1642/1992

Given i Helsingfors den 30 december 1992

Lag om ändring av lagen om olycksfallsförsäkring

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i lagen den 20 augusti 1948 om olycksfallsförsäkring (608/48) 16 § 5 och 6 mom., 18 a § 4-6 mom. och 60 § 4 mom.,

dessa lagrum sådana de lyder, 16 § 5 och 6 mom. och 18 a § 4-6 mom. i lag av den 10 juli 1981 (526/81) och 60 § 4 mom. i lag av den 20 februari 1987 (192/87),

ändras 3 § 3 mom., 16 § 1 mom. 1 och 2 punkten och 2 mom., 16 a §, 17 § 2 och 3 mom., 18 § 2 mom., 18 a § 1 mom., 19 §, 26 § 1 och 2 mom., 28 §, 41 § 1 mom., 47 § 1 och 2 mom. och 60 § 1 och 2 mom.,

av dessa lagrum 3 § 3 mom. sådant det lyder i lag av den 24 januari 1986 (86/86) , 16 § 1 mom. 1 och 2 punkten och 2 mom., 17 § 3 mom., 18 § 2 mom., 18 a § 1 mom., 19 §, 41 § 1 mom., 47 § 1 och 2 mom. och 60 § 1 mom. sådana de lyder i nämnda lag av den 10 juli 1981, 16 a § och 26 § 1 mom. sådana de lyder i nämnda lag av den 20 februari 1987, 26 § 2 mom. sådant det lyder i lag av den 7 november 1958 (440/58), 28 § sådan den lyder ändrad genom nämnda lag av den 10 juli 1981 och lag av den 23 december 1981 (1027/81) och 60 § 2 mom. sådant det lyder i lag av den 29 december 1983 (1122/83), och

fogas till lagen nya 4 a, 17 a, 18 b och 28 a §§ som följer:

3 §

Utan hinder av i 2 mom. skall olycksfall som drabbat en elev som deltar i vuxenutbildning enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning (763/90) ersättas enligt denna lag så att en studerande jämställs med en arbetstagare när försäkringsskyddet bestäms. När ovan nämnd utbildning ges skall på den som producerar utbildningstjänster tillämpas vad denna lag stadgar om arbetsgivare.

4 a §

Vad som i denna och i annan lag stadgas om olycksfall i arbete tillämpas också på sådan skada eller sjukdom som under omständigheter som avses i 4 § 1 mom. 1-3 punkten har åsamkats arbetstagaren av misshandel eller någon annan uppsåtlig gärning som begåtts av en annan person. Dagpenning och olycksfallspension kan dock förvägras arbetstagaren eller minskas antingen för en bestämd tid eller tills vidare, om arbetstagaren genom sitt handlande före den uppsåtliga gärningen väsentligt har medverkat till uppkomsten av skadan eller sjukdomen.

16 §

Beloppet av dagpenning, olycksfallspension och familjepension fastställs så att

1) dagpenningen för en tid av fyra veckor efter olycksfallet, dagen för olycksfallet oräknad, fastställs enligt 16 a §, varefter den utgör 1/360 av årsarbetsförtjänsten,

2) olycksfallspensionen årligen maximalt uppgår till 85 procent av årsarbetsförtjänsten till dess arbetstagaren har fyllt 65 år, varefter den utgör 70 procent av årsarbetsförtjänsten, och


Menersättningen uppgår årligen till 60 procent av det i 28 § 6 mom. angivna minimibeloppet av årsarbetsförtjänsten.


16 a §

Har till en arbetstagare på grund av ett olycksfall betalts lön för sjukdomstid enligt 28 § lagen om arbetsavtal (320/70), är dagpenningen för lönebetalningstiden, dock högst för den i 16 § 1 mom. nämnda tiden av fyra veckor, beträffande arbetsförhållandet i fråga lika stor som den betalda lönen.

Har lön för sjukdomstid inte betalts med anledning av olycksfall, skall dagpenningen för sådan arbetsoförmåga som ingår i den i 1 mom. nämnda tiden fastställas på grundval av den arbetsförtjänst som arbetstagaren har haft i arbetsförhållandet under en tid av högst fyra veckor före olycksfallet eller, om arbetsförhållandet har varat en kortare tid, under arbetsförhållandet.

Har lön för sjukdomstid inte betalts för hela den tid av arbetsoförmåga som ingår i den i 1 mom. nämnda tiden, skall dagpenningen för den tid för vilken lön för sjukdomstid inte har betalts fastställas enligt 2 mom.

Har till en arbetstagare på grund av permittering eller av andra motsvarande skäl betalts sjukdomstidslön för förkortad arbetstid, skall dagpenningen för hela den tid av arbetsoförmåga som ingår i den i 1 mom. nämnda tiden fastställas så som stadgas i 2 mom.

