1013/1993

Given i Helsingfors den 26 november 1993

Lag om ändring av rättegångsbalken

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i rättegångsbalken 17 kap. 53 § 4 mom. samt 21 kap.,

sådana de lyder, 17 kap. 53 § 4 mom. i lag av den 29 juli 1948 (571/48) och 21 kap. jämte senare ändringar, samt

fogas till 12 kap. en ny 5 a § som följer:

12 kap.

Om parterna

Om förande av parts talan
5 a §

Om käranden under rättegången överlåter sin rätt till föremålet för tvisten till någon annan, kan mottagaren utan att ta ut stämning fullfölja talan i den form som den hade när rätten överläts.

Om svaranden under rättegången överlåter sin rätt till föremålet för tvisten till någon annan, kan mottagaren träda i svarandens ställe vid rättegången, om käranden samtycker till detta.

En part vars motpart under rättegången har överlåtit föremålet för tvisten till någon annan kan begära att mottagaren skall inkallas som part till rättegången.

17 kap.

Om bevisning

53 §

Om återbetalning till staten av ersättning som i förskott har betalts av statens medel stadgas i 21 kap. 13 §.

21 kap.

Om rättegångskostnader

Tvistemål
1 §

Den part som förlorar målet är skyldig att ersätta motpartens rättegångskostnader, om inte något annat stadgas.

2 §

Om målet gäller ett rättsförhållande som enligt lag inte kan avgöras annat än genom domstolsbeslut, får parterna själva bära sina rättegångskostnader, om det inte finns särskilda skäl att ålägga den ena parten att helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnader.

3 §

Om det i samma mål har framställts flera yrkanden, av vilka en del avgörs till förmån för den ena och en del till förmån för den andra parten, får de själva bära sina rättegångskostnader, om det inte finns skäl att ålägga den ena parten att delvis ersätta motpartens kostnader. Om det som en part har förlorat endast är av ringa betydelse i målet, skall han få full ersättning för sina kostnader.

Vad som stadgas i 1 mom. skall på motsvarande sätt tillämpas när domstolen endast delvis bifaller en parts yrkande. Härvid kan en part dock ådömas full ersättning för sina kostnader även i det fall att den del av hans yrkande som inte har godkänts endast gäller en omständighet som är beroende av prövning och som inte har någon nämnvärd inverkan på parternas rättegångskostnader.

4 §

Om den vinnande parten har inlett rättegången utan att motparten har givit anledning därtill, eller annars uppsåtligen eller av oaktsamhet har föranlett en onödig rättegång, är han skyldig att ersätta motpartens rättegångskostnader, om det inte med beaktande av de omständigheter som framkommit i målet finns skäl att bestämma att vardera parten själv får bära sina rättegångskostnader.

Om den omständighet av vilken utgången i målet berodde inte före rättegången var känd av den förlorande parten och han inte heller hade bort känna till den, kan domstolen bestämma att parterna själva skall bära sina rättegångskostnader.

5 §

Om den ena parten uppsåtligen eller av oaktsamhet åsamkar den andra parten kostnader genom att utebli från domstolen, genom att inte iaktta domstolens förordnanden, eller genom att lägga fram ett påstående som han har vetat eller hade bort veta vara obefogat, eller genom att annars förlänga rättegången genom ett förfarande som strider mot hans skyldighet, är han skyldig att ersätta dessa kostnader oberoende av hur rättegångskostnaderna i övrigt skall ersättas.

6 §

Om den ena partens företrädare, ombud eller biträde så som avses i 4 eller 5 § uppsåtligen eller av oaktsamhet har åsamkat den andra parten sådana rättegångskostnader som avses i detta kapitel, kan han, efter att ha beretts tillfälle att bli hörd, åläggas att solidariskt med parten ersätta kostnaderna i fråga.

7 §

En part vars talan avvisas anses ha förlorat målet.

Om behandlingen av målet avskrivs på den grund att den ena parten har återkallat sin talan eller inte inställt sig vid domstolen, skall han ersätta motpartens kostnader, om det inte finns särskilda skäl att bestämma ersättningsskyldigheten på något annat sätt.

8 §

Ersättningen för rättegångskostnaderna skall till fullo motsvara kostnaderna för förberedande av rättegången och för utförande av talan vid domstolen samt för ombudets eller biträdets arvode, om kostnaderna skäligen har varit befogade för bevakande av partens rätt. Ersättning skall också betalas för det arbete och den tidsförlust som rättegången har åsamkat parten. Till förberedande av rättegången räknas också förhandlingar som förts för biläggande av sådana tvistefrågor som har omedelbar betydelse för partens yrkande.

