt med talet 100.

2. På en släpvagn vars bogseringshastighet särskilt har begränsats till en hastighet som är mindre än 80 km/h skall fästas en skylt som anger den högsta tillåtna hastigheten i km/h och i övrigt motsvarar bestämmelsen i 1 mom.

3. En skylt som anger den högsta tillåtna hastigheten i km/h och som i övrigt uppfyller kravet i 1 mom. skall också fästas på ett sådant annat fordon vars hastighet särskilt har begränsats till mindre än 80 km/h.

33 §
Konstruktion och utrustning av fordonschassier

Bestämmelserna i denna förordning tillämpas också på sådana fordonschassier som ännu inte är försedda med karosseri. Reflektorer, backspeglar, stänkskärmar och -skydd krävs dock inte på dem även om chassiet skulle vara försett med förarhytt och inte heller kopplingsanordning, främre och bakre underkörningsskydd, sidoskydd, anordning som förhindrar obehörig användning eller färdskrivare.

5 kap.

Särskilda bestämmelser

34 §
Avvikelser för fordon avsedda för handikappade förare eller passagerare

Vid registrerings- eller ändringsbesiktningen av fordonet kan avvikelser godkännas för specialanordningar i fordon avsedda för handikappade förare eller passagerare, förutsatt att avvikelserna inte på betydande sätt äventyrar säkerheten.

35 §
Avvikelser rörande fordons konstruktion och utrustning vilka söks hos Fordonsförvaltningscentralen

1. Fordonsförvaltningscentralen kan av särskilda skäl

a) bevilja undantag som gäller en viss tid och endast i Finland för en fordonstyp, ett enskilt fordon, ett system, en komponent och en separat teknisk enhet som ännu inte beviljats det godkännande som krävs i denna förordning, under villkor att fordonstypen, fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten testats i Finland eller i en annan EES-stat och uppfyller de krav som förutsätts för godkännandet,

b) godkänna att ett oregistrerat fordon, som införts minst fyra år före registreringen och som inte har använts, tas i bruk enligt de regler som gällde då fordonet infördes,

c) bevilja en person eller en sammanslutning som tidigare beviljats undantag för viss tid eller en annan person eller en annan sammanslutning

2. Fordonsförvaltningscentralen kan av särskilda skäl och när detta inte äventyrar trafiksäkerheten eller snedvrider konkurrensen bevilja undantag för enskilda fordon från de krav angående fordons konstruktion och utrustning som föreskrivs i denna förordning.

3. Fordonsförvaltningscentralen kan, antingen för ett enskilt fordon eller flera fordon i kategori M1 som används i hastighetstävlingar och vars motor enligt tävlingsreglerna får trimmas, av särskilda skäl bevilja undantag för viss tid från de krav i fråga om fordons konstruktion och utrustning som föreskrivs i denna förordning, vilket gäller när fordonet används i tävlingar samt vid färd till en tävling eller besiktning.

4. Fordonsförvaltningscentralen kan för system, komponenter eller separata tekniska enheter som inrättats för den handikappades särskilda behov i fordon avsedda för handikappade förare eller passagerare bevilja typgodkännande som avviker från kraven i denna förordning angående fordons konstruktion och utrustning.

36 §
Avvikelser rörande de sista fordonen i serien

1. Fordonsförvaltningscentralen skall försäkra sig om att maximiantalet på beviljade undantag för de sista fordonen i tillverkningsserien inte överskrids. Fordonsförvaltningscentralen antecknar beviljat undantag i det register som gäller fordon och intyget över registreringen.

2. Fordonsförvaltningscentralen meddelar den tid för vilken undantag beviljats och orsakerna till beviljandet tillsammans med den information som föreskrivs i artikel 5.5 i typgodkännandedirektivet till de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna inom en månad. Fordonsförvaltningscentralen sänder varje år till kommissionen en förteckning över de undantag som beviljats och orsakerna till beviljande.

37 §
Avvikelser för fordon, komponenter eller separata tekniska enheter som tillämpar ny teknologi

1. Fordonsförvaltningscentralen kan bevilja undantag för fordon, komponenter eller separata tekniska enheter som använder sådana tekniker eller lösningar som till sin karaktär inte är förenliga med ett eller flera krav i ett eller flera specialdirektiv, om undantaget inte medför betydande olägenheter för miljön eller äventyrar trafiksäkerheten.

