718/1990

Given i Helsingfors den 24 augusti 1990

Lag om ändring av inkomstskattelagen för gårdsbruk

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i inkomstskattelagen för gårdsbruk av den 15 december 1967 (543/67) 15, 15 a och 16 §§,

dessa lagrum sådana de lyder i lag av den 21 december 1979 (975/79),

ändras 4 §, 5 § 1 mom. 2 och 4 punkten, 6 § 1 mom. 1, 9 och 11 punkten, 8 § 3 och 4 mom. samt 11, 13, 17, 20 och 21 §§,

av dessa lagrum 4 §, 5 § 1 mom. 4 punkten och 21 § sådana de lyder i lag av den 30 december 1970 (847/70), 5 § 1 mom. 2 punkten sådan den lyder i lag av den 20 december 1985 (1039/85), 6 § 1 mom. 1 punkten sådan den lyder i lag av den 30 april 1982 (303/82) och 11 punkten sådan den lyder i lag av den 24 juni 1968 (374/68), 11 § sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 12 maj 1972 (373/72), 13 § sådan den lyder i lag av den 13 december 1985 (941/85), 17 § sådan den lyder i lag av den 2 december 1983 (900/83) och 20 § sådan den lyder ändrad genom nämnda lagar av den 21 december 1979 och den 13 december 1985, samt

fogas till 5 § 1 mom ., sådant det lyder ändrat genom nämnda lagar av den 30 december 1970 och den 20 december 1985, i stället för den 12 punkt som upphävts genom nämnda lag av den 30 december 1970, en ny 12 punkt, till 6 § 1 mom., sådant det lyder ändrat genom nämnda lagar av den 24 juni 1968, den 30 december 1970 och den 30 april 1982 samt genom lag av den den 15 juni 1973 (509/73), en ny 12 punkt samt till lagen nya 10 a-10 c, 11 a, 14 a och 15 b §§ som följer:

4 §

Nettoinkomsten av lantbruk under skatteåret utgörs av skillnaden mellan de under skatteåret av lantbruket samt av sådan till detta eller till skogsbruk ansluten verksamhet, som inte skall anses såsom en särskild rörelse, i pengar eller pengars värde uppburna inkomsterna å ena sidan och utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande å den andra.

Överlåtelsepriset på sådana lantbruks- och trädgårdsprodukter från lägenheten som har använts i den skattskyldiges och hans familjs privata hushåll räknas inte som skattepliktig inkomst av lantbruket.

Tar den skattskyldige ut någon annan än i 2 mom. nämnd egendom ur verksamhet enligt 1 mom. för användning i sitt privata hushåll, anses ett belopp som motsvarar egendomens ursprungliga anskaffningskostnad eller ett lägre sannolikt överlåtelsepris utgöra skattepliktigt överlåtelsepris.

5 §

Ovan i 4 § avsedda skattepliktiga inkomster av lantbruket under skatteåret äro bland andra:


2) överlåtelsepris samt skade-, försäkrings- och andra ersättningar för en byggnad och konstruktion, som den skattskyldige ägt kortare tid än 10 år, till fullt belopp och, då den tid byggnaden eller konstruktionen varit i den skattskyldiges ägo är minst 10 år, eller då byggnaden överlåtits genom ett förfarande enligt lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/77) eller genom något annat därmed jämförligt förfarande, eller då byggnaden, utan att ett ovan nämnt förfarande tillämpats eller sedan förfarandet inletts, genom köp eller annars frivilligt överlåtits för något ändamål, för vilket mottagaren har rätt att inlösa byggnaden eller att genom nämnda förfarande förvärva varaktig nyttjanderätt till den, eller då den skattskyldige för uppdämning eller reglering av vattendrag till den ägare av ett kraftverk som drar nytta av nämnda åtgärd frivilligt överlåtit byggnaden för något ändamål för vilket staten givits inlösningsrätt, 60 procent av nämnda överlåtelsepris och ersättningar, med undantag av överlåtelsepris och ersättningar för en byggnad, konstruktion eller del därav som använts som bostad för den skattskyldige eller hans familj eller annars i deras privata hushåll, dock så att vinst på byggnader och konstruktioner i samband med överlåtelse av en brukningsenhet eller del därav beskattas enligt 21 §;


