110/1992

Inrikesministeriet leder polisväsendet i hela landet. Regional förvaltningsmyndighet för polisen under ministeriet är länsstyrelsen.

Länsstyrelsen leder polisväsendet i länet. Länsstyrelsen underställda lokala förvaltningsmyndigheter är polisdistrikten. För ett ändamålsenligt samarbete inom polisväsendet kan av polisdistrikt bildas samarbetsområden.

Riksomfattande polisenheter under ministeriet är centralkriminalpolisen, skyddspolisen, rörliga polisen, polisinstitutet, polisskolan, polisdepån och polishundsinrättningen.

Om polisväsendet i landskapet Åland stadgas särskilt.

Om polisens uppgift stadgas i 1 § polislagen (84/66).

I samband med inrikesministeriet och polisdistrikten samt de samarbetsområden som har bildats av polisdistrikt finns delegationer.

Om delegationernas uppgifter och sammansättning stadgas genom förordning.

Polisens högsta ledning utgörs av inrikesministeriets polisavdelning.

Polisens högsta ledning har till uppgift att

Polisens länsledning utgörs av länsstyrelsens polisavdelning eller polisbyrå.

Länsledningen har till uppgift att

För det lokala polisväsendet indelas landet i polisdistrikt. Ett polisdistrikt omfattar en eller flera kommuner.

Statsrådet beslutar om indelningen i polisdistrikt sedan länsstyrelsen efter att ha hört de berörda kommunerna har avgett sitt utlåtande.

Den lokala polisen har till uppgift att

Om de åklagar- och utsökningsuppgifter som hör till den lokala polisen stadgas särskilt.

Länsstyrelsen beslutar efter att ha hört de berörda kommunerna om bildandet av ett samarbetsområde samt om de uppgifter som skall skötas i samarbete, om chefen för ett samarbetsområde och om övriga ledningsförhållanden inom detta.

Inrikesministeriet fattar efter att ha hört länsstyrelsen och de berörda kommunerna beslut om bildande av ett samarbetsområde och övriga i 1 mom. nämnda frågor, då samarbetsområdet omfattar polisdistrikt som hör till olika län.

Centralkriminalpolisen skall bekämpa internationell, organiserad, yrkesmässig, ekonomisk och annan allvarlig brottslighet, utföra undersökningar samt utveckla brottsbekämpningen, brottsundersökningsmetoderna och polisens datasystem.

Inrikesministeriet bestämmer de kategorier av ärenden som skall undersökas av centralkriminalpolisen. Ministeriet bestämmer även om undersökningsarrangemangen i förhållandet mellan centralkriminalpolisen och polisens övriga enheter.

Polisens länsledning har rätt att i enskilda fall bestämma om undersökningsarrangemangen mellan centralkriminalpolisen och den lokala polisen i länet.

Skyddspolisen har till uppgift att bekämpa förehavanden och brott som kan äventyra stats- och samhällsskicket eller rikets inre eller yttre säkerhet samt att utföra undersökning av sådana brott. Skyddspolisen skall även upprätthålla och utveckla en allmän beredskap för förebyggande av verksamhet som äventyrar rikets säkerhet.

Inrikesministeriet bestämmer närmare vilka kategorier av ärenden som skall undersökas av skyddspolisen.

Rörliga polisen skall

Polisinstitutet och polisskolan har till uppgift att ge utbildning för polistjänsteexamen och annan utbildning samt bedriva forskning som hör till polisens yrkesområde.

Polisdepån skall anskaffa, underhålla och utveckla polisens utrustning och redskap.

Polishundsinrättningen har till uppgift att för polisens bruk anskaffa hundar samt att utveckla polishundsverksamheten och ge utbildning som har samband därmed.

Om tjänsterna vid polisen och behörighetsvillkoren för dem stadgas genom förordning.

Genom förordning utfärdas vid behov närmare stadganden om polisens organisation och uppgifter samt om verkställigheten av denna lag.

Genom förordning kan stadgas att polisinrättningen i Helsingfors i vissa ärenden lyder direkt under inrikesministeriet.

Inrikesministeriet får meddela närmare föreskrifter om polisenheternas ställning och uppgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1992.

Genom denna lag upphävs i polislagen av den 18 februari 1966 (84/66) 2 och 4-9 §§,

av dessa lagrum 2 § sådan den lyder ändrad genom lagar av den 25 januari 1973 och den 29 november 1985 (53/73 och 901/85), 4 § sådan den lyder delvis ändrad genom sistnämnda lagar och lag av den 31 januari 1985 (111/85), 5 § sådan den lyder delvis ändrad genom nämnda lag av den 29 november 1985, 7 § sådan den lyder ändrad genom nämnda lag av den 25 januari 1973 och lag av den 23 april 1976 (347/76), 7 a § sådan den lyder ändrad genom nämnda lag av den 25 januari 1973 och lagar av den 19 december 1980 och den 28 april 1989 (865/80 och 355/89) samt 8 och 9 §§ sådana de lyder i nämnda lag av den 25 januari 1973.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.