691/2001

Given i Nådendal den 27 juli 2001

Lag om ändring av hälsoskyddslagen

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i hälsoskyddslagen av den 19 augusti 1994 (763/1994) 41 § 8 punkten, sådan den lyder i lag 777/1996,

ändras rubriken för 41 § och det inledande stycket samt 6 och 7 punkten samt 49 och 50 §, av dessa rubriken för 41 § och det inledande stycket samt 6 och 7 punkten sådana de lyder i nämnda lag 777/1996 och 50 § sådan den lyder delvis ändrad i sistnämnda lag, samt

fogas till 7 §, sådan den lyder delvis ändrad i nämnda lag 777/1996, ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 mom. blir 3 mom., och till lagen en ny 40 § i stället för den 40 § som upphävts genom nämnda lag 777/1996, som följer:

7 §
Kommunal hälsoskyddsmyndighet

En kommun kan med en annan kommun eller en samkommun komma överens om att en uppgift som i denna lag föreskrivs för kommunen eller dess myndighet och där behörighet kan överföras på en tjänsteinnehavare, anförtros en annan kommuns eller samkommuns tjänsteinnehavare som sköter den under tjänsteansvar. En samkommun kan ingå ett avtal som avses ovan med en annan samkommun, om medlemskommunerna i samkommunen har gett sitt samtycke.


40 §
Livsmedelshygienisk kompetens

En verksamhetsidkare skall ansvara för att de som arbetar i livsmedelslokaler har tillräcklig livsmedelshygienisk kompetens för att kunna utföra sina uppgifter och att de vid behov får utbildning och instruktion i livsmedelshygien.

Verksamhetsidkaren skall på egen bekostnad se till att de som arbetar i livsmedelslokaler godkänns i ett test som mäter den livsmedelshygieniska kompetensen (kompetenstest) så som närmare bestäms genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Den som anordnar kompetenstest har rätt att för testet ta ut en avgift som motsvarar högst de faktiska kostnaderna för anordnandet av testet.

Kompetenstest får anordnas av kompetenstestare som nämns i Livsmedelsverkets förteckning. På testare tillämpas vad som i lagen om förvaltningsförfarande (598/1982) bestäms om tjänstemän.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas vid behov bestämmelser om

1) livsmedelshygienisk kompetens, kompetenstest och testintyg,

2) kompetenstestarnas behörighet och övriga förutsättningar för att de skall införas i förteckningen, samt om

3) Livsmedelsverkets rätt att meddela föreskrifter om användning av andra språk än de inhemska språken vid kompetenstesten, om grunderna för och utformningen av testen, om prestationer som skall godkännas, om innehållet i testintygen samt om examina och därmed jämförbar utbildning vilkas innehåll anses motsvara ett kompetenstest.

41 §
Närmare bestämmelser

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas vid behov närmare bestämmelser om


6) förhållandena vid transport av livsmedel, samt

7) verksamhetsidkarens egenkontroll.

49 §
Sakkunniga och undersökningslaboratorier

Utomstående sakkunniga som utför undersökningar och utredningar för myndighetstillsynen enligt denna lag skall ha den sakkunskap och behörighet som förutsätts för undersökningarna och utredningarna. Utomstående sakkunniga skall för den kommunala hälsoskyddsmyndigheten påvisa tillförlitligheten hos de undersökningsmetoder som används. På de utomstående sakkunniga som avses ovan tillämpas vad som i lagen om förvaltningsförfarande bestäms om tjänstemannajäv.

Ett laboratorium som utför sådana för myndigheter avsedda undersökningar som förutsätts i denna lag och med den utfärdade bestämmelser, skall ha den sakkunskap och övriga beredskap som behövs för undersökningarna. Laboratoriet skall ha ett erforderligt kvalitetssäkringssystem och det skall kunna påvisa tillförlitligheten hos de bestämningar det har gjort.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan vid behov utfärdas närmare bestämmelser om behörigheten för de utomstående sakkunniga som för myndighetstillsynen utför undersökningar och utredningar samt om de laboratorier som utför hälsoskyddsundersökningar.

50 §
Avgifter

I fråga om avgifterna för statliga prestationer enligt denna lag iakttas lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Kommunen skall fastställa avgifterna för sina prestationer så att de högst motsvarar kostnaderna för utförandet av prestationen. När kommunen låter utomstående sakkunniga eller ett laboratorium utföra undersökningar eller utredningar tas kostnaderna ut hos kunden högst i enlighet med de faktiska kostnaderna.

För anmälningar enligt denna lag som kommunen behandlar skall den hos verksamhetsidkaren ta ut en avgift enligt en av kommunen godkänd taxa.

Hos verksamhetsidkaren skall dessutom tas ut en avgift för provtagning och undersökningar som hänför sig till

1) tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med stöd av anmälningar enligt 13 § och 14 § 2 mom.,

2) tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med stöd av en anmälan enligt 18 § samt sådan övervakning och kontroll av kvaliteten på hushållsvatten som förutsätts i 20 §, samt

3) sådan regelbunden övervakning av badvatten som förutsätts i 29 §.

Kommunen har dessutom rätt att enligt en av kommunen godkänd taxa ta ut en avgift

1) hos fastighetsägaren för mätningar, provtagning, undersökningar och utredningar i en bostad eller andra vistelseutrymmen som hänför sig till utredning av sanitära olägenheter enligt 26 §, samt

2) hos en brunnsägare för undersökningar av hushållsvattnet, om det inte är fråga om ett i 16 § 4 mom. avsett verk som levererar hushållsvatten.

Avgifterna får indrivas utan dom eller beslut i den ordning som föreskrivs i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961).


Denna lag träder i kraft den 1 september 2001.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 81/2001
ShUB 19/2001
RSv 86/2001

Nådendal den 27 juli 2001

Republikens President
TARJA HALONEN

Social- och hälsovårdsminister
Maija Perho

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.