4) av staten till stöd för lantbruksproduktionen erhållna understöd och ersättningar, med undantag av nyröjningspremier och stenröjningspremier samt andra med dem jämförliga jordförbättringsunderstöd och understöd för anskaffning och grundreparation av en byggnad, konstruktion eller del därav som är avsedd att användas som bostad för den skattskyldige eller hans familj eller annars i deras privata hushåll, dock så att understöd och ersättningar för anskaffning av maskiner, redskap och anordningar samt för grundförbättringar på dem beaktas som inkomst enligt 8 § och understöd för täckdikning enligt 10 § samt understöd för anskaffning av byggnader och konstruktioner och grundförbättringar på dem genom att dessa understöd och ersättningar dras av från motsvarande anskaffnings- eller förbättringsutgifter;


12) den vid beskattningen icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften för någon annan än i 11 punkten nämnd egendom som den skattskyldige har överfört till en annan förvärvskälla;


6 §

I 4 § avsedda avdragbara utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande är bland andra:

1) i pengar utbetald lön till dem som arbetat i lantbruket, pensioner och på arbetsförhållandet baserade understöd till dem och deras anhöriga samt försäkringspremier och andra dylika avgifter för ordnande av de anställdas och deras anhörigas pensions-, sjukersättnings-, invalidersättnings- och andra med dem jämförliga rättigheter, premierna för obligatorisk pensionsförsäkring för den skattskyldige och medlemmar av hans familj, enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/81) betalda premier och sådana premier för grupplivförsäkring som avses i lagen om pension för lantbruksföretagare (467/69) samt till medlemmar av den skattskyldiges familj utbetald lön och andra förmåner med de begränsningar som stadgas i 7 §;


9) 50 procent av marknadsvärdet av rotpriset på sådant virke från lägenhetens skog som har använts i lantbruket;


11) medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer; samt

12) den vid beskattningen icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften för egendom som den skattskyldige har överfört från någon annan förvärvskälla till lantbruket eller det högre belopp som i den andra förvärvskällan har räknats som skattepliktigt överlåtelsepris.


8 §

Utgiftsresten är summan av anskaffningsutgifterna för maskiner, redskap och anordningar som har tagits i bruk under skatteåret samt de icke avskrivna anskaffningsutgifterna för tidigare ibruktagna maskiner, redskap och anordningar, minskad med under skatteåret uppburna överlåtelsepris och andra vederlag samt skade-, försäkrings- och andra ersättningar för maskiner, redskap och anordningar ävensom med understöd för anskaffning av maskiner, redskap och anordningar eller för grundförbättringar på dem.

Avskrivningen för skatteåret får uppgå till högst 25 procent av utgiftsresten. Är den sålunda uträknade avskrivningen mindre än 10 procent av det sammanlagda beloppet av utgifterna för anskaffning av maskiner, redskap och anordningar som har tagits i bruk under skatteåret och de tre föregående skatteåren, får avskrivningen dock göras enligt sistnämnda procentsats.


10 a §

Den skattskyldige får från lantbrukets nettoinkomst dra av den reservering som han har gjort i sin skattedeklaration (utjämningsreservering). Utjämningsreserveringen är högst 30 procent av lantbrukets nettoinkomst före avdraget av reserveringen, dock högst 40 000 mark. En mindre utjämningsreservering än 5 000 mark får inte göras. När reserveringen räknas ut beaktas inte den del som går över jämna tusental mark.

Utjämningsreserveringen skall senast det andra skatteåret efter utgången av det skatteår, för vilket utjämningsreserveringen har gjorts i skattedeklarationen, betraktas som skattepliktig inkomst av lantbruk eller användas för att täcka utgifterna för anskaffning eller grundreparation av egendom som nämns i 10 b §. En tidigare gjord reservering skall användas före en senare.

En utgift eller del av en utgift som har täckts med en utjämningsreservering är inte avdragbar vid beskattningen.

10 b §

Utjämningsreserveringen får användas för följande utgifter för anskaffning eller grundreparation av nyttigheter som hör till lantbrukets anläggningstillgångar:

1) maskiner, redskap och anordningar som anges i 8 § 2 mom.,

2) byggnader och konstruktioner som anges i 9 § samt

3) täckdiken, broar, dammar och andra nyttigheter som anges i 10 § 1 mom.

