912/1992

Given i Helsingfors den 9 oktober 1992

Förordning om klientavgifter inom social- och hälsovården

På föredragning av social- och hälsovårdsministern stadgas med stöd av lagen den 3 augusti 1992 om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/92):

1 kap.

Allmänna stadganden

1 §
Tillämpningsområde

För kommunala social- och hälsovårdstjänster som nämns i denna förordning får uppbäras nedan i förordningen fastställda avgifter, om inte något annat stadgas särskilt.

2 §
Definitioner

I denna förordning avses med

1) klient en person eller flera personer som använder social- och hälsovårdsservice eller som servicen gäller; vid hemservice och inom barndagvården anses som klient vid sidan av barnet också föräldrar eller andra vårdnadshavare som lever i gemensamt hushåll med barnet,

2) familj personer som lever i gemensamt hushåll i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden samt deras minderåriga barn som bor i samma hushåll, samt med

3) vårddag den dag då en person har tagits in för anstaltsvård och vårddygnen därefter, med undantag för den dag då personen i fråga lämnar anstalten.

2 kap.

Avgifter för öppenvårdstjänster

3 §
Hemservice

För sådan i 9 § 1 mom. 1 punkten socialvårdsförordningen nämnd hemservice som ges fortgående och regelbundet kan uppbäras en skälig månadsavgift som bestäms enligt servicens kvalitet och omfattning samt klientens betalningsförmåga och familjens storlek.

Månadsavgiften får uppgå till högst det markbelopp av de månadsinkomster som överskrider inkomstgränsen som nedan nämda betalningsprocenttal anger. Betalningsprocenttalen och inkomstgränserna är följande:

Antal personer Inkomstgräns mk/månad Betalningsprocent
1 2 500 35
2 4 600 22
3 7 200 18
4 8 900 15
5 10 800 13
6 12 400 11

När antalet personer är större än sex, höjs inkomstgränsen med 1 700 mark och betal-ningsprocenttalet sänks med 1 procentenhet för varje därpå följande person.

I fråga om hemservice uppgörs i samråd med klienten en service- och vårdplan som också kan omfatta avgiftsfria tjänster inom hemsjukvården enligt 5 § 1 punkten lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/92), nedan klientavgiftslagen. Planen justeras när servicebehovet förändras.

För tillfällig hemservice kan hos klienten uppbäras en skälig avgift som kommunen bestämmer.

Avgiften för hemservicen får dock inte överstiga kostnaderna för produktionen av servicen.

4 §
Barndagvård

För daghemsvård och familjedagvård enligt lagen om barndagvård (36/73) kan uppbäras en månadsavgift enligt klientens betalningsförmåga och familjens storlek. Barndagvården är dock avgiftsfri för sådan klient eller familj vars inkomster underskrider den av social- och hälsovårdsministeriet bestämda inkomstgränsen. Avgiften uppbärs som en månadsavgift enligt en avgiftsklass som bestäms av kommunen eller kommunalförbundet för de kalendermånader under vilka barnet är i daghems- eller familjedagvård som har ordnats av kommunen. Avgiften uppbärs dock för högst elva kalendermånader under verksamhetsåret.

Maximiavgiften per barn är:

Avgiftsklass Vård över 5 timmar mk Vård högst 5 timmar mk
I 385 220
II 550 330
III 825 440
IV 1 100 660
V 1 430 880

Då flera än ett barn från samma familj är i kommunal dagvård uppbärs för det yngsta barnet avgift enligt den aktuella avgiftsklassen. För det till sin ålder följande barnet uppbärs en avgift som är en avgiftsklass lägre än för det yngsta barnet, och för varje följande barn en avgift som är en avgiftsklass lägre än för det föregående. Om barnet inte enligt det ovan angivna kan hänföras till den lägsta avgiftsklassen, uppbärs ingen avgift för barnet.

När en familj som avses i 3 mom. har barn under skolåldern också i kommunalt övervakad dagvård skall också dessa barn oberoende av deras ålder beaktas i de avgifter som kommunen uppbär såsom en avgiftssänkande faktor enligt vad som stadgas i 3 mom.

