Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

1329/1999

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om ändring av lagen om olycksfallsförsäkring

Typ av författning
Lag
Meddelats
Ursprunglig publikation
Häfte 158/1999 (Publicerad 31.12.1999)

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i lagen den 20 augusti 1948 om olycksfallsförsäkring ( 608/1948 ) 63 § 2 mom.,

ändras 26 § 2 mom., 41 a § 3 mom., 42 §, 47 § 2―3 mom., 53 c § 4 mom. och 61 a §, av dessa lagrum 26 § 2 mom. och 47 § 2 mom. sådana de lyder i lag 1642/1992, 41 a § 3 mom. och 53 c § 4 mom. sådana de lyder i lag 893/1994, 42 § sådan den lyder i lag 526/1981 och 61 a § sådan den lyder i lag 601/1986 och 838/1996, samt

fogas till 47 §, sådan den lyder delvis ändrad i nämnda lag 1642/1992, nya 4 och 5 mom. som följer:

26 §


Har arbetstagaren fått i 23 § lagen om utkomststöd (1412/1997) avsett utkomststöd i förskott skall dagpenning, olycksfallspension och i 17 a § nämnd ersättning som beviljats för motsvarande tid under i 1 mom. nämnda förutsättningar betalas som ersättning för utkomststödet till det organ som avses i 6 § 1 mom. socialvårdslagen (710/1982) på dess ansökan.


41 a §


Vid behandlingen i en försäkringsanstalt av sådana ärenden enligt denna lag som gäller försäkringsskyldighet, ersättning och återkrav samt med dessa jämförbara ärenden skall parten beredas tillfälle att bli hörd, om det är uppenbart nödvändigt med hänsyn till hans eller hennes fördel. Intressebevakaren för talan för en person som inte fyllt 15 år i andra ärenden än sådana som gäller hans eller hennes person. I övrigt iakttas vid behandlingen i tillämpliga delar de principer som uttrycks i 4, 6, 9―11, 16, 16 a, 16 b, 21, 23 och 24 § lagen om förvaltningsförfarande (598/1982). En tjänsteman vid en försäkringsanstalt kan dock utan hinder av 10 § 1 mom. 4 och 5 punkten lagen om förvaltningsförfarande behandla ett ärende som gäller försäkringsanstalten som arbetsgivare.

42 §

Kan den vars skadestånd det är fråga om på grund av sin ålder, skada eller sjukdom eller av annan orsak inte själv sköta sina angelägenheter och saknar han eller hon intressebevakare, kan en av försäkringsanstalten godkänd nära anhörig eller annan person som huvudsakligen skött honom eller henne föra hans eller hennes talan i ärenden som gäller skadestånd som avses i denna lag.

47 §


Skadeståndet betalas till den som har beviljats skadeståndet om inte något annat bestäms i lag. Angående utbetalning av skadestånd till någon som har intressebevakare gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999). Skadeståndet till personer som inte fyllt 15 år betalas dock till intressebevakaren.

Om inte parterna kommer överens om något annat, skall skadeståndet genom försäkringsanstaltens försorg och på dess bekostnad tillhandahållas den skadeståndsberättigade på den penninginrättning i landet som han eller hon bestämmer. Har någon penninginrättning inte bestämts, tillhandahålls den skadeståndsberättigade skadeståndet på boningsortens postanstalt. En skadeståndsrat som är mindre än 10 mark skall kunna lyftas av den skadeståndsberättigade på försäkringsanstalten.

Till den som skadats i statens arbete kan dock skadestånd betalas genom förmedling av den myndighet, i vars arbete olycksfallet har inträffat.