Utjämningsreserveringen skall användas för de anskaffningsutgifter som avses i 1 mom. 1 punkten under det skatteår då nyttigheten har anskaffats, och för utgifterna för en grundreparation under det skatteår då reparationen har gjorts. Utjämningsreserveringen skall användas för de anskaffnings- och grundförbättringsutgifter som anges i 1 mom. 2 och 3 punkten under det skatteår då byggnadsarbetet på nyttigheten har påbörjats eller då det har slutförts.

10 c §

Om den skattskyldige inte har lagt fram utredning om att utjämningsreserveringen skall räknas som inkomst eller användas enligt 10 a och 10 b §§, räknas reserveringen som skattepliktig inkomst av lantbruk under det skatteår då den senast borde ha räknats som inkomst eller använts.

Utjämningsreserveringar som inte har använts av en skattskyldig som upphört att idka lantbruk räknas som skattepliktig inkomst för det skatteår då han lade ned lantbruket. Reserveringarna betraktas dock inte som inkomst med anledning av den skattskyldiges död, om hans dödsbo som beskattas såsom en särskild skattskyldig fortsätter med lantbruket.

11 §

Såsom nettoinkomst av skogsbruk anses den nettointäkt som skogsmarker av likadant slag i kommunen eller kommungruppen (skogsskatteområdet) uppskattas ha gett i medeltal per hektar under det avverkningsår som utgår under skatteåret och under det närmast föregående avverkningsåret. Vid beräkningen av intäkterna tillämpas följande grunder (intäktsgrunder):

1) skogsmarken indelas för beskattningen i fyra skatteklasser,

2) den årliga virkesavkastningen per hektar för skogsmark som hänförs till de olika skatteklasserna bestäms i kubikmeter (skattekubikmeter) så att den beräknade avkastningen beaktar trädbeståndets olika struktur i de skilda skatteklasserna och motsvarar den årliga tillväxten per hektar av stamved med bark på de skattepliktiga skogsmarker som hänförs till de olika skatteklasserna enligt 1 punkten (skogsskattetal), enligt vad som stadgas närmare nedan.

Om skogsmarkens största uthålliga avverkningsmöjlighet i kommunen eller kommungruppen är mindre än tillväxtens volym, multipliceras skogsskattetalen med relationen mellan den möjliga avverkningen och tillväxten.

Är antalet skattekubikmeter i kommunen större än 90 procent och mindre än 70 procent av den på nämnda sätt korrigerade kalkylen över skogsmarkens tillväxt i kommunen på samma område, justeras skogsskattetalen i samtliga skatteklasser så att andelen 90 procent inte överskrids (skattepliktig tillväxt) och andelen 70 procent inte underskrids. En justering skall också göras när en ny skatteklassificering av brukningsenheterna införs i kommunen,

3) en skattekubikmeter bedöms omfatta olika virkesslag och spillvirke i samma förhållande som de finns i trädbeståndet på den skattepliktiga skogsmarken (skattekubikmeterns struktur) i kommunen eller kommungruppen,

4) det värde av den årliga avkastningen som skall tillämpas vid beräkningen av inkomsten (skattekubikmeterns bruttovärde i pengar) bestäms på grundvalen av kalkylerade rotpriser som härleds ur de genomsnittliga rotpriser som har betalts vid skogsägarnas virkesaffärer enligt virkesslag och de på enhetliga grunder härledda, kalkylerade anskaffningspriserna (rotprisnivå), med beaktande av värdenedgången på husbehovsvirke och skattepliktig avverkningsinbesparing, enligt vad som stadgas nedan. Virkets medelpriser beräknas särskilt för varje köp som medelvärde av enhetspriserna. De försäkringsersättningar som har erhållits för inkomstbortfall beaktas till genomsnittliga belopp när rotprisnivån bestäms.

Som värdet av husbehovsvirket och den skattepliktiga avverkningsinbesparingen används 50 procent av priset på marknadsvirket. Det belopp som värdenedgången avser beräknas kommun- eller kommungruppsvis såsom skillnaden mellan den skattepliktiga tillväxtens virkesvolym och mängderna marknadsvirke enligt marknadsavverkningsstatistiken. Såsom tillväxt varje avverkningsår används vid jämförelsen tillväxten under det år då avverkningsåret utgår. Skattekubikmeterns bruttovärde i pengar är det med rotprisnivån på marknadsvirket och virkesmängderna för det virke som värdenedgången gäller vägda medeltalet.

Om rotpriserna på virke i kommunens olika delar varierar mycket på grund av virkesåtgångs- och transportförhållandena eller om en utjämning av avsevärda skillnader i intäktsgrunderna mellan kommunerna kräver det, skall skogsmarkerna i kommunen indelas i högst tre rotprisområden.

