1401/2001

Given i Helsingfors den 19 december 2001

Finansministeriets förordning om finansministeriets avgiftsbelagda prestationer

I enlighet med finansministeriets beslut föreskrivs med stöd av 8 § lagen den 21 februari 1992 om grunderna för avgifter till staten (150/1992), sådant detta lagrum lyder i lag 348/1994:

1 §
Tillämpningsområde

För finansministeriets och i samband med ministeriet verksamma nämnders och andra organs prestationer uppbärs till staten avgifter i enlighet med denna förordning, om inte annat föreskrivs någon annanstans.

För positiva och negativa beslut uppbärs samma avgift.

2 §
Offentligrättsliga prestationer med fasta priser

Avgiftsbelagda offentligrättsliga prestationer enligt 6 § lagen om grunderna för avgifter till staten för vilka finansministeriet uppbär fasta avgifter är följande:

1) tillstånd att inrätta friområde eller frilager enligt 8 § tullagen (1466/1994) 350 euro,

2) beviljande av avdrag för isavgiftsklass enligt 6 § lagen om skattelättnader för sjöfarten (433/1981) 150 euro,

3) tillåtelse enligt 4 § 2 mom. lagen om begränsning av användningen av indexvillkor (1195/2000) att ta in ett indexvillkor i ett avtal 150 euro,

4) fastställande av en specialplaceringsfonds stadgar enligt 43 § 2 mom. lagen om placeringsfonder (48/1999) 850 euro,

5) ändring av en specialplaceringsfonds stadgar enligt 43 § 2 mom. lagen om placeringsfonder (48/1999) 500 euro,

6) tillstånd enligt 76 § 2 mom. lagen om placeringsfonder (48/1999) att placera mer än 35 procent i samma emittents värdepapper 150 euro,

7) tillstånd till undantag gällande minimiantalet fondandelsägare eller fondens begynnelsekapital enligt 27 § 2 mom. lagen om placeringsfonder (48/1999) 150 euro.

Om den i enlighet med 3 § 2 mom. uträknade avgiften för en prestation som avses i 1 mom. överstiger den fasta avgiften i 1 mom. med minst 50 procent, uppbärs i stället för den fasta avgiften en avgift som bestämt särskilt för varje prestation.

3 §
Offentligrättsliga prestationer som prissätts enligt prestation

Avgiftsbelagda offentligrättsliga prestationer enligt 6 § lagen om grunderna för avgifter till staten för vilka finansministeriet uppbär en avgift som bestäms särskilt för varje prestation och som motsvarar den enskilda prestationens självkostnadsvärde är prestationer som baserar sig på följande lagar:

1) kreditinstitutslagen (1607/1993),

2) affärsbankslagen (1269/1990),

3) sparbankslagen (1270/1990),

4) andelsbankslagen (1271/1990),

5) lagen om utländska kreditinstituts och finansiella instituts verksamhet i Finland (1608/1993),

6) lagen om hypoteksföreningar (936/ 1978),

7) lagen om pantlåneinrättningar (1353/ 1992),

8) lagen om mynt (216/1998),

9) lagen om fastighetsfonder (1173/1997),

10) lagen om hypoteksbanker (1240/ 1999),

11) värdepappersmarknadslagen (495/ 1989),

12) lagen om handel med standardiserade optioner och terminer (772/1988),

13) lagen om placeringsfonder (48/1999),

14) lagen om värdepappersföretag (579/ 1996),

15) lagen om värdeandelssystemet (826/ 1991),

16) lagen om utländska värdepappersföretags rätt att tillhandahålla investeringstjänster i Finland (580/1996),

17) lagen om andelslag (247/1954),

18) lagen om ombildning av sparbank till bank i aktiebolagsform (972/1992),

19) lagen om bostadsaktielag (809/1991),

20) lagen om vissa villkor vid värdepappers- och valutahandel samt avvecklingssystem (1084/1999).

Den avgift som avses i 1 mom. och som bestäms särskilt för varje prestation på grundval av prestationens självkostnadsvärde bestäms genom att den arbetstid som används till att producera prestationen multipliceras med genomsnittspriset för en direkt arbetstimme, vilket baserar sig på finansministeriets kostnadskalkyl. Genomsnittspriset för en arbetstimme är 70 euro.

4 §
Prestationer som prissätts på företags- ekonomiska grunder

Prestationer som finansministeriet prissätter på företagsekonomiska grunder är:

1) licens enligt mönsterrättslagen (221/ 1971),

2) publikationer,

3) fotokopior och andra kopior,

4) utredningar och undersökningar,

5) tjänster och produkter som hänför sig till ministeriets datasystem,

6) ministeriets informationstjänst,

7) övriga tjänster som hör till ministeriets förvaltningsområde.

5 §
Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002 och gäller till utgången av 2004.

Genom denna förordning upphävs finansministeriets beslut av den 22 december 1993 om avgifter för finansministeriets prestationer (1336/1993).

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.

Avgifter enligt denna förordning kan också betalas med sedlar och metallmynt i mark fram till utgången av februari 2002. Priset i euro omvandlas då till mark genom att beloppet multipliceras med 5,94573 och slutsumman avrundas till närmaste penni.

Avgiften för prestationerna som har inletts innan denna förordning träder i kraft uppbärs i enlighet med vad som föreskrivs i det beslut som upphävs genom denna förordning.

Helsingfors den 19 december 2001

Finansminister
Sauli Niinistö

Regeringsråd, förvaltningsdirektör
Heikki Euramo

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.