2. Fordonsförvaltningscentralen sänder inom en månad en kopia av undantaget till avvikelse och dess bilagor till de godkännande myndigheterna i de övriga EES-staterna och tillställer utan dröjsmål kommissionen en berättelse, som skall innehålla

a) orsaken till varför kraven i något specialdirektiv inte tillämpas på fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter på grund av de ifrågavarande teknikerna eller lösningarna,

b) en beskrivning av de säkerhets- och miljöskyddsfrågor som framkommer och åtgärder som vidtagits,

c) en beskrivning av tester och resultaten från dessa, som visar att säkerhets- och miljöskyddsnivån motsvarar de krav som ställs i något av de specialdirektiv som avses i 1 mom., eller

d) förslag till ändringar av motsvarande specialdirektiv eller vid behov till nya specialdirektiv.

38 §
Rapportering om beviljade undantag

Fordonsförvaltningscentralen skall varje år före utgången av mars tillställa kommunikationsministeriet en förteckning över de undantag som beviljats det föregående året med stöd av 35―37 §.

39 §
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2003.

2. Fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som för första gången i Finland godkänts för trafik innan denna förordning trädde i kraft får användas i trafik, om de överensstämmer med de bestämmelser som gällde när denna förordning trädde i kraft eller med senare bestämmelser.

3. Ett fordon och dess system, komponent och separata tekniska enhet som år 1993 eller senare för första gången tagits eller skall tas i bruk någon annanstans än i Finland och som tas i bruk i Finland efter att denna förordning trätt i kraft skall uppfylla de krav som

a) gällde fordon som för första gången togs i bruk i Finland vid tidpunkten för fordonets ibruktagande, eller

b) som i enlighet med tabellerna i bilagorna tillämpas den dag då fordonet togs i bruk.

4. Ett fordon och dess system, komponent och separata tekniska enhet som före 1993 för första gången tagits i bruk någon annanstans än i Finland och som tas i bruk i Finland efter att denna förordning trätt i kraft skall uppfylla

a) de krav som gällde fordon som för första gången togs i bruk i Finland vid tidpunkten för fordonets ibruktagande,

b) kraven i de senaste sådana E-reglementen eller specialdirektiv som en stat som anslutit sig till Genèveöverenskommelsen eller en EES-stat fick tillämpa vid tidpunkten för fordonets ibruktagande; avgasutsläppen och bilbältenas fästpunkter i baksätet i fordon i kategori M1 och N1 skall dock uppfylla de krav som gäller fordon som för första gången togs i burk i Finland vid tidpunkten för fordonets ibruktagande, eller

c) andra än i punkt a eller b avsedda nationella krav som varit i kraft i en EES-stat och som beträffande säkerhet och miljö motsvarar minst de krav som avses i punkt a eller b.

5. Om konstruktion eller utrustning hos ett fordon ändras efter att denna förordning trätt i kraft skall det ändrade fordonet uppfylla de krav som gällde vid tidpunkten för fordonets ibruktagande eller senare krav. Sätena på det ändrade fordonet skall dock uppfylla kraven i 21―24 §.

6. Kravet i 16 § förordningen om användning av hastighetsbegränsare tillämpas på fordon i kategori M2, fordon i kategori M3 vars maximala massa överskrider 5,0 ton men är högst 10,0 ton och fordon i kategori N2, vilka tas i bruk den 1 januari 2005 eller därefter. Kravet tillämpas även på fordon som uppfyller gränsvärden för utsläpp som stadgas i rådet direktiv 88/77/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gasformiga föroreningar från dieselmotorer som används i fordon sådant det lyder ändrat genom kommissionens direktiv 2001/27/EG avsett i del I punkt 41 i bilaga 1och som tas i bruk mellan den 1 oktober 2001 och den 1 januari 2005, från och med den 1 januari 2006 om fordonet används i internationell trafik och från och med den 1 januari 2007 om fordonet använd enbart i nationell trafik.

Kommissionens direktiv 2001/116/EG (32001L0116); EGT nr L 18, 21.1.2002, s. 1
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/85/EG (32001L0085); EGT nr L 42, 13.2.2002, s. 1
Kommissionens direktiv 2002/78/EG (32001L0078); EGT nr L 267, 4.10.2002, s. 23
Kommissionens direktiv 2002/80/EG (32002L0080); EGT nr L 291, 28.10.2002, s. 20
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/85/EG (32002L0085); EGT nr L 327, 4.12.2002, s. 8

Helsingfors den 19 december 2002

Kommunikationsminister
Kimmo Sasi

Biträdande avdelningschef
Reino Lampinen

Bilagorna

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.