5) avskrivningarna på de normala vård- och förvaltningsutgifter som hänför sig till skogen samt på anläggningstillgångarna (utgifter för uppdrivning av skogen) beaktas när skattekubikmeterns genomsnittliga värde i pengar bestäms så att från skattekubikmeterns bruttovärde i pengar dras av det genomsnittliga avdrag som har tillämpats under skatteåret. Det genomsnittliga avdraget bestäms såsom relationen mellan utgifterna för uppdrivningen av skogen under de fem åren närmast före skatteåret och skogsbrukets bruttovärdeökning under samma tid. Vid uppskattningen av annat virke än marknadsvirke används den värdenedgång som anges i 4 punkten. Utgifterna för investeringar med långvarig verkan beaktas när det genomsnittliga avdraget bestäms såsom en avskrivning som är 25 procent av utgiftsresten.

Genom förordning utfärdas närmare stadganden om skatteklasserna enligt 1 punkten, om skogsskattetalen och grunderna för bestämmande av den största uthålliga avverkningsvolymen enligt 2 punkten, om skattekubikmeterns struktur enligt 3 punkten och om det genomsnittliga avdraget enligt 5 punkten. Statsrådet beslutar om skattekubikmeterns genomsnittliga värde i pengar. Skattestyrelsen beslutar om skogsskatteområdena och rotprisområdena.

Med avvikelse från 1 och 2 mom. anses nettoinkomsten av statens skogsbruk i Enontekis och Utsjoki kommuner vara överlåtelsepriserna och andra vederlag för försäljning eller användning av virke under skatteåret samt skadeersättningar och andra ersättningar som har erhållits för skogen, med avdrag av utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande, frånsett förvaltningsutgifterna.

11 a §

Utan hinder av 11 § och 68 a § 2 mom. beskattningslagen görs på basis av uppgifter som erhållits vid den åttonde riksskogstaxeringen ändringar i de skogsskattetal och den skattekubikmetersstruktur som skall tillämpas som intäktsgrund för skogsbruket, sedan denna taxering har slutförts i hela landet. Om den åttonde taxeringen avbryts innan de mätningar som hör till den har gjorts i hela landet, anses den ha avslutats i hela landet.

13 §

Den skattskyldige har rätt att från nettoinkomsten av skogsbruket separat dra av betalda utgifter på nedan nämnda villkor:

1) skogsvårdsavgiften,

2) utgifterna för skogsförnyelse (förnyelseavdrag) som på området för naturlig förnyelse är 800, på såddområdena 1 600 och på planteringsområdena 3 000 mark per hektar,

3) utgifterna för vård av plantbeståndet (plantbeståndsavdrag) som är 1 000 mark per hektar,

4) utgifterna för dikning av skogsmark genom en årlig avskrivning av 25 procent av utgiftsresten,

5) kostnaderna för anläggning av skogsvägar som är farbara med bil året om (skogsbilväg) genom en årlig avskrivning av 25 procent av utgiftsresten.

Till utgifterna för förnyelseavdraget räknas också utgifterna för behandling och röjning av markytan såsom förberedelse för förnyelsen.

Förnyelseavdraget beviljas också när skogsförnyelsearealen är minst ett halvt hektar. Avdraget beviljas under det skatteår då skogsförnyelsen har slutförts. Plantbeståndsavdraget beviljas under det skatteår då det har konstaterats att beståndet är säkerställt. De utgifter som anges i 1 mom. 4 och 5 punkten dras av under det år då projektet har slutförts. Närmare stadganden om förutsättningarna i fråga om säkerställande av plantbestånd utfärdas genom förordning.

Om understödsmedel som den skattskyldige har mottagit av staten för förnyelse av skogen eller vård av plantbeståndet har använts för dessa ändamål, skall avdraget minskas med detta belopp.

En förutsättning för att andra skogsägare än staten skall få dra av utgifterna för dikning av skogsmark och anläggande av skogsbilvägar är att åtgärden har vidtagits enligt centralskogsnämndens anvisningar och i fråga om skogsbilvägarna dessutom enligt en plan som skogsnämnden har godkänt innan arbetet inleds.

Avskrivningen under skatteåret skall uppgå till minst 500 mark eller beloppet för hela utgiftsresten, om det är mindre.

