Social- och hälsovårdsministeriets förordning om grunderna för taxan enligt 7 § sjukförsäkringslagen gällande ersättande av tandläkararvoden och tandvård
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
- Uppdaterad författning
- 856/2001
- Ursprunglig publikation
- Häfte 125/2001 (Publicerad 23.10.2001)
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med social- och hälsovårdsministeriets beslut föreskrivs med stöd av 13 § sjukförsäkringslagen av den 4 juli 1963 (364/1963), sådant detta lagrum lyder i lag av den 30 december 1992 1653/1992:
1 §
Folkpensionsanstalten skall då den fastställer den tandläkararvodestaxa som avses i 7 § sjukförsäkringslagen (364/1963) och den taxa för protetiska åtgärder för frontveteraner som avses i 3 § 2 mom. lagen om anordnande av och ersättning för tandvården för frontveteraner (678/1992) iaktta i 4 § sjukförsäkringsförordningen och i denna förordning nämnda grunder.
Folkpensionsanstalten fastställer en förteckning över undersöknings- och vårdåtgärder samt taxorna för dessa.
2 §
Arvodena för tandläkarundersökning eller -vård, som ersätts med stöd av sjukförsäkringslagen och lagen om anordnande av och ersättning för tandvården för frontveteraner, ersätts enligt tandläkararvodestaxan och taxorna för sådana åtgärder för frontveteraner som gäller kliniskt arbete inom protetik.
Enligt denna förordning betalas dock inte ersättning för arvoden som uppburits för laboratorie- och röntgenundersökningar, om undersökningarna inte ingår som en del i tandläkarens undersöknings- eller vårdåtgärd.
3 §
De eurobelopp som avses i denna förordning kan höjas med högst 100 procent på det sätt som folkpensionsanstalten bestämmer, om undersöknings- eller vårdåtgärden har vidtagits under annan än normal mottagningstid.
4 §
Enligt tandläkararvodestaxan betalas ersättning för undersöknings- och vårdåtgärder som baserar sig på tandvård enligt 5 b § sjukförsäkringslagen.
Har undersökningen eller vårdåtgärden utförts av en specialtandläkare på dennes eget specialområde, höjs de enligt taxan utgående eurobeloppen med 30 procent.
5 §
Folkpensionsanstalten fastställer en förteckning över åtgärderna och taxorna för dessa. Vid fastställandet av taxorna för åtgärdsavgifterna används som grund högst 235,13 euro per åtgärd.
Om en åtgärd i enlighet med den högsta taxan på grund av dess art eller svårighetsgrad kräver betydligt mera tid än normalt, höjs taxan till denna del med 50 procent.
6 §
Vid fastställandet av taxan för arvode för vårddag för en tandläkares patient som vårdas på sjukhus används som grund högst 12,11 euro per vårddag. I arvodena för operationer och åtgärder av motsvarande svårighetsgrad ingår också arvode för vårddag.
Ar det fråga om en specialtandläkares arvode för vårddag höjs eurobeloppet med 30 procent.
7 §
Vid fastställandet av taxor för protetiska åtgärder för frontveteraner används som grund i fråga om kliniskt arbete högst 269,94 euro och i fråga om tekniskt arbete högst 386,83 euro per åtgärd.
8 §
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002.
Genom denna förordning upphävs social- och hälsovårdsministeriets beslut av den 14 september 1994 om grunderna för taxa för ersättande av tandvård (828/1994) jämte ändringar.
Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.
Helsingfors den 12 oktober 2001
Social- och hälsovårdsminister Maija PerhoRegeringssekreterare Lauri Pelkonen