701/1993

Given i Helsingfors den 26 juli 1993

Lag om avgifter för domstolars och vissa justitieförvaltningsmyndigheters prestationer

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 §
Tillämpningsområde

För domstolarnas, stämningsmännens, stadsfiskalernas och landskapsåklagarens prestationer uppbärs avgifter till staten enligt vad som stadgas i denna lag. Denna lag skall tillämpas även vid Ålands länsrätt.

2 §
Avgiftsslagen

Enligt denna lag uppbärs handläggningsavgifter och expeditionslösen.

Handläggningsavgifterna är rättegångsavgift, ansökningsavgift och förrättningsavgift. Handläggningsavgift uppbärs av parten som ersättning för ärendets behandling och de åtgärder som vidtagits. I handläggningsavgiften ingår även ersättning för expedition som ges i ett mål eller ärende och som innehåller ett avgörande eller ett uppskovsbeslut och kan bestå av protokollsutdrag, utslag, dom, intyg eller någon annan expedition. I handläggningsavgiften ingår även ersättning för andra åtgärder som myndigheten har vidtagit i samband med behandlingen av målet eller ärendet, om det inte i lag eller förordning stadgas att särskild avgift eller kostnadsersättning skall uppbäras för dem.

Expeditionslösen indelas i utdragsavgifter, kopieringsavgifter och intygsavgifter. Expeditionslösen uppbärs för expeditioner som utges på särskild beställning.

3 §
Rättegångsavgift

För behandling av tviste-, brott-, underställnings- och fullföljdsmål och mål som gäller extraordinärt ändringssökande samt för behandling även av annat lagskipningsmål vid länsrätt och vattendomstol uppbärs rättegångsavgift som följer:

Domstol mk
högsta domstolen 1 000
högsta förvaltningsdomstolen 1 000
hovrätt 800
länsrätt 400
allmän underrätt
- tvistemål, vars behandling upphör vid skriftlig förberedelse, och brottmål 300
- tvistemål, vars behandling upphör efter skriftlig förberedelse 750
jorddomstolen 800
vattenöverdomstolen 900
vattendomstol
- ansökningsmål, om behandlingen av målet omfattar syneförrättning eller om det är fråga om slutsyn 2 000
- annat mål 800
marknadsdomstolen 1 000
arbetsdomstolen 1 000

Om en extraordinär ändringsansökan förkastas eller om högsta domstolen eller högsta förvaltningsdomstolen inte beviljar besvärstillstånd i ett besvärstillståndsmål, uppbärs endast hälften av avgiften enligt 1 mom.

Om behandlingen av ett ärende upphör vid en allmän underrätt utan att stämning utfärdas på annan grund än den som nämns i 5 kap. 6 § rättegångsbalken uppbärs i ärendet inte avgift enligt 1 mom. Om ett ärende vid en annan domstol i första rättsinstans avskrivs eller helt lämnas utan prövning eller om en ändringsansökan lämnas utan prövning eller förfaller, uppbärs ingen rättegångsavgift vid domstolen i fråga. Rättegångsavgift uppbärs inte heller om en extraordinär ändringsansökan bifalls eller ett mål utan att de materiella frågorna ens delvis avgörs återförvisas för behandling vid en lägre myndighet eller överförs på en behörig myndighet.

4 §
Ansökningsavgifter, förrättningsavgifter och expeditionslösen

Avgifterna för andra prestationer än de som nämns i 3 § är fasta avgifter som fastställs genom förordning till ett belopp som är högst lika stort som de genomsnittliga totalkostnader som prestationen åsamkar staten. Om uträknandet av totalkostnaderna stadgas genom förordning.

5 §
Betalningsskyldiga

Betalningsskyldig är den som har anhängiggjort ärendet eller den som trätt i hans ställe. I ett konkursärende betalas avgiften efter konkursens början med konkursboets tillgångar. I ett slutsynsmål vid vattendomstolen är den som innehar tillståndet betalningsskyldig. Betalningsskyldig i ett underställningsmål är den vars förfarande har föranlett underställningen. Betalningsskyldig i ett fullföljdsmål är ändringssökanden eller den som trätt i hans ställe. I fråga om andra prestationer är den som har beställt prestationen betalningsskyldig.