Har det på basis av skogsforskningsinstitutets beräkningar konstaterats en ökning eller minskning på minst fem procent i fråga om de avdrag som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten, skall avdragsbeloppen justeras.

Om det sammanlagda beloppet av de utgifter som skall dras av från skogsbrukets nettoinkomst överstiger nettointäkterna av skogen, efter de skattelättnader som stadgas genom lag och som hänför sig till nettointäkterna av skogen, beaktas den överstigande delen under det följande skatteåret såsom en utgift som separat skall dras av från nettoinkomsten av skogsbruk.

De utgifter som nämns i 1 mom. beaktas inte vid beräkningen av de sedvanliga vård- och förvaltningskostnader samt avskrivningar som anges i 11 § 1 mom. 5 punkten.

14 a §

För plantbestånd på skogsförnyelseareal beviljas skattefrihet enligt denna paragraf på följande villkor:

1) skogsnämnden eller, när det är fråga om statens mark, behörig myndighet skall ha godkänt plantbeståndet såsom säkerställt. Om skogen har förnyats på naturligt sätt, skall fröträd som försvårar beståndets tillväxt avlägsnas innan skattefriheten beviljas,

2) avverkning får inte ha företagits i strid med lagen om enskilda skogar (412/67) på förnyelseareal som tillhör någon annan skogsägare än staten, och plantbeståndet på förnyelsearealen får inte till följd av den skattskyldiges försummelse ha blivit sådant att det inte uppfyller kraven i lagen om enskilda skogar,

3) skattefrihet får inte ha beviljats för förnyelsearealen på någon annan grund.

När skatten bestäms på basis av inkomsten beaktas inte den proportionella andel, beräknad enligt beståndets areal, som ett plantbestånd som uppfyller villkoren för skattefrihet utgör av nettointäkterna av skogen på brukningsenheten vid de beskattningar som verkställs på de områden som anges i 5 mom. för de i momentet angivna åren (skattefrihetstid). Det första skattefria året är det då plantbeståndet grundades.

Om vården av plantbeståndet på en skogsförnyelseareal har försummats så att plantbeståndet inte kan anses ha blivit säkerställt, mister den skattskyldige sin skattefrihet enligt denna paragraf i fråga om arealen räknat från den beskattning som verkställs för året efter det då försummelsen konstaterades, såvida inte åtgärder som tryggar att plantbeståndet säkerställs har vidtagits före det.

Ett plantbestånd anses på följande grunder ha säkerställts:

1) från grundandet av plantbeståndet skall på de olika områdena ha förflutit den tid för säkerställande som anges i 5 mom.,

2) inom beståndet skall på växtplatsen finnas lämpliga och utvecklingsdugliga plantor till det antal per hektar och där skall ha vidtagits de vårdåtgärder som en tillfredsställande utveckling av beståndet förutsätter och om vilka närmare stadganden utfärdas genom förordning.

Skattefrihetstiden och tiden för säkerställandet av plantbestånden är i de kommuner som hör till verksamhetsområdena för de skogsnämnder som anges i statsrådets beslut av den 29 april 1987 om centralskogsnämnder och skogsnämnder (439/87) samt i landskapet Åland följande:

Område Skattefrihetstid År Tid för säkerställande År
Helsingfors, Sydvästra Finland, Satakunta, Nyland-Tavastland, Pirkka-Tavastland, Östra Tavastland, Södra Savolax, Södra Karelen, Östra Savolax 15 5
Åland 15 5
Norra Karelen, Norra Savolax, Mellersta Finland 20 5
Södra Österbotten, Österbotten, Mellersta Österbotten, Kainuu, Norra Österbotten 25 10
Nordöstra Finland, Lappland 30 15

Skogsnämnderna skall övervaka villkoren för den skattefrihet som avses i denna paragraf i fråga om andra skattskyldigas marker än statens, enligt vad skattestyrelsen närmare bestämmer. Villkoren för säkerställandet av plantbeståndet reds ut efter utgången av den tid för säkerställandet som anges i 5 mom., ökad med högst fem år.

15 b §

En fysisk person, ett dödsbo och en sammanslutning som har bildats av sådana samt en samfälld skog har rätt att på nettoinkomsten av skogsbruket göra avdrag för det virke som har erhållits vid förstagallringsavverkning och som under skatteåret har överlåtits till en köpare (förstagallringsavdrag).

