39/1993

Given i Helsingfors den 25 januari 1993

Lag om ändring av varumärkeslagen

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i varumärkeslagen av den 10 januari 1964 (7/64) 13 § 2 och 3 mom. samt

ändras 1 §, 2 § 1 och 2 mom., 3 § 1 mom., 6 § 2 mom., 8 och 26 §§, 29 § 1 mom., 31 § 2 mom., 34 § 1 mom. och rubriken för 9 kap.,

av dessa 3 § 1 mom. sådant det lyder i lag av den 16 december 1983 (996/83), samt

fogas till 17 §, sådan den lyder i nämnda lag av den 16 december 1983, ett nytt 2 mom. samt till lagen ett nytt 6 a kap. och en ny 50 a § som följer:

1 §

Genom registrering enligt denna lag förvärvas ensamrätt till varumärke såsom särskilt kännetecken för att från andras varor skilja sådana varor som utbjuds till salu eller annars tillhandahålls i näringsverksamhet.

Ett varumärke kan bestå av vilket tecken som helst som kan återges grafiskt och som kan särskilja varor som tillhandahålls i näringsverksamhet från varandra. Ett varumärke kan i synnerhet bestå av ord, inbegripet personnamn, figurer, bokstäver, siffror eller formen på en vara eller dess förpackning.

Vad som i denna lag stadgas om varor gäller på motsvarande sätt tjänster.

2 §

Ensamrätt till varumärke kan förvärvas även utan registrering när märket har blivit inarbetat.

Genom inarbetning kan ensamrätt förvärvas även till andra än i 1 § 2 mom. angivna särskilda varukännetecken som används i näringsverksamhet.


3 §

Var och en får i sin näringsverksamhet använda sitt släktnamn, sin adress eller sin firma som kännetecken för sina varor, om det inte är ägnat att framkalla förväxling med någon annans skyddade varumärke eller med namn, adress eller firma som någon annan redan rättmätigt använder i sin näringsverksamhet.


6 §

Förväxlingsbarhet kan dock utan hinder av 1 mom. åberopas till förmån för ett kännetecken som är väl känt här i landet, om användningen av ett annat liknande kännetecken utan godtagbara skäl innebär ett otillbörligt utnyttjande av det äldre kännetecknets särskiljningsförmåga och goodwill eller är till förfång för det äldre kännetecknets särskiljningsförmåga eller goodwill.


8 §

Även om ett registrerat varumärke som har använts här i landet utan avbrott i fem års tid är förväxlingsbart med ett äldre registrerat eller inarbetat märke får användningen av det yngre märket inte förbjudas, om registreringen har sökts i god tro och innehavaren av det äldre märket har varit medveten om att märket har använts under nämnda tid.

17 §

När ansökan görs skall en ansökningsavgift betalas. Ansökan anses ha blivit gjord först när avgiften har betalts.

26 §

Ensamrätten till ett varumärke förverkas,

1) om det är uppenbart att märket efter registreringen eller inarbetningen har förlorat sin förmåga att särskilja innehavarens varor från andras, eller

2) om märket efter registreringen eller inarbetningen har blivit vilseledande eller stridande mot lag, allmän ordning eller god sed.

Registreringen av ett varumärke förverkas, om märket inte har varit i bruk under de fem senaste åren och innehavaren inte visar godtagbara skäl därtill. Förverkande av registrering kan dock inte krävas, om märket har varit i bruk efter utgången av femårsperioden, men innan krav på förverkande har framställts. Härvid beaktas dock inte sådan användning av ett märke som har skett inom de tre månader som föregår kravet på förverkande, om förberedelserna för bruket av varumärket inleds först efter det att innehavaren har fått kännedom om att en ansökan om förverkande kan göras.

Om grund för förverkande av registrering föreligger endast för en del av de varor för vilka varumärket har registrerats, förverkas registreringen endast till den del den gäller dessa varor.

29 §

Ett varumärke som är registrerat i en främmande stat kan under förutsättning av ömsesidighet registreras i Finland så som det är registrerat i den främmande staten, om registreringen inte strider mot 13 eller 14 § eller varumärket inte har förlorat sin särskiljningsförmåga.


