763/1994

Given i Helsingfors den 19 augusti 1994

Hälsoskyddslag

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden

1 §
Lagens syfte

Syftet med denna lag är att upprätthålla och främja befolkningens och individens hälsa samt att förebygga, minska och undanröja sådana i livsmiljön förekommande faktorer som kan orsaka sanitär olägenhet (hälsoskydd).

Med sanitär olägenhet avses i denna lag en sjukdom som kan konstateras hos människan, en annan hälsostörning eller förekomsten av en sådan faktor eller omständighet, som kan minska sundheten i befolkningens eller individens livsmiljö.

2 §
Allmänna principer

En verksamhet som påverkar livsmiljön skall planeras och ordnas så att befolkningens och individens hälsa upprätthålls och främjas.

Verksamhet som påverkar livsmiljön skall utövas så att uppkomsten av sanitära olägenheter så långt som möjligt förhindras.

3 §
Förhållande till vissa författningar

Om hälsoskyddet gäller dessutom vad som stadgas om detta i kemikalielagen (744/89), strålskyddslagen (592/91), lagen om hälsovården inom försvarsmakten (322/87), lagen om skydd i arbete (299/58), vattenlagen (264/61), avfallslagen (1072/93), luftvårdslagen (67/82), bullerbekämpningslagen (382/87), byggnadslagen (370/58), lagen om friluftsliv (606/73), lagen angående vissa grannelagsförhållanden (26/20), livsmedelslagen (526/41), produktsäkerhetslagen (914/86), kötthygienlagen (511/94), mjölkhygienlagen (671/94), äggprodukthygienlagen (517/94), fiskhygienlagen (330/94) samt veterinärvårdslagen (685/90).

2 kap.

Myndigheterna och deras uppgifter

4 §
Den högsta styrningen och tillsynen

Den högsta ledningen av att denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser efterlevs samt planeringen och styrningen av hälsoskyddet utövas av social- och hälsovårdsministeriet.

Livsmedelsverket skall planera, styra och övervaka hälsoskyddet inom sitt verksamhetsområde.

Social- och hälsovårdsministeriet meddelar vid behov allmänna anvisningar om bedömning av sanitära olägenheter.

5 §
Regionalt hälsoskydd

Länsstyrelsen styr och övervakar hälsoskyddet inom länets område.

6 §
Kommunens uppgifter inom hälsoskyddet

Kommunen skall inom sitt område, så som stadgas nedan, främja och övervaka hälsoskyddet så att en hälsosam livsmiljö tryggas för invånarna. Kommunen skall informera om hälsoskyddet samt ordna handledning och rådgivning om hälsoskydd.

7 §
Kommunal hälsoskyddsmyndighet

De uppgifter som hör till det kommunala hälsoskyddet sköts av en nämnd eller av något annat kollegialt organ som utses av kommunen (kommunal hälsoskyddsmyndighet). Fullmäktige kan ge en nämnd eller något annat organ rätt att överföra befogenheten på en underlydande tjänsteinnehavare.

Om behörighetsvillkor för tjänsteinnehavare som handhar hälsoskyddsuppgifter stadgas genom förordning.

8 §
Beredskap för exceptionella situationer

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten skall i samarbete med övriga myndigheter och inrättningar på förhand bereda sig på att vidta behövliga beredskaps- och försiktighetsåtgärder i syfte att förebygga, klarlägga och undanröja sanitära olägenheter i samband med olyckor och motsvarande händelser (exceptionella situationer).

3 kap.

Tillståndspliktig verksamhet

9 §
Förläggningstillstånd

För sådan i förordning särskilt stadgad verksamhet, som kan medföra sanitär olägenhet, förutsätts tillstånd (förläggningstillstånd). Ärenden som gäller förläggningstillstånd behandlas i den ordning som stadgas i lagen om miljötillståndsförfarande (735/91). Tillstånd skall sökas också för väsentlig utvidgning och ändring av verksamheten.

10 §
Beviljande av förläggningstillstånd

Förläggningstillstånd beviljas om verksamheten, med beaktande av de föreskrifter som meddelas med stöd av 2 mom. och den tidsfrist som eventuellt utsätts med stöd av 3 mom., på den för ändamålet reserverade platsen, uppfyller de i denna lag, eller med stöd av den, stadgade eller föreskrivna sanitära kraven. Vid tillståndsprövningen skall beaktas hur verksamheten påverkar de sanitära förhållandena i den omgivande bosättningen.

I förläggningstillståndet meddelas behövliga föreskrifter om förebyggande av sanitära olägenheter samt om övervakning.

