Lag om ändring av 46 § och temporär ändring av 19 § lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med riksdagens beslut
ändrat genom lagar av den 30 december 1991 och den 30 december 1992 (1677/91 och 1539/92), och
ändras i lagen den 24 juni 1968 om beskattning av inkomst av näringsverksamhet ( 360/68 ) 46 §, sådant detta lagrum lyder
fogas till 19 §, sådan den lyder ändrad genom lag av den 11 december 1981 (859/81) och nämnda lag av den 30 december 1992, temporärt ett nytt 3 mom. som följer:
19 §
Med avvikelse från 1 mom. räknas som skattepliktig inkomst inte sådana obetalda räntor på fordringar som vid beskattningen för skatteåren 1992 och 1993 enligt stadgandena om depositionsbankers och kreditinstituts bokföring och de bestämmelser som utfärdats med stöd av dem inte har bokförts som inkomst, om det kapital som fordringarna grundar sig på vid bokslutet har införts som oreglerat.
46 §
En depositionsbank samt ett kreditinstitut och en pensionsanstalt får dra av en under skatteåret gjord kreditförlustreservering, vars belopp är högst 0,6 procent av summan av institutets eller anstaltens fordringar vid skatteårets utgång. Det sammanlagda beloppet av oupplösta kreditförlustreserveringar som gjorts under skatteåret eller tidigare får dock inte överstiga 5 procent av summan av institutets eller anstaltens fordringar vid skatteårets utgång. Har en depositionsbank med stöd av affärsbankslagen (1269/90), sparbankslagen (1270/90) eller andelsbankslagen (1271/90) eller ett kreditinstitut med stöd av lagen om finansieringsverksamhet (1544/91) överfört sina kreditförlustreserveringar till en reservfond, får det sammanlagda beloppet av de oupplösta kreditförlustreserveringar som banken eller kreditinstitutet gjort under skatteåret eller tidigare inte överstiga det högsta beloppet av ovan angivna kreditförlustreserveringar minskat med överföringen till reservfonden.
Om en depositionsbank eller ett kreditinstitut, som enligt 1 mom. har överfört sina kreditförlustreserveringar till reservfonden, under skatteåret har överfört de fordringar som ligger till grund för kreditförlustreserveringen till en annan depositionsbank eller ett annat kreditinstitut som hör till samma koncern till minst ett belopp som motsvarar summan av de fordringar som den depositionsbank eller det kreditinstitut som gjort överföringen uppvisade i det bokslut som följer efter överföringen, beaktas beloppet av den överföring som gjorts till reservfonden i nämnda depositionsbankers eller kreditinstituts beskattning vid uträkningen av det högsta beloppet av kreditförlustreserveringen i förhållande till överförda fordringar och sådana fordringar som ligger till grund för kreditförlustreserveringen i det följande bokslutet för den depositionsbank eller det kreditinstitut som överfört fordringarna. När depositionsbanker eller kreditinstitut fusioneras, anses beloppet av de kreditförlustreserveringar som den överlåtande depositionsbanken eller det överlåtande kreditinstitutet överfört till reservfonden begränsa det högsta beloppet av kreditförlustreserveringarna i den övertagande depositionsbankens eller det övertagande kreditinstitutets beskattning så som om beloppet hade beaktats vid beskattningen av den depositionsbank eller det kreditinstitut som fusioneras.
En försäkringsanstalt får dra av en kreditförlustreservering som gjorts under skatteåret, om det sammanlagda beloppet av kreditförlustreserveringarna inte överstiger en procent av det sammanlagda beloppet av försäkringsanstaltens andra fordringar än försäkringspremiefordringar eller den sannolika större risk för kreditförluster som den skattskyldige visar föreligga. I fråga om försäkringsanstaltens försäkringspremiefordringar iakttas vad som i 17 § 2 punkten stadgas om avdrag av värdenedgång på försäljningsfordringar vid beskattningen.