31 §

Har inte den som ansöker om varumärke eller innehavaren av ett registrerat varumärke ett behörigen befullmäktigat ombud, skall registermyndigheten under sökandens eller innehavarens senast uppgivna adress förelägga honom att inom viss tid göra rättelse, vid äventyr av att ansökan anses ha blivit återkallad eller att märket avförs ur registret. Har inte registermyndigheten kännedom om sökandens eller innehavarens adress, skall ärendet kungöras i varumärkestidningen.

34 §

Innehavaren av ett registrerat varumärke kan utan att överlåta själva märkesrätten berättiga någon annan att använda märket i näringsverksamhet (licens). Licensen kan gälla för hela eller en del av landet och avse antingen alla eller en del av de varor som har skyddats genom registreringen. Det kan finnas en eller flera licenstagare. Om licens skall på begäran anteckning göras i varumärkesregistret. Registermyndigheten kan dock vägra sådan anteckning, om licenstagarens användning av märket uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten. Visas det att licensen har upphört att gälla, skall anteckningen avföras ur registret.


6 a kap.

Säkringsåtgärder i samband med import

37 a §

Om innehavaren av ett registrerat varumärke eller den som har beviljats licens för ett registrerat varumärke gör sannolikt att han har grundad anledning att misstänka att någon utan tillstånd ämnar importera sådana varor till vilka innehavaren av det registrerade varumärket eller av licensen för detta har nämnd ensamrätt enligt 4 § 1 mom., kan en domstol med iakttagande av 7 kap. rättegångsbalken, om inte något annat stadgas i detta kapitel, bestämma att varorna skall hållas under tullkontroll tills vidare.

Utöver vad som stadgas i 7 kap. 4 § rättegångsbalken kan beslut om en säkringsåtgärd enligt detta kapitel också fattas av den allmänna underrätt inom vars domkrets importen sker. Har sökanden inte vetskap om den plats där varorna importeras, kan också Helsingfors rådstuvurätt besluta om säkringsåtgärden.

37 b §

Om en domstol bifaller en ansökan enligt 37 a §, skall den omedelbart underrätta den behöriga tullmyndigheten som skall vidta de åtgärder som beslutet kräver med iakttagande i tillämpliga delar av vad 7 kap. utsökningslagen stadgar om verkställighet av beslut om säkringsåtgärder. Har sökanden inte vetskap om den plats där varorna importeras, skall ovan nämnda anmälan göras till Helsingfors distriktstullkammare.

37 c §

Har en ansökan enligt 37 a § bifallits, skall sökanden inom 10 vardagar efter att han fått del av beslutet eller, om varorna importeras först efter delfåendet, efter beslut om att varorna skall hållas under tullkontroll väcka talan i huvudsaken vid behörig domstol som avses i 42 § eller inom samma tid anhålla om fortsatt åtgärd enligt 37 a §, vid äventyr att varorna annars friges från tullkontrollen.

37 d §

En domstol kan besluta att sökanden och importören har rätt att i den omfattning som är nödvändig för att individualisera yrkandena granska den vara som är föremål för åtgärd.

9 kap.

Kungörelse, delgivning och besvär

50 a §

Om ett beslut inte har kunnat delges sökanden under den adress som denne har uppgett, kan delgivningen ske genom kungörelse i varumärkestidningen.


Denna lag träder i kraft den 1 februari 1993.

Denna lag tillämpas även på sådana varumärken som har registrerats redan innan denna lag träder i kraft.

På sådana ansökningar om registrering av varumärken som är anhängiga då denna lag träder i kraft tillämpas stadgandena i denna lag, med undantag av sådana ansökningar om registrering som registreringsmyndigheterna redan har kungjort enligt 20 § varumärkeslagen. Sådana ansökningar om registrering behandlas och avgörs enligt den tidigare lagen.

I fråga om ärenden som avses i 6 a kap. tillämpas lagen den 22 juli 1991 om ändring av rättegångsbalken (1065/91) och lagen av samma dag om ändring av utsökningslagen (1066/91) redan från den tidpunkt då denna lag träder i kraft.

RP 302/92
EkUB 57/92

Helsingfors den 25 januari 1993

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Handels- och industriminister
Pekka Tuomisto

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.