1109/1987

Vad som ovan stadgas om ersättning för sjukvård tillämpas på motsvarande sätt på tandsjukdomar, om det är fråga om vård som är nödvändig för botande av någon annan sjukdom än en tandsjukdom. I 5 b § stadgas om ersättning för tandvård såsom sjukvård för försäkrade som är födda år 1960 och därefter.

Såsom sjukvård ersätts, utöver vad som stadgas i 5 § 2 mom., för försäkrade som är födda år 1960 och därefter

Läkararvoden ersätts med 60 procent eller, om arvodet är högre än den fastställda taxan förutsätter, med 60 procent av beloppet enligt taxan. För> arvode som en läkare uppburit för en av honom utförd laboratorie- eller röntgenundersökning betalas dock ersättning enligt 8 § 1 mom. Det arvode som en tandläkare uppbär för undersökning samt förebyggande vård av mun och tänder enligt 5 b § 1 mom. ersätts till 90 procent eller, om arvodet är större än vad som förutsätts i den fastställda taxan, 90 procent av beloppet enligt taxan.

Kostnaderna för sådan av en läkare på en gång föreskriven undersökning eller behandling som avses i 5 § 1 mom. 2 punkten eller, om kostnaderna överstiger den fastställda taxan, beloppen enligt taxan ersätts till tre fjärdedelar till den del kostnaderna eller beloppen enligt taxan sammanlagt överstiger 30 mark. Detta tillämpas också då en av läkare föreskriven undersökning utförts eller behandling getts av någon som har behörig yrkesutbildning. Genom förordning stadgas i vilken omfattning på en gång föreskrivna undersöknings- och vårdåtgärder skall ersättas på grundval av en och samma föreskrift samt vilka undersöknings- och vårdåtgärder som vid beräknandet av ersättningen skall anses ha föreskrivits på en gång.

Läkemedel som avses i 5 § 1 mom. 3 punkten samt salvbas som avses i 3 a-punkten ersätts med hälften av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 30 mark. Läkemedel som används vid svår och långvarig sjukdom ersätts likväl helt och hållet eller till 90 procent enligt vad som bestäms genom beslut av statsrådet. Då ersättningsnivån bestäms, skall beaktas sjukdomens art samt i vilken mån läkemedlet är nödvändigt och ekonomiskt fördelaktigt. Statsrådet skall i sitt beslut bestämma vad som skall anses som svår och långvarig sjukdom.

Kliniska näringspreparat som behövs vid behandling av en svår sjukdom ersätts med hälften av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 30 mark, eller till 90 procent, enligt vad som bestäms genom beslut av statsrådet. Då ersättningsnivån bestäms, skall det beaktas i vilken mån preparaten är behövliga och ekonomiskt fördelaktiga. Statsrådet skall i sitt beslut bestämma vad som skall anses som svår sjukdom enligt detta moment.

Den försäkrade skall få full ersättning för resekostnader som beror på besök hos läkare, sjukvårdsanstalt, laboratorium eller röntgeninstitut eller hos någon som har behörig yrkesutbildning, till den del kostnaderna för en enkel resa överstiger 25 mark (självriskandel). Detsamma gäller ersättning för resekostnader som beror på patientbesök av en läkare eller någon som har behörig yrkesutbildning. Om de resekostnader som den försäkrade själv skall betala enligt denna paragraf under samma kalenderår överstiger 500 mark (årlig självriskandel), skall den överskjutande delen helt och hållet ersättas.

Föräldrapenning betalas för 158 vardagar från utgången av moderskapspenningsperioden till barnets moder eller, med moderns samtycke, till barnets fader, om han på grund av vården av barnet är borta från förvärvsarbete eller från annat arbete utanför hemmet. Utbetalningstiden för föräldrapenningen förlängs med 60 vardagar då flera barn än ett har fötts samtidigt.

Är barnet dödfött eller dör barnet eller adoptivbarnet under den tid för vilken moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning utges, betalas

Statsrådet fastställer de grunder enligt vilka de kostnader som avses i 29 § 1-3 mom. ersätts till 55 procent på det sätt som folkpensionsanstalten närmare bestämmer. Innan grunderna fastställs skall den delegation som avses i 8 § lagen om företagshälsovård beredas möjlighet att avge utlåtande i saken.

Dagpenning skall sökas inom sex månader från den dag från och med vilken sökanden vill komma i åtnjutande därav samt moderskaps- och föräldrapenning senast två månader före den beräknade tiden för barnsbörden eller i det fall som avses i 21 § 2 mom. inom två månader från det barnet togs i vård. Ersättning för kostnader vid sjukdom eller havandeskap och barnsbörd skall sökas inom sex månader från tidpunkten för den betalning för vilken ersättning söks. Ersättning för resekostnader enligt 10 § 1 mom. som överstiger den årliga självriskandelen samt tilläggsersättning med stöd av 9 § 3 mom. för läkemedel, kliniska näringspreparat och salvbas skall sökas inom sex månader från utgången av det kalenderår under vilket rätten till reseersättningen eller tilläggsersättningen uppkom. I annat fall har förmånen gått förlorad. Har dagpenningen beviljats för viss tid och fortgår arbetsoförmågan ännu därefter, skall den försäkrade, för att fortfarande kunna få dagpenning, inom ovan nämnda tid förete tillräcklig utredning om saken. Trots försening kan en förmån beviljas, helt eller delvis, om det skall anses oskäligt att förmånen förvägras.

För ersättningar som betalts enligt 5 b § 1 mom. 1 och 2 punkten skall de kommuner eller kommunalförbund som upprätthåller hälsovårdscentralen gottgöra sjukförsäkringsfonden. Kommunens andel bestäms på basis av de ersättningar som varje månad betalts till dess invånare. Folkpensionsanstalten handhar enligt vad som närmare stadgas genom förordning faktureringen av kommunernas och kommunalförbundens andelar. De administrationskostnader som folkpensionsanstalten orsakas härav räknas till dess förvaltningskostnader. Om kommunens eller kommunalförbundets andel försenas, skall en årlig dröjsmålsränta om 16 procent betalas.