Om barnens dagvård börjar eller slutar mitt i en kalendermånad uppbärs avgiften enligt antalet vårddagar till ett lägre belopp än månadsavgiften.

Om ett barn fortgående är borta från dagvården under en del av kalendermånaden på grund av att en förälder eller någon annan som svarar för barnets vård och fostran har avvikande arbetstid eller bedriver studier, uppbärs för vården en månadsavgift som är lägre än den som stadgas i 1 mom. Vid bestämmandet av avgiften beaktas härvid det genomsnittliga antalet vårddagar per månad.

För tillfällig dagvård kan uppbäras en avgift som kommunen bestämmer.

5 §
Boendetjänster

Om någon får ersättning för specialkostnader för serviceboende som nämns i 8 § 2 mom. lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/87) enligt någon annan lag, kan för servicen uppbäras högst en avgift som motsvarar ersättningen. Avgiften får dock inte överstiga kostnaderna för serviceboendet.

6 §
Färdtjänst för gravt handikappade

För färdtjänst som ordnas för gravt handikappade enligt 8 § 2 mom. lagen om service och stöd på grund av handikapp kan uppbäras högst en avgift som motsvarar den avgift som uppbärs i offentlig trafik på orten eller en annan därmed jämförbar skälig avgift.

7 §
Avgifter för öppenvård vid hälsovårdscentral

För laboratorietjänster vid en hälsovårdscentral kan uppbäras högst 25 mark per undersökningsbesök och för röntgentjänster högst 40 mark per undersökningsbesök.

För individuell fysioterapi vid en hälsovårdscentral kan uppbäras högst 20 mark per besök.

8 §
Sjukhusens poliklinikavgifter

Hos en person som undersöks eller behandlas på polikliniken vid ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet enligt lagen om specialiserad sjukvård (1062/89) kan uppbäras högst 90 mark per besök.

Avgift enligt 1 mom. får inte uppbäras för behandling som ges vid en verksamhetsenhet inom den psykiatriska öppenvården.

Om en patient efter undersökning på poliklinik omedelbart tas in på sjukhuset för vård, uppbärs hos honom i stället för den avgift som stadgas i 1 mom. en avgift enligt 12 §.

9 §
Undersökning och vård av mun och tänder

För undersökning och vård av mun och tänder vid en hälsovårdscentral kan uppbäras en grundavgift på högst 25 mark per besök. För vård som ges av en specialtandläkare kan dock i grundavgift uppbäras högst 50 mark per besök.

Utöver grundavgiften enligt 1 mom. kan för undersöknings- och behandlingsåtgärder uppbäras högst följande avgifter:

1) Undersökningar
a) undersökningar som hänför sig till grupp 0 inom åtgärdsområdet i bilaga E till den gällande sjukförsäkringsersättningstaxan, per besök 25 mk
b)röntgenundersökningar per tandbild 25 mk
c)röntgenfotografering av käkarna och hela tandgården 50 mk
2) Profylaktisk behandling
a)behandling som hänför sig till grupp I inom åtgärdsområdet i bilaga E till den gällande sjukförsäkringsersättningstaxan, för profylaktisk behandling och hälsofostran, per besök 25 mk
b)högst 30 minuters basvård av tänder och stödjevävnader 50 mk
c)över 30 minuters basvård av tänder och stödjevävnader 100 mk
3) Vård av sjukdomar med undantag av nedan angivna protetiska åtgärder
a)för åtgärder enligt grupperna i bilaga E till den gällande sjukförsäkringsersättningstaxan:
grupp avgift mk
0-II 25
III-IV 50
V-VII 100
VIII-X 150
XI-XII 200
4) Protetiska åtgärder
a)vård av protes:
med grundering 150 mk
reparation 100 mk
b)protes med akryldelar och helprotes 500 mk
c)kronor och bryggor per tand 500 mk
d)skeletterad protes 600 mk

Utöver avgifterna enligt 1 och 2 mom. kan de tandtekniska utgifterna för tandregleringsapparater och tandprotetisk behandling uppbäras högst enligt de faktiska kostnaderna, om patienten inte har betalt avgiften direkt till tillverkaren.

