583/1986

Given i Nådendal den 23 juli 1986

Lag om smittsamma sjukdomar

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden

1 §

För att skydda befolkningen mot smittsamma sjukdomar skall stadgandena i denna lag iakttas.

2 §

Med smittsam sjukdom avses i denna lag sådan sjukdom eller smitta som orsakas av mikroorganismer (mikrober) vilka förökar sig i kroppen, delar av sådana eller parasiter. Såsom smittsam sjukdom anses även tillstånd som orsakas av gift (toxin) från mikroorganismer.

3 §

Med bekämpande av smittsamma sjukdomar avses i denna lag förebyggande och tidigt konstaterande av smittsamma sjukdomar samt undersökning, vård och medicinsk rehabilitering av den som insjuknat eller misstänks ha insjuknat i smittsam sjukdom.

4 §

De smittsamma sjukdomarna indelas genom förordning i allmänfarliga, anmälningspliktiga och andra smittsamma sjukdomar.

En sjukdom kan anses som allmänfarlig smittsam sjukdom, om

1) smittsamheten är stor eller sjukdomen sprider sig snabbt,

2) sjukdomen är farlig och

3) sjukdomens spridning kan hindras med hjälp av åtgärder som riktas mot den som har insjuknat eller som misstänks ha insjuknat.

5 §

Såsom person som misstänks ha insjuknat i smittsam sjukdom anses den som visar symptom vilka tyder på sådan sjukdom eller som på andra grunder kan antas sprida smitta.

Såsom insjuknad anses den hos vilken sjukdomen har konstaterats eller som på allmänt godtagbara medicinska grunder kan konstateras ha blivit smittad, om en spridning av sjukdomen med fog kan anses vara möjlig.

Spår i kroppen efter läkt sjukdom anses inte som smittsam sjukdom.

2 kap.

Administrationen av bekämpandet av smittsamma sjukdomar

6 §

Den allmänna planeringen, ledningen och övervakningen av bekämpandet av smittsamma sjukdomar ankommer på medicinalstyrelsen under social- och hälsovårdsministeriets tillsyn.

Inom länen ankommer planeringen, ledningen och övervakningen av bekämpandet av smittsamma sjukdomar på länsstyrelsen under medicinalstyrelsens tillsyn.

7 §

Kommunerna skall inom sina områden organisera i denna lag nämnt bekämpande av smittsamma sjukdomar som en del av folkhälsoarbetet i enlighet med stadgandena i folkhälsolagen (66/72) och i denna lag.

Kommunalförbund för centralsjukhus som avses i 2 § lagen om kommunala allmänna sjukhus (561/65) skall inom centralsjukhusdistriktet leda bekämpandet av smittsamma sjukdomar samt anordna den specialsjukvård som smittsamma sjukdomar kräver, i enlighet med stadgandena i nämnda lag och i denna lag. Kommunalförbund för centralsjukhus skall delta i annat bekämpande av smittsamma sjukdomar på det sätt varom stadgas närmare genom förordning.

8 §

På verksamhet som kommunen anordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (677/82), om inte annat stadgas särskilt.

Vid organiseringen av bekämpandet av smittsamma sjukdomar iakttas dessutom anvisningarna i de riksomfattande planer som avses i 4 § lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården.

9 §

Organiseringen av bekämpandet av smittsamma sjukdomar inom försvars-, gränsbevaknings- och fångvårdsväsendet samt i statens vårdanstalter och andra liknande statliga inrättningar ankommer på staten.

Genom förordning kan vid behov stadgas till vilka delar förebyggandet av smittsamma sjukdomar inom försvarsmakten samt inom gränsbevaknings- och fångvårdsväsendet eller i statens vårdanstalter eller andra liknande inrättningar får avvika från stadgandena i denna lag.

10 §

Sakkunnig inrättning när det gäller laboratorieundersökningar och laboratorieuppgifter som är nödvändiga för bekämpande av smittsamma sjukdomar är folkhälsoinstitutet.

