539/1993

Given i Helsingfors den 18 juni 1993

Lag om ändring av produktsäkerhetslagen

I enlighet med riksdagens beslut ändras i produktsäkerhetslagen av den 12 december 1986 (914/86) 1-4 §§, 5 § 1 mom, 7 § 2 och 3 mom., 10 § 1 mom., 12, 13 och 14 §§, 15 § 1 mom., 17 § 1, 2 och 4 mom., 19 och 20 §§, 23 § 3 mom. och 24 § 2-4 mom.,

av dessa lagrum 7 § 2 mom. sådant det lyder i lag av den 19 april 1991 (731/91), samt fogas till lagen nya 1 a, 12 a och 13 a-13 c §§, som följer:

1 §

Denna lag gäller konsumtionsvaror som en näringsidkare tillverkar, saluhåller, säljer eller på annat sätt i samband med sin näringsverksamhet överlåter eller importerar samt konsumenttjänster som en näringsidkare utför, saluhåller, säljer eller på annat sätt överlåter i samband med sin näringsverksamhet.

Med konsumtionsvaror avses i denna lag sådana varor och med konsumenttjänster sådana tjänster som är avsedda för eller i väsentlig omfattning används för enskild konsumtion.

1 a §

Vad denna lag stadgar om konsumtionsvaror och konsumenttjänster gäller även varor och tjänster som en näringsidkare överlåter till skolor, sjukhus, daghem eller andra motsvarande inrättningar eller till kommuner, samkommuner, församlingar eller andra offentliga samfund, ideella föreningar, bostadsaktiebolag eller andra sammanslutningar som äger bostadshus, om dessa på annat sätt än i samband med näringsverksamhet överlåter varorna eller tjänsterna för att användas av personer som kan jämställas med konsumenter.

Beträffande varor och tjänster som avses i 1 mom. gäller dock inte de ålägganden som avses i 13 a och 13 b §§.

2 §

Denna lag tillämpas inte på konsumtionsvaror som skall exporteras eller transporteras genom landet om de inte medför fara i Finland. Lagen tillämpas inte heller på konsumtionsvaror och konsumenttjänster i den mån det i en annan lag eller med stöd av en annan lag särskilt stadgas eller bestäms om förebyggande av risker för hälsa eller egendom vilka sådana varor eller tjänster medför.

3 §

En näringsidkare som avses i 1 eller 1 a § skall iaktta sådan av omständigheterna påkallad omsorg att en konsumtionsvara eller konsumenttjänst inte medför risk för konsumentens hälsa eller egendom.

Om en näringsidkare får vetskap om att en sådan vara eller tjänst som avses i 1 eller 1 a § medför risk för konsumentens hälsa eller egendom, skall han omedelbart underrätta tillsynsmyndigheterna. Näringsidkaren skall samtidigt uppge vilka åtgärder han redan vidtagit med anledning av faran.

4 §

En konsumtionsvara anses vara farlig för hälsan om den kan orsaka skada, förgiftning, sjukdom eller annan risk för hälsan på grund av fel eller brist i sin konstruktion eller sammansättning eller på grund av att osanna, vilseledande eller bristfälliga uppgifter lämnats om varan. En konsumenttjänst anses vara farlig för hälsan om den kan orsaka skada, förgiftning, sjukdom eller annan risk för hälsan på grund av fel eller brist i anslutning till dess utförande eller på grund av fel eller brist i konstruktionen eller sammansättningen hos en vara som används i samband med tjänsten eller på grund av att osanna, vilseledande eller bristfälliga uppgifter lämnats om tjänsten.

En konsumtionsvara anses vara farlig för egendom om den på grund av omständigheter som nämns i 1 mom. kan vålla skada på ett annat föremål eller annan egendom. En konsumenttjänst anses vara farlig för egendom om den på grund av omständigheter som nämns i 1 mom. kan vålla skada på egendom.

5 §

Konsumentverket övervakar iakttagandet av denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden, bestämmelser och beslut samt planerar och leder övervakningen.


7 §

Kommunen skall inom sitt område övervaka iakttagandet av denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden, bestämmelser och beslut. I kommunen sköts dessa uppgifter av hälsovårdsnämnden eller det organ eller den tjänsteinnehavare som sköter hälsovårdsnämndens uppgifter i kommunen (kommunal tillsynsmyndighet).

När det gäller de risker för egendom som avses i denna lag skall den kommunala tillsynsmyndigheten dock anmäla de konsumtionsvaror och konsumenttjänster som är farliga för egendomen och som myndigheten observerar i samband med annan myndighetsutövning till konsumentverket eller länsstyrelsen endast i sådana fall där det inte finns stadganden, bestämmelser eller förbud som meddelats med stöd av denna lag.