För specialmaterial kan uppbäras högst en avgift som motsvarar de verkliga kostnaderna.

Har en patient genom förfarande som strider mot meddelade bruksanvisningar eller av uppenbar vårdslöshet orsakat att en regleringsapparat har försvunnit eller skadats, kan hos honom uppbäras de tandtekniska utgifterna högst enligt de faktiska kostnaderna för anskaffning av en ny regleringsapparat eller reparation av den skadade.

Avgifter som anges i 1-4 mom. får inte uppbäras hos personer som inte har fyllt 19 år. Hos den som har frontmannatecken, fronttjänsttecken, fronttecken eller veterantecken får avgift inte uppbäras för profylaktisk behandling eller kliniskt arbete som hör till protetik.

10 §
Sjuktransport

För sjuktransport med en hälsovårdscentrals sjuktransportfordon kan uppbäras högst 35 mark för resa i en riktning.

Den avgift som anges i 1 mom. får inte uppbäras för transport av patient med sjuktransportfordon enligt läkares beslut från en vårdplats vid en hälsovårdscentral eller ett sjukhus till en annan vårdinrättning eller till hemvård.

11 §
Vård i serie

För vård som ges i serie, såsom kontinuerlig dialysvård, medicinsk rehabilitering, hyposensibiliseringsbehandling, behandling av tal- och röststörningar, strål- och cytostatikabehandling och annan motsvarande vård kan uppbäras högst 20 mark per besök.

Den avgift som anges i 1 mom. får inte uppbäras för vård av personer som inte har fyllt 18 år eller för hyposensibiliseringsbehandling, behandling av tal- och röststörningar, strål- och cytostatikabehandling och annan motsvarande vård som ges vid hälsovårdscentral.

3 kap.

Avgifter för anstaltsvård

12 §
Kortvarig anstaltsvård

Hos personer i kortvarig anstaltsvård kan uppbäras högst 115 mark per vårddag för vård och uppehälle. Vid hälsovårdscentral eller på sjukhus eller vid dess verksamhetsenhet får avgift dock inte uppbäras hos dem som inte har fyllt 18 år till den del vårddagarna är fler än sju under ett kalenderår.

13 §
Avgifter för dag- och nattvård

Är det från vårdsynpunkt ändamålsenligt att någon vårdas på hälsovårdscentral, sjukhus eller dess verksamhetsenhet eller vid en anstalt inom socialvården eller någon annan verksamhetsenhet antingen endast om dagen (dagvård) eller endast om natten (nattvård) kan hos honom uppbäras högst 58 mark per dygn i stället för den avgift som stadgas i 12 §.

Den avgift som anges i 1 mom. får inte uppbäras för vård som givits vid en verksamhetsenhet inom den psykiatriska öppenvården, för specialomsorger enligt lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda (519/77), för poliklinisk missbrukarvård, för skyddat arbete som avses i 22 § 2 mom. lagen om service och stöd på grund av handikapp. Avgift får inte heller uppbäras hos personer som inte har fyllt 18 år och som vårdas på hälsovårdscentral eller sjukhus eller dess verksamhetsenhet till den del vårddagarna är fler än sju under ett kalenderår.

14 §
Avgifter för rehabilitering

För rehabilitering som avses i 3 § 2 mom. 6 punkten förordningen om medicinsk rehabilitering (1015/91) och som ges i form av anstaltsvård eller för rehabilitering som ges såsom specialomsorger om utvecklingsstörda kan uppbäras högst 20 mark per vårddag.

Avgift enligt 1 mom. får inte på hälsovårdscentral eller sjukhus eller dess verksamhetsenhet uppbäras hos personer som inte har fyllt 18 år till den del vårddagarna är fler än sju under ett kalenderår.

