85/1993

Given i Helsingfors den 8 januari 1993

Lag om ändring av 7 kap. konsumentskyddslagen

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i 7 kap. konsumentskyddslagen av den 20 januari 1978 (38/78) 1, 2 och 4 §§, 6 § 1 mom., 9-11 §§, 16 § 1 mom. samt 24 § 1 mom.,

sådana de lyder i lag av den 23 maj 1986 (385/86), samt

fogas till 7 kap. en ny 4 a § och till 12 § ett nytt 4 mom. som följer:

7 kap.

Konsumentkrediter

Definitioner och begränsningar av tillämpningsområdet
1 §

Med konsumentkredit avses i detta kapitel en sådan kredit som en näringsidkare enligt avtal lämnar eller lovar att lämna en konsument som lån, betalningsanstånd eller som något annat motsvarande ekonomiskt arrangemang.

Som konsumentkredit anses dock inte vid tillämpningen av detta kapitel en kredit som baserar sig på ett sådant avtal enligt vilket konsumenten har rätt att i poster betala priset på en nyttighet som fortlöpande hålls tillhanda under avtalets giltighetstid.

På krediter som lämnas för bostadsförvärv eller för finansiering av studier tillämpas detta kapitel, om inte något annat stadgas i de författningar som gäller dylika krediter.

2 §

I detta kapitel avses med

1) kontokredit fortlöpande konsumentkredit som utnyttjas med hjälp av kreditkort eller på annat sätt och där kreditgivarens fordran varierar i enlighet med det faktiska utnyttjandet av krediten,

2) engångskredit annan konsumentkredit än kontokredit,

3) nyttighetsbunden kredit sådan kredit till en konsument för förvärv av en konsumtionsnyttighet, som säljaren eller den som utför en tjänst själv lämnar konsumenten eller som lämnas av någon annan näringsidkare enligt ett med säljaren eller den som utför tjänsten ingånget avtal eller vidtaget arrangemang som gäller kreditgivning till konsumenter,

4) kontantpris det pris för vilket konsumenten skulle få nyttigheten mot kontant betalning,

5) kreditkostnader summan av de räntor, kostnader och andra avgifter som konsumenten skall betala med anledning av konsumentkreditförhållandet, med undantag för försäkringspremien för en försäkring som gäller den nyttighet som har hållits tillhanda,

6) kreditpris summan av kontantpriset och kreditkostnaderna, samt med

7) effektiv ränta den räntesats som erhålls genom att kreditkostnaderna, med beaktande av amorteringarna, räknas som årlig ränta på kreditbeloppet.

4 §

Stadgandena i 6, 7, 9, 10 och 11 §§ samt 12 § 1 mom. tillämpas inte på konsumentkrediter som har kortare kredittid än tre månader. På dylika krediter tillämpas dock 10 och 11 §§, om krediten kan utnyttjas med hjälp av kreditkort eller något annat motsvarande identifieringsmedel.

Stadgandena i 13 och 14 §§ tillämpas endast på en nyttighetsbunden kredit samt 17 § endast på en nyttighetsbunden kredit som beviljas för förvärv av en vara.

Genom förordning kan stadgas att 6, 7, 9, 10 eller 11 § inte skall tillämpas på en konsumentkredit som understiger 1 000 mark. Dessutom kan genom förordning bestämmas att stadgandena i 9, 10 och 11 §§ för vissa nyttighetsbundna krediter uppfylls genom att ett dokument, som närmare fastslås i förordningen, sänds till konsumenten i samband med att nyttigheten hålls tillhanda, om detta kan anses nödvändigt med hänsyn till konsumenterna, för att bevara eller skapa nyttig praxis vid debitering eller överlåtelse eller i andra frågor inom någon bransch.

4 a §

De belopp som nämns i 4 § 3 mom. och i 12 § 4 mom. kan ändras genom förordning, om det finns skäl till det på grund av den ekonomiska och monetära utvecklingen.

Marknadsföring av konsumentkrediter
6 §

Vid marknadsföringen av en engångskredit skall den effektiva räntan uppges. Om nyttighetens kontantpris nämns, skall samtidigt anges dess kreditpris. Om förutsättningen för att kredit lämnas är att nyttigheten försäkras, skall information också ges om försäkringen och premierna för den.


