365/1999

Given i Helsingfors den 19 mars 1999

Lag om ändring av lagen om rannsakningsfängelse

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen den 19 juli 1974 om rannsakningsfängelse (615/1974) 5 § 1 mom., 6 § 2 mom. och 7 § 2 mom.,

av dessa lagrum 5 § 1 mom. sådant det lyder i lag 129/1995 och 6 § 2 mom. sådant det lyder i lag 455/1987, samt

fogas till 5 §, sådan den lyder i nämnda lag 129/1995, nya 3 och 4 mom. samt till lagen nya 6 a och 19 a § som följer:

5 §

När en rannsakningsfånge har anlänt till anstalten, skall han vid behov visiteras i vittnes närvaro. Visitation kan vid behov även ske senare. När fången anländer till anstalten kan han vid behov även kroppsvisiteras i vittnes närvaro, om skäl därtill prövas föreligga. Kroppsvisitation kan ske även senare, om det är nödvändigt för att förebygga rymning eller upprätthålla ordningen eller om rannsakningsfången misstänks för innehav av förbjudna föremål eller ämnen. Beslut om kroppsvisitation fattas av direktören för straffanstalten, jourhavande tjänstemannen vid anstalten, någon som handhar förmansuppgifter inom övervakningen eller någon annan tjänsteman som enligt arbetsordningen är ansvarig för övervakningen av anstalten eller en avdelning vid den. Specialgranskning får utföras i straffanstalten eller något annat utrymme i den, om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen och säkerheten eller för att finna förbjudna föremål eller ämnen. Om det i en avdelning eller i andra utrymmen vid straffanstalten utförs specialgranskning, får kroppsvisitation företas på alla fångar som är placerade vid avdelningen eller som befinner sig i de utrymmen som skall granskas. Beslut om specialgranskning fattas av direktören för straffanstalten, vaktchefen eller jourhavande tjänstemannen vid anstalten.


Direktören för straffanstalten kan besluta om kroppsbesiktning på en rannsakningsfånge, om fången på sannolika skäl misstänks för ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i mer än sex månader. Om kroppsbesiktningen utförs av någon som inte tillhör hälsovårdspersonalen, skall ett vittne vara närvarande. I övrigt iakttas vid kroppsbesiktning 5 kap. 12 § 2 och 3 mom. tvångsmedelslagen (450/1987).

Om det finns skäl att misstänka att en rannsakningsfånge är påverkad av alkohol eller något annat rusmedel, kan direktören för straffanstalten utan hinder av tvångsmedelslagen besluta att fången skall lämna urin- eller utandningsprov. Dessutom kan som villkor för oövervakat besök uppställas att en rannsakningsfånge på uppmaning skall lämna urin- eller utandningsprov. Provtagningen får inte förorsaka onödig olägenhet för den som undersöks. På en rannsakningsfånge som utan giltigt skäl vägrar lämna urin- eller utandningsprov kan blodprov tas.

6 §

En rannsakningsfånge får delta i gudstjänster, andaktsstunder och andra religiösa sammankomster samt tillbringa fritiden tillsammans med andra fångar, om inte syftet med häktningen eller ordningen vid anstalten därigenom äventyras. Sådan kontakt mellan rannsakningsfångar som kan äventyra utredningen av brott skall om möjligt förhindras.


6 a §

En rannsakningsfånge får isoleras från andra fångar, om det finns grundad anledning att misstänka att han inom straffanstalten eller när han kommer dit har rusmedel eller andra förbjudna ämnen eller föremål i sin kropp.

Straffanstaltens direktör beslutar om isolering. En fånge får hållas isolerad tills rusmedlen eller de andra förbjudna medlen eller föremålen har avlägsnat sig ur fångens kropp eller det annars inte längre finns orsak till isolering. Isolering får dock fortgå högst sju dygn. Om isoleringen förorsakar fara för fångens hälsa, skall isoleringen avbrytas.

En läkare skall så snabbt som möjligt undersöka om isoleringen kan äventyra rannsakningsfångens hälsa. Den isolerades hälsotillstånd skall även i övrigt noggrant följas.

7 §

Angående användning av fånges penningmedel bestäms genom förordning. Förbjudna penningmedel som påträffats hos en rannsakningsfånge eller på något annat ställe i anstaltens utrymmen och som tillhör fången kan tas i förvar i anstalten för en viss tid, dock högst tills fången friges. Straffanstaltens direktör beslutar om saken.


19 a §

Om förfarandet vid vidtagande av de tvångsåtgärder som avses i denna lag bestäms genom förordning. Närmare bestämmelser om verkställighet av lagen utfärdas av vederbörande ministerium.


Denna lag träder i kraft den 1 juni 1999.

RP 10/1998
LaUB 17/1998
RSv 206/1998

Helsingfors den 19 mars 1999

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Justitieminister
Jussi Järventaus

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.