1000/1988
Dokumentversioner
Given i Helsingfors den 25 november 1988
Förordning om avgifter för byggnadsförvaltningens prestationer
På föredragning av finansministern stadgas med stöd av 5 § lagen den 29 december 1973 om grunderna för avgifter till staten (980/73):
1 §
Byggnadsstyrelsen och distriktsbyggnadsbyråerna som underlyder den uppbär för byggherre- och underhållstjänster som de producerar samt för sakkunnigtjänster som hör till deras verksamhetsområde avgift till staten i enlighet med denna förordning.
Avgifter uppbärs inte hos statens ämbetsverk och inrättningar med undantag för statliga ämbetsverk och inrättningar som bedriver affärsverksamhet samt statens affärsverk.
2 §
Avgiften bestäms enligt prestation. En avgift som bestäms på detta sätt skall motsvara det sammanlagda beloppet av de utgifter som staten åsamkas av prestationens produktion, dvs. prestationens självkostnadsvärde, om inte annat stadgas nedan.
De kostnader som ingår i självkostnadsvärdet beräknas som följer:
1) Arbetskostnaderna beräknas genom att det antal arbetstimmar som har använts för att producera prestationerna och arbetets art beaktas. Arbetskostnaderna per timme fås genom att den genomsnittliga månadsavlöningen jämte normala tillägg för dem som utför arbetet divideras med det normala antalet arbetstimmar per månad, och det sålunda erhållna beloppet höjs med 68 procent.
2) Maskin- och apparaturkostnaderna beräknas genom att maskinens eller apparatens timpris, med beaktande av användningssättet, multipliceras med den tid som maskinen eller apparaten har använts för producerandet av ifrågavarande prestation. Timpriset för ifrågavarande maskin eller apparat fås genom att med talet 130 dividera den hyrda maskinens eller apparatens månadshyra eller den egna maskinens eller apparatens kalkylerade månadshyra samt övriga direkta kostnader vilka under en månad föranleds av maskinens eller apparatens funktion och användning. Om apparaten används under en tid som i betydande grad avviker från 130 timmar i månaden, beaktas den faktiska användningstiden per månad i kalkylerna. Den kalkylerade månadshyran innefattar en jämn avskrivning på maskinen eller apparaten och räntan på kapitalet beräknad på återanskaffningspriset för den ekonomiska brukstiden.
3) De övriga direkta kostnaderna. Betalningar som har erlagts för tjänster som köpts av utomstående i samband med producerandet av prestationen och för ämnen, förnödenheter och råvaror som har anskaffats för prestationen beaktas, liksom resekostnader och andra direkta kostnader, särskilt och till fullt belopp.
4) Indirekta kostnader. Såsom indirekta kostnader enligt 2 § 1 mom. lagen om grunderna för avgifter till staten (980/73) debiteras ett belopp som i fråga om byggherre- och sakkunnigtjänster är 60 procent, ifråga om byggnads- och fastighetsskötseltjänster 20 procent samt i fråga om städtjänster och andra prestationer i anslutning till underhåll 10 procent av arbetskostnaderna enligt punkt 1.
3 §
Är de totala kostnaderna för en prestation som byggnadsstyrelsen och distriktsbyggnadsbyråerna producerar mindre än marknadspriset på likadana prestationer som andra utför, kan för prestationen uppbäras en marknadsprisenlig avgift som motsvarar rådande prisnivå.
4 §
Byggnadsstyrelsen och distriktsbyggnadsbyråerna kan uppbära avgifter i förskott och i poster. Den slutliga avgiften uppbärs genom fakturering sedan prestationen producerats eller överlåtits. Betalningen skall erläggas inom 14 dagar efter det fakturan har kommit den som beställt prestationen till handa. En faktura som sänts med posten anses ha kommit beställaren till handa den sjunde dagen efter den då fakturan postades. Av särskilda skäl kan betalningstiden förlängas, varvid för förlängningstiden uppbärs en årlig dröjsmålsränta om 12 procent. Om betalningen inte erläggs senast på förfallodagen, uppbärs på den en årlig dröjsmålsränta om 16 procent.
En avgift som bestämts med stöd av denna förordning får drivas in i enlighet med lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).
5 §
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1989. Förordningen tillämpas på prestationer vilkas produktion inleds den dag då förordningen träder i kraft eller därefter.
Helsingfors den 25 november 1988
Republikens President
Mauno Koivisto
Finansminister
Erkki Liikanen