Undersökningar och uppgifter som nämns i 1 mom. utförs dessutom i laboratorier som för detta ändamål har godkänts av medicinalstyrelsen.

Genom förordning utfärdas stadganden om kraven på de laboratorier som avses i 2 mom.

3 kap.

Förebyggande av smittsamma sjukdomar

11 §

Allmänna frivilliga vaccineringar och hälsoundersökningar skall anordnas för förebyggande av smittsamma sjukdomar i enlighet med medicinalstyrelsens anvisningar.

12 §

Statsrådet kan förordna att allmän obligatorisk vaccinering skall verkställas för förhindrande av spridning av sådan smittsam sjukdom som kan åsamka avsevärd skada på hälsan för hela befolkningen eller en del av den, eller av andra viktiga hälsovårdsskäl. Statsrådet kan samtidigt även utfärda andra bestämmelser som gäller vaccineringen.

Då obligatorisk vaccinering anses synnerligen brådskande kan medicinalstyrelsen utfärda temporära bestämmelser om verkställandet av den. Bestämmelserna skall utan dröjsmål meddelas statsrådet, som skall fatta slutligt beslut i saken.

13 §

Länsstyrelsen kan förordna om obligatorisk hälsoundersökning av personer som vistas på någon ort i länet eller på vissa arbetsplatser, i vissa inrättningar, i färdmedel eller på liknande ställen, om undersökningen är nödvändig för förhindrande av att allmänfarlig smittsam sjukdom sprids.

14 §

Då allmänfarlig smittsam sjukdom som medför smittorisk har konstaterats eller med fog kan väntas yppa sig, skall de hälsovårdsmyndigheter som avses i denna lag utan dröjsmål vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra att sjukdomen sprids.

I detta avseende kan hälsovårdsnämnden inom sitt verksamhetsområde

1) utfärda allmänna anvisningar som befolkningen skall följa,

2) förordna om isolering av bostäder och vårdanstalter samt om stängning av läroanstalter och daghem ävensom förbjuda folksamlingar eller utfärda bestämmelser som begränsar sådana samt

3) förordna om rengöring och desinfektion eller, om desinfektion med beaktande av föremålets värde blir oskäligt dyr, att föremålet skall förstöras.

Då annan än i 1 mom. nämnd smittsam sjukdom medför risk för spridning av smitta, kan hälsovårdsnämnden vid behov utfärda allmänna anvisningar som befolkningen skall iaktta samt förordna om stängning av läroanstalter, daghem och vårdanstalter.

15 §

Då brådskande åtgärder är nödvändiga för förhindrande av att smittsam sjukdom sprids, kan medicinalstyrelsen och inom länet länsstyrelsen utfärda nödvändiga föreskrifter om dem.

16 §

Om det för att förhindra att allmänfarlig smittsam sjukdom sprids är nödvändigt, skall ansvarig läkare vid hälsovårdscentral förordna om undersökning av den som har insjuknat i sjukdomen eller misstänks ha insjuknat samt om andra försiktighetsåtgärder och sörja för att den som har insjuknat anvisas behörig vård.

Om spridning av allmänfarlig smittsam sjukdom inte kan förhindras med hjälp av de åtgärder som nämns i 1 mom., kan hälsovårdsnämnden förordna att den som har insjuknat eller som misstänks ha insjuknat skall utebli från sitt förvärvsarbete.

17 §

Den som har insjuknat i allmänfarlig smittsam sjukdom eller som misstänks ha insjuknat kan isoleras på en sjukvårdsanstalt, om

1) risken för att sjukdomen skall sprida sig är uppenbar och

2) spridning av sjukdomen inte kan förhindras med hjälp av andra åtgärder eller den som saken gäller inte kan eller vill underkasta sig andra åtgärder som behövs för förhindrande av att sjukdomen sprids.

Den som har insjuknat i allmänfarlig smittsam sjukdom kan på isoleringsplats oberoende av sin vilja ges sådan vård som är nödvändig för förhindrande av att sjukdomen sprids.

