263/2000

Given i Helsingfors den 2 mars 2000

Statsrådets förordning om ändring av förordningen om statsbudgeten

I enlighet med statsrådets beslut, fattat vid föredragning från finansministeriet

upphävs i förordningen den 11 december 1992 om statsbudgeten (1243/1992) 16 och 71 §,

ändras 1 §, 2 § 1 mom., 26 §, 31 § 3 mom., 35 § 4 mom., 40 § 1 mom. samt 69, 70 och 72 §,

av dessa lagrum 26 § sådan den lyder delvis ändrad i förordning 600/1997, 40 § 1 mom. sådant det lyder i sistnämnda förordning, 69 § sådan den lyder i förordning 1042/1996 och 70 § sådan den lyder delvis ändrad i sistnämnda förordning, samt

fogas till förordningen nya 1 a, 1 b, 69 a samt 72 a―72 c § som följer:

1 §

Till skedena i beredningen av budgetpropositionen hör uppställande av anslagsramar, uppgörande av ämbetsverkens och inrättningarnas förslag till budget, uppgörande av förslag till budget för förvaltningsområdena, utarbetande av finansministeriets förslag till budgetproposition som skall föreläggas riksdagen samt behandlingen av propositionsförslaget vid statsrådets allmänna sammanträde.

1 a §

Ministerierna skall lämna in sina förslag till anslagsramar för sina förvaltningsområden till finansministeriet, som gör upp sitt förslag till anslagsramar ramar för utarbetande av budgetpropositionen.

Ämbetsverken och inrättningarna skall sända sina budgetförslag jämte motivering till respektive ministerium.

Varje ministerium uppgör för egen del samt på basis av ämbetsverkens och inrättningarnas budgetförslag till övriga delar ett förslag till budget för sitt förvaltningsområde och inlämnar det jämte motivering till finansministeriet för utarbetande av budgetpropositionen. Då finansministeriet har undertecknat sitt första ställningstagande till förslag till budgetproposition som skall föreläggas riksdagen skall det tillställa ministerierna sitt ställningstagande.

1 b §

Förslagen till anslagsramar jämte motivering samt budgetförslagen jämte motivering skall uppgöras i enlighet med de tidsfrister och föreskrifter som statsrådet och finansministeriet meddelar.

2 §

Om det finns motiverat behov av att ändra en godkänd budget, skall respektive ministerium inlämna sitt förslag angående tillägg till och ändringar i budgeten jämte motivering till finansministeriet för utarbetande av en tilläggsbudgetproposition som skall föreläggas riksdagen.


26 §

Varje räkenskapsverk skall ha en ekonomistadga som det själv fastställer. I ekonomistadgan skall ges närmare bestämmelser om

1) uppgörandet och godkännandet av de verkställighetshandlingar för räkenskapsverket som avses i 11 § samt av nödvändiga interna planer och budgeter,

2) räkenskapsverkets ekonomiförvaltningsorganisation, betalningsrörelse och bokföring samt organiseringen av det övriga redovisningsväsendet,

3) datasäkerheten i räkenskapsverkets ekonomiförvaltning och de system som hänför sig till den,

4) förfarandet vid räkenskapsverket vid överlåtelse av egendom som är i dess besittning,

5) förfarandet vid räkenskapsverket vid godkännande och användning av betalkort som avses i 31 § 3 mom.,

6) förfarandet vid räkenskapsverket då fel eller missbruk inom ekonomin konstateras,

7) andra arrangemang som centralt inverkar på räkenskapsverkets interna kontroll.

I ekonomistadgan kan dessutom meddelas andra bestämmelser om räkenskapsverkets verksamhet. I stadgan kan bestämmas att föreskrifter om en del av de frågor som gäller förvaltningens interna verksamhet och som enligt denna förordning hör till ekonomistadgan i stället skall meddelas i något annat reglemente i enlighet med vad ämbetsverket eller inrättningen beslutar.

Statskontoret kan meddela föreskrifter om innehållet i och uppgörandet av ekonomistadgorna för räkenskapsverken. Ekonomistadgan samt de andra reglementen som avses i 2 mom. skall tillställas respektive ministerium, statskontoret och statens revisionsverk för kännedom.

31 §

Om inte något annat bestäms, kan räkenskapsverken använda betalkort vid uppbörden av inkomster av ämbetsverkens och inrättningarnas avgiftsbelagda verksamhet. Betalning med betalkort får godkännas utan täckningsreservering när beloppet inte är högre än det belopp som kreditinstituten i allmänhet har förbundit sig att ansvara för.

35 §

Vad som anges i 2 och 3 mom. gäller dock inte medel som donerats eller testamenterats till ett universitet som avses i universitetslagen (645/1997).

40 §

Statskontoret meddelar närmare föreskrifter om skötseln av räkenskapsverkens betalningsrörelse.


69 §

Ämbetsverkens och inrättningarnas ledning skall se till att vid ämbetsverket eller inrättningen vidtas sådana med tanke på omfattningen av dess ekonomi och verksamhet och innehållet i dessa samt därtill anslutna risker ändamålsenliga förfaranden (intern kontroll) som säkerställer

1) lagligheten i och resultatet av ämbetsverkets eller inrättningens ekonomi och verksamhet,

2) tryggandet av tillgångar och egendom som är i ämbetsverkets eller inrättningens besittning, och

3) riktiga och tillräckliga uppgifter om ämbetsverkets eller inrättningens ekonomi och verksamhet som ledningen och den externa styrningen av ämbetsverket eller inrättningen förutsätter.