Förläggningstillstånd beviljas antingen tills vidare eller av särskilda skäl för viss tid.

Om verksamheten inte har inletts inom fem år efter det tillståndet beviljades, förfaller tillståndet. Tillståndsmyndigheten kan på ansökan förlänga tillståndets giltighetstid med högst tre år i sänder.

11 §
Ändring av tillståndsbestämmelser

Tillståndsmyndigheten kan ändra ett beslut som givits med stöd av 9 §, om förhållandena efter det tillståndet beviljades har förändrats väsentligt eller om de sanitära grunderna för godkännandet senare konstateras vara väsentligen avvikande från vad som förutsattes när tillståndet beviljades.

Ärende som gäller ändring av tillstånd skall behandlas i den ordning som stadgas i lagen om miljötillståndsförfarande.

12 §
Avslutande och avbrytande av verksamhet

Den som erhållit tillstånd skall utan dröjsmål underrätta tillståndsmyndigheten om verksamheten nedläggs eller avbryts för en längre tid.

Tillståndsmyndigheten kan besluta om avbrytande av en verksamhet om de sanitära olägenheter som orsakas av en verksamhet för vilken tillstånd krävs inte på annat sätt kan avhjälpas eller minskas tillräckligt. För avbrytandet av verksamheten skall reserveras en tid som är skälig med hänsyn till hur allvarlig olägenheten är. Om det finns omedelbar risk för förlust av liv eller hälsa skall tillståndsmyndigheten om möjligt efter att ha hört den saken gäller genast avbryta verksamheten.

4 kap.

Anmälningspliktig verksamhet

13 §
Anmälningsskyldighet

Verksamhetsidkaren skall i god tid innan verksamheten inleds göra en skriftlig anmälan till den kommunala hälsoskyddsmyndigheten om följande verksamheter:

1) förläggande av ett arbetsutrymme, vars verksamhet kan ge upphov till sanitär olägenhet eller någon från sanitär synpunkt därmed jämförbar verksamhet, i ett bostadshus eller på ett område där det finns bostadslägenheter,

2) en offentlig nöjes-, samlings- eller inkvarteringslokal anläggs eller tas i bruk,

3) en livsmedelslokal anläggs eller tas i bruk,

4) en för allmänt bruk avsedd bastu, simhall, badstrand eller siminrättning eller badanläggning anläggs eller tas i bruk,

5) förläggandet eller ibruktagandet av en för hållande av djur avsedd byggnad eller inhägnad på ett stads- eller byggnadsplaneområde samt

6) anläggandet eller ibruktagandet av en sådan i förordning angiven annan lokal eller inrättning, för vars hygieniska förhållanden med beaktande av besökarantalet eller verksamhetens karaktär måste uppställas särskilda krav.

En motsvarande anmälan skall göras också om en väsentlig ändring av i 1 mom. nämnd verksamhet. Om byte av verksamhetsidkare skall hälsoskyddsmyndigheten meddelas.

Om anmälan som gäller försäljning av livsmedel från en flyttbar kiosk, försäljningsvagn eller annan flyttbar anläggning stadgas särskilt genom förordning.

Sådan anmälan som avses ovan behöver inte göras när ett i lagen om miljötillståndsförfarande stadgat tillstånd av en tillståndsmyndighet förutsätts för inledande av verksamheten.

Närmare stadganden om anmälan och de utredningar som skall fogas till den utfärdas genom förordning.

14 §
Anmälan i vissa fall

Social- och hälsovårdsministeriet kan meddela föreskrifter om anmälningsförfarande som gäller en livsmedelslokal på ett passagerarfartyg, i ett flygplan eller annat kollektivt trafikmedel.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan bestämma att anmälan enligt 13 § 5 punkten skall göras också på områden där anmälan anses behövlig på grund av existerande bosättning.

15 §
Behandling av anmälan och föreskrifter som meddelas den anmälningsskyldige

Hälsoskyddsmyndigheten granskar anmälan och fattar beslut med anledning av den. Hälsoskyddsmyndigheten kan i sitt beslut, efter att ha hört verksamhetsidkaren, meddela föreskrifter som behövs för att sanitära olägenheter skall kunna förebyggas eller, om en sanitär olägenhet inte kan hindras på något annat sätt, förbjuda verksamheten på ifrågavarande plats.

Det är nödvändigt att tillkännage att en anmälan är anhängig och att höra parterna, om den anmälda verksamheten kan orsaka betydande sanitär olägenhet.

Närmare bestämmelser om beslutet och dess innehåll utfärdas genom förordning.