15 §
Långvarig anstaltsvård

Hos personer i långvarig anstaltsvård uppbärs en avgift som bestäms enligt betalningsförmågan. Avgiften kan uppgå till högst 80 procent av patientens månadsinkomster. Avgiften får dock bestämmas vara högst så stor att den som får vård månatligen till sitt förfogande har ett belopp som är lika stort som folkpensionens basdel. När den som är i anstaltsvård får fronttillägg skall för hans personliga bruk lämnas minst det sammanlagda beloppet av folkpensionens basdel och fronttillägget. Avgiften får inte överstiga kostnaderna för produktionen av servicen.

Avgift enligt 1 mom. får inte på hälsovårdscentral eller sjukhus eller dess verksamhetsenhet uppbäras hos den som inte har fyllt 18 år till den del vårddagarna är fler än sju under ett kalenderår.

Som en person i långvarig anstaltsvård anses den vars anstaltsvård beräknas pågå längre än tre månader, räknat från det anstaltsvården började.

Den vars vård vid intagningen på anstalten beräknas pågå högst tre månader anses vara i långvarig anstaltsvård, om vården har pågått tre månader och hans funktionsförmåga skall anses ha försvagats så att han på grund av detta fortfarande skall vårdas på anstalten.

4 kap.

Avgifter inom företagshälsovården

16 §
Service inom företagshälsovården

För sådan i 14 § 1 mom. 7 punkten och 14 a § 1 mom. 2 punkten folkhälsolagen nämnd företagshälsovård som en hälsovårdscentral har tillhandahållit är arbetsgivaren skyldig att till hälsovårdscentralen betala avgifter eller ersättningar vilkas storlek bestäms av hälsovårdscentralen och som uppgår till högst följande:

1) för åtgärder per besök
a)på läkares mottagning 165 mk
b) på mottagning hos hälsovårdare eller någon annan yrkesutbildad person inom hälsovården 83 mk
c) för specialundersökningar ordinerade av läkare och utförda av en person som har fått behörig utbildning 139 mk,
2) för laboratorie- och röntgenundersökningar de belopp som anges i den med stöd av 13 § sjukförsäkringslagen fastställda taxan för den ersättning som skall betalas till försäkrad, minskade med en tiondedel, dock så att avgift eller ersättning inte uppbärs för undersökningar som utförts av hälsovårdare eller sjukskötare och som hör till grupp I i taxan för laboratorieundersökningar, samt
3) de faktiska kostnaderna för resor vid besök av hälsovårdscentralens personal på arbetsplatser samt för rådgivnings-, handlednings- och upplysningsverksamhet som skötts av personal vid hälsovårdscentralen, och ersättning med beaktande av den för resorna använda tiden, för varje påbörjad halvtimme:
a) för läkare 247 mk
b) för andra 123 mk.

Vad som stadgas i 1 mom. 3 punkten tillämpas också om en vid hälsovårdscentralen anställd yrkesutbildad person inom hälsovården på arbetsgivares begäran förhandlar om uppgörandet av en verksamhetsplan eller andra utredningar och uppgör en verksamhetsberättelse eller någon annan utredning. Stadgandet tillämpas på ersättande av restid och resekostnader, om företagshälsovårdens mottagning har ordnats på arbetsplatsen eller på arbetsgivarens begäran i närheten av arbetsplatsen.

Utöver avgifterna och ersättningarna enligt 1 och 2 mom. är arbetsgivaren skyldig att till hälsovårdscentralen betala de faktiska kostnader som hälsovårdscentralen har orsakats dels av utomstående tjänster som har krävts för utredande av arbetsplatsens sanitära förhållanden och för hälsokontroll av arbetstagare, dels av användningen av specialförnödenheter för arbetshygieniska mätningar.

17 §
Andra hälsovårdstjänster som ordnas i samband med företagshälsovård

För sjukvårdsservice och annan hälsovårdsservice som en hälsovårdscentral ordnar enligt en överenskommelse som ingås med stöd av 15 § 4 mom. folkhälsolagen skall arbetsgivaren till hälsovårdscentralen betala avgifter och ersättningar vilkas storlek bestäms av hälsovårdscentralen och som uppgår till högst följande:

1) för hälsovårdsservice som ges i samband med företagshälsovårdens eller hälsovårdscentralens allmänna service, men inte såsom vård på sjukplats eller tandvård, de belopp som anges i 16 § 1 mom. 1 och 2 punkten och 3 mom., för fysikalisk vård dock de belopp som anges i den med stöd av 13 § sjukförsäkringslagen fastställda bestäms enligt taxan för den ersättning som skall betalas till försäkrad, minskade med en tiondedel, och

2) för särskilt ordnad hälsovårdsservice beträffande personalen vid hälsovårdscentral de belopp som anges i 16 § 1 mom. och 2 och 3 punkten och i övrigt ersättningar som motsvarar de kostnader som har åsamkats hälsovårdscentralen.