9 §

Innan ett avtal om konsumentkredit ingås skall konsumenten lämnas information om de avtalsvillkor och andra uppgifter som nämns i 11 §. Dessutom skall han ges tillfälle att ta del av informationen i skriftlig form.

Stadganden om konsumentkreditförhållandet
10 §

Ett avtal om konsumentkredit skall ingås skriftligen. Konsumenten skall ges ett exemplar av avtalet.

På grund av kreditförhållandet får inte betalning, ränta, gottgörelse eller ersättning uppbäras av konsumenten, om inte därom har överenskommits i det avtal som nämns i 1 mom.

11 §

I avtal om konsumentkredit skall anges

1) kreditens belopp eller den eventuella kreditgränsen,

2) avgifter, räntor och andra kreditkostnader i anslutning till att krediten lämnas eller utnyttjas,

3) när krediten förfaller till betalning eller, om den skall betalas i rater, dessas storlek och förfallodagar eller andra återbetalningsvillkor,

4) kreditpriset, den eventuella kontantbetalningsandelen och kontantpriset, om avtalet gäller nyttighetsbunden kredit,

5) de övriga avtalsvillkoren,

6) rätten enligt 12 § att betala krediten i förtid och hur en eventuell ersättning för detta fastställs, samt

7) den effektiva räntan.

I avtal om kontokredit och andra krediter med varierande belopp kan den effektiva räntan nämnas som ett exempel på hur krediten vanligen utnyttjas.

I avtalsvillkoren för en konsumentkredit kan anges att räntan fluktuerar i enlighet med Finlands Banks grundränta eller enligt räntefoten för någon annan referensränta som anges i avtalet. Referensräntan skall vara offentlig och bygga på faktorer som är oberoende av kreditgivarens ensidiga bestämmanderätt. Referensräntan för kredit i viss valuta kan också vara kreditvalutans ränta eller, om krediten har beviljats som en beräknad enhet för flera valutor, valutaenhetens ränta beräknad på motsvarande sätt.

Konsumenten skall underrättas om ränteförändringar i ett kontoutdrag eller annars skriftligen.

12 §

Kreditgivaren får uppbära ersättning för att skulden betalas i förtid, om krediten är större än 100 000 mark och räntan är fast eller den period för vilken referensräntan bestäms är minst tre år och om räntenivån för motsvarande ny kredit som denna kreditgivare vid betalningstidpunkten bjuder ut är lägre än den överenskomna räntan. Ersättningen får utgöra högst skillnaden mellan den avtalsenliga räntan och räntan för motsvarande nya kredit för den återstående kreditperioden för vilken fast ränta löper eller för den period för vilken referensränta har fastställts.

16 §

Har kreditgivaren, om konsumenten försummar sin betalningsskyldighet, enligt avtalet rätt att kräva betalning av en post som annars inte har förfallit, att återta den sålda varan eller att göra någon annan särskild påföljd gällande, får kreditgivaren åberopa nämnda rättighet endast om

1) betalningen har dröjt åtminstone en månad och fortfarande är utestående, och

2) det försenade beloppet vid engångskredit utgör minst tio procent eller, om däri ingår flera poster, minst fem procent av det ursprungliga kreditbeloppet eller kreditpriset vid nyttighetsbunden kredit eller, om det omfattar kreditgivarens hela resterande fordran.


24 §

Tillsynen över att detta kapitel följs utövas av konsumentombudsmannen, konsumentverket och av länsstyrelserna såsom distriktsförvaltningsmyndigheter samt också av bankinspektionen, om kreditgivningen hänför sig till verksamhet som bankinspektionen har tillsyn över.



Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning.

Denna lag tillämpas på avtal som har träffats efter att lagen har trätt i kraft.

RP 238/92
EkUB 48/92
Bilaga XIX till EES-avtalet: rådets direktiv (87/102/EEG och 90/88/EEG)

Helsingfors den 8 januari 1993

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Justitieminister
Hannele Pokka

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.