5 kap.

Hushållsvatten

16 §
Definitioner

Med hushållsvatten avses dricksvatten samt vatten som används i samband med produktion, tillverkning, förädling, förvaring eller saluförande av livsmedel.

Med vattentäkt avses i denna lag en konstruktion eller anordning som används för tagande av grund- eller ytvatten att nyttjas som hushållsvatten.

Med vattenverk avses en anläggning som levererar vattenledningsvatten avsett att användas som hushållsvatten för flera än tio bostadslägenheters behov eller en annan anläggning som levererar motsvarande mängd hushållsvatten. Ett vattenverk omfattar vattentäkter, vattenbehandlingsanläggningar och distributionsnät jämte därtill hörande behållare och anordningar.

17 §
Allmänna krav

Vatten som är avsett att nyttjas som hushållsvatten skall vara oskadligt för hälsan och också i övrigt lämpligt för det avsedda ändamålet.

Vattentäkt och vattenverk skall planeras, förläggas, byggas och skötas så att hushållsvattnet uppfyller de krav som anges i 1 mom. Om skyddsområden för vattentäkt stadgas särskilt.

18 §
Vattenverksanmälan

Anmälan om till ett vattenverk hörande och till en anläggning som förpackar hushållsvatten till försäljning hörande vattentäkts läge och vattenbehandlingsmetod skall göras till den kommunala hälsoskyddsmyndigheten tre månader innan åtgärder med väsentlig betydelse för vattenkvaliteten vidtas.

Anmälan skall göras också då en vattentäkt eller vattenbehandlingsanläggning väsentligt utvidgas eller byggs om eller det i vattenverkets drift sker förändringar, som är väsentliga för vattenkvaliteten.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten skall ge vederbörande vatten- och miljödistrikt tillfälle att avge utlåtande med anledning av anmälan.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kontrollerar anmälan och fattar beslut med anledning av den. I beslutet kan hälsoskyddsmyndigheten meddela föreskrifter som avses i 20 § 2 och 3 mom.

19 §
Anslutning till vattenledning

Fastighet på ett stads- och byggnadsplaneområde skall anslutas till en allmän vattenledning. Om maximiavståndet i fråga om anslutningsskyldigheten stadgas genom förordning.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan bevilja befrielse från anslutningsskyldigheten om fastigheten har tillräcklig tillgång till hushållsvatten som uppfyller de stadgade kraven.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan bestämma att en fastighet som är belägen på ett annat än i 1 mom. nämnt område eller längre bort än det där avsedda maximiavståndet, skall anslutas till en allmän vattenledning om detta måste anses vara nödvändigt av sanitära skäl.

Vid behandlingen av ett ärende som avses i 2 och 3 mom. skall den kommunala hälsoskyddsmyndigheten beakta kostnaderna som förorsakas av anslutningen till vattenledningen eller andra särskilda skäl. Innan ärendet avgörs skall den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ge fastighetens och den allmänna vattenledningens ägare tillfälle att bli hörda.

20 §
Övervakning av hushållsvatten, föreskrifter om användningen av vatten samt förebyggande av vattenburen sjukdom

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten skall regelbundet övervaka kvaliteten på vatten som levereras av vattenverk och hushållsvatten som förpackas till försäljning.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan vid behov förplikta verksamhetsidkaren att kontrollera vattenkvaliteten.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan bestämma att hushållsvatten skall desinficeras eller behandlas på något annat sätt, om detta skall anses nödvändigt med hänsyn till vattnets kvalitet, eller för förebyggande av sanitär olägenhet meddela föreskrifter om vattnets användning.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten skall, då den fått vetskap om en epidemi som hushållsvattnet förorsakat, vidta åtgärder för förhindrande av att sjukdomen sprids och anmäla därom vidare till folkhälsoinstitutet.

21 §
Allmänna föreskrifter om hushållsvatten

Social- och hälsovårdsministeriet meddelar vid behov närmare föreskrifter om kvalitetskraven på hushållsvatten, om desinficering, ämnen som används vid behandlingen, materialen i lednings- och behandlingsanordningar samt om andra omständigheter som påverkar vattenkvaliteten och likaså om regelbunden övervakning av hushållsvatten och om de undersökningar som behövs.

6 kap.

Avfall och avloppsvatten

22 §
Allmänna krav

Avfall skall förvaras, samlas in, transporteras, behandlas och deponeras samt avloppsvatten ledas och renas så att sanitär olägenhet inte uppkommer.

Avlopp samt därtill anslutna renings- och andra anordningar skall planeras, förläggas, byggas och underhållas så att sanitär olägenhet inte uppkommer.

