914/1986

Given i Helsingfors den 12 december 1986

Produktsäkerhetslag

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

Allmänna stadganden
1 §

Denna lag gäller varor som en näringsidkare tillverkar, saluhåller eller säljer eller på annat sätt överlåter i samband med sin näringsverksamhet eller importerar och som är avsedda att användas eller i väsentlig omfattning används för enskild konsumtion (konsumtionsvara).

2 §

Denna lag tillämpas inte på konsumtionsvaror som skall exporteras eller transporteras genom landet. Lagen tillämpas inte heller på konsumtionsvaror i den mån det i annan lag eller med stöd av annan lag särskilt stadgas eller bestäms om förebyggande av risker för hälsa eller egendom vilka sådana varor medför.

3 §

En näringsidkare, som tillverkar, saluhåller, säljer eller på annat sätt i samband med sin näringsverksamhet överlåter konsumtionsvaror eller som importerar dylika varor, skall iaktta sådan av omständigheterna påkallad omsorg att en konsumtionsvara inte medför risk för konsumentens hälsa eller egendom.

4 §

En konsumtionsvara är farlig för hälsan, om den kan orsaka skada, förgiftning, sjukdom eller annan risk för hälsan på grund av fel eller brist i sin konstruktion eller sammansättning eller på grund av att osanna, vilseledande eller bristfälliga uppgifter lämnats om varan.

En konsumtionsvara är farlig för egendom, om den på grund av omständigheter som nämns i 1 mom. kan vålla skada på ett annat föremål eller annan egendom.

Tillsynsmyndigheter
5 §

Näringsstyrelsen övervakar iakttagandet av denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden, bestämmelser och beslut samt planerar och leder övervakningen.

Medicinalstyrelsen skall vara sakkunnigmyndighet vid prövning av om en konsumtionsvara skall anses farlig för hälsan.

6 §

I fråga om import av konsumtionsvaror skall tullverket övervaka iakttagandet av denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden, bestämmelser och beslut samt planera övervakningen.

7 §

Länsstyrelsen skall inom länet övervaka iakttagandet av denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden, bestämmelser och beslut samt styra övervakningen.

Det ankommer på kommunen att inom sitt område övervaka iakttagandet av denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden, bestämmelser och beslut. I kommunen sköts dessa uppgifter av hälsovårdsnämnden, om det inte i en instruktion har bestämts att någon tjänsteinnehavare skall handha uppgiften.

När det gäller de risker för egendom som avses i denna lag skall den i 2 mom. nämnda kommunala tillsynsmyndigheten dock anmäla de konsumtionsvaror, som är farliga för egendom och som myndigheten observerar i samband med annan myndighetsutövning, till näringsstyrelsen eller länsstyrelsen endast i sådana fall där det inte finns stadganden, bestämmelser eller förbud som utfärdats med stöd av denna lag.

Tillsyn
8 §

En näringsidkare skall inom den tid som tillsynsmyndigheten bestämmer lämna myndigheten de uppgifter som behövs för tillsynen över iakttagandet av denna lag samt, till den del tillsynen förutsätter det, på uppmaning för myndigheterna framlägga sin bokföring och korrespondens samt uppvisa sitt lager för granskning. Han skall också ge den hjälp som myndigheterna härvid behöver.

9 §

En tillsynsmyndighet har rätt att få tillträde till område eller till lokal eller annat sådant utrymme, om detta är nödvändigt med tanke på den övervakning som avses i denna lag, samt att där utföra inspektioner och vidta andra åtgärder som övervakningen kräver.

10 §

En tillsynsmyndighet har rätt att ta behövliga prov på konsumtionsvaror.

Prov som avses i 1 mom. skall, om näringsidkaren kräver det, ersättas enligt gängse pris, såvida det inte vid undersökningen framgår att varan inte uppfyller kraven i denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller bestämmelser.

Uppbärs avgift för en undersökning som avses i 2 mom. i enlighet med vad som stadgas särskilt, skall ingen ersättning betalas för provet.

11 §

Polisen är skyldig att ge tillsynsmyndigheterna handräckning för fullgörande av de uppgifter som stadgas i 8 och 9 §§ samt i 10 § 1 mom.

