607/1984

Förändras arbetstagares såsom regelbunden betraktade arbetstid i arbetsförhållande som faller under denna lag och som fortgått i minst tre år i andra än i 2 mom. nämnda fall och sjunker hans lön samtidigt med minst en fjärdedel eller stiger den med minst en tredjedel, och är förändringen av arbetstiden inte avsedd att vara tillfällig, anses arbetstagaren efter förändringen arbeta i ett nytt arbetsförhållande, om inte annat följer av 7 § 2 mom. Det nya arbetsförhållandet anses härvid ha börjat vid ingången av den månad som närmast följer efter den manad under vilken förändringen i arbetstiden har skett. Arbetsförhållandet anses dock inte ha avbrutits, om från början av det nya arbetsförhållande, som avses i föregående mening, inte har förflutit två år när pensionsfallet inträffar.

Vad som är stadgat i 3 mom. tillämpas, såvida övriga förutsättningar föreligger, även då förändringen i arbetstiden har skett stegvis, om det på grund av uppgift av arbetstagare eller arbetsgivare blir utrett att lönen har sjunkit eller stigit si mycket som avses i nämnda moment under en period av högst tre år räknat från den första förändringen. Vid jämförelse av arbetsförtjänsterna vid olika tidpunkter justeras dessa i enlighet med 9 §. När andra meningen i 3 mom. tillämpas, anses förändringen i arbetstiden ha inträffat då arbetstiden första gången förändrades.

På ansökan av berörda arbetstagare eller arbetsgivare skall pensionsanstalten utfärda beslut om huruvida 3 eller 4 mom. är tillämpligt på arbetsförhållandet och, om detta är fallet, fastställa den rätt till framtida pension som förvärvas för arbetsförhållande som upphön på detta sätt. I detta beslut får ändring sökas på det sätt som stadgas i 21 §.

Utreds det på grund av uppgift av arbetstagare eller förmånstagare att den pensionsgrundande lönen i arbetstagarens eller förmånslåtarens senaste arbetsförhållande, som faller under denna lag, av undantagsskäl varit lägre än hans i enlighet med 9 § justerade lön i samma arbetsförhållande, innan sådant skäl yppade sig, under si lång tid att den större lönen kunde anses såsom stabiliserad, och inverkar denna omständighet väsentligt på pensionsskyddet, anses såsom pensionsgrundande lön medelbeloppet av den arbetsförtjänst han hade åtnjutit, om nämnda skäl inte hade förelegat. Detsamma gäller även övriga under denna lag fallande arbetsförhållanden, såvida de upphön under en tid om 360 sådana dagar närmast före pensionsfallet, för vilka arbetstagaren eller förmånslåtaren inte uppburit i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (602/84) nämnd enligt förtjänsten avvägd dagpenning. Utreds det att den pensionsgrundande lönen av undantagsskäl är på motsvarande sätt högre än ovan nämnda stabiliserade arbetsförtjänst, kan den pensionsgrundande lönen på samma sätt sänkas. Utan hinder av vad som i 2 § 3 och 4 mom. är stadgat om att arbetsförhållande upphör på grund av förändring i arbetstiden, anses nämnda arbetsförhållande ha fortgått utan avbrott vid tillämpningen av detta moment.