23 §
Anslutning till avlopp

Fastighet på ett stads- och byggnadsplaneområde skall anslutas till ett allmänt avlopp. Om maximiavståndet i fråga om anslutningsskyldigheten stadgas genom förordning.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan av särskilda skäl bevilja befrielse från anslutningsskyldigheten, om insamlingen och behandlingen av avloppsvatten kan ordnas så att sanitär olägenhet inte uppkommer.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan också föreskriva att en fastighet, som är belägen på ett annat än i 1 mom. nämnt område eller längre bort än det där avsedda maximiavståndet, skall anslutas till ett allmänt avlopp om detta måste anses vara nödvändigt av sanitära skäl.

Vid behandlingen av ärenden som avses i 2 och 3 mom. skall den kommunala hälsoskyddsmyndigheten beakta kostnaderna som förorsakas av anslutningen till avloppet och andra särskilda skäl. Innan ärendet avgörs skall den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ge fastighetens och det allmänna avloppets ägare tillfälle att bli hörda.

24 §
Döda djur

Kommunen skall för begravning och destruktion av döda djur anvisa en sådan plats eller metod att sanitär olägenhet inte uppkommer. För förebyggande av djursjukdomar skall vid begravande och destruktion av döda djur iakttas lagen om djursjukdomar (55/80).

25 §
Allmänna föreskrifter om avfall

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan, efter att ha hört den kommunala miljövårdsmyndigheten, samt efter att vid behov ha hört vederbörande vatten- och miljödistrikt, i syfte att förebygga sanitära olägenheter, meddela behövliga föreskrifter om behandling av sjukhusavfall, desinficering av avloppsvatten samt byggande och användning av vattenklosett när den inte är ansluten till ett allmänt avlopp.

7 kap.

Sanitära krav på bostäder och andra vistelseutrymmen samt på allmänna områden

26 §
Sanitära krav på bostäder och andra vistelseutrymmen

Bostäder och andra utrymmen inomhus skall beträffande luftens renhet, temperatur, fuktighet, buller, luftväxling, ljus, strålning och övriga motsvarande förhållanden vara sådana att de som befinner sig i bostaden eller utrymmet inte förorsakas sanitär olägenhet.

I bostäder och andra vistelseutrymmen får inte finnas djur eller mikrober i en mängd som medför sanitär olägenhet.

27 §
Sanitär olägenhet i bostad och annat vistelseutrymme

Om det i en bostad eller något annat vistelseutrymme förekommer buller, vibrationer, lukt, ljus, mikrober, damm, rök, för mycken värme eller kyla eller fukt, strålning eller annat därmed jämförbart i den omfattning att detta kan medföra sanitär olägenhet för den som vistas i bostaden eller utrymmet, kan den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ålägga den vars förfarande eller åtgärd orsakar ett sådant missförhållande att vidta åtgärder för att avhjälpa eller begränsa den sanitära olägenheten.

Om olägenheten beror på bristfällighet i bostaden eller något annat utrymme och det inte är möjligt att avhjälpa olägenheten, eller om bostadens eller vistelseutrymmets ägare eller innehavare när ifrågavarande ägare eller innehavare är ansvarig för reparationen av bristfälligheten eller olägenheten, inte har vidtagit den åtgärd som hälsoskyddsmyndigheten har föreskrivit, kan den kommunala hälsoskyddsmyndigheten förbjuda eller begränsa nyttjandet av bostaden eller vistelseutrymmet för sitt ändamål.

28 §
Allmänna områden, byggnader och inrättningar

En campingplats och ett annat motsvarande för inkvartering reserverat område samt en för allmänt bruk avsedd siminrättning, simhall, badstrand, badanläggning, bastu eller annat motsvarande område eller motsvarande anläggning skall planeras, utrustas, underhållas och skötas så att de som vistas där inte utsätts för sanitär olägenhet.

29 §
Regelbunden övervakning av badvatten

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten skall regelbundet övervaka en allmän siminrättnings, simhalls, badstrands, badanläggnings och en allmän rekreations-, rehabiliterings- och massagebassängs vattenkvalitet.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan förbjuda nyttjande av en allmän bassäng eller badstrand för sitt ändamål, om dess vatten inte uppfyller de hygieniska kvalitetskrav som ställs med stöd av 32 §.

30 §
Toaletter

I en bostad och annat vistelseutrymme eller i deras omedelbara närhet skall finnas en ändamålsenlig toalett och vid behov flera toaletter.

