Finlex ®

Given i Helsingfors den 30 december 1993

Lag om ändring av sjukförsäkringslagen

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i sjukförsäkringslagen av den 4 juli 1963 (364/63) 5 a § 1 och 2 mom., 9 § och 10 § 1 mom.

sådana de lyder, 5 a § 1 och 2 mom. i lag av den 26 november 1993 (1047/93), 9 § ändrad genom sistnämnda lag samt genom lagar av den 30 december 1991 och den 30 december 1992 (1714/91 och 1653/92) och 10 § 1 mom. i lag av den 10 december 1993 (1129/93), samt

fogas till lagen en ny 67 a § som följer:

5 a §

Med läkemedel som skall ersättas enligt 5 § 1 mom. 3 punkten förstås ett i läkemedelslagen (395/87) avsett receptbelagt läkemedel vars ändamål är att vid invärtes eller utvärtes bruk bota eller lindra sjukdom eller sjukdomssymtom och för vilket har fastställts ett skäligt partipris som kan godtas som ersättningsgrund, dock inte naturmedel eller homeopatiska och antroposofiska preparat. Med läkemedel som skall ersättas förstås även ett sådant i beslut av social- och hälsovårdsministeriet nämnt läkemedel som får säljas utan recept och för vilket ett skäligt partipris som kan godtas som ersättningsgrund har fastställts. Om ett partipris som kan godtas som ersättningsgrund inte har fastställts för läkemedlet, ersätts detta inte med stöd av denna lag. Genom förordning stadgas om läkemedel som tillverkas på apoteken samt syre och blod skall ersättas. Med kliniskt näringspreparat förstås ett preparat som vid behandling av sjukdom används för att helt eller delvis ersätta eller komplettera diet och för vilket ett skäligt partipris som kan godtas som ersättningsgrund har fastställts. En förutsättning för att en salvbas enligt 5 § 1 mom. 3 a punkten skall ersättas är även att ett skäligt partipris som kan godtas som ersättningsgrund har fastställts för den.

Det skäliga partipris för ett läkemedel, ett kliniskt näringspreparat och en salvbas som kan godtas som ersättningsgrund fastställs av läkemedelsersättningsnämnden vid social- och hälsovårdsministeriet. Ansökan om fastställande av pris och om höjning av fastställt pris görs hos läkemedelsersättningsnämnden, som inhämtar folkpensionsanstaltens utlåtande i saken.

9 §

Läkemedel som avses i 5 § 1 mom. 3 punkten och 5 b § 1 mom. 3 punkten ersätts

1) med 50 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 50 mark,

2) med 75 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 25 mark då det är fråga om nödvändiga läkemedel som används vid behandlingen av svåra och långvariga sjukdomar samt

3) med 100 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 25 mark då det är fråga om ett nödvändigt läkemedel med ersättande eller korrigerande verkan som används vid behandlingen av svåra och långvariga sjukdomar.

Genom beslut av social- och hälsovårdsministeriet bestäms vad som i allmänhet avses med inköpstillfälle enligt 1 mom. samt om avvikelse från detta vid vissa sjukdomsfall.

Genom beslut av statsrådet bestäms de sjukdomar och ersättningsgilla läkemedel som avses i 2 och 3 punkten. När ersättningsnivån bestäms skall sjukdomens art beaktas och därtill skall det beaktas i vilken mån läkemedlet är nödvändigt och ekonomiskt fördelaktigt.

Kliniska näringspreparat som behövs vid behandlingen av en svår sjukdom ersätts med 50 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 50 mark eller med 75 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 25 mk enligt vad som bestäms genom beslut av statsrådet. När ersättningsnivån bestäms skall det beaktas i vilken mån preparatet är nödvändigt och ekonomiskt fördelaktigt. Statsrådet skall i beslutet bestämma närmare vad som skall anses som svår sjukdom och ersättningsgillt preparat enligt detta moment. I 5 § 1 mom. 3 a -punkten nämnda salvbaser ersätts till 50 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 50 mark.

