Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

514/1991

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Förordning om ändring av lotsningsförordningen

Typ av författning
Förordning
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

På föredragning av trafikministern

ändras i lotsningsförordningen av den 5 december 1957 ( 393/57 ) 1 §, 3 § 2 mom., 6 §, 30 § 3 mom., 50 §, 54 § och 56 § 3 mom., av nämnda lagrum 3 § 2 mom. sådant det lyder i förordning av den 21 december 1984 (902/84), samt

fogas till förordningen en ny 3 b §, till 5 § ett nytt 2 mom. och till 39 §, sådant den lyder i nämnda förordning av den 21 december 1984, ett nytt 2 mom. som följer:

1 §

För att biträda fartyg finns lotsar vid Finlands kuster, i insjövattnen och vid Saima kanal.

3 §


Sjöfartsstyrelsen kan bevilja befrielse från ovan i 1 mom. 1 punkten nämnda skyldighet att anlita lots, för fartyg, om befälhavaren innehar linjelotsbrev.


3 b §

Fartyg skall anlita statslots på Saima kanal mellan Brusnitjnoe sluss nedre hamn och Mälkiä sluss.

Befriade från skyldighet enligt 1 mom. att anlita lots är dock

1)

finska statens fartyg,

2)

finska fartyg med en längd under 25 meter samt skjutbogserenheter med en längd under 25 meter,

3)

sovjetiska fartyg när de trafikerar endast den sovjetiska delen av Saima kanal,

4)

fartyg vilkas befälhavare har linjelotsbrev samt

5)

utländska fritidsbåtar med en längd under 20 meter.

Utan hinder av vad som stadgas i 2 mom. kan sjöfartsstyrelsen, om den anser att det finns särskilda skäl därtill, bestämma att en namngiven befälhavare eller ett visst fartyg skall anlita lots.

5 §


Vad som stadgas i 1 mom. gäller inte anlitande av lots på Saima kanal.

6 §

Fartyg i förvaltningsuppdrag, fartyg som deltar i räddningsarbete samt fartyg som används av myndigheter i brådskande tjänsteuppdrag och därefter passagerarfartyg med regelbundna turer är framom andra berättigade att erhålla biträde av lots.

30 §


Då det är fråga om en plats som inte har tagits upp i förteckningen gäller lotsens uppgift om sträckans längd. Godtar befälhavaren inte lotsens uppgift, kan han söka rättelse av lotsningsräkningen hos det behöriga sjöfartsdistriktet.

39 §


På Saima kanal uppbärs lotsningsavgift inte hos sovjetiskt fartyg som endast trafikerar kanalens sovjetiska del.

50 §

Har ett fartyg under lotsning av lots stött på grund eller sammanstött med ett fartyg eller något annat föremål eller har under lotsning en lotsbåt, ett sjömärke eller någon annan sjöfartsväsendet tillhörig anläggning skadats, rubbats, skadats eller förstörts, skall sjöfartsdistrikt i fråga eller på dess anhållan polismyndigheten verkställa undersökning i saken.

54 §

Anmäler ett sjöfartsdistrikt eller en förman för en lotsstation till behöriga myndigheter att befälhavaren på ett fartyg har underlåtit att betala de lotsningsavgifter eller ersättningsbelopp som han enligt denna förordning hade bort betala, får för fartyget inte utfärdas tullpass förrän fartygets befälhavare har fullgjort betalningsskyldigheten eller ställt godtagbar säkerhet därför.

56 §


Trafikministeriet kan då det finns särskilda skäl därtill i enskilda fall bevilja nedsättning av eller befrielse från lotsningsavgift.


Denna förordning träder i kraft den 1 april 1991.

Helsingfors den 8 mars 1991

Republikens President Mauno KoivistoTrafikminister Ilkka Kanerva

Till början av sidan