18 §
Företagshälsovårdsservice för företagare och andra som utför arbete för egen räkning

Beloppen i 16 § 1 och 3 mom. utgör grund för ersättningarna för den företagshälsovårdsservice som en hälsovårdscentral producerar och ordnar enligt 14 § 1 mom. 8 punkten folkhälsolagen. Från dessa belopp avdras de ersättningar som folkpensionsanstalten betalar hälsovårdscentralen enligt 29 § sjukförsäkringslagen, och företagaren eller den som utför arbete för egen räkning skall betala skillnaden i ersättning till hälsovårdscentralen.

Vad som stadgas i 1 mom. tillämpas inte på den allmänna service som hälsovårdscentralen ordnar och som avses i 14 § 1 mom. 1-4 punkten folkhälsolagen.

5 kap.

Övriga avgifter

19 §
Familjevård

För familjevård enligt 25 § socialvårdslagen (710/82), med undantag av familjevård som ordnas med stöd av barnskyddslagen (683/83), kan uppbäras avgift enligt 15 §.

20 §
Avgifter inom barnskyddet

Den avgift som enligt 7 § 1 mom. klientavgiftslagen skall uppbäras hos föräldrarna för familje- eller anstaltsvård eller boendeservice som enligt barnskyddslagen har getts ett barn i form av vård utom hemmet, stödåtgärd inom den öppna vården eller eftervård fördelas mellan föräldrarna enligt deras betalningsförmåga.

Den avgift som enligt 7 § 2 och 3 mom. klientavgiftslagen uppbärs av barnets eller den unga personens inkomster för familjevård, anstaltsvård eller boendeservice som enligt barnskyddslagen har getts i form av stödåtgärd inom den öppna vården, vård utom hemmet eller eftervård får uppgå till högst 6 000 mark i månaden. Avgiften får dock inte överstiga kostnaderna för produktionen av servicen.

21 §
Uppehälle som hänför sig till specialomsorger om utvecklingsstörda

För fullt uppehälle enligt lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda kan uppbäras en avgift vid kortvarig anstaltsvård så som stadgas i 12 § och vid långvarig anstaltsvård så som stadgas i 15 § 1, 3 och 4 mom.

22 §
Vård för andningsförlamningspatienter

Kommunal vård som anordnas för andningsförlamningspatienter och transporter i samband med vården är avgiftsfria. Vården skall ordnas på sjukhus eller som vård i hemmet utan att patienten skrivs ut från sjukhuset.

Såsom andningsförlamningspatient anses den som på grund av andningsförlamning är i behov av långvarig vård med hjälp av and-ningsapparat eller den som är i behov också av kortvarigare vård med hjälp av andningsapparat, när det är fråga om andningsförlamning till följd av polio eller någon annan smittsam sjukdom som social- och hälsovårdsministeriet anser vara jämförbar med polio.

23 §
Avgift för läkarintyg

För intyg och utlåtande som ges av läkare och tandläkare kan uppbäras högst 126 mark, beroende på typen av intyg och utlåtande. Avgift får inte uppbäras för intyg eller utlåtanden som hör till vården inom folkhälsoarbetet.

24 §
Avgift av den som inte är bosatt i Finland

Hos den som inte är bosatt i Finland kan uppbäras en avgift som högst motsvarar kostnaderna för produktionen av servicen, om inte något annat följer av ett internationellt avtal som binder Finland.