En toalett skall placeras, byggas och hållas i skick så att toaletten inte medför sanitär olägenhet för besökare eller för sådana som vistas i omgivningen.

På sådant allmänt område där människor uppehåller sig tillfälligt eller varaktigt skall finnas ett tillräckligt antal ändamålsenligt utrustade och skötta toaletter.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan vid behov föreskriva att en toalett skall byggas på ett allmänt område.

31 §
Mikrober och skadedjur

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan ålägga den som äger eller innehar en fastighet eller ett allmänt område att vid behov vidta åtgärder för att från fastigheten eller det allmänna området utrota sådana mikrober och skadedjur som orsakar sanitär olägenhet.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan i kommunen föreskriva om behövliga åtgärder för utrotning av skadedjur, om dessa kan anses sprida sjukdomar eller annars orsaka sanitär olägenhet.

32 §
Närmare föreskrifter och anvisningar om bostäder, allmänna områden och inrättningar

Social- och hälsovårdsministeriet kan på sanitära grunder meddela närmare föreskrifter och anvisningar om fysikaliska, kemiska och biologiska faktorer i en bostad och annat vistelseutrymme.

Social- och hälsovårdsministeriet meddelar vid behov närmare förskrifter och anvisningar om:

1) de sanitära bedömningsgrunderna för områden och anläggningar som nämns i 28 §,

2) de hygieniska kvalitetskraven på och den regelbundna övervakningen av en i 29 § nämnd allmän siminrättnings, simhalls, badstrands, badanläggnings samt allmän rekreations-, rehabiliterings-, massage- och motsvarande allmänna bassängs vatten samt

3) de hygieniska och övriga kvalitetskraven i fråga om en allmän badstrands eller badplats vatten.

8 kap.

Allmän livsmedelshygien

33 §
Allmänna förutsättningar

Vid tillverkning, lagring, transport, distribution, förpackning, förvaring, servering, saluförande eller annan hantering av livsmedel som är avsedda att säljas eller överlåtas skall förfaras så att spridning av smittsamma sjukdomar och uppkomsten av andra sanitära olägenheter förhindras.

34 §
Livsmedelslokal

Med en livsmedelslokal avses en byggnad, en lokal eller en del därav, där livsmedel som är avsedda att säljas eller överlåtas tillverkas, förvaras, saluförs, serveras eller på annat sätt hanteras.

Som en livsmedelslokal betraktas i tillämpliga delar också ett fordon, en container eller en anordning som används vid tillverkning, förvaring, transport, distribution och försäljning av livsmedel, ett utrymme som används vid förpackning av hushållsvatten samt motsvarande utrymme utomhus eller inomhus vilket används vid tillverkning, förvaring, saluförande, servering eller hantering av livsmedel.

Som en livsmedelslokal betraktas inte ett rum, en lokal eller ett utrymme på en lantgård och i ett hushåll där lantgårdens eller hushållets egna livsmedel tillverkas, förvaras eller säljs i liten skala. Verksamheten i dessa lokaler skall ordnas så att ingen sanitär olägenhet uppstår.

35 §
Allmänna krav på en livsmedelslokal

En livsmedelslokal skall planeras, förläggas, byggas och utrustas samt underhållas och skötas så att den hygieniska kvaliteten på de livsmedel som tillverkas, förvaras och hanteras där inte äventyras. En livsmedelslokal får inte användas för något annat ändamål på ett sådant sätt att sanitär olägenhet kan uppkomma.

36 §
Verksamhetsidkarens egenkontroll

En verksamhetsidkare skall vara förtrogen med de hygieniska risker som är förenade med livsmedelshanteringen i det egna företaget samt göra upp en plan och genomföra den för att förhindra och avhjälpa missförhållanden som medför sanitära olägenheter (egenkontroll).

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten är skyldig att ge råd åt verksamhetsidkaren vid uppgörandet och genomförandet av planen för egenkontroll.

37 §
Tillställning för allmänheten

Den som ordnar en större allmän tillställning där livsmedel säljs eller överlåts skall i god tid göra en skriftlig anmälan om tillställningen till den kommunala hälsoskyddsmyndigheten.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan med anledning av anmälan meddela för förebyggande av sanitära olägenheter behövliga föreskrifter och anvisningar om förvaring, hantering, försäljning och överlåtelse av livsmedel samt om hushållsvatten och övriga hygieniska arrangemang i samband med tillställningen.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan för förhindrande av sanitär olägenhet begränsa sortimentet av produkter som får säljas eller överlåtas.