12 §

Är en konsumtionsvara farlig för hälsa eller egendom, kan

1) näringsstyrelsen förbjuda tillverkning, saluhållande och försäljning av varan samt annan överlåtelse av sådan vara i samband med näringsverksamhet, och

2) tullmyndigheten förbjuda import av varan.

Överensstämmer en konsumtionsvara eller de uppgifter som lämnats om varan inte med de stadganden och bestämmelser som utfärdats med stöd av denna lag, kan även länsstyrelsen eller hälsovårdsnämnden meddela förbud enligt 1 mom. 1 punkten. Tullmyndigheten kan i sådana fall förbjuda import av konsumtionsvaran.

Bryter näringsidkaren mot förbud beträffande en viss vara vilket meddelats med stöd av 1 mom., kan även länsstyrelsen eller hälsovårdsnämnden meddela näringsidkaren sådant förbud som avses i 1 mom.

13 §

Kan förbud som avses i 12 § inte anses tillräckliga, kan näringsstyrelsen eller tullmyndigheten förordna att en vara som näringsidkaren har i sin besittning skall förstöras eller, om detta inte anses ändamålsenligt, förordna om andra åtgärder beträffande varan.

14 §

Den tillsynsmyndighet som meddelat förbud som avses i 12 § kan ålägga näringsidkaren att på lämpligt sätt informera om förbudet, om risk som ansluter sig till varan eller användningen av varan och om konsumentens rättigheter.

15 §

Beslut, som en tillsynsmyndighet fattat med stöd av 12 eller 13 § och som gäller en bestämd näringsidkare, samt informationsskyldighet som tillsynsmyndigheten föreskrivit med stöd av 14 § skall förstärkas med vite, om detta ej av särskilda skäl är obehövligt.

Tillsynsmyndigheten kan förelägga vite till förstärkande av den skyldighet att lämna uppgifter och framlägga handlingar som anges i 8 §

Länsstyrelsen dömer ut vite som nämns i 1 och 2 mom.

Tystnadsplikt
16 §

Den som vid fullgörande av uppgifter som avses i denna lag har fått kännedom om en näringsidkares affärs- eller yrkeshemligheter får inte röja dem eller använda dem utan laga rätt, om inte den vars intresse tystnadsplikten gäller har samtyckt till detta.

Vad som stadgas i 1 mom. utgör inte hinder för att uppgifter lämnas till annan tillsynsmyndighet för fullgörande av en övervakningsuppgift eller till medicinalstyrelsen i dess egenskap av sakkunnigmyndighet, ej heller för att uppgifter lämnas till en åklagar- eller polismyndighet för utredning av brott eller väckande av åtal.

Om det finns skäl att misstänka att en konsumtionsvara som tillsynsmyndigheten konstaterat vara farlig för hälsa eller egendom utbjuds till salu såsom konsumtionsvara i ett annat land, får uppgifter i saken lämnas till en tillsynsmyndighet i det andra landet, med de begränsningar som stadgas i 1 mom.

Straffstadganden
17 §

Den som tillverkar, saluhåller, säljer eller på annat sätt i samband med sin näringsverksamhet överlåter konsumtionsvaror som avses i 4 § eller som importerar sådana och sålunda uppsåtligen orsakar fara för konsumentens hälsa eller egendom, skall för produktsäkerhetsbrott dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, om det inte stadgas strängare straff för gärningen i annan lag.

För produktsäkerhetsbrott skall även den dömas som uppsåtligen underlåter att iaktta förbud eller förordnande som avses i 12 eller 13 §

Den som av grov vårdslöshet eller oaktsamhet gör sig skyldig till en gärning som avses i 1 eller 2 mom., skall för produktsäkerhetsförseelse dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen stadgas i annan lag.

Den som bryter mot ett beslut som givits med stöd av 12 eller 13 § och som förstärkts med vite, kan dock inte dömas till straff för samma handling.

18 §

Den som uppsåtligen bryter mot ett förbud enligt 16 § skall för brott mot tystnadsplikt som gäller produktsäkerhet dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Allmänna åklagaren får inte väcka åtal för brott som avses i 1 mom., om inte målsäganden anmäler brottet till åtal.