Med avvikelse från vad som stadgas i 3 mom. får en kreditförlustreservering som avses i 1 mom. göras på basis av andra fordringar än försäkringspremiefordringar för en försäkringsanstalt som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring. En här avsedd försäkringsanstalt får dessutom dra av en kreditförlustreservering som den under skatteåret gjort på basis av försäkringspremiefordringar, om det sammanlagda beloppet av sådana kreditförlustreserveringar inte överstiger 2 procent av summan av försäkringspremiefordringarna eller den sannolika större risk för kreditförluster som den skattskyldige visar föreligga. Stadgandet i 17 § 2 punkten tillämpas inte på försäkringspremiefordringar för en försäkringsanstalt som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring.
Om det sammanlagda beloppet av kreditförlustreserveringarna eller det sammanlagda beloppet av dem och av överföringen till reservfonden överstiger det högsta beloppet av de avdragbara kreditförlustreserveringar som avses i denna paragraf, skall den del som överstiger det högsta beloppet av kreditförlustreserveringarna beaktas såsom skattepliktig inkomst under det skatteår under vilket det högsta beloppet har överskridits.
Denna lag träder i kraft den 15 februari 1993.
Stadgandena i 19 § 3 mom. gäller t.o.m. den 31 december 1993. De tillämpas vid beskattningen för skatteåren 1992 och 1993. Lagens 46 § tillämpas första gången vid beskattningen för 1993.
Lagens 19 § 3 mom. tillämpas dock redan vid beskattningen för skatteåret 1991, om den skattskyldige senast den 1 april 1993 för den myndighet som verkställt beskattningen framställer skriftligt yrkande härom och sådan utredning som behövs för rättelse av beskattningen. Vid rättelseförfarandet skall i tillämpliga delar iakttas vad som stadgas om skatterättelse i 82 § beskattningslagen.
Sådana kreditförlustreserveringar för en i 46 § 3 mom. nämnd försäkringsanstalt som med stöd av den lag som gällde innan denna lag trädde i kraft på basis av försäkringspremiefordringar godkänts som avdragbara samt den del av kreditförlustreserveringarna som på basis av andra fordringar än försäkringspremiefordringar godkänts som avdragbar och som överstiger det belopp som med stöd av 46 § 3 mom. godkänns som avdragbart, räknas som skattepliktig inkomst för skatteåret 1993. En försäkringsanstalt som avses här har rätt att vid beskattningen för skatteåret 1993 dra av en övergångsreservering vars högsta belopp enligt de stadganden som gällde när denna lag trädde i kraft är det högsta beloppet av kreditförlustreserveringar som är avdragbara på basis av andra fordringar än försäkringspremiefordringar vid utgången av skatteåret 1993, minskat med beloppet av kreditförlustreserveringar som godkänns som avdragbara skatteåret 1993. Övergångsreserveringen uppgår dock högst till beloppet av de kreditförlustreserveringar som vid beskattningen för skatteåret 1992 godkänts som avdragbara på basis av motsvarande fordringar, minskat med beloppet av de kreditförlustreserveringar som godkänns som avdragbara med stöd av denna lag.
De kreditförlustreserveringar som godkänts som avdragbara vid beskattningen av en garantianstalt som avses i 46 § 4 mom., sådant det lydde när denna lag trädde i kraft, räknas som skattepliktig inkomst för skatteåret 1993. En här avsedd garantianstalt har rätt att vid beskattningen för skatteåret 1993 dra av en övergångsreservering, vars högsta belopp enligt 46 § 4 mom., sådant det lydde när denna lag trädde i kraft, är beloppet av de på basis av garantiansvar beräknade avdragbara reserveringarna vid utgången av skatteåret 1993. Övergångsreserveringen uppgår dock högst till beloppet av motsvarande kreditförlustreservering som godkänts som avdragbar vid beskattningen för skatteåret 1992.
RP 321/92
StaUB 93/92
Helsingfors den 5 februari 1993
Republikens President MAUNO KOIVISTOFinansminister Iiro Viinanen