25 §
Avgift för outnyttjad mottagningstid som inte avbeställts

Hos en person som har fyllt 15 år och som har underlåtit att utnyttja och avbeställa mottagningstid som han har reserverat hos en läkare vid hälsovårdscentral eller för undersökning och vård av mun och tänder eller inom den specialiserade sjukvårdens öppenvård eller för dyr diagnostisk avbildningsundersökning kan uppbäras högst 150 mark. Avgift får dock inte uppbäras när det finns en godtagbar orsak till att den reserverade tiden inte har avbeställts.

26 §
Avgifter i specialavgiftsklass

Hos patienter som behandlas i specialavgiftsklass enligt 9 § klientavgiftslagen kan för vård i enkelrum eller dubbelrum uppbäras den vårddagsavgift som anges i 12 § högst fyrdubbel. Därutöver kan hos den som använder servicen uppbäras högst följande avgifter:

1) undersökning och behandlingar
strålterapi per besök 400 mk
övriga undersökningar och behandlingar per åtgärd 4 000 mk
vårddagar för konservativ behandling samt vårddagar som hänför sig till undersökningar och behandlingar 300 mk
2) konsultationer 400 mk
3) anestesiologiska åtgärder 1 400 mk.

6 kap.

Faktorer som påverkar fastställandet av avgifter enligt betalningsförmågan

27 §
Inkomster som skall beaktas vid bestämmande av betalningsförmåga i fråga om hemservice och barndagvård

Som månadsinkomster som avses i 3 och 4 §§ beaktas klientens samt en med honom i gemensamt hushåll i äktenskap eller i äktenskapsliknande förhållanden levande persons skattepliktiga förvärvs- och kapitalinkomster samt skattefria inkomster. Om de månatliga inkomsterna varierar, beaktas som månadsinkomst den genomsnittliga månadsinkomsten under det föregående året.

Med avvikelse från 1 mom. kan såsom skattepliktiga inkomster beaktas en persons eller familjs skattepliktiga motsvarande inkomster som har fastställts vid den senast verkställda beskattningen, höjda med de procenttal som skattestyrelsen årligen fastställer i sina beslut om beräkningsgrunderna för förskottsuppbörden.

28 §
Inkomster som skall beaktas vid bestämmande av betalningsförmåga vid långvarig anstaltsvård

Såsom månadsinkomster enligt 15 § 1 mom. beaktas i fråga om den som har fått vård inkomsterna efter förskottsinnehållning och förskottsuppbörd samt skattefria inkomster. Utom löneinkomster beaktas pensioner och med dem jämförbara fortlöpande förmåner, livräntor och förmån som skall betalas i pengar och som i samband med överlåtelse av en fastighet har förbehållits för viss tid eller på livstid (sytning) samt andra fortlöpande personliga inkomster samt nettoinkomster av kapital och annan egendom, såsom ränte-, dividend- och hyresinkomster.

Såsom inkomster beaktas även den inkomst av gårdsbruk samt den inkomst av självständig yrkesutövning eller rörelse som har fastställts vid den senast verkställda beskattningen. Nämnda inkomster kan justeras jämfört med den inkomst som den senast verkställda beskattningen visar med de procenttal som skattestyrelsen årligen fastställer i sitt beslut om den inkomst som skall läggas till grund för förskott.

Varierar månadsinkomsterna, beaktas som månadsinkomst den genomsnittliga månadsinkomsten under det föregående året.

29 §
Inkomster som inte beaktas

Såsom inkomster enligt 27 och 28 §§ skall inte beaktas barnbidrag, vårdbidrag för barn, bostadsbidrag, handikappbidrag, vårdbidrag för pensionstagare, sjukvårds- och undersökningskostnader eller menersättning som betalas på basis av olycksfallsförsäkring, militärunderstöd, fronttillägg, studiepenningens grunddel, bostadstillägg eller andra understöd som betalas på grund av studier och inte heller ersättningar för kostnaderna för familjevård.

Dessutom skall som inkomster enligt 29 § inte beaktas underhållsbidrag eller underhållsstöd som betalas för ett minderårigt barn som har fått vård, eller i pensioner och därmed jämförbara inkomster ingående förhöjningar som beror på försörjningstagare.