38 §
Matförgiftning

Om en verksamhetsidkare har fått veta att ett av honom hanterat livsmedel har orsakat matförgiftning eller om han misstänker att ett livsmedel som han hanterar kan orsaka matförgiftning, skall han omedelbart göra anmälan om saken till den kommunala hälsoskyddsmyndigheten.

Ett livsmedel som misstänks utgöra orsaken till matförgiftning eller ett prov av det skall förvaras så att det kan undersökas på laboratorium för klarläggande av orsaken till matförgiftningen.

Hälsoskyddsmyndigheten skall omedelbart efter att ha fått anmälan enligt 1 mom. utföra en undersökning av fallet och anmäla saken vidare till livsmedelsverket, folkhälsoinstitutet och anstalten för veterinärmedicin och livsmedel.

Social- och hälsovårdsministeriet kan meddela närmare anvisningar om uppföljning och anmälningar i samband med matförgiftningar.

39 §
Läkarintyg

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan ålägga en person som hanterar livsmedel i samband med yrkes- eller näringsverksamhet eller en person som hanterar vatten vid vattenverk att för den kommunala hälsoskyddsmyndigheten förete ett läkarintyg eller annan tillräcklig utredning om att han inte har någon sjukdom som kan spridas genom livsmedel eller hushållsvatten.

40 §
Bemyndigande att utfärda förordning

Närmare stadganden om de sanitära kraven på en livsmedelslokal och dess konstruktioner, anordningar, material och tillbehör samt om de sanitära kraven på transportmedel för livsmedel kan utfärdas genom förordning.

I syfte att förhindra sanitär olägenhet kan närmare stadganden om tillverkning, lagring, transport, distribution, förpackning, förvaring, servering, saluförande och annan hantering av livsmedel som avses i 33 § samt om verksamhetsidkarens i 36 § avsedda egenkontroll utfärdas genom förordning.

41 §
Närmare anvisningar och bestämmelser

Social- och hälsovårdsministeriet kan utfärda närmare anvisningar och bestämmelser om de sanitära förutsättningarna för försäljning av livsmedel utomhus och vid en större allmän tillställning samt om försäljning och överlåtelse av livsmedel på annan plats än i en livsmedelslokal samt om de hygieniska krav som skall ställas på sådan personal som hanterar livsmedel.

9 kap.

Begravningsplatser och begravning

42 §
Sanitär olägenhet på grund av begravning

Om ett område som används för begravning konstateras ge upphov till sanitär olägenhet, kan den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ålägga områdets ägare eller innehavare att avhjälpa olägenheten eller, om detta inte är möjligt, förbjuda användningen av området för begravningar.

Om sökande av tillstånd för anläggande av begravningsplats eller privat gravplats stadgas särskilt.

43 §
Bemyndigande att utfärda förordning

Närmare stadganden kan utfärdas genom förordning om områden för begravning, om begravning, om liktransport och flyttning av redan jordat lik.

10 kap.

Inhämtande av uppgifter, inspektion och övervakning

44 §
Rätt att få information

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten har rätt att för tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt de stadganden och bestämmelser som har utfärdats med stöd av den få de upplysningar den behöver av sådan verksamhetsidkare och person som berörs av förpliktelserna i denna lag samt de stadganden och bestämmelser som har utfärdats med stöd av den.

En verksamhetsidkare och en arrangör av en allmän tillställning skall utan dröjsmål underrätta den kommunala hälsoskyddsmyndigheten om sådana olyckor och andra störningar som är av betydelse för hälsoskyddet. Samtidigt skall information lämnas om de åtgärder som har vidtagits genom verksamhetsidkarens eller arrangörens försorg.

45 §
Inspektionsrätt

Hälsoskyddsmyndigheten har för fullgörande av de uppgifter som denna lag stadgar rätt att utföra eller låta utföra inspektioner och undersökningar i samband med dem.

Den som utför inspektion eller undersökning har rätt att därvid

1) få tillträde till ett område eller en byggnad där det idkas verksamhet som är av betydelse för hälsoskyddet eller där hälsoskyddsmyndigheten av grundad anledning misstänker att det förekommer eller uppkommer sanitära olägenheter,

2) få behövlig tillgänglig information om byggnader, anordningar, tillverkningsmetoder, verksamhetens art och om resultaten av mätningar och undersökningar gjorda för att uppskatta sanitära omständigheter samt

3) utföra mätningar och ta representativa prover för undersökning.

