191/2001

Given i Helsingfors den 2 mars 2001

Lag om ändring av lagen om utkomststöd

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen den 30 december 1997 om utkomststöd (1412/1997) 10 § 1 och 3 mom. samt

fogas till 1 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 923/2000, ett nytt 3 mom., till lagen nya 2 a och 10 a § samt till 11 § 2 mom. en ny 4 a-punkt som följer:

1 §
Syftet med utkomststödet

Syftet med reseersättning är att stöda en persons deltagande i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte.

2 a §
Skyldighet att anmäla sig som arbetslös arbetssökande

En person i åldern 17―64 år som ansöker om utkomststöd är skyldig att anmäla sig som arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsbyrån, om han eller hon inte

1) arbetar som löntagare eller företagare,

2) studerar på heltid,

3) är en sådan person som avses i 5 § 1 mom. 4―7, 9 eller 12 punkten lagen om utkomstskydd för arbetslösa (602/1984),

4) på grund av anstaltsvård eller på grund av sjukdom som en läkare konstaterat är förhindrad att ta emot arbete, eller

5) på grund av någon annan godtagbar och med ovan nämnda orsaker jämförbar orsak är förhindrad att ta emot arbete.

Om den som ansöker om utkomststöd inte anmäler sig som arbetssökande vid arbetskraftsbyrån, kan utkomststödets grunddel sänkas så som anges i 10 §.

10 §
Sänkt grunddel

Föranleds behovet av utkomststöd av att en person utan motiverat skäl har vägrat att ta emot ett arbete som erbjudits honom eller henne individuellt och bevisligen eller att delta i en sådan arbetskraftspolitisk åtgärd som under en skälig tid skulle trygga hans eller hennes utkomst eller har han eller hon genom sin försummelse föranlett att arbete eller en arbetskraftspolitisk åtgärd inte har kunnat erbjudas honom eller henne, kan grunddelens belopp för hans eller hennes vidkommande sänkas med högst 20 procent. På motsvarande sätt kan förfaras, om en person på vilken lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001) skall tillämpas förfar på det sätt som avses i 10 § 3 mom. eller 19 § 2 mom. i nämnda lag.


Om någon upprepade gånger utan motiverat skäl har vägrat att ta emot arbete enligt 1 mom. eller genom upprepade försummelser har föranlett att sådant arbete inte har kunnat erbjudas honom eller henne, kan grunddelens belopp för hans eller hennes vidkommande sänkas med ett större belopp än vad som nämns i 1 mom., dock sammanlagt med högst 40 procent. På samma sätt kan förfaras om en person, efter att grunddelen av utkomststödet har sänkts enligt 1 mom., utan motiverat skäl vägrar delta i en arbetskraftspolitisk åtgärd eller genom sin verksamhet föranleder att ingen arbetskraftspolitisk åtgärd kan erbjudas honom eller henne och om han eller hon dessutom utan motiverat skäl vägrar delta i handlingsfrämjande verksamhet enligt planen i 2 mom. På motsvarande sätt kan förfaras om en person på vilken lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte skall tillämpas förfar på det sätt som avses i 21 § i nämnda lag.


10 a §
Sysselsättningspenning och reseersättning

Till den som får utkomststöd och som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte betalas i sysselsättningspenning 30 mark för varje dag som personen deltar i verksamheten. Sysselsättningspenning betalas dock inte för de dagar för vilka personen får ersättning för uppehälle enligt lagen om arbetsmarknadsstöd (1542/1993).

Till den som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte betalas dessutom i utkomststöd reseersättning enligt det billigaste färdsättet för de resekostnader som deltagandet medför.

Sysselsättningspenningens belopp justeras i samma förhållande och vid samma tidpunkt som ersättningen för uppehälle enligt lagen om arbetsmarknadsstöd.

11 §
Inkomster som skall beaktas

Som inkomster beaktas dock inte


4 a) ersättning för uppehälle enligt lagen om arbetsmarknadsstöd, ersättning för uppehälle och ersättning för inkvartering enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning (763/1990) eller lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande (493/1999), ersättning för uppehälle enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, ersättning för uppehälle enligt 24 a § lagen om rehabiliteringspenning (611/1991), ersättning för uppehälle enligt lagen om arbetskraftsservice (1005/1993) och förordningen om ersättning för uppehälle (980/1998) som utfärdats med stöd av den, och förordningen om förmåner i samband med arbetskraftsservice (1253/1993), samt annan förmån än sådan som nämns i 12 § i sistnämnda förordning,



Denna lag träder i kraft den 1 september 2001.

RP 184/2000
ShUB 38/2000
RSv 177/2000

Helsingfors den 2 mars 2001

Republikens President
TARJA HALONEN

Social- och hälsovårdsminister
Maija Perho

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.