30 §
Avdrag från inkomsterna

Såsom avdrag från inkomsterna enligt 27 och 28 §§ skall beaktas betalda underhållsbidrag och andra motsvarande kostnader som orsakas av de faktiska familjeförhållandena samt förmån som skall betalas i pengar och som i samband med överlåtelse av en fastighet har förbehållits för viss tid eller livstid (sytning).

31 §
Fastställande av avgift

Avgifter som fastställs enligt betalningsförmågan bestäms tills vidare. Avgiften skall dock justeras när klientens eller familjens betalningsförmåga har förändrats väsentligt eller när avgiften visar sig vara felaktig eller när den service- och vårdplan som anges i 3 § 4 mom. ändras.

Om beslutet om bestämmande av avgiftsklass eller avgift uppenbart har byggt på felaktiga uppgifter som klienten eller hans företrädare har lämnat, kan avgiften rättas retroaktivt för högst ett år.

7 kap.

Särskilda stadganden

32 §
Uppbörd av avgift för frånvarotid

Den i 3 § nämnda månadsavgiften uppbärs också när hemservice tillfälligt avbryts av någon orsak som beror på servicetagaren samt den i 4, 15 och 21 §§ nämnda månadsavgiften också för de dagar då ett barn och en person i anstaltsvård tillfälligt är frånvarande.

När hemservice eller anstaltsvård avbryts för längre tid än fem dagar uppbärs inte månadsavgiften för den tid som överstiger fem dagar. Om hemservice avbryts också för en kortare tid av orsaker som beror på kommunen eller när servicetagaren är i kommunal anstaltsvård uppbärs månadsavgift inte heller för de nämnda fem dagarna. När avbrottet i hemservice eller anstaltsvården pågår hela månaden uppbärs ingen avgift.

Om ett barn på grund av sin sjukdom är borta från dagvården en längre tid än tio dagar i en kalendermånad, uppbärs i avgift hälften av den månadsavgift som anges i 4 §. När frånvaro som beror på sjukdom pågår en hel kalendermånad uppbärs ingen avgift. Är barnet av någon annan orsak borta från dagvården hela kalendermånaden, uppbärs i avgift hälften av månadsavgiften.

När för barndagvården uppbärs avgift för tillfällig frånvaro som avses i 1 mom., uppbärs ingen avgift för annan socialservice som ordnas med anledning av den tillfälliga frånvaron.

33 §
Bruksmedel för personligt bruk

När kommunen uppbär en klients inkomster, ersättningar eller fordringar med stöd av 14 § klientavgiftslagen, skall kommunen lämna minst 20 procent av nettoinkomsterna för hans personliga bruk, dock minst ett belopp som är lika stort som folkpensionens basdel. När den som är i långvarig anstaltsvård får fronttillägg skall för hans personliga bruk lämnas minst det sammanlagda beloppet av folkpensionens basdel och fronttillägget.

34 §
Anvisningar

Närmare anvisningar om tillämpningen av denna förordning meddelas vid behov av social- och hälsovårdsministeriet.

35 §
Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993.

Genom denna förordning upphävs följande förordningar jämte ändringar:

1) förordningen den 2 december 1983 om avgifter för socialservice (887/83),

2) förordningen den 10 mars 1972 om avgifter och ersättningar som skall uppbäras vid hälsovårdscentral (206/72),

3) förordningen den 15 december 1978 om avgifter och ersättningar som skall uppbäras till hälsovårdscentral för företagshälsovård (984/78), samt

4) förordningen den 21 december 1990 om avgifter och ersättningar i den specialiserade sjukvården (1248/90).

I stället för avgifterna enligt 3, 4 och 9 §§ kan för hemservice, barndagvård samt undersökning och vård av mun och tänder t.o.m. 31.12.1993 uppbäras avgifter av den storlek som i de förordningar som avses i 2 mom. 1 och 2 punkterna stadgas om motsvarande tjänster.

Åtgärder som verkställighten av förordningen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Helsingfors den 9 oktober 1992

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Social- och hälsovårdsminister
Jorma Huuhtanen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.