Ändringssökande
19 §

Ändring får inte särskilt sökas genom besvär över ett beslut som med stöd av 15 § har fattats om föreläggande av vite.

Ändring i ett beslut som med stöd av denna lag har fattats av hälsovårdsnämnden eller en tjänsteinnehavare som är underställd nämnden får sökas genom besvär hos länsrätten och med iakttagande av vad som stadgas i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50).

20 §

Ett beslut som en tillsynsmyndighet givit med stöd av 12 eller 13 § och informationsskyldighet som tillsynsmyndigheten föreskrivit med stöd av 14 § skall iakttas trots att ändring sökts, om inte besvärsinstansen beslutar annat.

Särskilda stadgan den

21 §

På verksamhet som en kommun ordnat med stöd av denna lag tillämpas lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (677/82).

22 §

I anslutning till handels- och industriministeriet finns en produktsäkerhetsdelegation.

Delegationen skall följa tillämpningen av och tillsynen över produktsäkerhetslagstiftningen, avge utlåtanden, framlägga förslag och initiativ till utvecklande av lagstiftningen och tillsynen över den samt behandla andra frågor i anslutning till verkställigheten av denna lag och förbättrandet av konsumtionsvarornas säkerhet. Delegationen skall även planera åtgärder för upprättande av behövligt samarbete med instanser som behandlar livsmedelsövervakning, arbetarskydd, standardisering och andra frågor i anslutning till konsumtionsvarornas säkerhet.

23 §

Delegationen består av en ordförande och en vice ordförande samt tio andra medlemmar, vilka alla förordnas av statsrådet för tre år i sänder. Statsrådet förordnar en personlig suppleant för vice ordföranden och för varje medlem.

Delegationens ordförande samt vice ordföranden och fyra medlemmar jämte deras suppleanter skall vara personer som inte kan anses representera näringsidkarnas eller konsumenternas intressen. Av dem skall minst två medlemmar och suppleanterna för dem vara förtrogna med undersöknings- och kontrolluppdrag i anslutning till konsumtionsvarornas säkerhet, och en medlem och hans suppleant skall företräda medicinalstyrelsen. Tre medlemmar och deras suppleanter skall förordnas bland personer som är förtrogna med löntagarnas och konsumenternas förhållanden samt tre medlemmar och deras suppleanter bland personer som är förtrogna med näringsidkarnas förhållanden.

Avgår en medlem eller suppleant under sin mandattid, förordnas en annan person i hans ställe för den återstående tiden.

24 §

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

Genom förordning kan stadgas om lämnande av sådana uppgifter om konsumtionsvaror som konsumenten behöver samt om minimikrav på konsumtionsvaror.

Genom förordning kan stadgas om rätt för handels- och industriministeriet att utfärda närmare bestämmelser eller anvisningar om tillämpningen av den förordning som avses i 1 mom., om rätt för handels- och industriministeriet eller näringsstyrelsen att utfärda närmare bestämmelser eller anvisningar om tillämpningen av den förordning som avses i 2 mom. samt om rätt för handels- och industriministeriet att av särskilda skäl bevilja allmänna undantag från stadgandena i sistnämnda förordning.

I de förordningar som avses i 2 och 3 mom. eller i sådant beslut av handels- och industriministeriet som avses i 5 mom. kan stadgas eller bestämmas att näringsstyrelsen får utfärda närmare bestämmelser eller anvisningar om verkställigheten av ministeriets beslut, och av särskilda skäl i enskilda fall på ansökan bevilja undantag från stadganden eller bestämmelser i en förordning eller ett beslut.

En tillsynsmyndighet kan genom förordning åläggas skyldighet att anmäla meddelat förbud till en myndighet i annat land eller till en internationell organisation.

Ikraftträdande
25 §

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1987.

De stadganden och bestämmelser om allmänna bruks- och konsumtionsförnödenheter som utfärdats med stöd av livsmedelslagen (526/41) förblir i kraft till dess annorlunda stadgas eller föreskrivs om dem.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtas innan lagen träder i kraft.

Regeringens proposition 40/86
Ekonomiutsk. bet. 6/86
Stora utsk. bet. 94/86

Helsingfors den 12 december 1986

Republikens President
Mauno Koivisto

Minister
Jermu Laine

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.