I ett mål där svaranden med stöd av en skriftlig genstämning för gentalan uppbärs rättegångsavgift hos vardera parten.

Om flera än en part anhängiggör ett ärende genom samma skrivelse, uppbärs endast en handläggningsavgift av dem. Om domstolen avskiljer de ärenden som gäller olika parter till särskilda mål, uppbärs handläggningsavgift särskilt av respektive part för varje ärende som avskiljts på detta sätt.

Om två eller flera personer är skyldiga att betala samma avgift, ansvarar de solidariskt för den. Om en part är befriad från att betala avgifter minskar detta inte de övriga parternas betalningsskyldighet.

6 §
Avgiftsfria prestationer

Handläggningsavgifter enligt denna lag uppbärs inte

1) vid omsättningsskatterätten,

2) vid försäkringsdomstolen,

3) vid högsta domstolen i ärenden som gäller sökande av ändring i försäkringsdomstolens beslut,

4) vid högsta förvaltningsdomstolen och länsrätten i socialärenden, i ärenden som gäller offentligrättsliga anställningsförhållanden och inte heller i ärenden som gäller val och inte vid länsrätten i ärenden som gäller beskattning, befrielse från kommunalskatt, statliga bidrag eller offentliga avgifter,

5) vid marknadsdomstolen i ärenden enligt konsumentskyddslagen (38/78),

6) i brottmål då allmänna åklagaren har väckt åtal och inte heller i disciplinära ärenden,

7) i ärenden som gäller verkställighet av fängelsestraff eller förvandlingsstraff för böter,

8) i ärenden som gäller ersättning av statens medel till en oskyldigt fängslad eller dömd,

9) i ärenden som gäller utmätning av skatt eller offentlig avgift,

10) i hyresmål,

11) i ärenden enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/93),

12) i ärenden enligt utlänningslagen (378/91),

13) i ärenden enligt lagen om semesterpenning för småföretagare (408/77) och lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare (2/85),

14) i bostadsbidragsärenden, ärenden som gäller underhåll, ärenden enligt lagen om smittsamma sjukdomar (583/86), ärenden enligt mentalvårdslagen (1116/90), ärenden som gäller folkbokföring och inte heller i ärenden som gäller understöd enligt 3 a § lagen om arbetsförmedling eller sysselsättningsstöd till arbetslösa enligt sysselsättningsförordningen (737/87),

15) i ärenden enligt beredskapslagen (1080/91) och lagen om försvarstillstånd (1083/91),

16) i ärenden som gäller beviljande av fri rättegång eller förordnande av rättegångsbiträde och inte heller i ärenden som gäller arvode eller kostnadsersättning till rättegångsbiträde.

17) i interna ärenden vid en myndighet eller ärenden som gäller den förvaltning som lyder under myndigheten,

18) i ärenden som gäller avläggande av ed eller avgivande av försäkran,

19) i ärenden som gäller verkställighetsförbud eller avbrytande av verkställigheten, och inte heller

20) i ärenden som enligt någon annan lag skall behandlas avgiftsfritt vid en domstol.

Genom förordning kan dessutom stadgas om befrielse från betalning av avgifter, om det finns viktiga skäl för det.

7 §
Befrielse från betalningsskyldighet

Befriade från att betala avgifter enligt denna lag är

1) myndigheterna inom justitieministeriets förvaltningsområde samt polis-, åklagar- och utsökningsmyndigheterna,

2) arbetarskyddsmyndigheterna i ärenden som gäller arbetarskyddet,

3) miljövårdsmyndigheterna i ärenden som gäller miljövården,

4) kommunala myndigheter som sköter social- och förmynderskapsärenden i ärenden som gäller socialväsendet eller förmyndaruppdrag,

5) myndigheter, medborgare och juridiska personer i en främmande stat samt internationella organ i ärenden som behandlas med tillämpning av avtal och stadganden om internationell rättshjälp eller verkställighet,

6) parterna i sådana ärenden i vilka de med stöd av någon annan lag har befriats från att betala avgifter för myndigheters prestationer eller expeditioner,

7) en person som på behörigt sätt har konstaterats vara medellös i ärenden som gäller hans förmån och rätt,

8) den som söker ändring hos länsrätten, om länsrätten till förmån för ändringssökanden ändrar ett beslut av en lägre myndighet samt

9) den som söker ändring hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen till förmån för ändringssökanden ändrar ett beslut av en annan lägre myndighet än centralskattenämnden.