Förfarandena skall också omfatta förvaltningen av de medel som ämbetsverket eller inrättningen skall svara för eller förmedla samt sådana funktioner och uppgifter som ankommer på ämbetsverket eller inrättningen men som har givits i uppdrag åt något annat ämbetsverk eller någon annan inrättning, en sammanslutning eller enskilda eller som ämbetsverket eller inrättningen annars svarar för.

I fråga om ämbetsverk och inrättningar som är räkenskapsverk skall de förfaranden som avses i 1 mom. också omfatta de räkenskapsverksuppgifter som ankommer på dem.

69 a §

Vid förfarandena inom den interna kontrollen skall de verkningar som Europeiska gemenskapsrätten har med tanke på ämbetsverkets eller inrättningens verksamhet beaktas. Dessutom skall de allmänna standarder och rekommendationer som gäller intern kontroll beaktas. Föreskrifter om förfarandena inom den interna kontrollen vid ämbetsverk och inrättningar meddelas i enlighet med bestämmelserna i den ekonomistadga som avses i 26 §.

70 §

Ämbetsverkens och inrättningarnas ledning skall ordna intern granskning om det finns motiverat behov därtill med anledning av den interna kontrollen enligt 69 och 69 a §. Den interna granskningen har till uppgift att för ledningen utreda om den interna kontrollen är ändamålsenlig och tillräcklig samt att utföra de granskningsuppgifter som ledningen bestämmer.

Vid ordnandet av den interna granskningen skall de allmänna standarder och rekommendationer som gäller den beaktas.

Föreskrifter om förfarandena i samband med den interna granskningen och dess ställning i ämbetsverkets eller inrättningens organisation skall meddelas i ett reglemente för intern granskning som ämbetsverket eller inrättningen fastställer. Reglementet för intern granskning skall delges respektive ministerium och statens revisionsverk.

72 §

Värdet av de maskiner, anordningar, inventarier, förnödenheter och andra föremål samt immateriella rättigheter som kan överlåtas separat vilka är i ämbetsverkets eller inrättningens besittning och ägs av staten (statens lösa egendom) är avsevärt, om gängse värde av den egendom som skall överlåtas eller, om detta inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt, det bokförningsmässiga värdet överstiger fem miljoner mark.

En överlåtelse av statens lösa egendom skall anses vara betydande, om någon viktig principiell fråga till följd av ekonomiska, kulturella eller andra därmed jämförbara orsaker ansluter sig till den lösa egendom som skall överlåtas eller till överlåtelsen.

Vad som ovan nämns om överlåtelse gäller inte överlåtelse av besittningsrätten till lös egendom mellan olika ämbetsverk och inrättningar.

72 a §

En överlåtelse av statens lösa egendom skall ske på det sätt som är fördelaktigast för staten.

Lös egendom får i följande fall överlåtas för ett pris som understiger gängse värde, förutsatt att överlåtelsen anses vara ekonomiskt motiverad och ändamålsenlig med tanke på statens intressen:

1) när överlåtelsen sker i samband med anskaffning av ny egendom,

2) när någon viktig principiell fråga till följd av ekonomiska, kulturella eller andra därmed jämförbara orsaker ansluter sig till den lösa egendom som skall överlåtas eller till överlåtelsen,

3) när en betydande ekonomisk förlust för staten kan undvikas genom att den lösa egendomen överlåts,

4) när överlåtelsen sker som försäljning till personalen vid statens ämbetsverk och inrättningar, om försäljningen sker som direkt försäljning, på basis av anbud eller genom auktion.

I de fall som avses i 2 mom. 1―3 punkten får statens lösa egendom överlåtas även utan vederlag, förutsatt att överlåtelsen anses vara uppenbart motiverad och ändamålsenlig med tanke på statens intressen.

72 b §

Lös egendom som tagits ur bruk får överlåtas utan vederlag, förutsatt att överlåtelsen anses vara motiverad och ändamålsenlig med tanke på statens intressen,

1) för allmännyttiga ändamål eller för ändamål som hänför sig till miljövård, utbildningsverksamhet eller allmän kulturell verksamhet eller därmed jämförbara ändamål,

2) för närområdessamarbete som Finland bedriver och för ändamål i samband därmed,

3) för utvecklingssamarbete och för ändamål i samband därmed och

4) i anslutning till fredsbevarande operationer och annat motsvarande internationellt samarbete.

72 c §

En överlåtelse av staten tillhöriga värdepapper skall anses vara av ringa betydelse, om

1) det gängse värdet av värdepapper som gäller en viss sammanslutning och som överlåts under finansåret sammanlagt inte överstiger fem miljoner mark,

2) värdepappren överlåts till minst sitt gängse värde,

3) överlåtelsen inte innebär att staten förlorar sin enkla röstmajoritet eller sin kvalificerade majoritets- eller minoritetsandel.


Denna förordning träder i kraft den 6 mars 2000.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.

Helsingfors den 2 mars 2000

Finansminister
Sauli Niinistö

Regeringsråd
Raija Isotalo

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.