Finlex ®

Given i Helsingfors den 29 december 1983

Lag om ändring av sjukförsäkringslagen

I enlighet med riksdagens beslut ändras 8 § 1 mom., 9 §, 10 § 1 mom. och 16 § sjukförsäkringslagen av den 4 juli 1963, sådana de lyder i lag av den 30 december 1982 (1089/82), som följer:

8 §

Kostnaderna för sådan av läkare på en gång föreskriven undersökning eller behandling som avses i 5 § 1 mom. 2 punkten eller, om kostnaderna överstiger fastställd taxa, beloppen enligt taxan ersätts till tre fjärdedelar till den del kostnaderna eller beloppen enligt taxan sammanlagt överstiger 20 mark. Detsamma gäller, om av läkare föreskriven undersökning utförts eller behandling getts av person med behörig yrkesutbildning. Genom förordning stadgas i vilken omfattning på en gång föreskrivna undersöknings- och vårdåtgärder skall ersättas på grundval av en och samma föreskrift samt vilka undersöknings- och vårdåtgärder som vid ersättningens beräknande skall anses ha föreskrivits på en gång.

9 §

Av läkemedel som avses i 5 § 1 mom. 3 punkten ersätts för varje på en gång gjort inköp hälften av det belopp som överstiger 20 mark. Nödvändiga läkemedel vid svår och långvarig sjukdom ersätts dock i sin helhet i den omfattning som bestäms i beslut av statsrådet. Genom förordning stadgas vad som skall anses såsom svår och långvarig sjukdom.

10 §

Resekostnader som orsakats genom besök hos patient av läkare eller person med behörig yrkesutbildning ersätts den försäkrade i sin helhet till den del kostnaderna för enkel resa överstiger 15 mark. Detsamma gäller ersättning för resekostnader med anledning av försäkrads besök hos läkare, i sjukvårdsanstalt, i laboratorium och i röntgeninstitut eller hos person med behörig yrkesutbildning.

16 §

Dagpenningen per dag är minimidagpenningen, 35,10 mark, ökad med 30 procent av en trehundradedel av den försäkrades vid beskattningen konstaterade arbetsinkomster under det kalenderår om vilket stadgas genom förordning, dock minst 80 procent av en trehundradedel av arbetsinkomsterna, om dessa inte överstiger 75 000 mark. överstiger arbetsinkomsterna 75 000 mark, är dagpenningen 80 procent av en trehundradedel av 75 000 mark, ökat med 50 procent av trehundradedelen av det belopp som överstiger 75 000 mark. överstiger arbetsinkomsterna 120 000 mark, är dagpenningen för den del som överstiger 120 000 mark 30 procent av trehundradedelen av det belopp som överstiger 120 000 mark. Har den försäkrade under ovan angiven tid inte haft arbetsinkomster, skall dagpenningen per dag vara lika stor som minimidagpenningen.

Vad som vid tillämpningen av denna lag avses med arbetsinkomst stadgas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Denna lag tillämpas på kostnader som har uppkommit efter lagens ikraftträdande samt på dag- och moderskapspenning som hänför sig till tiden efter lagens ikraftträdande.

Med avvikelse från vad som är stadgat i 16 § beräknas moderskapspenningen för tiden efter de första 100 vardagarna till utgången av år 1984 så, att procenttalet 70 används i stället för det i 16 § nämnda procenttalet 80, dock inte om den försäkrade under nämnda tid är arbetsoförmögen på det sätt som avses i 14 § 2 mom. sjukförsäkringslagen. På motsvarande sätt beräknas även beloppet av den moderskapspenning som betalas till fader och adoptivfader till utgången av år 1984 så, att procenttalet 70 används i stället för det i 16 § nämnda procenttalet 80.

Vid tillämpningen av denna lag hålls de i 16 § 1 mom. stadgade markbeloppen på en nivå motsvarande den allmänna lönenivån år 1984.

Helsingfors den 29 december 1983

Republikens President
Mauno Koivisto

Social- och hälsovårdsminister
Eeva Kuuskoski-Vikatmaa

Innehållsförteckning

1119/1983