782/1994

Given i Helsingfors den 25 augusti 1994

Lag om ändring av sjukförsäkringslagen

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i sjukförsäkringslagen av den 4 juli 1963 (364/63) 29 §, 29 a § 1 mom. och 30 c §,

dessa lagrum sådana de lyder, 29 § ändrad genom lagar av den 29 september 1978, den 26 juli 1985 och den 22 december 1989 (745/78, 661/85 och 1255/89), 29 a § 1 mom. i lag av den 30 december 1991 (1714/91) och 30 c § ändrad genom nämnda lag av den 29 september 1978 och lag av den 4 december 1981 (833/91), samt

fogas till lagen en ny 28 b § och till 29 a §, sådan den lyder ändrad genom nämnda lagar av den 29 september 1978 och 30 december 1991, ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 mom. blir 3 mom., som följer:

28 b §

Har socialnämnden beviljat en försäkrad utkomststöd för erläggande av arvode till läkare eller medicinskt laboratorium, för anskaffning av läkemedel eller för resekostnader, har socialnämnden rätt att av socialförsäkringskommissionen mot redovisning uppbära den del av det betalda utkomststödet som kommissionen skulle vara skyldig att i motsvarande ersättning betala till den försäkrade.

Kan erläggande av dagpenning till mottagaren själv på grund av dennes levnadsvanor inte anses motsvara sitt syfte, kan socialförsäkringskommissionen på framställning av socialnämnden i den försäkrades boningskommun besluta att dagpenning utbetalas till socialnämnden för att användas för vård av den försäkrade och dennes familj.

29 §

Utan hinder av vad som stadgas på något annat ställe i denna lag har en arbetsgivare rätt att uppbära ersättning för nödvändiga och skäliga kostnader för anordnandet av sådan företagshälsovård som i lagen om företagshälsovård stadgas eller bestäms såsom arbetsgivarens skyldighet. Samma rätt har även företagare och andra som utför eget arbete, vilka för sig har anordnat företagshälsovård enligt lagen om företagshälsovård (ersättningsklass I).

Har en hälsovårdscentral givit en i 14 § 1 mom. 8 punkten folkhälsolagen avsedd företagare eller någon annan, som utför eget arbete, i nämnda lagrum avsedd företagshälsovård, har den kommun som är huvudman för hälsovårdscentralen rätt att av folkpensionsanstalten, med iakttagande av det förfarande som avses i 30 b §, i ersättning uppbära den del av kostnaderna för den företagshälsovård den givit, vilken del folkpensionsanstalten vore skyldig att erlägga såsom motsvarande ersättning till ovan avsedd företagare eller annan som utför eget arbete.

Har en arbetsgivare för sina arbetstagare utöver företagshälsovård enligt 1 mom. anordnat sjukvård och annan hälsovård så som bestäms i statsrådets beslut, har arbetsgivaren rätt att uppbära ersättning för härav föranledda nödvändiga och skäliga kostnader (ersättningsklass II). Ersättning betalas dock inte för tandvård enligt 5 b §.

Har hälso- och sjukvårdstjänster enligt 1 och 3 mom. anordnats så som nämns i 7 § 1 mom. 2 punkten lagen om företagshälsovård, kan folkpensionsanstalten med arbetsgivarens samtycke avtala om att ersättningen betalas till serviceproducenten.

Folkpensionsanstalten kan till Studenternas hälsovårdsstiftelse betala en skälig ersättning för kostnaderna för den vård stiftelsen anordnar.

29 a §

De kostnader som avses i 29 § 1-3 mom. ersätts till 50 procent enligt de grunder som statsrådet fastställer för varje ersättningsklass

så som folkpensionsanstalten närmare bestämmer. Den ersättning som skall betalas bestäms enligt ett kalkylerat maximibelopp per arbetstagare. Den delegation som avses i 8 § lagen om företagshälsovård skall beredas möjlighet att ge utlåtande i saken innan statsrådet fastställer grunderna. Maximibeloppen justeras årligen i motsvarighet till den allmänna kostnadsutvecklingen.

Särskilda skäl som hänför sig till arbetsplatsens storlek, inledande av företagshälsovårdsverksamheten, inrättande av en företagshälsovårdsstation eller ändring av företagshälsovårdens innehåll eller någon annan orsak som beror på de hälsorisker arbetet medför och som påverkar behovet av företagshälsovård kan beaktas i ersättningens maximibelopp.


30 c §

Ersättning enligt 29 § 1 och 3 mom. skall sökas hos folkpensionsanstalten eller, om folkpensionsanstaltens styrelse har överfört ärendet till socialförsäkringskommissionen, hos socialförsäkringskommissionen för en arbetsgivares vidkommande inom sex månader från räkenskapsperiodens utgång samt i fråga om företagare och andra som utför eget arbete från det kostnaderna uppkommit, vid äventyr att förmånen annars går förlorad. Trots försening kan ersättning beviljas helt eller delvis, om förvägrande av ersättningen bör anses oskäligt.

Till arbetsgivarens ansökan skall fogas en utredning om verkställandet och genomförandet av företagshälsovårdstjänster under den period som ansökan avser, en plan över anordnandet av företagshälsovården under den följande räkenskapsperioden samt ett utlåtande eller en utredning enligt 29 a § 3 mom. av arbetarskyddskommissionen eller arbetarskyddsfullmäktig om att möjlighet till avgivande av utlåtande funnits.

Folkpensionsanstalten har rätt att granska den bokföring som hänför sig till den av arbetsgivaren anordnade företagshälsovården samt att av arbetsgivaren få de uppgifter som behövs för att ersättningsansökan skall kunna avgöras och genomförandet av företagshälsovården följas. Folkpensionsanstalten har dessutom rätt att meddela anvisningar om sökande av ersättning.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Lagen tillämpas på de räkenskapsperioder som börjar den 1 januari 1995 eller därefter.

RP 107/94
ShUB 16/94

Helsingfors den 25 augusti 1994

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Social- och hälsovårdsminister
Jorma Huuhtanen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.