143/1999

Given i Helsingfors den 5 februari 1999

Lag om ändring av lagen om enskilda vägar

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen den 15 juni 1962 om enskilda vägar (358/1962) 3 § 2 och 3 mom., 7 § 2 mom. och 93 b § 2 mom.,

dessa lagrum sådana de lyder, 3 § 2 mom. i lag 555/1995 och 3 mom. i lag 95/1995, 7 § 2 mom. i lag 521/1975 och 93 b § 2 mom. i lag 1606/1995, som följer:

3 §

Denna lag skall även tillämpas på detaljplaneområden, likväl inte i fråga om servitut som avses i 154 § 1 mom. 9 punkten fastighetsbildningslagen (554/1995). Tillämpningen av lagen upphör, då en väg eller vägdel eller en sådan trafikled, till vilken trafiken på den är avsedd att överföras, såsom gata upplåts till allmänt bruk, så som om detta särskilt bestäms. I ett beslut genom vilket en gata godkänns för sitt ändamål skall bestämmas de vägar eller vägdelar beträffande vilka denna lags tillämpning på motsvarande sätt upphör.

På ett detaljplaneområde skall en kommun från den tidpunkt den blivit skyldig att anlägga en gata, till vilken trafiken på en enskild väg eller en del därav är avsedd att överföras, eller har börjat bygga en sådan gata, omhänderta väghållningen i fråga om en sådan gata eller en del därav. En vägdelägare eller ett väglag, då vägdelägarna bildar ett sådant, har rätt att föra frågan om kommunens skyldighet att omhänderta väghållningen till den regionala miljöcentralen för behandling, och den regionala miljöcentralen får vid vite ålägga kommunen att fullgöra denna skyldighet.


7 §

En väg får inte byggas, om den inte med hänsyn till användningen av tidigare enskilda och allmänna vägar samt andra från allmän synpunkt beaktansvärda omständigheter bör anses ändamålsenlig. Detsamma gäller, om byggandet av vägen kan åstadkomma betydande förstörelse i naturen, beskär kulturvärden i miljön eller på annat liknande sätt i avsevärd mån kränker allmänt intresse. På ett område för vilket det finns en gällande detaljplan eller vilket hör till ett område i behov av planering får en väg inte byggas så att genomförandet av en gällande plan eller framtida plan därigenom kan försvåras.


93 b §

För vägar och vägavsnitt inom detaljplaneområden, med undantag för stranddetaljplaner enligt 10 kap. markanvändnings- och bygglagen (132/1999), skall bidraget dras in efter att kommunen enligt 3 § 3 mom. åtagit sig väghållningen eller när fem år har gått från det att planen har trätt i kraft.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

RP 101/1998
MiUB 6/1998
RSv 248/1998

Helsingfors den 5 februari 1999

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Miljöminister
Pekka Haavisto

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.