Om befrielse från betalningsskyldighet kan dessutom stadgas genom förordning, om det finns viktiga skäl för det.

Är uppbärande av avgift oskäligt, kan den myndighet som har behandlat ärendet eller den tjänsteman som skall påföra avgiften i enskilda fall bestämma att avgift inte skall uppbäras.

8 §
Uppbörd av avgifter

Avgifterna uppbärs efter utförd prestation, om inte något annat stadgas. Genom förordning kan stadgas om den tid inom vilken avgiften skall betalas samt om förskottsbetalning. Då handlingar sänds per post uppbärs inte post- och expeditionsavgifter.

Genom förordning kan stadgas att dröjsmålsränta och ersättning för indrivningskostnader kan uppbäras vid betalningsförsummelse. Genom förordning kan även stadgas att en särskild fast dröjsmålsavgift skall uppbäras som påföljd för betalningsförsummelse i stället för dröjsmålsränta och ersättning för indrivningskostnader.

Genom förordning kan stadgas om när små fordringar inte behöver drivas in.

9 §
Påförande av avgift

Avgiften påförs av den som avgör ärendet, föredraganden, protokollföraren, den som ger ut expeditionen eller någon annan tjänsteman som har förordnats för uppdraget.

Ett fel som konstateras ha skett vid påförandet av en avgift kan rättas med iakttagande av vad som i lagen om förvaltningsförfarande (598/82) stadgas om rättande av sak- och skrivfel.

10 §
Sökande av ändring i en avgift

Om en betalningsskyldig anser att ett fel har skett vid påförandet av avgiften, kan han inom sex månader från det avgiften påfördes yrka på rättelse hos den tjänsteman eller myndighet som har påfört avgiften. Ändring i ett beslut som gäller rättelseyrkande får sökas genom besvär hos den länsrätt inom vars domkrets myndighetens kansli är beläget. Ändring får sökas inom 30 dagar räknat från det ändringssökanden delgavs beslutet om rättelseyrkandet. I länsrättens beslut får ändring inte sökas genom besvär.

I avgöranden enligt 7 § 3 mom. får rättelse inte yrkas eller ändring sökas.

11 §
Justering av avgifterna

Storleken på de i 3 § nämnda avgifterna skall justeras genom förordning med tre års mellanrum så att de motsvarar förändringen i penningvärdet. Avgifterna avrundas till närmaste 10 mk.

12 §
Utsökning av avgift

De avgifter och kostnadsersättningar som nämns i denna lag eller i en förordning som har utfärdats med stöd av denna lag kan indrivas utan dom eller utslag i den ordning som stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

13 §
Närmare stadganden

Närmare stadganden om avgifter som skall uppbäras och om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

14 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 september 1993.

Genom denna lag upphävs lagen den 13 mars 1987 om grunderna för avgifter för allmän underrätts, magistrats och notarius publicus' prestationer (285/87). Den upphävda lagen och de förordningar som har utfärdats med stöd av den tillämpas dock på magistrat, notarius publicus och allmän underrätt till den 1 december 1993 frånsett mål som anhängiggjorts enligt det nya rättegångsförfarandet i tvistemål. På dessa mål tillämpas denna lag.

För behandlingen av ett ärende som har anhängiggjorts hos behörig myndighet innan lagen trädde i kraft uppbärs i handläggningsavgift ett belopp som är högst lika stort som det som skulle ha uppburits i avgift eller stämpelskatt för ärendet enligt de stadganden som gällde innan denna lag trädde i kraft. Detsamma gäller avgifter för expeditioner som har beställts innan lagen trädde i kraft.

RP 241/92
StaUB 25/93

Helsingfors den 26 juli 1993

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Minister
Heikki Haavisto

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.