773/1991

Given i Helsingfors den 26 april 1991

Lag om ändring av lagen om rätt till förutvarande vägområde

I enlighet med riksdagens beslut

ändras 1, 4, 5 och 8 §§ lagen den 21 maj 1954 om rätt till förutvarande vägområde (245/54) som följer:

1 §

Då den vägrätt till vägområde som avses i lagen om allmänna vägar (243/54) har upphört enligt lagens 33 §, övergår besittningen av vägområdet, om inte något annat följer av 34 § i nämnda lag eller av stadgandena nedan, inom stads- och byggnadsplaneområden samt områden för vilka kommunfullmäktige har beslutat att en ovan nämnd plan skall uppgöras, från väghållaren till kommunen och inom övriga områden till den som äger en invidliggande fastighet. Om kommunen eller den invidliggande fastighetens ägare inte har haft äganderätt till området, får de även denna rätt.

Ett vägområde som med äganderätt har tillfallit ägaren till en invidliggande fastighet enligt 1 mom. anses höra till denna fastighet. Vägområdet överförs till de angränsande fastigheterna räknat från mittlinjen för det område som körbanan eller körbanorna utgör. Rån mellan fastigheter som gränsar till varandra fortsätter på vägområdet från dess kant vinkelrätt mot denna mittlinje. Då rån på ett vägområde gås upp, kan den justeras genom att mindre områden överförs från en fastighet till en annan utan ägobyte så att det område som överlåts och det som tas emot prövas motsvara varandra.

Vid en vägförrättning enligt lagen om allmänna vägar fastställs det vägområde som har överförts till en fastighet eller övergått i kommunens ägo samt dess areal. Området skall samtidigt utmärkas på kartan och vid behov i terrängen. Av områden som har övergått i kommunens ägo bildas i den mån det är ändamålsenligt en eller flera fastigheter. Härvid skall i tillämpliga delar iakttas vad lagen om skifte (604/51) stadgar om bildande av fristående område till lägenhet. Utgör ett område som övergår i kommunens ägo allmänt område enligt stadsplanen, skall det bildas till ett allmänt område med iakttagande av vad som stadgas om mätning av allmänt område i lagen om skifte inom planläggningsområde (101/60). Om någon sådan vägförrättning inte är anhängig, skall väghållaren omedelbart anhålla härom. Mätning av allmänt område skall dock utföras vid en mätningsförrättning beträffande allmänt område som kommunen särskilt har gjort anhängig för detta ändamål.

Vad denna paragraf stadgar om fastigheter skall även tillämpas på outbrutna områden som gränsar till vägområden och på lägenheters samfällda områden.

4 §

Har ett förordnande om en vägförrättning vid vilken en ersättningsfråga som avses i 2 § kan komma under behandling inte av någon annan orsak getts inom ett år från det vägrätten upphörde, skall den som vill göra anspråk på ersättning ansöka om vägförrättning enligt 38 § lagen om allmänna vägar inom tre månader från utgången av nämnda tid.

5 §

Utan hinder av att ett område som har hört till en förutvarande allmän väg har övergått till kommunen eller till den invidliggande fastigheten med stöd av denna lag, får även andra som behöver området för enskild väg tills vidare utan ersättning använda det som väg. Frågor som gäller grundande av vägrätt skall behandlas vid en förrättning som avses i 1 § 3 mom. Vid förrättningen skall vid behov behandlas och avgöras ärenden vilka enligt lagen om enskilda vägar (358/62) skall behandlas och avgöras vid en vägförrättning.

Har någon beviljats rätt att använda vägområdet som enskild väg, får det inte bestämmas att ersättning för området skall betalas, om det inte finns särskilda skäl.

Vid en vägförrättning kan vid behov förordnas om temporärt underhåll av en väg. Förordnandet upphör att gälla då den vägförrättning som avses ovan har vunnit laga kraft, om inte något annat bestämdes om dess giltighet då beslutet om underhåll fattades.

8 §

Denna lag gäller även sådana biområden till en allmän väg till vilka väghållaren har vägrätt. Besittningen till ett biområde som har dragits in övergår dock alltid till ägaren av fastigheten vid den tidpunkt då vägrätten upphör. Vid en vägförrättning enligt 1 § 3 mom. skall det bestämmas att området hör till den fastighet från vilken det har tagits för vägändamål eller, om denna fastighet inte längre finns, till den fastighet för vilken det bäst lämpar sig lokalt.

Denna lag gäller inte områden som utgör lägenheter, ej heller andra områden som för vägändamål inlösts till staten med äganderätt än vägområden.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Regeringens proposition 36/90
Lag- och ekonomiutsk. bet. 40/90
Stora utsk. bet. 321/90

Helsingfors den 26 april 1991

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Trafikminister
Ilkka Kanerva

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.