1086/1996

Obligatoriska försäkringar enligt denna lag upphör att gälla en månad efter det att försäkringstagaren fått vetskap om inledandet av försäkringsbolagets likvidation eller konkurs och om skyldigheten att inom den utsatta tiden teckna ny försäkring. Har försäkringstagaren inte dessförinnan tecknat försäkring i ett annat försäkringsbolag anses han ha försummat sin försäkringsplikt enligt denna lag. Förvaltning för det särskilda administrationsboet och för utländska försäkringsbolags del Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund förpliktas att utan dröjsmål skriftligen underrätta försäkringstagarna om ovan nämnda skyldighet att teckna försäkring i ett annat försäkringsbolag.

Om för en ersättning av obligatorisk försäkring enligt denna lag till följd av ett försäkringsbolags likvidation eller konkurs antingen delvis eller helt saknas säkerhet sedan tilläggsavgift enligt 10 kap. 7 § lagen om försäkringsbolag eventuellt har påförts försäkringstagarna, kan försäkringstagare förpliktas att betala tillskottspremie för olycksfallsförsäkringen såsom denna paragraf stadgar. Vad som stadgas i denna paragraf gäller inte konsument eller en sådan näringsidkare som, med beaktande av arten och omfattningen av näringsverksamheten samt förhållandena i övrigt, i sin egenskap av försäkringsgivarens avtalspart kan jämställas med en konsument.

Tillskottspremie kan påföras sådan försäkringstagare som med stöd av ägande eller på andra grunder har utövat betydande inflytande på ett försäkringsbolags förvaltning, om bolaget vid bedrivandet av obligatorisk olycksfallsförsäkring som baserar sig på denna lag väsentligen underlåtit att iaktta bestämmelser eller föreskrifter om försäkringsrörelse eller i affärsverksamheten gjort sig skyldigt till brottsligt förfarande som inte kan betraktas som ringa. Den tillskottspremie som påförs enligt detta moment skall för varje enskild försäkringstagare vara lika stor som den ekonomiska nytta han fått.

Om tillskottspremie enligt 2 mom. inte räcker för att täcka den andel för vilken srserheter saknas och om premierna för försäkring baserad på denna lag i genomsnitt har varit oskäligt låga i jämförelse med kosrsaderna av försäkringarna och detta kan arses ha bidragit väsentligt till att försäkringrsolaget försatts i likvidation eller konkurs, kan utöver premien enligt 2 mom. dessutom en tillskottspremie påföras de andra försärsingstagare i bolaget som fått väsentlig ekrsomisk nytta av de alltför låga försäkringrsremierna. Tillskottspremien enligt detta moment får dock för varje enskild försärsingstagares del vara högst lika stor som den ekonomiska nytta som han till följd av allrsör låga försäkringspremier har fått under de tre år som föregått försäkringsbolagets likvrsation eller konkurs.

Beslut om tillskottspremie, dess storlek och redovisningen av den fattas av Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund. Ministeriet ger vid behov närmare föreskrifter om tillämpningen av detta moment. På debiterad tillskottspremie som förfallit till betalning och inte erlagts senast på förfallodagen uppbärs dröjsmålsränta enligt räntesats som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. Tillskottspremie jämte dröjsmålsränta får sökas ut utan dom eller beslut såsom stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

Om för en ersättning av obligatorisk försäkring som baserar sig på denna lag till följd av ett försäkringsbolags likvidation eller konkurs antingen delvis eller helt sarsas säkerhet sedan försäkringstagare har prsörts tillskottspremie, skall de försäkringrsolag som bedriver nämnda försäkring grsensamt ansvara för ersättningen eller en del av den. Finansieringen av den andel för vilken säkerheter saknas sker genom att en årlig garantiavgift uppbärs hos de försärsingsbolag som bedriver på denna lag basrsad obligatorisk olycksfallsförsäkring under debiteringsåret. Den merkostnad som gararsiavgiften orsakar kan försäkringsbolaget inkludera i de olycksfallsförsäkringspremier som förfaller till betalning.

Avgiftens storlek fastställs i proportion till försäkringsbolagets premieinkomst av obligatoriska försäkringar enligt denna lag eller till en beräknad premieinkomst utgående från de risker som försäkringarna täcker. - Avgiften får årligen utgöra högst två procent av ovan avsedd premieinkomst. Ministeriet utfärdar vid behov närmare föreskrifter om tillämpningen av detta moment.

På debiterad avgift och förskott på avgift som förfallit till betalning och inte erlagts senast på förfallodagen uppbärs dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. Avgift och förskott på avgift samt dröjmålsränta får sökas ut utan dom eller beslut så som stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund skall i samband med ett finländskt försäkringsbolags likvidation eller konkurs sköta utbetalningen av ersättningar sedan försäkringsbeståndet jämte mot detta svarande tillgångar har överförts till förbundet samt även handha övriga uppgifter som stadgats i 15 kap. 14 § lagen om försäkringsbolag och i 49 § lagen om utländska försäkringsbolag (398/95). Gäller likvidationen eller konkursen ett utländskt försäkringsbolag vars hemstat hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet vidtar förbundets skyldighet att betala ut ersättningar dock vid den tidpunkt som ministeriet bestämmer. När förbundet har betalt ersättning till den skadelidande, övergår dennes rätt till ersättning från administrations- eller konkursboet till förbundet upp till det belopp som denna har betalt ut i ersättning.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund har efter det att ett försäkringsbolag försatts i likvidation eller konkurs rätt att av administrations- eller konkursboet erhålla den information som förbundet behöver för att kunna sköta sina uppgifter enligt denna lag.