873/1991

Given i Helsingfors den 31 maj 1991

Förordning om avgifter för livsmedelsverkets prestationer

På föredragning av ministern för handläggning av ärenden som hör till handels- och industriministeriets verksamhetsområde stadgas med stöd av 5 och 7 §§ lagen den 29 december 1973 om grunderna för avgifter till staten (980/73):

1 §

Livsmedelsverket uppbär för ärenden som gäller undantagslov, tillstånd och anmälningar och som verket har behandlat, för publikationer och information som det har producerat samt för därmed jämförbara, på beställning baserade prestationer och för upplysningsmaterial som verket allmänt saluför en avgift till staten enligt denna förordning.

2 §

De avgifter som avses i denna förordning bestäms av livsmedelsverket, som även uppbär dem hos den som har sökt tillstånd eller undantag, gjort anmälan eller beställt eller mottagit någon annan prestation.

3 §

Livsmedelsverket uppbär för sina prestationer följande behandlingsavgifter:

1) för behandling av en ansökan om undantag som avses i 4 § 1 mom. och i 10 § 2 mom. förordningen om tillsatsämnen för livsmedel 2 800 mark,

2) för behandling av ett tillstånd som avses i 1 och 9 §§ förordningen om tillsättning av vitaminer och vissa andra ämnen i livsmedel (281/72) 1 800 mark,

3) 1 200 mark i ett tillståndsärende om undantag från förpackningspåskrifter på livsmedel som avses i

a) 23 § 2 mom. förordningen om påskrifter på livsmedelsförpackningar (794/91),

b) 6 § 3 mom. (585/79) och 7 § förordningen om tillsättning av vitaminer och vissa andra ämnen i livsmedel,

c) 20 § förordningen om ost (315/77),

d) 12 och 17 §§ förordningen om djupfrysta, frysta och frusna livsmedel (797/77),

e) 18-20, 24, 30 och 33 §§ förordningen om hönsägg,

f) 15 § 2 mom. matsvampsförordningen,

g) 15 § 2 mom. barnmatsförordningen (722/81),

h) 7-9 §§ och 10 § 2 mom. förordningen om tillsatsämnen för livsmedel,

i) 23 § 2 mom. förordningen om glass,

j) 28 § 2 mom. förordningen om matpotatis (356/84),

k) 17 § 2 mom. förordningen om specialpreparat (349/89),

l) 22 § 2 mom. förordningen om vissa bär, frukt- och grönsaksprodukter samt vissa drycker (129/90),

4) för behandling av ett tillståndsärende som gäller ett undantag från påskrifter på försäljningshöljen på bruks- och konsumtionsförnödenheter som avses i 2 § 1 punkten livsmedelsförordningen, 1 200 mark,

5) för behandling av ett tillstånd som gäller ett i 3 § 2 mom. förordningen om specialpreparat (349/89) angivet undantag och för behandling av en i 14 § nämnd anmälan 1 300 mark,

6) för behandling av en byggnadsplan som avses i 10 § förordningen om övervakningen av tillverkningen av köttprodukter (211/60) 2 350 mark.

Förutom behandlingsavgiften uppbär livsmedelsverket ersättning för kostnader som åsamkats verket av eventuella sakkunnigutlåtanden vid behandling av en i 1 mom. 1 punkten nämnd ansökan. Uppbörden av kostnaderna förutsätter sökanden har hörts innan beslut fattats om att inhämta utlåtandena samt om de uppskattade kostnaderna för dessa.

Utöver behandlingsavgiften enligt 1 mom. 6 punkten uppbär livsmedelsverket ersättning för nödvändiga resekostnader som åsamkats verket av behandlingen av ett ärende som gäller byggnadsplanen.

4 §

För livsmedelsverkets prestationer som baserar sig på beställning eller som allmänt saluförs, såsom verkets publikationer, audivisuella prestationer och information som producerats genom automatisk databehandling, bestäms en avgift särskilt för varje prestation så att avgiften motsvarar de totalkostnader som utförandet av prestationen åsamkat staten, dvs. självkostnadsvärdet, om inte något annat stadgas nedan.

I självkostnadsvårdet för en prestation som avses i 1 mom. inräknas planerings-, trycknings- och andra produktionskostnader för prestationen samt kostnaderna för försäljning och marknadsföring.

5 §

De kostnader som ingår i självkostnadsvärdet uträknas som följer:

1) De direkta arbetskostnaderna räknas ut med beaktande av det antal arbetstimmar som har använts för utförandet av prestationen samt arbetets art. Arbetskostnaderna per timme fås genom att den genomsnittliga månadslönen jämte normala tillägg för dem som utfört arbetet divideras med talet 150 och det sålunda erhållna beloppet höjs med 68 procent.

2) De direkta maskin- eller apparatkostnaderna räknas ut genom att maskinens eller apparatens timpris multipliceras med den tid maskinen eller apparaten har använts för utförandet av prestationen. Timpriset fås genom att maskinens eller apparatens genomsnittliga månatliga kostnader divideras med talet 130 eller med maskinens eller apparatens genomsnittliga antal driftstimmar per månad. Som kostnader beaktas de direkta drifts- och hyreskostnaderna för maskinen eller apparaten samt kapitalkostnaderna.

3) Övriga direkta kostnader. De avgifter, som livsmedelsverket har betalt för tjänster vilka verket har köpt av utomstående och vilka hänför sig till utförandet av prestationen och för anskaffningar som livsmedelsverket har gjort för prestationen, samt resekostnaderna beaktas i sin helhet.

4) Indirekta kostnader. Som indirekta kostnader enligt 2 § 1 mom. lagen om grunderna för avgifter till staten (980/73), vilka inte har beaktats som direkta arbets- eller maskin- och apparatkostnader, debiteras ett belopp som fås då de i 1 punkten angivna direkta arbetskostnaderna multipliceras med talet 1,47.

6 §

Statens ämbetsverk och inrättningar, med undantag av sådana ämbetsverk som bedriver affärsverksamhet och statens affärsverk, är befriade från de avgifter som avses i denna förordning.

7 §

Livsmedelsverket kan utföra prestationer avgiftsfritt för internationella organisationer och myndigheter i andra stater, om avgiftsfriheten grundar sig på ömsesidighet och allmän internationell praxis.

8 §

En avgift som har bestämts för den betalningsskyldige uppbärs sedan prestationen har utförts när en expedition eller annan prestation lämnas ut mot postförskott eller särskild räkning.

Uppbärs avgiften mot räkning, skall avgiften betalas inom 14 dagar efter det räkningen har kommit beställaren eller mottagaren av prestationen till hända. En räkning som har sänts per post anses ha kommit beställaren eller mottagaren till hända den sjunde dagen efter det räkningen postades. Förfallodagen skall antecknas på räkningen.

Betalas avgiften inte senast på förfallodagen, uppbärs en årlig dröjsmålsränta om 16 procent. Dröjsmålsräntan kan efterskänkas, om den understiger 30 mark.

9 §

Avgifter som har fastställts med stöd av denna förordning får indrivas enligt lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

10 §

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991.

Förordningen tillämpas på ärenden som blir anhängiga på ikraftträdelsedagen eller därefter.

Helsingfors den 31 maj 1991

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Minister
Pertti Salolainen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.