Förstagallringsavdraget beräknas så att det motsvarar hälften av volymen av det virke som har utvunnits vid avverkningen och som har överlåtits, multiplicerat med det genomsnittliga värdet i pengar av skatteårets skattekubikmeter, dock högst hela nettointäkten av skogsbruket under skatteåret efter de skattelättnader som stadgas genom lag och de avdrag som anges i 13 §.

Villkor för beviljande av avdrag är utom vad som stadgas i 1 mom. att

1) avverkningen skall ha gällt skogsmark där trädbeståndets diameter (medeldiameter) före avverkningen på 1,3 meters höjd ovanom markytan är minst 8 och högst 16 cm,

2) avverkningen inte får ha företagits i strid med lagen om enskilda skogar,

3) det virke som har överlåtits till en köpare skall ha uppgått till minst 20 kubikmeter virke i fast volym,

4) det överlåtna virket skall uppfylla de mått- och kvalitetsvillkor som allmänt tillämpas på virkesmarknaden,

5) till skattedeklarationen skall ha bifogats ett intyg av virkesköparen om den mängd virke som berättigar till avdrag.

Närmare stadganden om sättet för mätningen av medeldiametern utfärdas genom förordning.

Förstagallringsavdraget betraktas inte som en utgift enligt 13 § 8 mom.

17 §

Från inkomsten av gårdsbruk avdras räntorna på skulder som beror på gårdsbruket samt index- och kursförluster enligt lagen om skatt på inkomst och förmögenhet.

20 §

Skogsnämnden eller, när det är fråga om statens mark, behörig myndighet skall ge den skattskyldige och skattemyndigheten intyg över de villkor för skattelättnaden som anges i 14 och 14 a §§. Skogsnämnden skall ge skogsägaren ett intyg över villkoren för förstagallring, om avsikten är att virke skall överlåtas genom leverans- eller kontantköp.

Skogsnämnden skall till den skattskyldige och skattemyndigheten ge utlåtande om beloppen av de utgifter som anges i 13 § 1 mom. 2-5 punkten och om villkoren för avdrag av dem.

Skogsforskningsinstitutet skall till skattestyrelsen ge utlåtanden om de intäktsgrunder som anges i 11 § 1 mom. 2, 3 och 5 punkten samt om de utgifter som anges i 13 § 1 mom. 2 och 3 punkten.

21 §

Vinst vid överlåtelse av en brukningsenhet eller del därav beskattas enligt lagen om skatt på inkomst och förmögenhet.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1991. Stadgandena i 11 § 1 mom. 2 och 3 punkten tillämpas dock första gången när skogsskattetalen eller skattekubikmeterns struktur ändras efter ikraftträdandet.

Med avvikelse från 11 § 1 mom. 2 och 3 punkten skall den kalkyl över tillväxten och den beräkning av skattekubikmeterns struktur som behövs för beskattningen inriktas på skattepliktig skogsmark första gången i samband med att uppgifterna från den åttonde riksskogstaxeringen tas i användning.

Den skattefrihet som anges i 14 a § beviljas för skogsförnyelsearealer också när den skattskyldige annars skulle ha haft rätt till en skattelättnad enligt 15 a §, men plantbeståndet inte har konstaterats vara säkerställt. Skattefriheten beviljas i dessa fall för den skattefrihetstid som avses i 14 a § 5 mom. när plantbeståndet har blivit säkerställt.

På skattefrihet som före ikraftträdandet har beviljats på basis av beskogning av jordbruksjord tillämpas de stadganden i 15 § 1 mom. och 16 § som upphävs genom denna lag.

På periodiseringen av en skattelättnad som före ikraftträdandet har beviljats med anledning av ett säkerställt plantbestånd tillämpas 2 mom. i den 15 a § som upphävs genom denna lag.

På skattefrihet som före ikraftträdandet har beviljats på basis av utdikning av kärr tillämpas 2 mom. i den 15 § och den 16 § som upphävs genom denna lag, i det fall att dikningsförrättningen har slutförts före den 1 januari 1989.

Ett överförbart avdrag som har bildats enligt 4 mom. i den 13 § som gällt före ikraftträdandet beaktas som utgift enligt 13 § 1 mom. i denna lag.

Regeringens proposition 64/90
Statsutsk. bet. 25/90
Stora utsk. bet. 82/90

Helsingfors den 24 augusti 1990

Republikens President
Mauno Koivisto

Finansminister
Matti Louekoski

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.