Om en arbetstagare vid tidpunkten för olycksfallet står i två eller flera samtidiga arbetsförhållanden, skall dagpenningen för den tid som avses i 1 mom. fastställas särskilt för sig på grundval av varje arbetsförhållande. Om arbetstagaren vid tidpunkten för olycksfallet är verksam som lantbruksföretagare eller annan företagare, utgör dagpenningen för företagarverksamhetens del 1/360 av den årsarbetsförtjänst som avses i 11 § lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare eller av inkomst av företagarverksamhet i enlighet med de grunder om vilka stadgas i lagen om pension för företagare (468/69).

Är det sammanlagda beloppet av full dagpenning enligt denna paragraf mindre än det vore beräknat på grundval av den årsarbetsförtjänst som avses i 28 § 6 mom., skall dagpenningen för den i 1 mom. nämnda tiden betalas beräknad enligt nämnda årsarbetsförtjänst.

17 §

Är den skadade helt arbetsoförmögen, skall dagpenning betalas till det i 16 § eller 16 a § angivna beloppet.

Är arbetstagaren endast till en del oförmögen till arbete, utgör dagpenningen, om inte annat följer av 16 a §, en så stor del av det i 16 § angivna beloppet som motsvarar den nedsatta arbetsförmågan. Dagpenning betalas dock inte om inte arbetstagarens arbetsförmåga nedgått med åtminstone 10 procent och om inte den av olycksfallet orsakade minskningen av arbetsförtjänsten uppgår till minst en tjugondedel av det i 28 § 6 mom. angivna minimibeloppet av årsarbetsförtjänsten.

17 a §

Är arbetstagaren förhindrad att utföra arbete under tiden för fysikalisk vård som ingår i sjukvård som avses i 15 § i denna lag eller i rehabilitering som avses i 7 § lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/91), skall han ersättas för inkomstbortfall för högst 30 dagar per kalenderår. Ersättning betalas inte för sådana dagar för vilka han får dagpenning på grund av olycksfall i arbete eller olycksfallspension till fullt belopp.

I ersättning betalas det belopp som arbetstagaren skulle ha fått som lön eller motsvarande arbetsförtjänst för tiden för fysikalisk vård och vårdresa.

18 §

En förutsättning för att olycksfallspension skall erhållas är att arbetstagarens arbetsförmåga kan bedömas ha nedgått med minst 10 procent på grund av skada eller sjukdom som orsakats av olycksfallet. Dessutom förutsätts det att minskningen av arbetsförtjänsten utgör minst en tjugondedel av det i 28 § 6 mom. angivna minimibeloppet av årsarbetsförtjänsten. Vid bedömningen av den nedsatta arbetsförmågan skall beaktas arbetstagarens kvarstående förmåga att skaffa sig förvärvsinkomster genom sådant till buds stående arbete som han skäligen kan förutsättas utföra med hänsyn till sin utbildning, tidigare verksamhet, ålder och boendeförhållanden samt andra därmed jämförbara omständigheter.


18 a §

Menersättning betalas till en arbetstagare som inte får dagpenning och som åsamkas bestående allmänt men av sådan skada eller sjukdom som beror på olycksfall. Ett allmänt men betraktas som bestående när skadan eller sjukdomen enligt medicinsk sannolikhet inte längre kan botas.


18 b §

I fråga om skador som hör till invaliditetsklasserna 1-10 betalas ersättningen som ett engångsbelopp. Beträffande skador och sjukdomar som hör till invaliditetsklasserna 11-20 betalas menersättning enligt arbetstagarens val antingen som fortlöpande ersättning eller som ett engångsbelopp.

I fråga om skador och sjukdomar för vilka det enligt medicinsk erfarenhet är kännetecknande att skadan eller sjukdomen snabbt förvärras så att tillståndet leder till döden, skall en engångsersättning som motsvarar invaliditetsklass 10 betalas. När invaliditetsklassen överstiger 10, betalas menersättningen som fortlöpande ersättning enligt den invaliditetsklass som enligt medicinsk erfarenhet kan förutses med beaktande av att skadan eller sjukdomen förvärras. Fortlöpande menersättning minskas inte med kapitalvärdet av menersättning som betalats som ett engångsbelopp.

Engångsersättningen uträknas med beaktande av arbetstagarens ålder som ett kapital som motsvarar menersättningens kapitalvärde enligt de grunder som social- och hälsovårdsministeriet har fastställt. Social- och hälsovårdsministeriet meddelar vid behov närmare föreskrifter om beräkningen av menersättning i form av engångsersättning.