Då det sammanlagda beloppet av de icke ersatta kostnader som den försäkrade under ett och samma kalenderår haft för sådana läkemedel, kliniska näringspreparat och salvbaser som ersätts enligt denna paragraf överstiger 3 100 mark (årlig självriskandel ), har han rätt till en tilläggsersättning för det överstigande beloppet. Tilläggsersättning betalas om den överstiger 100 mark per kalenderår. Tilläggsersättning kan helt eller delvis förvägras om den försäkrade har förfarit svikligt då han sökte ersättning eller om det föreligger andra särskilda skäl som beror av den försäkrade att förvägra ersättning.

Vad 4 mom. stadgar om kliniska näringspreparat tillämpas även på produkter som motsvarar sådana preparat.

Den ersättning som skall betalas för preparat som avses i 5 § 1 mom. 3 och 3 a -punkten samt 5 b § 1 mom. 3 punkten fastställs på ett belopp som består av högst det fastställda partipriset ökat med högst ett belopp enligt den läkemedelstaxa som fastställs genom statsrådets beslut samt omsättningsskatt.

10 §

Den försäkrade skall få full ersättning för resekostnader som beror på besök hos läkare, tandläkare, sjukvårdsanstalt, laboratorium, röntgeninstitut eller hos någon som har behörig yrkesutbildning, till den del kostnaderna för en enkelresa överstiger 45 mark (självriskandel), dock högst till ett belopp enligt den fastställda taxan. Detsamma gäller ersättning för resekostnader som beror på patientbesök av en läkare eller tandläkare eller någon som har behörig yrkesutbildning. Om de resekostnader som den försäkrade själv skall betala enligt denna paragraf under ett och samma kalenderår överstiger 900 mark (årlig självriskandel) skall den överskjutande delen helt och hållet ersättas, dock högst till ett belopp enligt den fastställda taxan.

67 a §

Utan hinder av sekretesstadgandena kan folkpensionsanstalten

1) lämna information om en försäkrads läkemedelsinköp till den läkare som har ordinerat läkemedlet, om den försäkrade trots anmärkning från folkpensionsanstalten upprepade gånger med nämnda läkares och andra läkares recept har köpt en större mängd läkemedel än behandlingen av sjukdomen förutsätter,

2) till apoteken såsom massutlämnande lämna namn och personbeteckning på sådana försäkrade till vilka läkemedelsersättning inte skall betalas genom förmedling av ett apotek som tillämpar det redovisningsförfarande som avses i 30 a § samt

3) lämna sådan information till rättsskyddscentralen för hälsovården, som den behöver för utförande av sina uppgifter, om läkare som upprepade gånger har ordinerat en större mängd läkemedel än vad behandlingen av en sjukdom enligt denna lag förutsätter.

Innan uppgifterna lämnas ut skall folkpensionsanstalten underrätta den försäkrade om att uppgifter kommer att lämnas enligt 1 mom. 1 och 2 punkten.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.

Det belopp som anges i 9 § 4 mom. (årlig självrisk ) motsvarar det poängtal för det officiella levnadskostnadsindexet enligt vilket storleken av de folkpensioner som skall betalas i januari 1993 har beräknats.

Vad 9 § stadgar om omsättningsskatt iakttas i tillämpliga delar även i fråga om mervärdesskatt.

Utan hinder av 5 a § sjukförsäkringslagen betalas ersättning enligt sjukförsäkringslagen för ett mellan den 1 januari och den 31 mars 1994 inhandlat preparat som kräver särskilt tillstånd med stöd av 21 § 4 mom. läkemedelslagen med iakttagande av den praxis som gällde den 31 december 1993.

Helsingfors den 30 december 1993

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Social- och hälsovårdsminister
Jorma Huuhtanen

Innehållsförteckning

1644/1993