46 §
Bostadsinspektion

En privat bostad får av annan anledning än på invånarens eller ägarens eget initiativ inspekteras endast om en myndighet har grundad anledning att misstänka att bostaden medför sanitär olägenhet för invånaren eller en granne till bostaden. En inspektion får utföras mot invånarens vilja endast om en myndighet har grundad anledning att misstänka att bostaden medför allvarlig sanitär olägenhet för invånaren eller en granne till bostaden. I så fall förutsätter detta ett skriftligt förordnande av den kommunala hälsoskyddsmyndigheten.

47 §
Information från annan myndighet

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten har rätt att av kommunal, statlig och kyrklig myndighet få den information som behövs för utvecklande av och tillsyn över det kommunala hälsoskyddet.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten är skyldig att ge statlig myndighet den information den behöver för att leda tillsynen över denna lag och för planering.

48 §
Handräckning

Polisen och länsstyrelsen är skyldiga att vid behov lämna den kommunala hälsoskyddsmyndigheten handräckning vid tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt de stadganden och bestämmelser som har utfärdats med stöd av den.

11 kap.

Undersökningslaboratorier och avgifter

49 §
Undersökningslaboratorier

Ett laboratorium, som utför sådana åt myndigheter avsedda undersökningar som förutsätts i hälsoskyddslagen och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser, skall ha den sakkunskap och övriga beredskap som behövs för undersökningarna. Laboratoriet skall ha ett erforderligt kvalitetssäkringssystem och det skall kunna påvisa tillförlitligheten hos de bestämningar det har gjort.

Social- och hälsovårdsministeriet kan vid behov meddela närmare föreskrifter och anvisningar för de laboratorier som utför hälsoskyddsundersökningar.

50 §
Avgifter

I fråga om avgifterna för statliga prestationer enligt denna lag iakttas lagen om grunderna för avgifter till staten (150/92).

Kommunen har rätt att för anmälningar enligt denna lag vilka kommunen behandlar uppbära avgifter som högst motsvarar kostnaderna för utförande av prestationen eller den genomsnittliga totalkostnaden.

För provtagning och undersökning uppbär kommunen hos verksamhetsidkaren en avgift som motsvarar de kostnader som utförandet av prestationen åsamkar kommunen eller den genomsnittliga totalkostnaden, när provtagningen eller undersökningen hänför sig till

1) tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med stöd av en anmälan enligt 13 § och 14 § 2 mom.,

2) tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med stöd av en anmälan enligt 18 § samt sådan övervakning och kontroll av kvaliteten på hushållsvatten som förutsätts i 20 § samt

3) sådan regelbunden övervakning av badvatten som förutsätts i 29 §, med undantag för övervakning av vattnet på allmän badstrand.

12 kap.

Förbud och föreskrifter

51 §
Kommunala hälsoskyddsföreskrifter

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten har rätt att meddela enskilda förbud och föreskrifter som är nödvändiga för att avhjälpa sanitär olägenhet eller förebygga uppkomsten av sådan. Om avbrytande av verksamhet, för vilken förläggningstillstånd har beviljats, i syfte att avhjälpa eller minska sanitära olägenheter stadgas i 12 §.

I brådskande fall får den ledande tjänsteinnehavare som ansvarar för hälsoskyddet meddela sådant förbud eller sådan föreskrift som avses i 1 mom. Om utfärdandet av förbudet eller föreskriften skall utan dröjsmål lämnas meddelande åt den kommunala hälsoskyddsmyndigheten som fattar beslut i ärendet.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan också meddela allmänna föreskrifter i syfte att förebygga sanitär olägenhet och övervaka de sanitära förhållandena (hälsoskyddsordning).

52 §
Social- och hälsovårdsministeriets samt länsstyrelsens föreskrifter

När en sanitär olägenhet som avses i 51 § utbreder sig över ett vidsträckt område eller annars är speciellt betydelsefull, kan social- och hälsovårdsministeriet eller länsstyrelsen inom sitt län meddela föreskrifter som är nödvändiga för att avhjälpa eller förebygga uppkomsten av den sanitära olägenheten.

13 kap.

Tvångsmedel och påföljder

53 §
Vite samt hot om tvångsutförande och avbrytande

Om någon vidtar åtgärder som strider mot denna lag eller mot stadganden eller bestämmelser som har utfärdats med stöd av den, eller försummar en förpliktelse som följer av denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller bestämmelser, kan tillsynsmyndigheten förelägga honom att inom en viss tid rätta till det som han orättmätigt har gjort eller försummat.

Länsstyrelsen eller den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan förena ett med stöd av denna lag meddelat förbud eller föreläggande med vite eller hot om att det som parten lämnat ogjort utförs på hans bekostnad eller att verksamheten avbryts eller förbjuds.