Om invaliditetsklassen senare på grund av att en skada eller sjukdom förvärras blir minst två klasser högre, har arbetstagaren rätt att få menersättning på nytt i enlighet med de ändrade förhållandena. Den menersättning som betalas skall dock härvid, bortsett från det i 2 mom. nämnda undantaget, minskas med ett belopp som motsvarar det betalda kapitalvärdet.

Önskar arbetstagaren senare byta ut en fortlöpande menersättning mot en engångsersättning, har han, bortsett från det i 2 mom. nämnda undantaget, rätt till detta. Härvid byts menersättningen ut mot ett kapital som motsvarar menersättningens kapitalvärde.

19 §

Utgör olycksfallspensionen högst 20 procent av den pension som bestäms enligt 16 § 1 mom. 2 punkten, får den skadade med försäkringsanstaltens samtycke av särskilda skäl byta ut olycksfallspensionen mot dess motsvarande kapitalvärde. Nedgår arbetstagarens arbetsförmåga på grund av skada eller sjukdom som orsakats av olycksfallet och är förändringen väsentlig, börjar olycksfallspension utbetalas på nytt i enlighet med de ändrade förhållandena. Från pensionen skall härvid dras av den del som motsvarar det utbetalda kapitalet.

26 §

Om arbetsgivaren på grund av olycksfall till arbetstagaren såsom förmån för sjuktid har betalt lön eller förskott eller erlagt annan betalning för sådan tid för vilken enligt denna lag betalas dagpenning, olycksfallspension eller i 17 a § nämnd ersättning, har arbetsgivaren rätt att dra av beloppet från den andel av skadeståndet som han enligt 12 § skall betala och att för den del som överskjuter denna andel direkt av försäkringsanstalten, mot redovisning, av det betalda beloppet återfå vad försäkringsanstalten skall betala till arbetstagaren i motsvarande skadeståndsrater för samma tid. Har två eller flera arbetsgivare betalt ovan nämnd lön eller annan förmån till arbetstagaren, fördelas skadeståndet till arbetsgivaren mellan arbetsgivarna i förhållande till de förmåner som de har erlagt för samma tidsperiod. De förmåner som under tiden för semester skall erläggas till arbetstagaren inräknas dock inte i dessa betalningar.

Kommunen har under de förutsättningar som stadgas i 1 mom. rätt att återfå utkomststöd som beviljats på de grunder som anges i 38 § socialvårdslagen (710/82).


28 §

Som årsarbetsförtjänst betraktas den arbetsförtjänst som arbetstagaren på grundval av sin arbetsförtjänst vid tiden för olycksfallet sannolikt skulle ha erhållit under en tidsperiod av ett år.

Om arbetstagarens arbetsförtjänst vid tiden för olycksfallet av skäl som avviker från det normala är högre eller lägre än hans stabiliserade förtjänstnivå, uppskattas årsarbetsförtjänsten enligt hans stabiliserade förtjänstnivå.

En studerandes, praktikants och annan ung persons årsarbetsförtjänst fastställs enligt vad han efter avslutad studie- eller praktiktid sannolikt kommer att förtjäna.

Har arbetstagaren vid tiden för olycksfallet varit lantbruksföretagare som avses i lagen om olycksfallsförsäkring för lanbruksföretagare eller företagare som avses i lagen om pension för företagare, beaktas i hans årsarbetsförtjänst den förtjänst som han fått av företagarverksamheten enligt de grunder om vilka stadgas i de nämnda lagarna.

Vid beräkning av skadeståndet avrundas årsarbetsförtjänsten till närmaste med 100 jämnt delbara markbelopp. När avrundning åt båda hållen är möjlig verkställs den uppåt.

När årsarbetsförtjänsten understiger 5 500 mark höjs den till 5 500 mark. Årsarbetsförtjänsten höjs dock inte, om arbetstagaren vid tiden för olycksfallet hade rätt till full invalidpension som beviljas tills vidare och som avses i folkpensionslagen (347/56) eller i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare eller till full olycksfallspension som fastställs enligt denna lag och som beviljas tills vidare eller till motsvarande ersättning enligt trafikförsäkringslagen (279/59), eller om arbetstagaren vid tiden för olycksfallet hade fyllt 65 år och fick ålderspension enligt folkpensionslagen eller 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare.

28 a §

Vid bestämmandet av den årsarbetsförtjänst som avses i 28 § och av den dagpenning som skall betalas för den tid av fyra veckor som avses i 16 § 1 mom. 1 punkten betraktas som arbetsförtjänst penninglön på vilken förskottsinnehållning skall verkställas eller andra skattepliktiga förmåner som arbetstagaren uppbär och som bör anses som vederlag för det utförda arbetet. Naturaförmåner beaktas dock endast när årsarbetsförtjänsten fastställs. Arbetsförtjänst av arbete utomlands beaktas även om förskottsinnehållning inte skall verkställas på den i Finland.