18 §

Hälsovårdsnämnden kan förordna att en person skall isoleras för högst två månader. I brådskande fall kan ansvarig läkare vid hälsovårdscentral fatta beslut om isolering. Beslutet skall genast underställas hälsovårdsnämnden för godkännande.

Länsrätten kan på förslag av hälsovårdsnämnden förordna om en förlängning av isoleringen med högst tre månader då de förutsättningar för isolering som nämns i 17 § föreligger efter den i 1 mom. angivna isoleringstiden.

19 §

Isoleringen skall hävas så snart förutsättningarna för isolering enligt 17 § inte längre föreligger.

Beslut om vård som avses i 17 § 2 mom. och om hävande av isolering fattas av ansvarig läkare vid hälsovårdscentral eller behörig överläkare vid sjukhus.

20 §

Av den som utför sådant arbete eller handhar sådan uppgift, där riskerna för att smittsam sjukdom sprids är större än normalt eller en spridning har allvarliga följder, skall arbetsgivaren enligt vad som närmare stadgas genom förordning kräva läkarintyg över att den som saken gäller inte lider av allmänfarlig smittsam sjukdom.

Den som handhar arbete eller uppgift som avses i 1 mom. skall vaccineras och undersökas på bestämda tider enligt vad medicinalstyrelsen föreskriver närmare.

Om det med fog kan misstänkas att den som handhar arbete eller uppgift som avses i 1 mom. orsakar spridning av smittsam sjukdom, kan hälsovårdsnämnden förordna att han skall utebli från sitt förvärvsarbete under den tid som risk för spridning av sjukdomen föreligger.

21 §

Myndighets beslut som avses i denna lag kan verkställas omedelbart, oberoende av underställning eller ändringssökande.

22 §

Var och en skall iaktta de bestämmelser som i denna lag nämnda myndigheter inom sin befogenhet och med stöd av lagen utfärdar för förhindrande av att smittsamma sjukdomar sprids.

Den som har insjuknat i allmänfarlig eller anmälningspliktig smittsam sjukdom eller som misstänks ha insjuknat i sådan, är skyldig att på förfrågan meddela vårdande läkare sin uppfattning om smittans sannolika förlopp.

4 kap.

Anmälningar

23 §

Läkare eller tandläkare som misstänker eller konstaterar allmänfarlig och anmälningspliktig smittsam sjukdom skall anmäla detta samt biverkningar av vaccinering till behörig chefläkare vid hälsovårdscentral och till sjukhus som avses i 7 § 2 mom. samt biverkningarna av vaccinering dessutom till folkhälsoinstitutet.

Chefläkaren vid hälsovårdscentral skall anmäla misstänkt eller konstaterad allmänfarlig och anmälningspliktig smittsam sjukdom samt biverkningar av vaccinering till länsstyrelsen och medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen utfärdar närmare föreskrifter om de anmälningar som avses i 1 och 2 mom. samt om lämnande av sådana uppgifter till myndigheterna som de behöver för observation av läget i fråga om smittsamma sjukdomar och för planeringen av bekämpandet av smittsamma sjukdomar.

24 §

Jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelning skall anmäla fall av sådan misstänkt eller konstaterad djursjukdom som utgör fara för människans hälsa till medicinalstyrelsen och i brådskande fall även till länsstyrelsen.

5 kap.

Avgifter och ersättningar

25 §

Vaccin som används för sådant förebyggande av smittsam sjukdom som anordnas med stöd av denna lag tillhandahålls kommunen gratis på statens bekostnad.

26 §

Stadganden om avgifter eller avgiftsfrihet för undersökning och vård av den som har insjuknat i smittsam sjukdom och den som misstänks ha insjuknat samt för medicin som ordinerats honom och för anlitande av sjuktransportfordon samt för intyg enligt 20 § utfärdas särskilt.

27 §

Den som för förhindrande av spridning av smittsam sjukdom fått förordnande att utebli från sitt förvärvsarbete eller att hållas isolerad har rätt att få dagpenning enligt vad som stadgas om dagpenning i sjukförsäkringslagen (364/63). Samma rätt har vårdnadshavare, om barn under 16 år av ovan nämnd orsak skall hållas hemma och vårdnadshavaren av denna anledning är förhindrad att arbeta.

