Finlex ®

Given i Helsingfors den 14 februari 1992

Lag om ändring av vägtrafiklagen

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i vägtrafiklagen av den 3 april 1981 (267/81) 48 § 5 mom.,

ändras 14 § 3 mom., 33 § 1 mom., 36 § 4 mom., 37 § 1 mom. och 51 § 4 mom.,

av dessa lagrum 33 § 1 mom. sådant det lyder i lag av den 19 maj 1989 (449/89) och 36 § 4 mom. sådant det lyder i lag av den 27 november 1987 (873/87), samt

fogas till lagen en ny 28 b § och till 37 §, sådan den lyder delvis ändrad genom nämnda lag av den 27 november 1987, ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2 och 3 mom. blir 3 och 4 mom., som följer:

14 §

Väjningsplikt

Föraren skall dock alltid väja för den övriga trafiken när han kommer in på en väg från en gårdsplan, parkeringsplats, servicestation eller något annat motsvarande område eller från en stig, ägoväg eller någon annan mindre väg eller från en snöskoterled.

28 b §

Parkeringstillstånd för handikappade

Polisen kan bevilja parkeringstillstånd för gravt handikappade eller för transport av gravt handikappade. Genom förordning bestäms närmare om arten och svårighetsgraden av handikappet. Med detta tillstånd eller med ett motsvarande av behörig utländsk myndighet beviljat tillstånd som är försett med den internationella handikappsymbolen får ett fordon parkeras

1) på avgiftsbelagda parkeringsplatser utan att avgift erläggs,

2) på områden där parkering är förbjuden genom vägmärken, enligt vad som närmare stadgas genom förordning,

3) på parkeringsplatser där den maximala parkeringstiden har begränsats med vägmärke, för längre tid än begränsningen.

Parkeringstillståndet skall för parkeringstiden placeras på ett synligt ställe, i bilar innanför vindrutan.

Också taxibilar och invalidtaxibilar får stannas på avgiftsbelagda parkeringsplatser utan att avgift erläggs, om en handikappad passagerare skall stiga på eller av.

Om parkering som nämns i 1 mom. medför uppenbar olägenhet, skall fordonet på polisens uppmaning flyttas till en lämplig plats som polisen anvisar.

33 §

Körning på gårdsgata

På en gårdsgata får motordrivet fordon föras endast vid körning till en fastighet som är belägen vid gatan eller för parkering. Parkering av andra fordon än cyklar, mopeder och fordon som är försedda med parkeringstillstånd för handikappad är tillåten endast på en markerad parkeringsplats. Parkering utanför en sådan får inte medföra oskälig olägenhet för användningen av gårdsgatan.

36 §

Användning av ljus vid körning

Dimstrålkastare och dimbakljus får användas endast i dimma eller vid kraftigt regn eller snöfall. Dimstrålkastare får då användas i stället för halvljus, om framljusen samtidigt är tända. Dimbakljus får även användas när snö, damm eller slask, som rörs upp från vägen av draget vid körningen, väsentligt begränsar möjligheterna att urskilja fordonet bakifrån.

37 §

Användning av ljus på stannat eller parkerat fordon

Då ett fordon stannats eller parkerats på en väg i mörker eller skymning eller när sikten på grund av väderförhållandena eller av någon annan orsak är nedsatt, skall framljusen eller halvljusen eller, då sådana inte finns, andra för fordonet föreskrivna ljus vara tända, om vägen inte är så väl belyst att fordonet även annars tydligt kan observeras på tillräckligt avstånd.

Om ett fordon, enligt vad som närmare bestäms genom förordning, har parkerats i körbanans riktning och inga andra fordon har kopplats till det, kan i en tätort i stället för de i 1 mom. nämnda ljusen användas parkeringsljus. Ljuset skall vara tänt på den sida av fordonet som är vänd mot trafiken eller, om fordonet parkerats mitt på körbanan, på båda sidorna.

51 §

Uppsättande av trafikanordning

Vägmärke som anger plankorsning med järnväg samt trafikljus och avstängnings- och varningsanordningar vid plankorsning sätts upp av den som underhåller järnvägen.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1992.

Helsingfors den 14 februari 1992

Republikens President
Mauno Koivisto

Trafikminister
Ole Norrback

Innehållsförteckning

117/1992