41 §

Ansökan om skadestånd varom stadgas i denna lag skall göras hos försäkringsanstalten eller anmälan om olycksfallet inlämnas till försäkringsanstalten inom ett år från dagen för olycksfallet eller, om olycksfallet lett till döden eller en i sjöarbetsförhållande anställd har försvunnit, inom lika lång tid från dödsdagen eller den dag då den i sjöarbetsförhållande anställda enligt 59 § skall anses ha försvunnit, nämnda dag oräknad. Har anhängiggörandet av skadeståndsärendet av en orsak som beror på arbetstagaren fördröjts oskälig, kan han förvägras skadestånd för dröjsmålstiden, dock inte för året före anhängiggörandet. Närmare stadganden om sökande av ersättning kan utfärdas genom förordning.


47 §

Dagpenning och därtill hörande tillägg skall utbetalas åtminstone en gång i månaden i efterskott, dock inte oftare än en gång i veckan. Olycksfallspension, fortlöpande menersättning och till dem hörande tillägg samt familjepension utbetalas, om inte parterna kommer överens om något annat, månadsvis i förskott. Är det månatliga beloppet mindre än 100 mark, kan utbetalningen ske med längre mellanrum, dock minst en gång om året.

Skadestånd skall, om inte parterna kommer överens om något annat, genom försäkringsanstaltens försorg och på dess bekostnad tillhandahållas den skadeståndsberättigade på den penninginrättning i landet som han bestämmer. Har penninginrättning inte bestämts, tillhandahålls den skadeståndsberättigade skadeståndet på boningsortens postanstalt. En skadeståndsrat som är mindre än 10 mark skall kunna lyftas av den skadeståndsberättigade på försäkringsanstalten.


60 §

De i 11 och 12 §§, 16 § 3 mom., 20 § 1 och 2 mom., 28 § 6 mom. och 53 § 5 mom. angivna beloppen justeras kalenderårsvis i enlighet med de förändringar som skett i den allmänna lönenivån i landet enligt det löneindextal som årligen fastställs för tillämpningen av 9 § lagen om pension för arbetstagare. De ändrade beloppen avrundas så att det i 20 § 2 mom. angivna beloppet avrundas till närmaste hela 10 penni, det i samma paragrafs 1 mom. angivna beloppet till närmaste hela mark, de i 12 § angivna beloppen till närmaste hela 10 mark och de i 11 §, 16 § 3 mom., 28 § 6 mom. och 53 § 5 mom. angivna beloppen till närmaste hela 100 mark.

Olycksfallspension, fortlöpande menersättning och familjepension indexjusteras med iakttagande på motsvarande sätt av 9 § lagen om pension för arbetstagare.



Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Vad som stadgas i 16 § 1 mom. 2 punkten skall oberoende av vid vilken tidpunkt ett olycksfall inträffar eller en yrkessjukdom framträder tillämpas på sådan olycksfallspension vars mottagare har fyllt 65 år den 1 mars 1993 eller därefter.

Lagens 17 a § skall även tillämpas på ett olycksfall i arbetet som inträffat eller en yrkessjukdom som framträtt innan lagen träder i kraft och som på grund av fysikalisk vård medfört inkomstbortfall för den skadade eller insjuknade efter det att denna lag har trätt i kraft.

Stadgandena i 18 a § 1 mom. och 18 b § skall tillämpas på menersättning som betalas efter att denna lag har trätt i kraft.

Vid tillämpningen av denna lag skall de i 28 § 6 mom. angivna beloppen anses motsvara 1971 års allmänna lönenivå.

Vad som stadgas i 60 § 2 mom. i denna lag skall även tillämpas på olycksfallspension och fortlöpande menersättning samt familjepension som skall betalas för olycksfall som inträffat eller yrkessjukdomar som framträtt innan denna lag träder i kraft.

Efter att denna lag har trätt i kraft tillämpas förfarandet enligt 19 § även på sådana livräntor som avses i lagen den 7 november 1958 angående ändring av lagen om olycksfallsförsäkring (440/58).

Sådana ärenden angående kapitalisering av olycksfallspensioner och livräntor som är anhängiga vid olycksfallsnämnden eller försäkringsdomstolen när denna lag träder i kraft skall dock handläggas i den ordning som gällde vid ikraftträdandet.

RP 324/92
ShUB 58/92

Helsingfors den 30 december 1992

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Social- och hälsovårdsminister
Jorma Huuhtanen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.