Utöver den dagpenning som avses i 1 mom. har den som saken gäller rätt att få ersättning för förlorad inkomst, i enlighet med vad som stadgas i sjukförsäkringslagen.

Har ersättning betalts till arbetsgivaren med stöd av 28 § 1 eller 2 mom. sjukförsäkringslagen och ersättningen inte täcker det lönebelopp eller motsvarande ersättning som arbetsgivaren betalt för tiden för frånvaron eller isoleringen, har arbetsgivaren rätt att få ersättning även för det återstående beloppet i enlighet med vad som stadgas i sjukförsäkringslagen.

När någon isolerats efter att ha vägrat underkasta sig andra åtgärder som behövs för förhindrande av spridning av sjukdom, betalas inte i 2 mom. nämnd ersättning.

28 §

Har ett föremål för förhindrande av spridning av smittsam sjukdom enligt myndigheternas föreskrifter förstörts eller behandlats så att det fördärvats eller skadats, har ägaren rätt till ersättning för föremålet av kommunen. I ersättning betalas värdet av föremålet eller värdeminskningen.

Ersättning betalas inte för föremål vars värde är ringa, om inte särskilt vägande skäl föreligger.

Den som avses i 27 § 1 mom. har rätt att av kommunen få ersättning för sådan ekonomisk skada som han inte kunnat undgå genom åtgärder vilka skäligen har kunnat förutsättas av honom, och som inte ersätts med stöd av nämnda paragraf.

6 kap.

Ändringssökande

29 §

Om sökande av ändring i beslut som avses i denna lag gäller vad som stadgas i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50), om inte annat stadgas nedan.

30 §

Ändring i beslut som gäller förordnande om att någon skall utebli från sitt förvärvsarbete, om vård som ges oberoende av någons vilja eller om isolering kan sökas genom besvär hos länsrätten inom 14 dagar från det beslutet delgavs.

I beslut som enligt 18 § 1 mom. skall underställas hälsovårdsnämnden för godkännande får ändring inte sökas genom besvär.

31 §

Då underställning gjorts eller besvär anförts kan underställnings- eller besvärsmyndigheten förbjuda verkställigheten av beslutet eller förordna att den skall avbrytas.

32 §

De underställnings- och fullföljdsärenden som avses i denna lag och som gäller frånvaro från förvärvsarbete, vård som ges oberoende av någons vilja och isolering skall behandlas i brådskande ordning.

7 kap.

Särskilda stadganden

33 §

Stadganden om import, hantering och transport av mikroorganismer eller delar av sådana vilka medför risk för spridning av smittsamma sjukdomar kan utfärdas genom förordning.

34 §

Medicinalstyrelsen kan utfärda anvisningar om användningen av vaccin, antikroppspreparat och andra läkemedel som är avsedda för förebyggande av smittsamma sjukdomar.

35 §

Innehåller internationella avtal som förpliktar Finland bestämmelser som avviker från denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser, skall avtalen följas.

36 §

För att fullgöra den skyldighet om vilken stadgas i 7 § 2 mom. kan ett kommunalförbund för centralsjukhus med annat kommunalförbund för centralsjukhus eller med en kommun eller ett kommunalförbund, som upprätthåller annat kommunalt specialistlett sjukhus eller specialistlett sjukhus vid hälsovårdscentral, ingå avtal om vården av patienter med smittsam sjukdom.

Om avtal inte fås till stånd om samarbete som med hänsyn till bekämpande av smittsamma sjukdomar skall anses nödvändigt, kan statsrådet på framställning av medicinalstyrelsen förordna att avtal skall ingås och med opartiskt beaktande av avtalsparternas intressen fastställa villkoren för samarbetet.