Om det inte kan anses ändamålsenligt att betala ut skadeståndet till skadeståndstagaren själv på grund av hans eller hennes levnadsvanor, sjukdom eller av något annat särskilt skäl och om för honom eller henne inte har förordnats en intressebevakare, kan försäkringsanstalten med skadeståndstagarens samtycke besluta att dagpenning, olycksfallspension, livränta, familjepension eller försörjningspension betalas ut till ett sådant organ i skadeståndstagarens boningskommun som avses i 6 § 1 mom. socialvårdslagen och skall användas till vård av skadeståndstagaren och av en person som skadeståndstagaren enligt 2 § lagen om utkomststöd är skyldig att försörja. Skadeståndet får inte i strid med uttryckligt samtycke av skadeståndstagaren användas till någonting annat än omvårdnad under den månad som skadeståndet har betalats ut för. Om skadeståndstagaren får vård eller omvårdnad som avses i 61 a § 3 mom., skall skadeståndet användas på det sätt som 61 a § 3 mom. föreskriver. En framställning om utbetalning av pension i enlighet med 1 mom. kan göras av skadeståndstagaren, hans eller hennes make, någon annan anhörig, den person som huvudsakligen har hand om honom eller henne eller av det behöriga kollegiala organet i kommunen.

53 c §


Det som i de två första meningarna i 41 a § 3 mom. föreskrivs om partens och intressebevakarens rätt att föra talan och om skyldighet att höra dessa i ärenden enligt denna lag skall på motsvarande sätt tillämpas vid sökande av ändring i en försäkringsanstalts och olycksfallsnämndens beslut.


61 a §

Har en arbetstagare fått arbetslöshetsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (602/84), arbetsmarknadsstöd enligt lagen om arbetsmarknadsstöd (1542/1993), utbildningsstöd enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning (763/ 1990) eller utbildningsdagpenning enligt lagen om stödjande av arbetslösas frivilliga studier (1402/1997) för den tid, för vilken arbetstagaren beviljas dagpenning eller olycksfallspension enligt denna lag retroaktivt, skall försäkringsanstalten på yrkande av arbetslöshetskassan eller folkpensionsanstalten betala den retroaktiva dagpenningen eller olycksfallspensionen till arbetslöshetskassan eller folkpensionsanstalten till den del dagpenningen eller olycksfallspensionen motsvarar beloppet av arbetslöshetsdagpenning, arbetsmarknadsstöd, utbildningsstöd eller utbildningsdagpenning som utbetalats för samma tid.

Har en arbetstagare under den tid då ändringsansökan är anhängig i fråga om olycksfallspension, livränta, familjepension och försörjningspension i enlighet med denna lag tillfälligt fått av folkpensionsanstalten utbetald pension enligt 45 § 2 mom. folkpensionslagen (347/1956) för den tid, för vilken arbetstagaren beviljas ovan nämnd ersättning retroaktivt, skall försäkringsanstalten betala den retroaktiva olycksfallspensionen, livräntan, familjepensionen och försörjningspensionen till folkpensionsanstalten, till den del den motsvarar beloppet av pension som folkpensionsanstalten utbetalt till ett för stort belopp för samma tid. På samma sätt kan förfaras om arbetstagaren har fått pension i enlighet med folkpensionslagen för samma tid som försäkringsanstalten rättar eller i övrigt justerar beloppet för olycksfallspension, livränta, familjepension och försörjningspension.

Om kommunen har ordnat vård eller omvårdnad på institution eller familjevård för skadeståndstagaren, skall försäkringsanstalten på yrkande av kommunen betala ut hans eller hennes olycksfallspension, livränta, familjepension och försörjningspension för tiden i vård eller omsorg på institution eller i familjevård för att användas på det sätt som 14 § lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) föreskriver.

Ersättning utbetalas dock i de fall som avses i 1―3 mom. till arbetslöshetskassan, folkpensionsanstalten eller kommunen endast under förutsättning att meddelande om rätten till nämnda ersättning har gjorts till försäkringsanstalten minst två veckor före den dag då ersättningen skall utbetalas.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Om ersättningen när denna lag träder i kraft betalas till en förmyndare, vårdnadshavare, god man eller någon annan person eller instans som godkänts av försäkringsanstalten, fortsätter utbetalningen av ersättning till denna person eller instans tills försäkringsanstalten har fått ett meddelande om någon annan intressebevakare eller instans som har rätt att lyfta ersättningstagarens ersättning.

Lagens 61 a § 2 mom. kan även tillämpas på sådan i momentet avsedd ersättning som har börjat innan denna lag träder i kraft.

RP 164/1999

ShUB 27/1999

RSv 138/1999

Helsingfors den 30 december 1999

Republikens President MARTTI AHTISAARISocial- och hälsovårdsminister Maija Perho

Till början av sidan