10 §

En tillsynsmyndighet har rätt att ta behövliga prov på konsumtionsvaror och konsumenttjänster.


12 §

Är en konsumtionsvara eller konsumenttjänst farlig för hälsa eller egendom, kan

1) konsumentverket förbjuda tillverkning eller utförande, saluhållande och försäljning av varan eller tjänsten samt annan överlåtelse av en sådan vara eller tjänst i samband med näringsverksamhet och

2) tullmyndigheten förbjuda import av konsumtionsvaran.

Överensstämmer en konsumtionsvara eller konsumenttjänst eller de uppgifter som lämnats om dem inte med de stadganden och bestämmelser som utfärdats med stöd av denna lag, kan även länsstyrelsen eller den kommunala tillsynsmyndigheten meddela förbud enligt 1 mom. 1 punkten. Tullmyndigheten kan i sådana fall förbjuda import av konsumtionsvaran.

Bryter näringsidkaren mot förbud enligt 1 mom. beträffande en viss vara eller tjänst, kan även länsstyrelsen eller den kommunala tillsynsmyndigheten meddela näringsidkaren sådant förbud som avses i 1 mom.

12 a §

Är det uppenbart att en konsumtionsvara eller konsumenttjänst är farlig för hälsan på det sätt som avses i 4 § 1 mom., kan konsumentverket eller tullmyndigheten meddela ett i 12 § 1 mom. nämnt förbud temporärt. Det temporära förbudet gäller tills ärendet slutgiltigt avgjorts med stöd av 12 § 1 mom. 1 punkten.

I fall som avses i 12 § 2 mom. kan även länsstyrelsen eller den kommunala tillsynsmyndigheten meddela ett temporärt förbud, om det är uppenbart att konsumtionsvaran eller konsumenttjänsten är farlig för hälsan så som avses i 4 § 1 mom. Det temporära förbudet gäller tills ärendet slutgiltigt avgjorts med stöd av 12 § 2 mom.

Då ett temporärt förbud har meddelats skall frågan om att meddela förbud enligt 12 § avgöras så snart som möjligt.

13 §

Om ett förbud som avses i 12 § inte kan anses tillräckligt, kan konsumentverket eller tullmyndigheten bestämma att en vara som näringsidkaren har i sin besittning skall förstöras eller, om detta inte anses ändamålsenligt, besluta om andra åtgärder beträffande varan.

13 a §

Då konsumentverket med stöd av 12 § meddelat ett förbud beträffande en konsumtionsvara, kan det ålägga näringsidkaren att i fråga om sådana konsumtionsvaror som konsumenten redan har i sin besittning vidta åtgärder genom vilka den fara som hänför sig till konsumtionsvaran kan avvärjas och konsumentens rättsliga ställning tryggas.

Genom ett åläggande som nämns i 1 mom. kan näringsidkaren förpliktas att

1) reparera varan så att den fara som föranleds av ett fel eller en brist i dess konstruktion eller sammansättning eller av att osanna, vilseledande eller bristfälliga uppgifter lämnats om varan avvärjs (reparation),

2) av konsumenten återta en vara som är farlig på det sätt som avses i 4 § 1 mom., samt i stället ge en likadan eller likartad ofarlig vara (byte), eller

3) häva köpet (hävning av köp).

Konsumentverket kan meddela ett åläggande enligt 1 mom. även i de fall där ett förbud som avses i 12 § inte kan meddelas på grund av att de ifrågavarande konsumtionsvarorna inte längre finns hos näringsidkaren och det finns vägande skäl att meddela åläggandet.

13 b §

Då konsumentverket med stöd av 12 § meddelat ett förbud beträffande en konsumenttjänst, kan det ålägga näringsidkaren att sådana konsumenttjänster som konsumenten redan har i sin besittning vidta åtgärder genom vilka den fara som hänför sig till konsumenttjänsten kan avvärjas och konsumentens rättsliga ställning tryggas.

Genom ett åläggande som nämns i 1 mom. kan näringsidkaren förpliktas att

1) rätta till tjänsten så att den fara som föranleds av dess utförande eller av ett fel eller en brist i konstruktionen eller sammansättningen hos en vara som använts i samband med tjänsten eller av att osanna, vilseledande eller bristfälliga uppgifter lämnats därom avvärjs (reparation), eller

2) häva det avtal som ingåtts om konsumenttjänsten (hävning av avtal).