I ärenden som gäller vite samt hot om tvångsutförande och avbrytande skall i övrigt tillämpas vad som stadgas i viteslagen (1113/90).

Om tvångsmedel när någon försummat att söka förläggningstillstånd stadgas i lagen om miljötillståndsförfarande.

54 §
Förseelse och brott som innefattar framkallande av hälsofara

Den som

1) underlåter att göra anmälan enligt denna lag,

2) bryter mot en föreskrift som en myndighet har meddelat med stöd av denna lag, eller

3) på något annat sätt bryter mot denna lag eller mot stadganden eller bestämmelser som har utfärdats med stöd av den skall, om strängare straff för gärningen inte stadgas i någon annan lag, för förseelse som innefattar framkallande av hälsofara dömas till böter.

Om en gärning som avses i 1 mom. har begåtts uppsåtligt eller av grov oaktsamhet och om gärningen har orsakat skada för hälsan skall gärningsmannen, om strängare straff för gärningen inte stadgas i någon annan lag, för brott som innefattar framkallande av hälsofara dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

55 §
Brott mot sekretessplikt

Den som bryter mot förbud som stadgas i 59 § skall för brott mot sekretessplikt enligt hälsoskyddslagen dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Allmän åklagare får inte väcka åtal för brott som nämns i 1 mom., om inte målsäganden har anmält det till åtal.

Om en tjänsteman eller offentligt anställd arbetstagare bryter mot sekretessplikten skall dock 40 kap. 5 § strafflagen tillämpas.

14 kap.

Ändringssökande och verkställighet av beslut

56 §
Ändringssökande

Ändring i beslut som den kommunala hälsoskyddsmyndigheten eller den kommunala tjänsteinnehavare som avses i 7 § har meddelat med stöd av denna lag söks hos länsrätten genom besvär med iakttagande av lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/ 50).

Ändring i sådana beslut som avses i 51 § och i avgiftsbeslut som avses i 50 § söks hos länsrätten genom besvär, med iakttagande av kommunallagen (953/76).

Ändring i förläggningstillstånd som avses i 9 § samt i tillståndsbeslut som avses i 11-12 §§ söks med iakttagande av lagen om miljötillståndsförfarande.

57 §
Verkställighet

I ett beslut som fattas med stöd av 12 § 2 mom., 51 § 2 mom. och 53 § kan föreskrivas att beslutet skall iakttas trots att ändring söks, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

15 kap.

Särskilda stadganden

58 §
Statsandel till kommuner

På verksamhet som en kommun ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (733/92), om inte annorlunda stadgas genom lag. Vad 6 § 1 mom. 1 och 2 punkten stadgar skall dock inte tillämpas på verksamhet som avses i denna lag.

59 §
Sekretessplikt

Den som i samband med tillsynen över efterlevnaden av denna lag eller i samband med undersökningar eller andra uppdrag som hänför sig till tillsynen har fått uppgifter om någon enskilds eller sammanslutnings ekonomiska ställning eller affärs- eller yrkeshemlighet eller en enskilds personliga förhållanden, får inte utan samtycke av den som saken gäller för utomstående röja eller för personlig vinning utnyttja dessa uppgifter.

Vad som stadgas i 1 mom. hindrar inte att uppgifter lämnas till de myndigheter som nämns i 4, 5 och 7 §§ eller till annan myndighet som behöver information för fullgörande av myndighetsuppgifter som gäller hälsoskyddet och inte heller att uppgifter lämnas till åklagar- eller polismyndigheterna för utredande av brott.

Om hemlighållande av uppgifter om enskild persons hälsotillstånd stadgas särskilt.

60 §
Närmare stadganden

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

16 kap.

Ikraftträdelse- och övergångsstadganden

61 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Genom denna lag upphävs hälsovårdslagen av den 27 augusti 1965 (469/65) jämte ändringar.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

62 §
Övergångsstadganden

Ärenden som är anhängiga när denna lag träder i kraft skall handläggas och avgöras enligt de stadganden som gällde vid ikraftträdandet.

Verksamhet för vilken har erhållits sådant godkännande eller tillstånd som hälsovårdslagen förutsätter anses bli idkad med stöd av denna lag. Tillstånd som har meddelats med stöd av 26 § hälsovårdslagen upphör emellertid att gälla fem år efter att denna lag har trätt i kraft, om inte verksamheten har inletts därförinnan.

RP 42/94
ShUB 10/94

Helsingfors den 19 augusti 1994

Republikens President
Martti Ahtisaari

Social- och hälsovårdsminister
Jorma Huuhtanen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.