37 §

Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet

1) försummar att iaktta för honom utfärdade föreskrifter som avser att förhindra att smittsam sjukdom sprids,

2) efter intagning på anstalt underlåter att iaktta anstaltens ordningsregler, eller

3) bryter mot denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller bestämmelser

och sålunda vållar risk för att allmänfarlig smittsam sjukdom sprids, skall för orsakande av smittorisk dömas till böter eller till fängelse i högst sex månader.

38 §

Om gärning eller försummelse som nämns i 37 § är ringa och har berott på ouppmärksamhet, tanklöshet eller okunnighet som med beaktande av omständigheterna är ursäktlig, och om allmänt intresse inte kräver åtgärder, kan allmänna åklagaren avstå från att väcka åtal.

39 §

Om hälsovårdsnämnden konstaterar att spridning av allmänfarlig smittsam sjukdom inte effektivt kan förhindras på annat sätt, skall polisen på hälsovårdsnämndens begäran lämna handräckning för fullgörande av skyldighet varom stadgas i 22 § 1 mom.

40 §

Arbetsgivaren skall tillåta en arbetstagare att under arbetstid få vaccinering som avses i 11 eller 12 § och att bli undersökt enligt 13 §, om detta inte utan svårigheter är möjligt vid annan tidpunkt.

Den del av den dagliga ordinarie arbetstiden som arbetstagaren använder för ändamål som nämns i 1 mom. räknas som tid i arbete.

41 §

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

8 kap.

Ikraftträdande

42 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Genom denna lag upphävs

1) lagen den 14 juni 1951 om vaccination (361/51),

2) lagen den 25 januari 1952 om könssjukdomar (52/52),

3) tuberkuloslagen av den 26 juli 1960 (355/60),

4) lagen den 5 maj 1967 om organisering av arbetet för tuberkulosens bekämpande i vissa fall (198/67),

5) lagen den 28 april 1958 om obligatorisk läkarundersökning av studenter, som studerar vid universitet och högskolor (142/58) och

6) Kejserliga Senatens bestämmelse av den 20 april 1909 angående åtgärder till kolerafarsotens afvärjande och bekämpande

jämte senare ändringar i dessa författningar.

Genom denna lag upphävs också 29―33, 35―45 och 48―50 §§ samt 57 § 2 och 3 mom. hälsovårdslagen av den 27 augusti 1965 (469/65), av dem 29 § sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 17 september 1982 (679/82), 36 § sådan den lyder i lag av den 19 februari 1980 (932/80), 38 § sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 27 augusti 1976 (741/76), 39 § sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 31 december 1974 (1039/74), 42 § sådan den lyder i lag av den 17 september 1982 (679/82), 43 § sådan den lyder i lagar av den 29 november 1974 och den 18 juni 1981 (885/74 och 452/81), 44 § sådan den lyder delvis ändrad genom nämnda lag av den 19 februari 1980 samt 57 § 2 och 3 mom. sådana de lyder i lag av den 1 juni 1984 (416/84).

43 §

Särskild poliklinik för könssjukdomar vilken upprätthålls av kommunen överförs när denna lag träder i kraft till hälsovårdscentralen för att användas i dess verksamhet, om inte social- och hälsovårdsministeriet på framställning av kommunen godkänner att polikliniken överförs till centralsjukhuset för att användas i dess verksamhet.

44 §

Om åtgärder, som avses i lagen om organiseringen av arbetet för tuberkulosens bekämpande i vissa fall, när denna lag träder i kraft pågår i syfte att överföra kommunalförbunds för tuberkulosdistrikt tillgångar och skulder på kommunalförbund för centralsjukhus, skall åtgärderna vara genomförda vid utgången av år 1988.

Statsrådet kan av särskilda skäl bevilja förlängning av den tid som anges i 1 mom.

45 §

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtas innan lagen träder i kraft.

Regeringens proposition 44/86
Ekonomiutsk. bet. 4/86
Stora utsk. bet. 72/86

Nådendal den 25 juli 1986

Republikens President
Mauno Koivisto

Social- och hälsovårdsminister
Eeva Kuuskoski-Vikatmaa

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.