Om det har yrkats på dröjsmålsränta på rättegångskostnaderna, skall domstolen bestämma att dröjsmålsräntan skall betalas enligt 16 procent från det en månad förflutit från den dag då ersättningen dömdes ut.

9 §

Om flera än en part är ansvariga för samma rättegångskostnader, ansvarar de solidariskt för att de ersätts.

Till den del kostnaderna hänför sig till en del av målet som endast angår en av parterna, eller har orsakats av en part på ett sätt som avses i 5 §, skall denna part ersätta dem ensam.

10 §

Den som enligt 12 kap. 5 a § har övertagit käromålet svarar tillsammans med den ursprungliga käranden solidariskt för de rättegångskostnader som uppkommit innan han övertog käromålet. För därefter uppkomna kostnader svarar den nya käranden ensam.

Den som har trätt i svarandens ställe svarar ensam för rättegångskostnaderna.

11 §

Domstolen skall, om någon av de solidariskt ersättningsskyldiga begär det, bestämma hur kostnaderna skall fördelas mellan dem eller om någon av dem skall ersätta alla kostnader.

12 §

Beträffande skyldigheten för en intervenient som avses i 18 kap. 8 § att ersätta rättegångskostnaderna och hans rätt till ersättning för sådana kostnader gäller på motsvarande sätt vad som i detta kapitel stadgas om parter. Han skall dock endast svara för de särskilda kostnaderna för interventionen. Den part på vars sida intervenienten har deltagit får inte åläggas att ersätta de kostnader som avses i denna paragraf.

Beträffande skyldigheten för intervenientens företrädare, ombud eller biträde att ersätta rättegångskostnaderna gäller på motsvarande sätt vad som i detta kapitel stadgas om parternas företrädare, ombud eller biträde.

13 §

Skall kostnaderna för bevisning eller andra åtgärder betalas av statens medel eller solidariskt ersättas av parterna, gäller beträffande skyldigheten att ersätta dessa kostnader vad som i detta kapitel stadgas om rättegångskostnader. Om parterna skall bära sina egna rättegångskostnader, kan det bestämmas att kostnaderna skall delas jämnt.

Domstolen kan bestämma att en av statens medel betald kostnad som avses i 1 mom. helt eller delvis skall bäras av staten.

14 §

Yrkande på ersättning för rättegångskostnaderna skall framställas innan behandlingen av målet har slutförts. Dessutom skall det uppges vad kostnaderna består av.

Beslut om rättegångskostnaderna skall meddelas samtidigt som domstolen avgör målet.

När domstolen överför ett mål till en annan domstol skall frågan om ersättning för de rättegångskostnader som uppkommit vid den överförande domstolen avgöras i den domstol till vilken målet har överförts.

15 §

Har yrkande på ersättning för rättegångskostnaderna framställts, skall domstolen när den avgör frågan om ersättningsskyldigheten beakta 1–10, 12 och 13 §§, om inte något annat följer av en parts yrkande eller medgivande.

16 §

Om ändring söks i en lägre domstols avgörande, skall skyldigheten att ersätta rättegångskostnaderna i den högre domstolen bestämmas enligt vad som har skett vid fullföljdsförfarandet och beroende på om parten har vunnit eller förlorat besvären.

Om målet återförvisas, skall frågan om kostnaderna i den högre domstolen prövas i den lägre domstolen i samband med det återförvisade målet.

Brottmål
17 §

I fråga om rättegångskostnaderna i ett brottmål där endast målsäganden för talan iakttas i tillämpliga delar vad som stadgas om tvistemål.

18 §

Vad 8 § 2 mom., 12 och 13 §§, 14 § 2 mom. samt 15 och 16 §§ stadgar om tvistemål gäller i tillämpliga delar också i brottmål.

Kompletterande stadganden
19 §

Allmänna åklagaren har rätt att på statens vägnar söka ändring i avgöranden som har fattats med stöd av 13 § i detta kapitel även då han inte verkat som åklagare.

20 §

Om domstolen i samband med ett brottmål där allmänna åklagaren för talan behandlar en målsägandes talan mot en part för vilken det inte har yrkats straff eller andra straffrättsliga påföljder, eller om någon annan än en målsägande framställer privaträttsliga yrkanden mot den åtalade, skall i fråga om rättegångskostnaderna till dessa delar iakttas de stadganden som gäller för tvistemål.


Denna lag träder i kraft den 1 december 1993.

Denna lag tillämpas inte på tvistemål som är anhängiga då denna lag träder i kraft.

RP 191/93
LaUB 22/93

Helsingfors den 26 november 1993

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Justitieminister
Hannele Pokka

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.