Konsumentverket kan meddela ett åläggande enligt 1 mom. även i de fall där ett förbud som avses i 12 § inte kan meddelas på grund av att näringsidkaren inte längre utför ifrågavarande konsumenttjänster och det finns vägande skäl att meddela åläggandet.

13 c §

Utöver vad som stadgas i 13 a och 13 b §§ skall i fråga om konsumentens och den näringsidkares rättigheter och skyldigheter som sålt varan eller tjänsten iakttas vad som stadgas i konsumentskyddslagen (38/78) och köplagen (355/87) eller stadgas eller bestäms med stöd av nämnda lagar. Konsumenten är dock berättigad till en sådan rättelseåtgärd som avses i 13 a och 13 b §§ även om han inte gjort någon felanmälan eller kan returnera varan eller tjänsten i väsentligen oförändrat eller oförminskat skick.

14 §

Den tillsynsmyndighet som meddelat ett förbud som avses i 12 eller 12 a § eller ett förordnande som avses i 13 a eller 13 b § kan ålägga näringsidkaren att på lämpligt sätt informera om förbudet eller förordnandet, om den risk som ansluter sig till varan eller tjänsten eller användningen av varan eller tjänsten och om konsumentens rättigheter.

15 §

Ett beslut som en tillsynsmyndighet fattat med stöd av 12, 12 a och 13 §§ samt ett förordnande som en tillsynsmyndighet har meddelat med stöd av 13 a eller 13 b § eller informationsskyldighet som tillsynsmyndigheten föreskrivit med stöd av 14 § skall förstärkas med vite, om detta inte av särskilda skäl är obehövligt.


17 §

Den som tillverkar, saluhåller, säljer eller på annat sätt i samband med sin näringsverksamhet överlåter eller importerar konsumtionsvaror som avses i 4 § eller utför, saluhåller, säljer eller på annat sätt i samband med sin näringsverksamhet överlåter konsumenttjänster som avses i 4 § och sålunda uppsåtligen orsakar fara för konsumentens hälsa eller egendom, skall för produktsäkerhetsbrott dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, om det inte stadgas strängare straff för gärningen i någon annan lag.

För produktsäkerhetsbrott skall även den dömas, som uppsåtligen underlåter att iaktta förbud eller ett förordnande som avses i 12, 12 a, 13, 13 a eller 13 b §.


Den som bryter mot ett beslut som givits med stöd av 12, 12 a, 13, 13 a eller 13 b § och som förstärkts med vite, kan dock inte dömas till straff för samma handling.

19 §

I beslut som gäller temporärt förbud och som har meddelats med stöd av 12 a § samt beslut som gäller föreläggande av vite och som har meddelats med stöd av 15 § får ändring inte sökas genom särskilda besvär.

Ändring i ett beslut som med stöd av denna lag har fattats av hälsovårdsnämnden eller av någon annan tillsynsmyndighet som avses i 7 § 2 mom., får sökas genom besvär hos länsrätten med iakttagande av vad som stadgas i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50).

20 §

Ett beslut eller ett förordnande som en tillsynsmyndighet givit med stöd av 12, 13, 13 a, 13 b eller 14 § skall iakttas trots att ändring sökts, om inte besvärsinstansen beslutar något annat.

23 §

Avgår en medlem eller en suppleant under sin mandatperiod, förordnar handels- och industriministeriet med beaktande av vad 2 mom. stadgar en ny medlem eller suppleant i hans ställe för den återstående mandattiden.

24 §

Genom förordning eller statsrådsbeslut kan stadgas eller bestämmas om lämnande av sådana uppgifter om konsumtionsvaror och konsumenttjänster som konsumenten behöver samt om minimikrav på konsumtionsvaror och konsumenttjänster.

Genom förordning kan stadgas om rätt för handels- och industriministeriet att meddela närmare föreskrifter och anvisningar om tillämpningen av den förordning som avses i 1 mom. och om rätt för handels- och industriministeriet eller konsumentverket att meddela närmare föreskrifter och anvisningar om tillämpningen av den förordning eller det statsrådsbeslut som avses i 2 mom.

I de förordningar och statsrådsbeslut som avses i 2 och 3 mom. eller i ett sådant beslut av handels- och industriministeriet som avses i 3 mom. kan stadgas eller bestämmas att konsumentverket får meddela närmare föreskrifter eller anvisningar om verkställigheten av ministeriets beslut, och av särskilda skäl i enskilda fall på ansökan bevilja undantag från stadganden eller bestämmelser i förordning eller ett beslut.



Denna lag träder i kraft den 1 november 1993.

RP 4/93
EkUB 13/93

Helsingfors den 18 juni 1993

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Minister
Pertti Salolainen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.