211/1992

Given i Helsingfors den 6 mars 1992

Förordning om grunderna för avgifter till staten

På föredragning av finansministern stadgas med stöd av 12 § lagen den 21 februari 1992 om grunderna för avgifter till staten (150/92):

Prestationers självkostnadsvärde
1 §

Till en prestations självkostnadsvärde, dvs. totalkostnaderna för utförandet av prestationen, räknas, förutom särkostnaderna för utförandet, den andel av administrations-, lokal- och kapitalkostnaderna samt av de övriga sammanlagda kostnaderna som utförandet av prestationen åsamkar en statlig myndighet. Om även andra statliga myndigheter deltar i utförandet av prestationen räknas också de ovan nämnda kostnader som åsamkas dessa myndigheter till totalkostnaderna för utförandet av prestationen.

Statskontoret kan meddela närmare anvisningar om beräkningen av prestationers självkostnadsvärde.

Uppbörd av avgifter för offentligrättsliga prestationer
2 §

Avgifterna skall uppbäras i samband med beställningen eller överlämnandet av prestationen eller genom fakturering genast när prestationen är färdig.

3 §

Avgiften skall betalas inom 14 dagar från det att räkningen tillställdes den som har beställt eller tagit emot prestationen. En räkning som sänts per post anses ha blivit tillställd beställaren eller mottagaren den sjunde dagen efter att den postades.

När en avgift skall uppbäras utomlands skall det krävas att betalning med hänsyn till omständigheterna sker så snart som möjligt efter att räkningen kom fram.

Om en avgift som uppbärs till staten inte betalas senast på förfallodagen, skall myndigheten vidta nödvändiga åtgärder för erhållande av betalningen. På ett obetalt belopp uppbärs en årlig dröjsmålsränta om 16 procent. I stället för dröjsmålsränta kan myndigheterna uppbära en dröjsmålsavgift om 30 mk i sådana fall då dröjsmålsräntan understiger detta belopp.

4 §

Myndigheterna skall vid indrivning av avgifter beakta statens kostnader för indrivningen och sannolikheten för att den lyckas. Myndigheterna kan vid behov, med hänsyn till vad som totalt sett blir fördelaktigast för staten, avstå från att driva in en ringa avgift.

5 §

Myndigheterna kan bevilja betalningstid. Den beviljade betalningstiden får i allmänhet inte vara längre än ett år. Överenskommelsen om betalningstiden och dess villkor skall göras skriftligen. För betalningstiden uppbärs en årlig ränta om 12 procent.

Myndigheterna kan kräva att en avgift i sin helhet eller till en del betalas på förhand eller kräva säkerhet för att avgiften betalas. Säkerhet kan krävas även i de fall då myndigheterna beviljar betalningstid. Som säkerhet får i regel endast godkännas depositioner i pengar eller proprieborgen som ställts av en penninginrättning eller försäkringsanstalt.

Särskilda stadganden
6 §

Utöver vad som stadgas i 11 § 2 mom. lagen om grunderna för avgifter till staten (150/92) skall vid indrivning av fordringar som avses i lagens 7 § iakttas räntelagen (633/82).

7 §

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1992.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Helsingfors den 6 mars 1992

Republikens President
Mauno Koivisto

Finansminister
Iiro Viinanen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.